torsdag 30 december 2010

Min egen sammanfattning av det gångna året

Att stanna upp och se tillbaka på det gångna året är oerhört spännande, inte minst då det har varit ett intressant och händelserikt år. Allt från presstöd och valrörelse till Almedalen och Liverpool. Detta är min egen sammanfattning av det gångna året.

Tiden går snabbt och det gäller att hänga med, speciellt om saker och ting skall uträttas med resultat. Ett helt år har passerat sedan klockorna klämtade för att fira intåget i år 2010. Trots att allt inte blev som det var tänkt så tycker jag ändå att året har varit positivt, för i slutändan så är det oftast de positiva minnena som lever kvar. Det positiva ur saker och ting som framkallar leenden i framtiden. Vad vore därför mer passande än att börja med presstödet?

Nationell Idag - en tidning med presstöd.

Tidningskampanjen var ett projekt som började långt innan detta år, men målet med kampanjen uppnåddes under år 2010. Vägen till målet var slitsam, men med hjälp av hårt arbete så var utgivningstakten stabil, antalet prenumeranter låg på en tillräcklig nivå och mycket av det andra låg i fas.

Mellan augusti år 2009 till januari år 2010 så pågick en prövotid där Tidningsstatistik kontrollerade att kraven uppfylldes, och de hade inget att invända emot. Det som nu återstod var att Presstödsnämnden skulle sammanträda för att ta beslut i frågan, något som skedde den 21 april.

Den 22 april meddelade Presstödsnämnden sitt beviljande till att ge Nationell Idag presstöd, något som väckte stor medial uppmärksamhet och en enorm glädje för mig och alla andra som arbetat med kampanjen. I och med detta så hade vi skapat historia. Detta innebar ett ekonomiskt stöd på 699 583 kronor för prövotiden samt 1 679 000 kronor för år 2010. Den 20 december meddelade Presstödsnämnden att Nationell Idag även kommer att erhålla stöd i form av 1 679 000 kronor även under år 2011. Läs mer här.

Jag talar på protestmötet mot svenskfientlighet i Landskrona.

Den 11 april arrangerade vi ett protestmöte mot svenskfientlighet i Landskrona med anledning av dödsmisshandeln av 78-åriga Inger på en parkeringspalts den 29 mars. På plats fanns väldigt mycket folk, såväl sympatisörer som motdemonstranter. Trots att stämningen stundtals var hätsk så lyckades motdemonstranterna aldrig att förstöra protestmötet. Läs mer här.

25 april – De första kampanjflygbladen började delas ut efter att en 11-årig flicka blivit våldtagen av en asylsökande man i Hultsfred. Totalt 2000 kampanjblad delas ut i Hultsfred- och Vimmerby kommun. Läs mer här.
Mars-maj - Under denna period hade jag flera intressanta debatter med Micael Glennfalk, Vimmerby kommuns blivande kommunalråd tillika den mest kryssade moderata kommunpolitikern i Sverige. Läs mer här, här, här, här och här.

Jag tillsammans med tre partikamrater som besökte BNP-avdelningen i Liverpool.

Den 3 maj blev det åter en resa till England för att besöka våra kamrater i BNP (British National Party). År 2008 var destinationen Leeds och dess avdelning, men denna gång besöktes avdelningen i Liverpool. Syftet med besöket var att hjälpa BNP i slutskedet av valrörelsen, utbyta idéer och utveckla samarbetet. Utöver valarbete och politik så hann vi även med att besöka olika sevärdheter runtom i staden. Läs mer här.

2 juni – Vimmerby Tidning hindrar oss från att annonsera, trots löften. Läs mer här.
6 juni – Lokalflygbladen anländer och börjar spridas. Läs mer här.

Jag delar ut informationsblad under Almedalsveckan på Gotland.

Mellan den 4-7 juli var det åter dags för årets upplaga av Almedalsveckan på Gotland, som i år blev rekordstor. Själv deltog jag enbart under två av dagarna, men hann ändå med att tala två gånger, prata med många människor och umgås med partikamrater. För att summera vår närvaro under veckan så tänkte jag citera ordföranden för SSU Stockholm som den 5 juli skrev följande på sin twitter: "Jag får krupp på de idiotiska nationaldemokraterna som dyker upp överallt, ska inte skriva på twitter vad jag får lust att göra..." Läs mer här.

10 juli – Jag börjar Twittra. Läs mer här.

De så kallade flyktingbarnen har det bra i Södra Vi, i Vimmerby kommun.

Den 26 juli publicerade jag ett inlägg på bloggen som tog upp standarden på gruppboendet för de så kallade flyktingbarnen i Södra Vi, i Vimmerby kommun. Genom bilder som jag publicerade kunde läsarna se en av de nyrenoverade lokalerna innehållandes nya möbler, två platta tv-apparter, ett piano och ett Playstation 3. Inlägget blev väldigt uppmärksammat på nyhetssidor, forum, bloggar och i Nationell Idag. I samband med inlägget så gjorde jag även en intervju med kommunens socialchef, en intervju som talade för sig själv. Läs mer här, här och här.

27 juli – Besöksrekord på bloggen med 2771 stycken unika besökare på en och samma dag. Läs mer här.
30 juli – Informationsblad om bloggen trycks upp och börjar delas ut. Läs mer här.
11 augusti – Planer på att upprätta ett Medborgargarde i Vimmerby uppmärksammas i olika medier. Bland annat så blir jag intervjuad av Sveriges Radio. Läs mer här och här.
23 augusti – Valmanifestet för Vimmerby kommun lanseras. Läs mer här.

Jag berättar om Nationaldemokraternas politik och visioner för den första av totalt tre elevgrupper på Vimmerby gymnasium.

Den 8 september deltog vi i en politisk informationsdag på Vimmerby gymnasium, efter att ha blivit inbjudna av kommunen. Jag berättade om Nationaldemokraternas politik och visioner för de tre olika elevgrupperna. Intresset var stort för oss, många frågade, ville diskutera och berätta så vi höll på att inte komma ifrån skolan. I det efterföljande skolvalet så erhöll vi sju procent. Detta plus att SD blev största parti gjorde de politiskt korrekta fullkomligt desperata. Vimmerby Tidning skrev en artikel med rubriken ”Elever röstar främlingsfientligt” och en av skolans samhällslärare gick ut och pratade om att skolan skulle se över om undervisningen behövde bli tydligare. Någon dag efter informationsdagen så publicerar Vimmerby Tidning en annan artikel där en representant från MUF och en från SSU. I artikeln säger de att de inte är rädda för att ta debatten, men att de är rädda för sina medlemmars säkerhet eftersom att vi var där. Detta var dock mycket märkligt då deras moderpartier från Vimmerby var på plats och dessa hade inget emot att vi närvarade. Efter publiceringen så lyckades vi få in ett genmäle bara någon dag innan valet. Läs mer här, här och här.

11 september – Torgmöte i Vimmerby. Läs mer här.
11 november – Medial uppmärksamhet i Vetlanda med anledning av Salemkampanjen.
Läs mer här.
17 november – Asylmöte i Kristdala. Läs mer här.
24 november – Asylmöte i Järnforsen. Läs mer här.

Mycket blommor och ljus på podiet som markerar den plats där Daniel Wretström brutalt mördades av ett månetniskt gäng år 2000.

Den 11 december var det åter dags att samlas i Salem för att minnas alla de som fallit offer för svenskhatet och för att protestera mot svenskfientligheten som, på ett eller annat sätt, alltid är närvarande i de flesta människors vardag. Under årets manifestation blev vi runt 850 deltagare, en ökning sedan året innan. Inför manifestationen så hade en omfattande kampanj genomförts runt om i landet, inte minst i nordöstra Småland där 5000 informationsblad delats ut och dessutom lett till medial uppmärksamhet. Läs mer här, här och här.

Jag och två partikamrater under valrörelsen.

Jag tänkte även skriva några korta rader om valrörelsen. Den aktiva, eller mer offentliga, valrörelsen började runt mars och fortsatte sedan i en mer intensiv takt fram till valdagen den 19 september. Det var intensivt med torgmöten, torgaktiviteter, utdelningar, plaketeringar, skrivande, valsedelsutläggningar och så vidare. Valet slutade med att vi behöll våra tidigare mandat, men tappade röster i riksdagsvalet. I Vimmerby blev det som bekant inget mandat, men i det stora hela så tycker jag att vi gjorde ett mycket bra arbete med tanke på de resurser som vi hade till förfogande och vi har garanterat bildat opinion bland Vimmerbyborna. Läs mer här.

Detta var en kort sammanfattning av det gångna året och det är mycket som inte har kommit med. Hur det kommande året kommer att arta sig återstår att se. Hur som helst så kommer bloggandet
att fortsätta, men möjligen med några mindre förändringar. Jag är inte så mycket för nyårslöften, men under nästa år så skall jag försöka uppdatera bloggen lite oftare och med mer varierande inlägg. I övrigt så kommer jag att fortsätta att kämpa för det jag tror på, för det jag lever för och för det som jag är beredd att dö för.

Till sist så vill jag passa på att önska alla läsare ett Gott Nytt År! På återseende år 2011!
:)

torsdag 23 december 2010

Våra förfäders julfirande

Våra förfäder har lämnat efter sig ett omfattande arv av traditioner som tyvärr håller på att falla i glömska. I dessa tider kan det därför vara på sin plats att ge en bild av våra förfäders julfirande och vad det egentligen handlade om.

Julen är en mycket gammal tradition som våra förfäder har firat under lång tid. Innan kristendomen gjorde entré på vårt landområde så upprätthöll våra förfäder julen genom att fira midvinterblot i samband med vintersolståndet. Detta var årets viktigaste högtid då solen vände, dagarna blev ljusare och naturen skulle återfödas.

Själv ordet jul är väldigt gammalt och förekommer enbart i de nordeuropeiska språken. Oden var våra förfäders gud under julen och fick då namnet Jólner. Med tiden kom dock julen att starkt förknippas med kristendomen, och detta är ett resultat av att de kristna ville få in våra förfäder snabbare i den nya religionen. Mycket från den fornnordiska julen finns dock fortfarande kvar, även om historien bakom högtiden har anpassats till kristendomen.

Tomten hade från början inget med julen att göra, men det var viktigt att under julen belöna honom för hans arbete. Detta gjordes oftast genom att ge honom en skål gröt. Tomten är ett väsen med övernaturliga krafter som härstammar från den nordiska folktron, och skiljer sig avsevärt från dagens rödvita kommersialiserade tomte. Det finns många sägner om tomten varav en menar på att han var den förste som ansvarade för gården och odlade dess marker. Efter döden har han aldrig kunnat släppa gården, utan lever kvar som ett väsen för att skydda och ta hand om den genom diverse sysslor.

Tomten hade från början inget med julen att göra.

Tomten visar sig ogärna, men beskrivs som en liten äldre man med vitt skägg, gråa kläder och röd luva. Trots att han ger sken av att vara klen så är han starkare än vanliga människor. Tomten är väldigt konservativ och ogillar förändring, han är arbetsam och ordentlig. Han kan hämnas och ställa till med olycka om han behandlades respektlöst eller om djuren missköts, men å andra sidan är det heller inte bra att vara för snäll mot honom.

En annan figur som fortfarande lever kvar är julbocken, som anses ha sina rötter i en fornnordisk gudasaga och vara förknippad med guden Tors bockar. Tidigare ansågs julbocken vara den som delade ut julgåvor. Vad gäller julgåvorna så överlämnades dessa på ett dramatiskt sätt. Efter ett hårt slag på dörren så kastades en träbit in i huset, varpå kastaren skyndade sig från platsen. På det inkastade fanns en text där mottagaren beskrevs på ett positivt eller negativt sätt.

Själva julnatten var speciell och en tid för att vara snäll utöver det vanliga. Inte bara mot tomten, utan också mot djuren som fick mer mat och ramsor upplästa för sig. Julnatten förknippas med besök av spöken och andar. Folk såg dessa som döda förfäder och ville ha dem nära inpå som beskydd mot ondska.
Innan kristnandet så placerades gravar nära gården. Under julnatten medförde detta att människorna lämnade sängarna tomma för att de döda skulle få vila, och i stället sov på golvet. Mat och dryck lämnades kvar på bordet ifall att besökarna skulle vara hungriga.

Fenomen som var självklara för våra förfäder under forntiden kom att attackeras av kyrkan i och med kristnandet. Detta berodde på att det var svårt att hitta förklaring till dessa i bibeln. Till exempel så menade kyrkan att väsen, spöken och vissa traditioner var förknippade med ondska. Under en tid så var till exempel tomten bannlyst inom kyrkan, bland annat så varnade heliga Birgitta människor för att hedra honom

Historiskt sett så har vi många intressanta traditioner som brukats av våra förfäder, men som nu tvingats till reträtt som en konsekvens av dagens värderingslösa och kommersiella samhälle där individen skall stå i centrum. Värdet och syftet med att fira eller upprätthålla traditionerna har tyvärr hamnat i skuggan av den moderna anpassningen.

Hur vi skall förvalta arvet efter våra förfäder och dess traditioner och högtider är upp till oss nu levande människor. Antingen så släpper vi frivilligt våra rötter till våra förfäder, eller så skärper vi till oss och tar ansvar för arvet vi fått.

tisdag 21 december 2010

Våldtäkt och narkotikabrott – SD-fientlig Vimmerbybo dömd

I början av december åtalades en 19-årig Vimmerbybo vid Kalmar Tingsrätt för två fall av våldtäkt samt narkotikabrott. Tingsrätten valde att fria mannen för den ena våldtäkten, men dömde honom för den andra samt för narkotikabrott. Vilken roll har vuxenvärlden i detta?

Den första åtalspunkten gällde en misstänkt våldtäkt i början av augusti hemma hos en kompis till 19-åringen. Under kvällen anlände två flickor och det dracks alkohol. 19-åringen och en av flickorna försvann under natten in i ett sovrum där de skall ha haft samlag. Tingsrätten anser att flickan var ordentligt berusad, men enligt vittnesmål skall hon ha protesterat och varit aggressiv mot personer efter händelsen. Hon bedöms inte ha varit i något hjälplöst tillstånd, vilket friar 19-åringen för våldtäkt av flickan. Flickan själv minns inget av händelsen. Flickans mamma har uppgett att hon inte fick kontakt med hennes dotter fören dagen efter, och att hon då skakade och var frånvarande.


Den andra åtalspunkten gällde även den en våldtäkt. 19-åringen och en flicka åkte gemensamt ut till en sommarstuga i slutet av augusti för att umgås. 19-åringen blandade där till en drink, något som flickan inte skall ha sett. De hade samlag och 19-åringen ville vid flera tillfällen efter det ha det igen, men flickan sa nej. Efter att flickan druckit upp drinken så kände hon sig tung i huvudet och började snubbla på saker.

I början av december dömdes en 19-åring Vimmerbybo för våldtäkt och narkotikabrott.

Under natten vaknade hon upp några gånger och då hade 19-åringen sex med henne, bland annat genom att ligga över henne och hålla fast hennes armar. När hon vaknade var hon helt naken, hade minnesluckor och blåmärken över hela kroppen. Flickan har även berättat att hon blev sjuk efter händelsen, hade konstiga blodprover och kände det som att hon hade blivit drogad. Tingsrätten bedömer att flickans berättelse, som även stöds av vittnesmål, är trovärdig och väljer att fälla 19-åringen för våldtäkt.

Den tredje åtalspunkten gällde narkotikabrott och 19-åringen erkände att han rökt cannabis. Första gången var vid Midsommar år 2009 och ibland har det hänt att han rökt en gång i månaden.
19-åringen frias således för den första våldtäkten, med döms för den andra våldtäkten samt för narkotikabrott. Påföljden blir ett års fängelse plus att han skall betala 85 000 kronor i skadestånd till den våldtagna flickan.

Intressant att påpeka är att 19-åringen, via ett forum på Internet, uttryckt sin avsky mot partiet Sverigedemokraterna. Under valnatten den 19 september skrev 19-åringen att ”den där jävla Jimmie Åkesson skulle man fan kunna döda!!”.


Under den romantiserande Astrid Lindgrens-ytan så sker ständigt händelser i Vimmerby som på intet sätt kan ses med samma oskyldiga ögon som Emil i Lönnebergas hyss. Våldtäkter och våldtäktsförsök är dock inte så vanligt förekommande i Vimmerby, även om det under det senaste året har skett ett antal.
Däremot så är narkotikanyttjningen betydligt vanligare i kommunen, något jag har skrivit om vid flera tillfällen.

Den aktuella domen är tragisk och ett av många bevis på att det saknas sunda värderingar, ansvarstagande och förebyggande arbete som ger resultat i kommunen. Detta är definitivt viktiga bitar i pusslet som formar ett välmående samhälle om vuxenvärlden tar ansvar för att upprätthålla dem. I det första fallet så hade flickorna inte åldern inne för att handla alkohol på Systembolaget, men trots detta så fanns det någon som köpte ut alkoholen till dem så att de kunde berusa sig. Detta skall givetvis inte överskugga 19-åringens oförlåtliga och vidriga beteende, men i samarbete med vuxenvärldens ständiga misslyckande så sätter detta sina spår.


För vidare läsning så har domen målnummer: B 4113-10

söndag 19 december 2010

Många frågetecken kring Sveriges insats i Afghanistan

Den 15 december röstade riksdagen igenom ett beslut som innebär att Sverige skall fortsätta att vara en understödjande part till ockupationskriget i Afghanistan. Beslutet är liksom syftet med truppnärvaron väldigt otydligt. Hur bör vi förhålla oss till den svenska truppnärvaron?

Den aktuella ockupationen av Afghanistan har pågått sedan år 2001, då USA kom att inleda Operation Enduring Freedom. Syftet var då att göra landet ”demokratiskt”, vilket i första hand skulle gå ut på att plocka bort talibanerna med alla till buds stående medel. I dag kan vi demaskera detta och konstatera att USA på intet sätt skulle ha en ovärderlig önskan om fred och demokrati. Det handlar helt enkelt om att tillsätta en lydig marionettregim för att säkra egna intressen.

Historiskt sett så är afghanerna ett folk som bevisat att de inte accepterar ockupanter, utan föredrar att styra sig själva i sitt eget land. Många försök har gjorts, däribland av Sovjetunionen som under 80-talet ockuperade landet med 100 000 soldater. Resultatet blev ett stort fiasko för Sovjet som tvingades till reträtt. Ett nytt fiasko håller nu på att bli verkligt. Denna gång med USA i spetsen understödda av flera nationer, däribland Sverige. Hittills i år så har över 700 ockupationssoldater dödats. Detta kan jämföras med 295 döda år 2008 och 521 döda år 2009.


Trots att en folklig opinion saknas för ett svenskt deltagande i ockupationen av Afghanistan så beslutade riksdagen den 15 december att förlänga insatsen.

Sverige tog beslut om att delta i ockupationen år 2002, under den dåvarande Socialdemokratiska regeringen. Det förelåg egentligen aldrig något skäl till att ta beslut om att delta i ockupationen, då vi varken hade blivit hotade eller att våra intressen skulle ha varit utsatta för hot. Att påstå att Sveriges närvaro skulle handla om demokrati, fred och mänskliga rättigheter bör knappast ses som trovärdigt. Dessutom så faller det argumentet då vi mer eller mindre verkar som understöd till krigförande part som bombar byar och mördar oskyldiga människor.

Under onsdagen den 15 december genomfördes en omröstning i riksdagen som handlade om Sveriges vara eller icke vara i Afghanistan. En bred majoritet röstade för en förlängning av svensk truppnärvaro även under år 2011. Dessutom beslutades att närvaron skall kunna omfatta maximalt 855 personer. År 2012 är det tänkt att närvaron skall omvandlas mer från en stridande till stödjande insats. År 2014 är det tänkt att afghanska säkerhetsstyrkor skall kunna genomföra säkerhetsarbetet på egen hand. Av beslutet går det att se att det i stor sätt råder konsensus i frågan bland riksdagspartierna, enbart Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet valde att gå emot beslutet. Båda ville att den svenska närvaron skulle upphöra helt senast år 2013.

Det tagna riksdagsbeslutet är dock luddigt på flera sätt. Att situationen i Afghanistan skulle utvecklas på sådant sätt att det överensstämmer med beslutet är ytterst tveksamt. Påpekas bör också att regeringen ännu inte givit något besked om och i sådana fall hur länge som den svenska närvaron kan komma att bestå efter år 2014. Ockupationen har knappast varit framgångsrik, så vad händer om det inhemska motståndet ökar på ett framgångsrikt sätt även under och efter år 2014?

Enligt Internationella Röda Korset så kommer situationen för afghanerna att försämras under nästa år, mycket beroende på det upptrappade våldet. Bland annat så pekas det på ökat antal civila dödsoffer, en ökad ström av internflyktingar och en allt sämre tillgång till sjukvård. Är detta skapat av afghanerna själva som försvara sitt land, eller är det skapat av utländska ockupanters omoraliska tilltag som skapar internt kaos i landet?

Sveriges, eller de ansvariga politikernas, beslut om att vi skall delta i USA:s smutsiga ockupation av Afghanistan bör starkt kritiseras och fördömas. Det svenska folket har dragits in i ett ockupationskrig utan att vi har fått säga vår mening, något som bör ses som ytterst allvarligt. Det blir samtidigt absurt då de ansvariga politikerna skickar svenska soldater till ett främmande land för att påtvinga dem ”demokrati”, samtidigt som de demokratiska spelreglerna frångås på hemmaplan. Det går dock i linje med flera andra känsliga ämnen där det är uppenbart att de ansvariga politikerna har varit osäkra på folkviljan. Vad gäller just närvaron i Afghanistan så har flera opinionsundersökningar genomförts, med varierande utgång som följd. Det finns således inget som pekar på att det svenska folket skulle ställa sig bakom ockupationen.

Sverige har absolut inget att göra i Afghanistan, speciellt inte som understöd till USA. Det svenska folket har redan blivit drabbade av konsekvenserna av de styrande politikernas idioti, bland annat genom en stor mängd afghaner som anlänt, dödade svenska soldater och ett bombattentat. Frågan är hur mycket de ansvariga politikerna är beredda att offra för att få ta del av de blodiga brödsmulorna som faller ned från sionisternas och det globala kapitalets bord?

torsdag 16 december 2010

Kan vi inspireras av situationen i Ryssland?

Under de senaste dagarna så har en omfattande etnisk konflikt blossat upp i Ryssland. Sammandrabbningar har skett mellan ryssar, icke-ryssar och poliser i flera ryska städer. Finns det något i situationen som vi kan inspireras av i Sverige?

Upprinnelsen till de senaste dagarnas oroligheter började den 6 december då en Spartak Moskva-supporter sköts till döds under en sammandrabbning med kaukasier. Polisen grep flera kaukasier, men redan dagen efter så släpptes alla utom den som misstänks för att ha avfyrat de dödande skotten. Detta var något som väckte vreden hos unga ryssar, speciellt efter att det framkommit att det kan finnas mutor inblandade i frisläppandena.

Efter mordet så har flera stora demonstrationer med flera tusentals ryssar anordnats runt om i Ryssland, men främst i Moskva och S:t Petersburg. Det har även varit våldsamt då flera konfrontationer ägt rum med polis och icke-ryssar.



Under onsdagen fortsatte oroligheterna och flera tusentals ryssar skall ha varit ute på gator och torg för att protestera mot fientligheten som riktas mot ryssar. För att stävja en eskalering så skall uppemot 1 700 personer ha gripits av polis över hela Ryssland.

Att ryssarna väljer att agera och ge utlopp för sina känslor i stället för att passivt protestera i skuggan av tystnad bör ses som ett sundhetstecken. Dock så finns det flera inslag i de ryska reaktionerna som är mindre tilltalande för mig som svensk nationalist, men samtidigt så måste skillnaderna mellan det svenska- och det ryska samhället tas i beaktande. Finns det då något som vi svenska nationalister kan lära och ta efter av detta?

Utvecklingen i Sverige är under all kritik, sett ur ett nationalistiskt perspektiv. Ständigt så utsätts vårt folk för påhopp, våldtäkter, mord och andra smädelser av svenskfientliga krafter. Nyligen så röstade riksdagen igenom en vidrig grundlagsändring, ungdomsarbetslösheten är hög, missbruket utbrett, invandringspolitiken är bortom allt förnuft och så vidare. Detta är saker som borde väcka det svenska ursinnet, men svenskarna är tillsynes ett väldigt passivt och godtroget folk som inte väsnas i onödan. Svenskarna är inte som ryssarna, eller många andra folk så reaktionerna uteblir. Frågan är dock vart alla nationalister är?

Om det är något som vi svenska nationalister kan låta oss inspireras av beträffande det som händer i Ryssland så är det att agera och ge utlopp för våra känslor i en större utsträckning än vad som görs i dag. Jag menar inte, om situationen absolut inte skulle kräver det, att vi skall slåss med polis, maskera oss eller ägna oss åt andra mindre bra företeelser.

Däremot så vill jag se större reaktioner, som inte bara stannar på nätet utan som sprider sig ut på gator och torg runt om i landet. Vi måste, på ett disciplinerat och positivt sätt, visa att vi inte accepterar en samhällsutveckling som är negativ för vårt folk. Vi har inget att skämmas för, både sanningen och moralen står på vår sida. När kränkningar och orättvisor dyker upp så skall vi vara där. Vi skall visa vårt motstånd, vi skall agera, ge utlopp för våra känslor och inte minst så skall vi erbjuda professionalism och hållbara alternativ.

måndag 13 december 2010

Salemmanifestationen år 2010

Den 11 december samlades svenskar vid Rönninge station för att protestera mot svenskhatet som ständigt förnedrar, förstör och slår ihjäl svenska hjärtan. Årets upplaga av Salemmanifestationen samlade runt 850 deltagare som lös upp vintermörkret med sina facklor, som brann av hopp för vårt folk, i en dyster och dunkel tid.

I år var det tio år sedan Daniel Wretström brutalt mördades av ett mångetniskt gäng vid en busshållsplats i Salem. Varje år sedan mordet år 2000 så har svenskar samlats vid platsen för att minnas och för att visa sin avsky mot svenskhatet. Ett hat mot svenskar som gör sig synligt i Rosenbad, i medierna, i skolan, på gatorna och i hela vårt samhälle. Det är ett, av etablissemanget, accepterat hat och därför är det så viktigt att protestera mot det.

Monumentet på platsen där Daniel Wretström brutalt mördades av ett mångetniskt gäng för tio år sedan.

Avgången blev aningen försenad, men allt eftersom ställde deltagarna upp i led med fyra i varje. Facklorna tändes och anförda av ekande trummor så började tåget att röra på sig från Rönninge station till platsen där Daniel Wretström mördades. I täten fanns en banderoll med texten ”Stoppa svenskhatet” tillsammans med kransbärare. I tåget fanns män, kvinnor, unga, gamla, funktionshindrade, familjer och utländska gäster.

Det är svårt att beskriva känslan av att delta i manifestationen och se alla dessa facklor samtidigt som trummorna dånar. Det är en oerhört vacker och mäktig upplevelse, så pass att många som bor längs med vägen står och betraktar det hela från sina fönster.

Efter några kilometer så anländer fackeltåget till den plats där mordet skedde. I anslutning till platsen så finns ett monument uppställt med en livsruna och en bild på Wretström. Vid monumentet väljer många att lägga ned blommor och tända ljus. Innan tal och musik kommer igång från scenen så bjuds det på glögg och pepparkakor, något som uppskattades.

Årets konferencier var Stefan Jacobsson som pressenterade talare och musiker. Talade gjorde den oberoende nationalisten Dan Eriksson, Tony Bamber från BNP, Wretströms barndomsvän Nellan samt Udo Pastörs från NPD. Frank Rennicke, populär trubadur från Tyskland, stod för musiken genom flera låtar och passade även på att säga några passande ord innan manifestationen avslutades.

Inför årets manifestation så har ett omfattande kampanjarbete genomförts runt om i landet. Antalet informationsblad som trycktes upp landade på hela 185 000, något som är rekord. Dessutom så trycktes en speciell tabloidtidning i 27 000 exemplar som skickades ut till främst ungdomar i Stockholmsregionen. Sedan tillkommer andra aktioner och aktiviteter. Totalt sett så var det åter en vacker och mäktig manifestation för att minnas de som fallit offer för politikernas galenskap och för att protestera och visa att det finns många som vägrar acceptera denna samhällsutveckling.

lördag 11 december 2010

Summering av Salemkampanjen i nordöstra Småland

Inför årets Salemmanifestation så har nationalister i Småland bedrivit en lokal kampanj för att informera om dess bakgrund och syfte. Kampanjen kan summeras med att 5 000 flygblad har delats ut i fem olika kommuner. Arbetet har dessutom gett medial uppmärksamhet och nu inväntas årets manifestation.

5 000 informationsblad har delats ut i fem olika kommuner i nordöstra Småland.

Till en början så startades en insamling för att samla in pengar till två saker, dels till informationsmaterial och dels till att subventionera den gemensamma resan. Flygbladen anlände till Småland under den sista helgen i oktober och sedan så har kampanjen fortskridit på ett positivt sätt i fem olika kommuner.

Den första utdelningen ägde rum i Vimmerby, där svenskar i det invandrartäta området Bullerbyn fick ta del av flygbladen.

Vimmerby kommun har fått ta del av flest flygblad. Utöver själva staden så har även ett par mindre samhällen fått information om Salemmanifestationen. Även Vetlanda kommun har fått ta del av en större mängd flygblad som har delats ut till invånarna samt till elever på några skolor. Arbetet i Vetlanda ledde även till uppmärksamhet i Vetlanda Posten, samt ett efterföljande genmäle. Mindre antal flygblad har även spridits i Västerviks kommun, Oskarshamns kommun samt i östgötska Kinda kommun. I Oskarshamns kommun så delades flygblad ut i samband med asylboendemötet i Kristdala. Något som resulterade i flera positiva reaktioner.

Flygblad har delats ut på flera skolor i Vetlanda.

- Det har varit väldigt intressant att arbeta med den lokala kampanjen och samtidigt veta att så många andra gör samma sak över hela landet med sina respektive kampanjer. Det stärker motivationen. Dessutom så var det kul att arbetet i Vetlanda resulterade i medial uppmärksamhet, säger Simon Johansson, en av kampanjarbetarna från Vetlanda.

Många svenskar har fått ta del av informationsmaterial från Salemfonden.

Den lokala kampanjen i nordöstra Småland avslutas i och med detta och kan summeras som väl genomförd. Efter en dryg månads kampanjarbete så återstår nu enbart själva manifestationen. Alla till Salem!


Relaterat
Svenskhatet träder fram i Vetlanda
Genmäle publicerat i Vetlanda Posten
Välbesökt möte om asylboende i Kristdala

torsdag 9 december 2010

Genmäle publicerat i Vetlanda Posten

Den 13 november lät Vetlanda Posten publicera en artikel om Salemfonden och nationalism. Problemet med artikeln var dock att den innehöll felaktigheter och rena påhopp. För att rätta till deras fula tilltag så skrevs ett genmäle som till slut kom att publiceras.

Det hela började med att nationalister spridit flygblad från Salemfonden som bland annat informerar om Salemmanifestationen den 11 december. Detta fick bägaren att rinna över för Viveka Hallberg Jarflod som gick ut i Vetlanda Posten för att berätta hur arg och ledsen hon hade blivit över att ha fått ett flygblad i sin postlåda.

Årets Salemflygblad - ett blad som väcker reaktioner

Utöver att beklaga sig över det inträffade så passade hon även på att berätta om hur skrämmande det är att, som hon uttrycker det, främlingsfientligheten ökar. Hon menade även att det finns en stor risk att vilsna ungdomar attraheras av budskapet. I artikeln påstås det även att Salemfonden är en ”nynazistisk organisation”, osv.

För att öka objektiviteten och samtidigt rätta till det hela så skrevs ett genmäle som lämnades in på redaktionen. Till en början så ville tidningens ansvariga utgivare Bo Andersson inte publicera genmälet. Efter ett samtal så valde dock Andersson att gå med på en publicering den 8 december. Nedan följer det publicerade genmälet som tyvärr blev nedkortat och smått ändrat, dock utan att mista sitt syfte.

Salemfonden är inte nynazistisk
För några veckor sedan så publicerades en artikel i Vetlanda Posten där en kvinna intervjuades med anledning av att hon hade fått ett flygblad från Salemfonden i sin brevlåda. Artikeln innehöll både smutskastning och rena felaktigheter.

I artikeln påstås att Salemfonden skulle vara en nynazistisk organisation och att flygbladsutdelarna således också skulle vara dito. Detta är givetvis inte sant. Salemfonden är inte knuten till något parti eller någon organisation. Fondens syfte är att se till så att minnet av den brutalt mördade pojken Daniel Wretström hålls vid liv samt att protestera mot det rasistiska våld som riktas mot svenskar. Att kvinnan vill attackera detta syfte genom att skrika om nynazism är inget annat än ledsamt, oerhört ledsamt. Klargöras bör även att flygbladsutdelarna är demokratiska nationalister. För att balansera upp artikeln så vill vi hänvisa till vidare läsning på Salemfondens hemsida.

Rasmus Gårdebrink
Simon Johansson

Genmälet replikerades direkt av Andersson i samband med publiceringen. I hans replik, med rubriken "Det är rasistisk propaganda", så menar han bland annat att det är utom allt tvivel att Salemfonden går nynazistiska och rasistiska ärenden. För att bevisa sitt påstående så hänvisade han till två svenskfientliga och mindre trovärdiga källor. Den ena är salemfonden.se och den andra är tidskriften Expos hemsida.

Relaterat
Svenskhatet träder fram i Vetlanda

tisdag 7 december 2010

Musik: Burning Hate – Your time is running out

För en tid sedan så släpptes skivan Your time is running out med det tyska metalcore-bandet Burning Hate. Skivan är enligt mig en av de bästa som släppts under året inom den nationella musiken och den håller verkligen en hög nivå i jämförelse med de kommersiella banden. Köp skivan via bloggen.

Burning Hate - Your time is running out

Låtarna är varierande både när det gäller röst och instrument, något som gör dem hållbara och på intet sätt tjatiga. Den mer brutala metalcore-stämman blandas och ersätts ibland av en ljusare stämma, något som höjer variationen.

Detta är uppföljaren till debutalbumet This is the end of our days som utkom år 2008. Burning Hate sätter helt klart ribban högt i och med detta album. Det är helt enkelt en professionell produktion och i sin genre så är skivan helt klart årets bästa.

Skivan går i bräschen för en ny stil som ingen egentligen har varit i närheten av tidigare, därför blir det i mitt tycke missvisande att direkt jämföra själva musiken med någon annan skiva. Däremot så är jag övertygad om att Burning Hates uppföljare kommer att hyllas minst lika mycket, om inte mer, som det tyska bandet Moshpits debutalbum
Mirror of an unbroken faith som utkom år 2007.

Skivbolaget som står bakom skivan är inget mindre än det Dresden-baserade OPOS (One People One Struggle) Records som har gett ut flera högklassiga skivor under sin tid. Bland annat med band som tidigare nämnda Moshpit, Signs of reality och den av svenskar mer kända musikern Barny.

Den nationella musiken från Tyskland har verkligen utvecklats och det kommer ständigt riktigt bra musik i olika genrer. Burning Hate är definitivt ett band som bör kollas upp oavsett politisk hemvist.






Lyssna på ytterligare tre smakprover i mediaspelaren på OPOS Records hemsida Missa inte låten I´m bleeding for my god, som är riktigt bra.

Om du är intresserad av skivan så kan du köpa den genom mig för 119 kronor + frakt. Skicka bara ett mail.

söndag 5 december 2010

Hur vill du att bloggen skall utvecklas?

Den 30 april år 2008 skrev jag mitt första blogginlägg. Efter det har det blivit inlägg om lite allt möjligt. Jag har därför en fråga till dig som följer min blogg; Hur vill du att bloggen skall utvecklas?

Jag funderade först på att göra en ny omröstning, men kom snabbt fram till att det skulle bli omöjligt. Det skulle helt enkelt bli för svårt att vara specifik och få med alla utvecklingsmöjligheter i en sådan omröstning.

I stället så vill jag att du som följer min blogg utvecklar dina synpunkter och idéer, antingen genom att maila mig eller genom att kommentera detta inlägg.

Dela med dig av dina synpunkter och idéer om hur du vill att bloggen skall utvecklas.

Bör det vara mer krönikor där jag skriver mina tankar om vad som har hänt den senaste tiden, kanske söndagskrönikor? Vill du se fler inlägg där jag enbart skriver i nyhetsform, eller kanske flera intervjuer? Bör det vara fokus på inrikes, utrikes eller på det lokala planet?
Skall det kanske vara flera inlägg där jag skriver om mig själv och vad jag gör rent politiskt? Eller vill du se mer kultur, bilder eller hälsa? Tycker du att inläggen är för långa?

Vill du se flera reportage om speciella ämnen eller från intressanta platser? Uppdateras bloggen för sällan, bör designen ändras eller vill du kanske se någon form av bloggbutik med produkter som är relevanta för det jag skriver om? Bör det finnas informationsmaterial om bloggen? Skulle du vilja se en sida på Facebook? Du kanske tycker att bloggen är bra som den är?

Som ni ser så finns det mycket att tycka till om. Jag är tacksam för alla synpunkter, tips och idéer.

fredag 3 december 2010

Landets niondeklassare sämre i matte – Vimmerbys bland de sämsta

Skolverkets sammanställning av de nationella proven för årskurs nio under vårterminen 2010 visar på att 17,5 procent av eleverna i landet inte klarar målen i matematik. Vimmerby kommun hamnar i botten då hela 33,5 procent får underkänt. Områdeschefen tror att utbildning av lärarkåren är nyckeln till bättre resultat i framtiden.

Att 33,5 procent, mer än var tredje niondeklassare, får underkänt i matematik i Vimmerby kommun är givetvis ett stort misslyckande. Inte minst symboliskt då båda högstadieskolorna ligger i Vimmerby som ofta kallas för ”barnens stad”. Faktum är att det börjar bli mer av en vana att hitta kommunen långt ned i olika mätningar och undersökningar. Det positiva med det är att det bara kan bli bättre, men då krävs det hårt arbete.

Jag ringde upp Carllennart Johansson, områdeschef på Astrid Lindgrens skola i Vimmerby. Han tycker att resultatet är tråkigt och tror att nyckeln till bättre resultat i framtiden ligger i att utbilda lärarna. Detta kommer att ske i samarbete med Göteborgs universitet. I övrigt så anser han att det diskuteras för lite matematik.

Matematik - ett svårt ämne för många av landets niondeklassare och speciellt för Vimmerby kommuns niondeklassare.

Totalt är det 20,8 procent av landets niondeklassare som får underkänt i ett eller flera kärnämnen. Matematiken är det kärnämne där kunskaperna brister som mest då 17,5 procent får underkänt. Denna siffra har aldrig varit så hög under Skolverkets mätperiod som började år 2003, då andelen underkända uppgick i 9,2 procent.

Faktorer som spelar in i matematikresultatet är bland annat olika bakgrundsfaktorer. Bland svenska elever så är andelen underkända 15,9 procent, medan andelen är 26,2 procent bland elever med utländsk bakgrund. Det finns även stora skillnader när det gäller föräldrarnas utbildningsnivå. Elever vars föräldrar har högst grundskoleutbildning så uppgår andelen underkända till 36,5 procent. Elever vars föräldrar har högst gymnasial utbildning så uppgår andelen underkända till 23,6 procent. För elever med föräldrar som har en eftergymnasial utbildning så är det 10,2 procent som inte når målen.

Jag tror även att det finns andra faktorer som spelar in. När det gäller Vimmerby så tycker jag att det är uppenbart att det brister på personalsidan och på sättet som kunskapen lärs ut. Därför håller jag med Carllennart om att en viktig åtgärd är att utbilda lärarna.

Sedan så tror jag att mobiltelefoner och datorer är mer lättillgängliga för niondeklassare i dag, och att det således är enklare att använda dessa verktyg i stället för att räkna med huvudet. Något som hämnar den egna förmågan att räkna och förstå matematiken på ett naturligt sätt.

En faktor som aldrig går att bortse ifrån är föräldraansvaret. I dagens stressade samhälle så tror jag att många föräldrar helt enkelt inte tar sig tid med sina barn för att hjälpa dem.

tisdag 30 november 2010

Karl XII och Corneliu Codreanu - två män att hedra

Fallna hjältar som med mod och styrka i sina hjärtan har kämpat heroiskt för sina ideal, för sin tro på folk och nation bör och skall hedras. Den 30 november år 1718 stupade Karl XII, och år 1938 mördades den rumänske nationalisten Corneliu Codreanu. Båda är värda tankar av stolthet och beundran.

Karl XII föddes år 1682 och blev kung redan som 15-åring. Tillsammans med sina karoliner ägnade han stora delar av sitt liv till att försvara familj, folk och land. De lämnade allt de älskade bakom sig för att kämpa mot fienden som hotade deras kärlek på jorden.

Karl XII ledde bland annat den svenska hären i slaget vid Narva år 1700. Den ryska hären var trefaldigt större till antalet, men trots detta så stupade cirka 15 000 ryssar och enbart cirka 700 svenskar. Segern vid Narva räknas som en av de största i Sveriges historia.

Den 30 november år 1718 stupade Karl XII i Norge efter att ha utkämpat strider tillsammans med sina karoliner i åratal. Många söners blod hade runnit och kungens död var en stor förlust för landet. Han bars hem till Sverige och ligger i dag begravd vid Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Karl XII kom i mångt och mycket att symboliserade tapperheten i mänsklig gestalt. Han var varken en översittare eller en ynkrygg, utan stred på samma villkor och delade samma öde som sina karoliner. Han var en förebild, en hjälte och skall så ihågkommas.

30 november - dödsdag för Karl XII och Corneliu Codreanu

Corneliu Zelea Codreanu föddes den 13 september år 1899 och vigde större delen av sitt liv åt kampen för ett fritt Rumänien. Genom hans död upphöjdes han till nationell martyr och kom därför att finnas med sida vid sida med sina heroiska legionärer som fortsatte kampen som Codreanu påbörjat.

Codreanu såg ett allvarligt hot i främst kommunismen, sionismen och kapitalismen då dessa gick i strid mot traditionella värderingar om familjen, folkgemenskapen, Gudstron och fäderneslandet. Han avskydde storstäder, där han menade att destruktiviteten frodades och tog strypgrepp på folket. Han ville därför återskapa jordbrukssamhället, då han var av uppfattningen att jordbruket skulle leda till att folket började leva sunt. I takt med att fientligheten mot det rumänska ökade så valde Codreanu att organisera ett motstånd, i form av en legionärsrörelse.

Codreanus rörelse växte sig allt starkare och detta sågs inte med blida ögon av den rumänska regimen och dess lakejer. Klimatet hårdnade och nationalisterna fick bland annat utstå hetskampanjer i medierna och brutalt polisvåld. Till följd av detta så lät Codreanu, år 1927, bilda den paramilitära organisationen Järngardet. Tanken med gardet var att skapa en människa som skulle verka som ett föredöme rent andligt och moraliskt, uppvisa strikt disciplin, heroism, lojalitet, styrka och mod.

År 1936 var det dags för allmänna val och Codreanus parti Allt för fäderneslandet blev det tredje största, något som irriterade regimen som förbjöd partiet att existera. Codreanu och hans legioner fortsatte dock kampen på ett framgångsrikt sätt, så framgångsrikt att den rumänfientliga regimen lät mörda honom
den 30 november år 1938.

Codreanu har kommit att bli en stor inspirationskälla för nationalister över hela världen, inte minst i Sverige. Codreanu och hans legionärer skänkte en enorm idealism och kampvilja. Deras blickar var riktade framåt och deras hjärtan slog för frihet. Legionärerna fruktade ej döden, ty de var villiga att offra sina liv för folkets väl.

söndag 28 november 2010

Vuxenvärldens likgiltighet inför ungdomars droganvändning

Ungdomars omfattande användningen av alkohol och narkotika har blivit ett allt mer påtagligt samhällsproblem. En allt större del av de uppväxande ungdomsgenerationerna håller på att falla in i samhällets mörka skuggor. De unga kan dock inte klandras, utan detta är skapat och tillåtet av en vuxenvärld som har valt att stoppa huvudet i sanden i stället för att stå upp och ta ansvar.

Ständigt kommer det nya alarmerande rapporter och undersökningar om ungdomars drogvanor. Centralförbundet för alkohol- och narkotikautveckling (CAN) släppte under slutet av förra året rapporten Skolelevers drogvanor 2009. Rapporten bygger på en undersökning dels bland elever i årskurs nio dels på elever i årskurs två på gymnasiet. Mellan 4-5000 elever i varje årskurs har deltagit i undersökningen.

Enligt rapporten så har totalkonsumtionen minskat något. För årskurs nio så anses 58 procent av pojkarna samt 65 procent av flickorna vara alkoholkonsumenter. För årskurs två på gymnasiet så anses 86 procent av pojkarna och 89 procent av flickorna vara alkoholkonsumenter. För att räknas som alkoholkonsument så skall personen ha druckit en öl, två cl vin eller sprit under det senaste året eller mer sällan.

Alkohol tillsammans med narkotikaanvändning är ett växande problem bland dagens ungdomar.

Andelen som druckit alkohol under de senaste 30 dagarna uppgår till cirka 40 procent bland elever i årskurs nio. När det gäller årskurs två på gymnasiet så har andelen intensivkonsumenter däremot ökat till 60 procent.

När det gäller narkotika så har andelen i årskurs nio ökat från förra undersökningen. 9 procent av pojkarna samt 7 procent av flickorna uppgav att de använt narkotika. Det har även skett en ökning bland andra årets gymnasieelever i jämförelse med de senaste åren. I den senaste undersökningen uppgav 17 procent av pojkarna samt 15 procent av flickorna att de hade använt narkotika. Det vanligaste narkotikapreparatet för båda grupperna var cannabis.

I en annan rapport från CAN kallad Drogutvecklingen i Sverige 2009, framgår att antalet sjukhusvårdade, misstänkta för narkotikabrott, och drogrelaterade dödsfall ökat. Antalet sjukhusvårdade översteg 10 000, och det varnas samtidigt för att missbruket kräver allt fler offer. Personer som misstänktes för narkotikabrott uppgick till 24 000. Tillgängligheten på narkotika verkar även vara stor, något som har fått priserna att sjunka till de lägsta på 20 år. Samtidigt så har tullens och polisens beslag ökat.

I takt med att drogmissbruket ökar så tycks även den liberal och tolerant inställning tillta. Något som möjligen hänger ihop med att medierna har ett ständigt rapporteringsupprepande som skapar en passiv tolerans. Så kallade kändisar, politiker och andra förebilder som både nyttjar och förespråkar en liberal syn på droger torde också ha en reell påverkan. Icke att förglömma är föräldrarnas hantering av frågan inför sina barn.

Givetvis så finns det flera orsaker till att siffrorna ser ut på detta sätt. Den mest grundläggande orsaken är dock utan tvekan vuxenvärldens likgiltighet i allmänhet, men det bristande föräldraansvaret i synnerhet. Vi har helt enkelt för många föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, och det är hos föräldrarna som den främsta förändringen måste ske.

Barnen tar efter och påverkas givetvis av sina föräldrar under uppväxten. Därför är det ytterst viktigt att föräldrarna tar ansvaret för att vara sunda förebilder, i både ord och handling. Jag kräver inga moralpoliser eller pekpinnar, men däremot så tycker jag att det är fullt berättigat att kräva att människor som väljer att skaffa barn också skall ta sitt fulla ansvar som föräldrar.

Jag upplever det som att många föräldrar är konflikträdda, något som försämrar auktoriteten och tilltron. Jag tror att en bra förälder är en som vågar ta svåra beslut, sätta tydliga gränser, vara hård och rättvis samt vara väldigt kärleksfull, omtänksam och trygghetsingivande. Det är som sagt hos föräldrarna som förändringen måste ta sin början, och då måste även hela vuxenvärlden ta efter. Det är trots allt vår framtid detta handlar om, och inga barn eller ungdomar är värda att hamna i alkohol- eller drogmissbruk. Därför måste vi kämpa, kämpa tillsammans och aldrig ge upp.

torsdag 25 november 2010

Asylmöte i Järnforsen

Under onsdagen besöktes ytterligare ett informationsmöte av nationalister. Denna gång i Järnforsen där Migrationsverket inom kort kommer att öppna upp ett asylboende med 25 platser. Mötet var välbesökt och stämningen var stundtals hätsk när kritiska frågor framfördes.

Cirka 80 personer trotsade vintervädret för att ta sig till Missionskyrkan i det lilla samhället Järnforsen, med cirka 660 invånare, i Hultsfred kommun. En mindre panel bestående av två representanter från Migrationsverket samt Samhällsföreningens ordförande fanns på plats för att berätta om mottagandet och besvara allmänhetens frågor. Märkligt nog så fanns varken kommunen eller bostadsbolaget Stångåkonsult representerade på mötet.

Många hade kommit för att lyssna på informationen och ställa frågor om Migrationsverkets planerade asylboende.

Frank Ståhl, Samhällsföreningens ordförande, inledde mötet på ett partiskt sätt genom att berätta att Samhällsföreningen ser mycket positivt på att det skall flytta in asylsökande i samhället. Han menade på att det ökar skolans elevunderlag, är positivt för affären samt att det skulle leda till en kulturell mångfald. Ståhl tycktes inte se något negativt över huvud taget med det planerade asylboendet. Innan han avslutade så uppmanade han ortsborna att ”visa öppet sinne och medmänsklighet.

Samhällsföreningens ordförande, Frank Ståhl, berättade att föreningen ser mycket positivt på att det skall flytta in asylsökande i Järnforsen.

Mötet fortsatte genom att Mikael Lönngren, handläggare på Migrationsverket, redogjorde för asylprocessen och hur det kommer att fungera i Järnforsen. Inger Hermansson, också från Migrationsverket och tänkt som ansvarig för boendet i Järnforsen, inflikade ibland genom korta inlägg om situationen.

Under informationen ställdes flera frågor. Några för att få mer information om de asylsökande som skall placeras i Järnforsen, men dessa frågor kunde inte besvaras. Däremot verkade det som att merparten kommer att vara romer. Andra frågor handlade om praktiska saker och mer ingående om själva asylprocessen.
Som det ser ut nu så har Migrationsverket hyrt fem lägenheter i centrala Järnforsen. Lägenheterna saknar för tillfället möbler, men de skall möbleras innan de asylsökande anländer. En kvinna undrade vem som skall betala detta. Lönngren svarade att det är Migrationsverket som betalar genom skattepengar.

En nationalist undrade om Migrationsverket ser asylboendena på andra platser i regionen, tex. Hultsfred och Virserum, som framgångsrika samt om det förekommer mycket kriminalitet. Lönngren hade inget att invända emot, men menade att det säkert förekommer kriminalitet. Nationalisten påpekade då att tre våldtäktsförsök har begåtts av asylsökande i Hultsfred under det senaste året. Detta konstaterande var dock mindre populärt och något som fick en kvinna att protestera. Jag berättade då hur statistiken såg ut, något som fick en annan kvinna i hennes sällskap att hoppa upp från stolen och börja gapa om både det ena och det andra som inte alls var relevant i sammanhanget.

Det hela avbröts snabbt av Ståhl som uppenbarligen ogillade diskussionen som föranletts av kritiska frågor. Han menade att syftet med mötet var att komma fram till hur de asylsökande bäst kan tas emot av samhället, och menade att "vi ska visa kärlek till våra medmänniskor". Efter att stämningen lugnat ned sig och några frågeställningar framförts så undrade jag på vilket sätt det är demokratiskt försvarbart att placera en grupp asylsökande i ett litet samhälle som Järnforsen utan att först fråga invånarna. Svaret Lönngren gav var att det var en politisk fråga och således inte kunde besvaras då det inte fanns några politiker på plats.

En äldre kvinna frågade om kostnaden för invandringspolitiken. Lönngren kunde inte svara mer än att Migrationsverkets enhet i Högsby, som ansvarar för regionen, har en årsbudget på 60 miljoner kronor. Ett svar som fick flera att reagera. En annan kvinna undrade varför samhället inte ser till att svenska ungdomar får arbete och praktik i första hand. Lönngren svarade då att det är upp till arbetsgivarna att avgöra.

Under fikapausen som följde var det flera som berättade för oss om deras missnöje, ett missnöje som de tyvärr inte framförde offentligt under mötet. De både kvinnorna som tidigare hade blivit irriterade över att vi påtalat mångkulturens konsekvenser kom fram och gjorde sig allmänt löjliga. De menade på att vi minsann var rasister. Dock så hade de inget att komma med i den efterföljande diskussionen. Inget mer än omogna och helt irrelevanta påhopp, något som oftast bottnar i brist på kunskap och argument. Efter att ytterligare några frågor framförts så avslutades mötet.

Inom kort kommer således de 25 platserna att fyllas med asylsökande i Järnforsen. Under tisdagen arrangerades även ett möte i samhället Totebo i Västerviks kommun som kommer att ha 35 platser. Tyvärr så besöktes inte detta möte av nationalister, men enligt uppgifter så skall det ha närvarat 12 personer.


Relaterat
Välbesökt möte om asylboende i Kristdala
Asylsökande intar småorterna

måndag 22 november 2010

Den tysta grundlagsändringen

I tysthet planeras en omfattande ändring av den svenska grundlagen att röstas igenom den 24 november. Röstas den igenom så kommer överstatligheten att stärkas, mångkulturen vidgas och medborgarskapet förkastas. Förlorarna är Sverige och det svenska folket.

För att en ändring av grundlagen skall kunna genomföras så krävs antingen en folkomröstning eller att riksdagen vid två tillfällen, med ett riksdagsval emellan, röstar igenom ändringen.

Att ändra grundlagen är således en stor sak. Därför kan det tyckas att ett beslut skall förankras bland befolkningen. Så är dock inte fallet vid denna grundlagsändring (Proposition 2009:10/80). I tysthet håller Sverige på att få en ny grundlag, utan medial uppmärksamhet eller någon ärlig debatt. Något som är väldigt anmärkningsvärt.

Den 2 juni i år så röstade riksdagen igenom ändringen en första gång och på onsdag den 24 november så kommer den andra omröstningen att genomföras. Då det enbart är SD av alla partier i riksdagen som är emot ändringen, så pekar allt på att den kommer att röstas igenom. Något som kommer att innebära flera negativa konsekvenser för Sverige och det svenska folket.

Vi tappar greppet om vår nation. På onsdag kan EU-medlemskapet stärkas genom att bli inskrivet i Sveriges grundlag.

Överstatligheten stärks genom att EU-medlemskapet och Lissabonfördraget skrivs in som självklarheter i grundlagen. Något som är ytterst häpnadsväckande då stödet för EU knappast är fullkomligt. Lissabonfördraget, som berövade vår självständighet ytterligare, röstades inte igenom av folkviljan utan av politiskt översitteri. Den nya grundlagsändringen gör således att det bli mycket svårare för det svenska folket att återta sin frihet, då det kommer att krävas en grundlagsändring för att en omröstning om EU-medlemskapet över huvud taget skulle bli möjlig.

Mångkulturen vidgas genom att etniska, språkliga och religiösa minoriteter skall främjas att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Invandrare likställs även i stort med svenska medborgare och kan därmed ta del av samma rättigheter.

Medborgarskapet förkastas då krav om ett flerårigt svenskt medborgarskap för att kunna få samhällsviktiga positioner slopas helt. Det kommer även att bli svårare att riva upp utdelade svenska medborgarskap.

I ändringen återfinns en mängd andra åtgärder. Som exempel kan nämnas att det kommer att krävas fler som begär en lokal folkomröstning för att en sådan skall genomföras. Från dagens fem procent höjs antalet begärande till tio procent av de röstberättigade. Valdagen för riksdagsvalen kommer även att flyttas från den tredje söndagen till den andra söndagen i september. För att läsa ändringsförslaget i sin helhet, besök regeringskansliets hemsida.

Med anledning av att ändringen håller på att genomföras i tysthet så kan den inte ses som annat än odemokratisk. Speciellt med tanke på att den innehåller flera omfattande ändringar som på ett negativt sätt berör nationens självständighet och det svenska folkets rätt att självt bestämma över sitt öde i sitt eget land. Därmed bör ändringen lyftas fram i ljuset för debatt och slutligen så bör det svenska folket få säga sitt i en folkomröstning.

torsdag 18 november 2010

Välbesökt möte om asylboende i Kristdala

Under onsdagen så arrangerade Samhällsföreningen ett möte i Kristdala för att förbereda medborgarna på det planerade asylmottagandet. Ny information har även framkommit som visar på att Migrationsverket gått bakom ryggen på medborgarna. Tydligt var att medborgarnas åsikter i frågan helt saknade relevans. På plats fanns även nationalister som ställde frågor, pratade med folk samt spred Salemblad efter mötet.

Cirka 150 personer hade tagit sig till mötet, något som gjorde att lokalen blev överfull. På plats fanns en panel bestående av representanter från Migrationsverket, Oskarshamns kommun och bostadsbolaget Byggebo för att svara på frågor. Mötet inleddes med att Migrationsverkets enhetschef i Kalmar län, Lars Borgemo, berättade om situationen, varför människor söker asyl samt hur det kommer att gå till.

Lokalen var överfull med människor som ville lyssna och ställa frågor. Kritiska mötesdeltagare fick dock finna sig i att beslutet hade tagits och således inte gick att ändra, trots att lokalbefolkningen inte hade tillfrågats.

Migrationsverket planerar att använda boendet i Kristdala som ett långtidsboende. Hur länge var det dock ingen som kunde svara på, inte heller från vilka länder de asylsökande kommer. I Kristdala kommer ett gammalt äldreboende samt flera lägenheter att användas som mottagning. Under mötet framkom det att en lägenhet i området hade sagts upp då det blev känt att asylsökande skulle bli de nya grannarna.

Deltagarantalet, reaktionerna och mängden frågor vittnade om att Migrationsverkets planer på intet sätt var förankrade bland de berörda medborgarna. Bara ett par dagar innan mötet kom det fram att Migrationsverket planerar att placera asylsökande även i bostadsområdet Kristineberg i Oskarshamn. I nuläget skall således 85 asylsökande placeras i Kristdala och 30 i Kristineberg.

En äldre man menade att detta var alldeles för många för ett samhälle som Kristdala med cirka tusen invånare. Han menade att många i samhället var av samma uppfattning och själv tyckte han att ett 20-tal kunde räcka. Flera hördes instämma, men en kvinna protesterade och menade att det allt fanns de som var av motsatt uppfattning.

Lars Borgemo svarade att varje samhälle har en gräns för hur många asylsökande som kan tas emot beroende på olika orsaker, en gräns som brukar upptäckas med tiden. Hans uppfattning om Kristdala var att ett 60-tal kunde vara lagom. Trots detta så planeras det alltså för 85 asylsökande, och detta med skälet att läget är akut just nu.

Några frågade om vilka resurser som finns till förfogande för att föreningar och samhället skall klara av detta. Borgemo svarade att pengar finns att hämta hos Migrationsverket. Han hoppas också på att medborgarna, föreningar och företag skall hjälpa till på bästa sätt för att underlätta mottagandet.

En äldre man var även smått upprörd över att det gamla äldreboendet nu görs om till asylmottagning. En busschaufför berättade om sina negativa erfarenheter av att ha asylsökande som passagerare och undrade hur de informeras om sina rättigheter och skyldigheter. En annan var inne på samma spår och undrade om de förstod att de inte bara kan ta cyklar och andra saker som inte är deras. En kvinna från Röda korset var positivt inställd och hoppades på att samhället skall göra sitt bästa för att mottagandet skall bli bra.

Frågorna var många, och svaren stundtals ofullständiga och luddiga. På plats fanns även fyra nationalister för att visa solidaritet för dem som vill ha ett svenskt Kristdala och samtidigt protestera mot denna mångkulturella utveckling. En av nationalisterna undrade om panelen ansåg att Hultsfred och Kristineberg ses som lyckade integrationsprojekt, och nämnde bland annat att minst tre våldtäktsförsök begåtts av asylsökande i Hultsfred under det senaste året. Svaret var mycket luddigt, men efter ett tag ansåg två paneldeltagare att det fungerade bra på de båda platserna.

Från kommunledningen fanns Lars Ljung som berättade om kommunens positiva inställning till detta. Han berättade att detta bör ses som en bra möjlighet och hoppades på att medborgarna skulle hjälpa till för att underlätta integrationen. Efter Ljungs redogörelse fick jag komma till tals. Till att börja med så uttryckte jag min besvikelse över att Ljung såg denna utveckling som positiv. Jag undrade på vilket sätt detta var demokratiskt försvarbart, med tanke på att ingen dialog förts med dem som blir berörda av detta. Planerna på att öppna upp för asylmottagningar har tagits helt utan hänsyn till medborgarnas åsikt. Svaret var oklart men kunde tolkas som att det kvittar var medborgarna säger. De får helt enkelt finna sig i situationen då Migrationsverket måste rätta sig efter politikernas beslut.

Tilläggas bör att flera mötesdeltagare uttryckte sitt gillande för nationalisternas frågeställningar och tackade för att vi kommit. Jag passade även på att fråga om det var möjligt att genomföra en handuppräckningsomröstning för att se hur Kristdalaborna ställde sig till det hela, men detta var inte önskvärt av panelen. Mot slutet så berättade en av Migrationsverkets handläggare, Lennart Lindström som satt i panelen, om hur synd det är om de människor som söker sig till Sverige. Hans syfte var givetvis att frambringa en sentimental känsla hos mötesdeltagarna samt att få motståndarna att känna skuld.

Mötet pågick i mer än två timmar, men flera lämnade innan det var slut på grund av att de var frustrerade och kände en uppgivenhet inför problemet. Vi pratade med flera av dem och de var inte alls tillfredsställda av situationen. Då mötet var slut delade vi ut informationsblad från Salemfonden. Förvånansvärt många tog del av flygbladen, speciellt efter att ha fått lite information om vad flygbladet handlade om. Flera stannade även kvar för att samtala med oss.

För att summera det hela så finns det helt klart ett omfattande missnöje mot planerna på att öppna upp för ett asylboende. Det är inte folkviljan som har talat i Kristdala, utan politiskt översitteri.

Relaterat
Asylsökande intar småorterna

lördag 13 november 2010

Svenskhatet träder fram i Vetlanda

I lördagens upplaga av tidningen Vetlanda Posten ges det utrymme åt en objektivt tvivelaktig kvinna som förklarar hur arg och ledsen hon är över att ha fått ett flygblad om Salemmanifestationen. Hon framställs som en vanlig individ, men bakom hennes ord så existerar en klar politisk agenda.

Inför årets Salemmanifestation så bildades ett lokalt nätverk med avsikten att sprida budskapet och mobilisera människor till manifestationen. Flygbladen som informerar om Salemmanifestationen har delats ut på olika platser i norra Småland. Bland annat så har flera hundra flygblad delats ut i Vetlanda, både i brevlådor och i händerna på folk med god respons.

Att handlingskraftiga svenskar offrar både tid och pengar för att informera allmänheten om det mångkulturella samhällets konsekvenser bör ses som både hedervärt och naturligt. Dock så finns det dem som beklagar sig över att folk informeras om sanningen, en av dessa är Viveka Hallberg Jarflod.

Viveka Hallberg Jarflod förklarar hur arg och ledsen hon är över att rakryggade svenskar informerar om sanningen.

I en artikel med rubriken ”Nynazistisk propaganda i brevlådan” ges Hallberg Jarflod utrymme att häva ur sig både det ena och det andra sett ur hennes märkliga perspektiv. Hon berättar att hon ”reagerade starkt när hon öppnade bunten med reklam förra veckan.” Anledningen var att hon fann ett flygblad från Salemfonden med uppmaningen att protestera mot svenskhatet. I texten talades det även om svenskfientligt våld och att de styrande vill förvandla Sverige till en mångkultur.

Detta blev alldeles för mycket för Hallberg Jarflod som blev både arg och ledsen över att hitta något sådant i hennes brevlåda. Hon menar på att det rör sig om uppvigling och att flygbladet strider mot FN-konventionen. Hon fortsätter med att uttrycka sin oro över att unga människor som inte har hittat tillhörighet någon annan stans kan fångas upp av innehållet. ”Det räcker med att ett sånt här flygblad får med sig några stycken varje gång för att det ska bli farligt. Det är för mycket sådant här nu och främlingsfientligheten bara ökar. Det är skrämmande.”, avslutar hon.

Vem är då denna Viveka Hallberg Jarflod? Trots att hon framställs som en vanlig medborgare så är det uppenbart att det döljer sig en tydlig politisk agenda bakom hennes utspel. Hon är aktivt engagerad i Rädda barnen och talade under en manifestation mot främlingsfientlighet arrangerad av Ung vänster i Vetlanda den 9 november i år. Inte helt överraskande så är hon även förespråkare av mottagande av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Bland annat i en insändare i tidningen Höglandet, i slutet av förra året, så vurmar hon för att Vetlanda och andra grannkommuner som inte tar emot bör skriva avtal med Migrationsverket.

För att kort sammanfatta så kan vi konstatera att Hallberg Jarflod inte är någon vanlig medborgare som är oroad över en allt mer ökad och samtidigt accepterad nationalism i samhället, utan en svenskfientlig mångkulturalist med politiska förtecken. Därför är hennes ord på intet sätt någon allmänrådande yttring. Årets flygblad tar främst upp tre saker; svenskfientligheten, det brutala mordet på Wretström samt en redogörelse för 2008 års våldtäktsstatistik.
Hennes uttalande om flygbladet kan därför inte annat än fördömas.

Det hade varit förståeligt om Hallberg Jarflod hade blivit arg och ledsen med anledning av den otäcka verklighet som pressenteras i flygbladet. Att hon hade känt medlidande för alla de kvinnor som varje år våldtas på grund av den svenskfientliga och kvinnofientliga politik som tillåts råda i vårt samhälle. Det hade varit förståeligt om hon hade gått ut i media för att berömma de människor som har delat ut flygbladen i Vetlanda, då sanningen tystas ned av etablissemanget och dess opportunister.

Hon besitter en otäck och svenskfientlig inställning, en inställning som i mångt och mycket genomsyrar vårt samhälle i dag. Vi svenskar skall tiga och acceptera denna förnedring och ärekränkning. Ve den som vågar stå upp för svenskhet, sanning och rätt. Ve den som kämpar för ett svenskt Sverige.

Avslutningsvis så vill jag klargöra att det varken handlar om nynazister eller vilsna individer som delar ut dessa flygblad. Det är målmedvetna och rakryggade svenskar som på allvar har för avsikt att förändra samhället till en plats värdig vårt folk.

Visa solidaritet och slut upp i Salemmanifestationen den 11 december.


Läs flygbladet
Sida 1
Sida 2