lördag 30 april 2011

På föreläsning med Jehovas Vittnen

Under lördagen den 30 april så besökte jag Rikets sal i Vimmerby för att lyssna på en föreläsning, delta på ett bibelstudium samt diskutera deras syn på samhället. Trots att vi står långt ifrån varandra så blev det ändå ett respektfullt och intressant möte.

Under förra veckan så ringde ett så kallat vittne på min dörr. Jag öppnade och vi diskuterade en tid. Det hela slutade med att jag blev inbjuden till en föreläsning. Jag funderade på det under några dagar och bestämde mig till slut för att besöka föreläsningen. Inte för att jag skulle vilja ansluta mig till dem, utan för att jag intresserade mig för deras syn på olika saker. Jag kommer inte att gå in djupt i detta inlägg, utan rekommenderar er i stället att följa länken nedan för att läsa ett utförligt inlägg som jag skrev i ämnet i slutet av år 2009.

Rikets sal i Vimmerby

När jag anlände till Rikets sal så blev jag trevligt bemött. Flera kom fram och hälsade och föredragshållaren, broder Almgren, svarade på några av mina frågor innan föreläsningen skulle börja. På väggen närmast talarstolen hänger en stor skylt med texten Ta din tillflykt till Jehovas namn. Salen var nästintill fullsatt, uppskattningsvis runt 50 personer. Det var både unga och äldre, men majoriteten var äldre.

Broder Almgren började sedan med föreläsningen som gick under parollen Kan bibeln hjälpa oss med dagens problem? Den tog upp fyra delar: konflikter, lycka, ekonomi och oro. Föreläsningen höll på i drygt en halvtimma, och var relativt intressant. Det mesta gick ut på att agera med sunt förnuft och vara en god medmänniska. Han menade att det inte går att få lycka genom pengar, skönhet eller konsumtion. Utan att vi blir lyckliga genom enkla sätt som att vara generösa och givmilda mot familj, vänner och medmänniskor. Han menade också att vi inte skall fokusera på materiella ting utan på det som är viktigt som till exempel familjen. Han gjorde många hänvisningar till bibeln, där olika stycken skulle svara på många av livets problem, trots att bibeln skrevs för väldigt länge sedan.

Ytterligare sång följde, vartefter ett bibelstudium påbörjades. Det som studerades var artikeln Hatar du det som är ont, i deras tidning Vakttornet. Artikeln handlar om att ha en balanserad syn på alkohol, hålla sig borta från det ockulta, pornografi, ha rätt syn på dem som gått in på syndens väg och att hata det onda. Den uppfattningen som jag fick var att allt handlar om att följa Jehovas ord, oavsett konsekvenser.

Jehovas Vittnen står på många sätt utanför samhället genom att till exempel inte fira julafton eller rösta i de parlamentariska valen. Många människor har en negativ syn på dem, detta kan jag förstå så länge som synen grundar sig på kunskap och inte okunskap. Vad vore därför inte ett bättre sätt att skaffa sig kunskap på än att besöka dem på hemmaplan?

Som avslutning så stannade jag kvar en tid för att diskutera olika frågor med några av dem. Jag fick även litteratur i ämnet. Trots min kritiska inställning och mina nationalistiska värderingar så blev jag bemött på ett respektfullt sätt. Jag fick dock veta att det kunde bli komplicerat för mig som etnonationalist att gå med i deras församling. Som tur är så är det inget problem för mig, då jag inte har för avsikt att göra det. Även om jag har förståelse för vissa av deras tankar på olika problem, så har jag väldigt svårt att förstå helheten i deras vägval. För mig är deras vägval en illusion, inget annat.

Relaterat
Jehovas Vittnen ringde på dörren

tisdag 26 april 2011

Angående mitt engagemang i Nationaldemokraterna

Under den senaste tiden så har flera ställt sig undrande till mitt engagemang i ND. För att minimera de redan florerande spekulationerna så tänkte jag därför redogöra för hur det ligger till. Sedan slutet av förra året så är jag nämligen inte längre engagerad i ND.

I grunden så finns det flera orsaker som har föranlett mitt vägval, orsaker som jag inte ser någon större anledning att gå in särskilt djupt på i detta inlägg. Speciellt inte då det finns vissa individer som skulle utnyttja det för att hetsa bakom anonyma kommentarer. Kortfattat så handlar det bland annat om bristande konsensus i vissa organisatoriska frågor samt en bristande tro på det nuvarande ND som det rätta verktyget.

I slutet av år 2010 så meddelade jag ledningen om att jag hade för avsikt att trappa ned mitt engagemang i ND under några veckors tid. Till en början för att samla tankarna, men det kändes nödvändigt att hålla kvar vid den linjen. Detta innebar att jag distanserade mig ytterligare. Tidigare så har jag aldrig sett någon anledning att berätta öppet om detta. Dock så har det nu gått en tid och många undrar så därför känns det bättre, för alla parter, att jag berättar om hur det ligger till.

Efter fyra år i Nationaldemokraterna så väntar nu nya utmaningar.

Vad innebär då detta? Har jag lagt mina värderingar på hyllan och anpassat mig till den tigande massan? Nej, verkligen inte. Jag kommer givetvis att fortsätta med mitt politiska engagemang. Bland annat genom att blogga och arbeta med ett projekt som kommer att fokusera på gemenskap, utbildning och påverkan.

Vad gäller ND så har jag en god kontakt med dem, och allt vad det innebär. Jag har tänkt hjälpa Nationell Idag på olika sätt, bland annat genom att skriva. Känner jag att partiet förändras i en positiv riktning så är det ingen omöjlighet att jag åter kommer att engagera mig i framtiden.

Jag engagerade mig i ND i slutet av år 2006 och har sedan dess varit med om otroligt mycket. Jag har utvecklats som person och lärt känna massor med människor över hela landet och även i andra länder. Det har varit en tid av glädje och även av sorg, en tid som jag skulle kunna skriva en bok om. Jag är glad över min tid i ND, en tid som jag aldrig kommer att glömma. Beslutet har inte varit lätt, men så här i efterhand så känns det rätt. Med minnena i behåll så väntar nu nya utmaningar.

onsdag 20 april 2011

Två svenska alternativ på 1 maj

Arbetarnas dag den 1 maj närmar sig och det är hög tid att planera in sitt deltagande på någon av de två Sverigevänliga demonstrationer som arrangeras. Att sitta hemma är inget alternativ. Nu är det dags att säga ifrån, det handlar om vår framtid.

Den svenska arbetslösheten är hög, i synnerhet bland ungdomar. Samtidigt så uppvisar de styrande politikerna en ignorans inför problematiken som försätter människor i svåra situationer. Det är därför ytterst viktigt att som svensk protestera mot den politik som ligger till grund för den omfattande arbetslösheten.

På 1 maj så arrangeras det en uppsjö av demonstrationer från olika politiska håll. Det kan därför upplevas krångligt att välja rätt demonstration. Nedan följer därför två alternativ som jag rekommenderar. Båda är nationalistiska och motsätter sig den förda arbetspolitiken som diskriminerar svenskar på arbetsmarknaden och medvetet dumpar lönerna. Det som är rätt på årets 1 maj är alltså vare sig höger eller vänster, utan nationalism.

Nordisk Ungdom kommer i år att demonstrera i Västerås under parollen Arbete åt alla svenska ungdomar. Tid och plats för demonstrationen är ännu inte klart, så håll därför utkik på organisationens 1 maj-hemsida.

Nationaldemokraterna kommer traditionsenligt att hålla till i Södertälje. Samlingen börjar klockan 11 i Statsparken för att sedan tåga till Politikertorget. På plats kommer det att bjudas på flera tal och åhörarna kommer att bjudas på fika.

Länkar
1 maj - Nordisk Ungdom
1 maj - Nationaldemokraterna

söndag 17 april 2011

Succé för Sannfinländarna

Efter att rösterna har räknats i det finska riksdagsvalet så visar siffrorna på att Sannfinländarna är valets stora vinnare. Innan valet så pekade allt på att partiet skulle öka, men ökningen blev större än väntat och partiet är nu Finlands tredje största.

Sannfinländarna representerar en politik som på senare tid har gått som en våg genom Europa i olika definitioner. Det handlar främst om invandringskritik, EU-motstånd, familjevänlighet, och olika former av nationalism. Att partiet skulle röna framgångar i årets val var således inte överraskande. Överraskande var däremot det enorma stöd som partiet lyckades erhålla, och att de dessutom var väldigt nära att bli Finlands största parti.

Intressant i sammanhanget är att flera kandidater med invandrarbakgrund ställde upp i det finska valet, men ingen blev vald. Flest personröster fick Sannfinländarnas partiledare Timo Soini med 43 212 röster. Valdeltagandet blev 70,4 procent, vilket är 0,5 procent mer än förra valet. Finlands riksdag består, efter valet, av åtta partier. Dessa är följande (siffrorna inom parentes är skillnaden från valet år 2007):

Samlingspartiet – 20,4 procent (-1,9)
Socialdemokraterna - 19,1 procent (-2,3)
Sannfinländarna - 19,0 procent (+15,0)
Centerpartiet – 15,8 procent (-7,3)
Vänsterförbundet – 8,1 procent (-0,7)
De gröna – 7,2 procent (-1,2)
Svenska folkpartiet – 4,3 procent (-0,3)
Kristdemokraterna – 4,0 procent (-0,8)
Källa: svenska.yle.se

Sannfinländarna grundades 1995 efter att Finlands landsbygdsparti avvecklats. Efter Europaparlamentsvalet år 2009 så erhöll partiet ett mandat och sitter med i gruppen Frihet och demokrati i Europa tillsammans med bland andra Dansk folkparti och brittiska UKIP. Sedan år 1997 leds partiet av Timo Soini. Vid förra riksdagsvalet så erhöll partiet 5,4 procent av rösterna. Årets val kan därför inte ses som annat än en stor succé.

Nu återstår en spännande tid för att följa turerna kring regeringsbildandet. Med tanke på det stora stöd som Sannfinländarna erhöll så torde de ha goda chanser att få sitta med i den nya regeringen. Hur som helst så kommer det att bli intressant att följa den politiska utvecklingen i Finland. Detta då Sannfinländarna förhoppningsvis kommer att uppträda som en politiskt inkorrekt vilja i den finska riksdagen, och möjligen även i regeringen.

Det finska valresultatet är ytterligare ett tecken på att Europa, sakta men säkert, håller på att vakna.

onsdag 13 april 2011

Vegetarisk lasagne med bladspenat och keso

Det förra receptet blev uppskattat och tillagades av flera personer. Därför kommer ett nytt och denna gång blir det en enkel och god vegetarisk lasagne som passar till de flesta tillfällen. Varför inte bjuda några vänner på lunch?

Vegetarisk lasagne med rucolasallad.

För att tillaga rätten till två personer så krävs följande.

400 g fryst bladspenat
400 g finkrossade tomater med chilismak
250 g keso
Salt
4 lasagneplattor
½ dl riven ost

Sätt ugnen på 225°C. Tina bladspenaten (det går även att använda den fryst) och blanda i en kastrull tillsammans med finkrossade tomater. Rör om och låt koka i 2 minuter. Ta från värmen och blanda i keso och salt. Varva sedan blandningen med lasagneplattorna i en ugnssäker form, tänk på att både börja och sluta med blandningen. Strö på den rivna osten. Tillagas sedan mitt i ugnen i 30 minuter.

Till lasagnen går det bra att dricka apelsinjuice eller havremjölk. Servera med sallad, gärna rucolasallad.

Smaklig måltid!

måndag 11 april 2011

Funderingar kring burkaförbudet i Frankrike

Som första land i Europa så har Frankrike infört ett förbud mot att bära heltäckande slöja på offentlig plats. Detta efter att frågan röstats igenom med tydliga siffror. Är detta ett steg i rätt riktning eller handlar det om populism för att lugna motståndarna till mångkulturen?

I april år 2010 så lade Frankrikes president Nicolas Sarkozy fram ett lagförslag som hade för avsikt att förbjuda heltäckande slöja, så kallade burka och niqab som bärs av cirka 2 000 kvinnor i Frankrike. I september samma år så antogs lagen och den 11 april i år så började den gälla. Bortsett från Turkiet som sedan tidigare har ett förbud mot slöjor, så blir Frankrike det första landet i Europa att införa ett förbud mot heltäckande slöja. Enligt undersökningar så har stödet för förslaget varit stort bland fransmännen. Argumenten menar att burkan är kränkande för kvinnor och att den inte passar in i det franska samhället.

Förslaget mötte inte helt förvånande protester från olika håll, bland annat från muslimer och vänsteranhängare som menar på att förbudet är ett uttryck för islamofobi. Människorättsorganisationer menar att ett förbud går emot både yttrande- och religionsfriheten.

Det omdiskuterade förbudet mot heltäckande slöja började gälla den 11 april. Jag anser att det handlar om populism och på intet sätt bör applåderas av nationalister.

Rent konkret så innebär den nya lagen att kvinnor förbjudas att bära heltäckande slöja på offentlig plats. Till detta räknas offentliga lokaler, affärer, gator och torg. Kvinnor som inte följer lagen riskerar runt 1 500 kronor i böter, eller att gå en medborgarkurs. Att tvinga någon att bära heltäckande slöja kommer att bestraffas mycket hårdare, upp till ett par hundra tusen i böter och ett års fängelse.

Enligt tidningen Nationell Idag så kommer nyttan med lagen att vara mest symbolisk. Detta då polisen inte vågar sig in i mångkulturella områden för att upprätthålla lag och ordning. Polisen skall även uppmanas, från politiskt håll, att hålla sig borta från dessa områden då oroligheter ökar motståndet mot mångkulturen, som i dag är utbredd i Frankrike.

Många invandringskritiker förespråkar ett liknande förbud även i Sverige, inte minst Sverigedemokraterna. Frågan om att förbjuda heltäckande slöja är komplicerad, då det går att se på den på flera sätt. I vilket fall som helst så är min ståndpunkt att det är fel att införa ett förbud i dagsläget.

Sarkozy lägger givetvis inte fram detta lagförslag för att han vill avveckla det mångetniska samhället till förmån för ett homogent Frankrike. Han gör det för att tillmötesgå landets invandringskritiker så att dem inte skall bli okontrollerbara. I och med förbudet så inbillar sig många franska invandringskritiker att situationen håller på att ändras, samtidigt som de applåderar Sarkozy och kanske även röstar på honom, ovetandes om att allt bara handlar om en välregisserad populistisk list.

Stora delar av Europa är i dag hårt drabbat av en mångkulturell och mångetnisk uppblandning. Detta är negativt och inhumant för varje folk, även för invandrarna själva. Med tanke på hur situationen ser ut i dag, inte minst för oss svenskar, så måste vi verka för segregation. Alltså att olika etniska grupper inom samma gränser lever för sig själva. Med tanke på den höga invandringen, så måste alla former av integration motverkas.

Jag menar att vi måste se positivt på att invandrargrupper väljer att bevara identitet, etnicitet, kultur och religion på ett acceptabelt sätt. I och med detta så blir uppblandningen mindre och i slutändan så kommer det att bli lättare för dem att återvända till sina hemländer.

Att se en kvinna med heltäckande slöja i Sverige kan givetvis tyckas vara provocerande, men vad hjälper det oss som folk och på vilket sätt minskas det mångetniska helvetet av att vi förbjuder henne att bära slöja? Inget, det leder snarare till ökad integration, uppblandning och ett anammande av en global konsumtionskultur där alla i slutändan har samma behov och således är lätta att kontrollera.

Sverige är svenskarnas land. Jag nöjer mig inte med att etniskt främmande kvinnor tar av sig slöjan för att sedan dansa runt midsommarstången och låtsas vara svenskar. Jag vill inte att svenskarna skall ersättas av en mångetnisk röra. Jag vill helt enkelt bevara mitt folk, det svenska folket.

Länkar
Nationell Idag - I morgon burkaförbud i Frankrike

lördag 9 april 2011

Ridtur i naturen

I helgen så blev det en ridtur i naturen. Vi fick bland annat besök av två korpar, kanske var det Hugin och Munin :)

torsdag 7 april 2011

Musik: Makss Damage – Sturmzeichen

Nyligen så släppte den nationella tyska rapparen Makss Damage från Gütersloh en ny EP vid namn Sturmzeichen. Den innehåller sex låtar som är ett starkt bidrag till att etablera nationell rap och därmed hålla nationalismen modern.

Makss Damage var tidigare marxist och tillhörde det vänsterpolitiska lägret. Trots detta så har han alltid varit motståndare mot fientligheten som riktas mot det tyska folket. I februari år 2011 så uppgav han att han hade brutit med sin politiska hemvist och distanserade sig även från sina tidigare musikaliska alster. I dag är han nationalist och kommer i fortsättningen att producera musik med nationella texter.

EP:n Sturmzeichen är helt okej och jag tycker att det finns två låtar som sticker ut lite extra. Dessa är Der eisen wachsen liess! och Das reich lebt. Totalt sett så är EP:n ett positivt tillskott inom den nationella rapmusiken. Rent musikaliskt så skiljer sig Makss Damage en hel del från tex. N´Socialist Soundsystem, som erbjuder en mer avslappnad musik.

tisdag 5 april 2011

Intervju om att leva med CP-syndrom

Niklas är 21 år och har syndromet CP. I en intervju så berättar han om sitt funktionshinder, samhällets bemötande och sina drömmar. Trots att han är en trevlig, social och härlig person så drabbas han negativt av olika fördomar och samhällsregler.

För några år sedan så gick jag på samma gymnasieskola som Niklas, som egentligen heter något annat. Han var social och riktigt trevlig. Jag kommer ihåg att han alltid hälsade och tyckte om att byta några ord. I dag har jag lite sporadisk kontakt med honom och under dagen så har jag gjort en intervju med honom för att lyfta fram både Niklas och andra funktionshindrades situation i samhället. Tyvärr så florerar många fördomar och politikerna har skapat regler för att stoppa in funktionshindrade i olika fack, där de ses som misslyckade redan på förhand. Till exempel så berättar Niklas att Försäkringskassan ville förtidspensionera honom redan två veckor efter studenten, trots att han då hade ett arbete.

Jag vill även passa på att tipsa alla arbetsgivare om att det finns en riktigt trevlig ung man som är arbetssökande just nu, och som mer än gärna vill visa vad han går för. Hör av dig vid intresse så förmedlar jag kontakten.


Berätta lite om dig själv, ditt liv och ditt funktionshinder.
Jag är en 21-årig kille med CP-syndrom på höger sida, något som jag fick vid 8-9 års ålder. Efter en operation så blev handen så bra som läkarna hade trott och jag fick en logoped som tränade mig, något som hjälpte mycket. Än i dag så kan handen bli bättre genom träning och rörelse.

Åren gick och mitt högerben blev sämre. När jag började högstadiet så började folk titta snett på mig, och mobba mig bland annat genom att säga ”gorilla går illa”. Jag fick gå på många besök hos läkare/kirurger som skulle operera min fot, men flera gånger så klantade dom bort provresultaten och jag fick göra om det. Vändningen kom, då jag fick ett brev ifrån överläkaren/kirurgen. I brevet stod att de skulle operera benet och vrida knäet rätt, så jag inte går utåt. Resterande tid på högstadiet så hörde jag inte lika ofta de nedsättande kommentarerna, eller vilken annorlunda människa jag var.

På gymnasiet så träffade jag många utav mina nuvarande vänner och fick inte höra något negativt om vare sig mig eller mitt handikapp. Jag fick möjligheten av Vimmerby Gymnasium att träna upp mitt funktionshinder på skoltid genom specialidrotten. Detta är något som jag verkligen är glad över eftersom att jag aldrig skulle varit där jag är idag utan det.

På min fritid så försöker jag vara så aktiv jag kan. Gymmar två gånger i veckan, spelar mycket golf och tennis plus att jag går cirka fem kilometer minst fyra gånger i veckan.

Hur har tiden varit efter gymnasiet?
Tiden efter gymnasiet har varit jobbig, speciellt när det handlar om att söka jobb. När jag skriver att jag är CP så tror många arbetsgivare att jag sitter i rullstol och inte klarar av att jobba. När jag ringer runt och frågar hur jag ligger till med min ansökan och samtidigt berättar att jag är CP så har det hänt flera gånger att de skrattar åt mig och lägger på luren.

Därför har jag nu omformulerat ordet CP till en högersidig hemiplegi (funktionsnedsättning). Efter det så har det blivit bättre. Mina referenser från tidigare anställningar har inte ens nämnt att jag har en funktionsnedsättning, och ser därmed att jag har en arbetskapacitet som är likvärdig andras.

Vad skulle behöva göras för att förändra den negativa synen på CP-skadade?
Man skulle behöva öka förståelsen för olika funktionshinder. Detta eftersom att det finns enormt många fördomar i samhället, på alla plan. Redan två veckor efter gymnasiet så fick jag brev från Försäkringskassan där det stod att jag skulle bli förtidspensionär, fast jag då hade arbete.

Som det är nu så erbjuder sig Arbetsförmedlingen att betala 60-80 procent av lönekostnaderna till det "stackars" företag som anställer mig. Detta bara för att det står CP i mina papper.

Jag ville absolut inte bli dömd som totalt inkompetent till arbetslivet och därmed ofrivilligt vara en börda för samhället. Det jag gjorde var att streta emot och det tog över tre månader innan jag fick rätt och under tiden så fick jag träffa personer som skulle ta hand om mig. Många CP-skadade och funktionshindrade vågar inte sätta emot och tror inte det ska hjälpa att bråka/tjafsa, så många nöjer sig hellre med att "bli behövd av någon annan" för att på så sätt skapa arbetstillfällen för assistenter som jobbar med funktionshindrade.

Folk skulle behöva träffa funktionshindrade för att bryta synen och fördomarna genom att se hur sådana som jag är och verkligen träffa någon som har erfarenheter av detta. Alla funktionshindrade har en möjlighet att arbeta och har minst lika bra kompetens som "vanliga", men att man kanske inte passar för alla yrken

Vad skulle du vilja säga till människor i samhället angående ditt funktionshinder?
Att folk måste försöka förstå att smärta inte går att beskriva med ord, och hur det känns att oftast bli motarbetad och inte trodd för det man kan eller har gjort. Jag vill helt enkelt bli bemött som en vanlig människa, som någon som man respekterar och inte ser ned på.

Tidigare hade jag epilepsi och det kunde resultera i att jag blev lättirriterad på olika saker som tex. när någon smällde i dörrar. Många förstod inte att detta berodde på mitt handikapp.

Vad önskar du dig mest av framtiden? Hur ser ditt liv ut om fem år?
Till att börja med så önskar jag mig ett jobb som jag trivs med och där jag blir respekterad för den jag är. Jag hoppas även att förståelsen för funktionshindrade skall öka i samhället. Att man ser möjligheter istället för problem.

Om fem år är jag förhoppningsvis den där butikschefen som var totalt utdömd av samhället, samtidigt som jag ger funktionshindrade chansen i arbetslivet. Att hjälpa dem att göra något som dem tror på, men som samhället förhindrar dem att förverkliga.

söndag 3 april 2011

Lugn och vårfylld söndag

Lördagen fylldes till största delen av politisk planering och diskussioner. Därför blev det en lugn söndag för att samla tankarna om allt som sker. Bland annat middag med familjen, skogspromenader och fotografering.

Naturen håller på att återfödas efter en kall vinter. Dagarna blir allt varmare och ljusare. Tydligt är att våren är på gång, inte minst med vårtecken som blåsippor och kvittrande fåglar av olika arter. Några timmar ute i skogen var uppskattat, något jag verkligen kan rekommendera.

Blåsippor - ett klassiskt vårtecken

lördag 2 april 2011

Angående Libyen

De etablerade politikerna har dragit in Sverige i ytterligare ett krig, inbördeskriget i Libyen. Enligt ett beslut som togs i riksdagen den 1 april så kan Sverige sätta in åtta Jas 39 Gripen och 250 soldater, flera plan har redan skickats.

Först och främst så vill jag rikta applåder till Sverigedemokraterna som röstade nej till förslaget och till de nationalister från SvP som genomförde en aktion under debatten, genom att hålla upp en banderoll och ropa ut sitt missnöje.

Situationen i Libyen är komplicerad och jag har inte tagit ställning för någon sida, men i vilket fall som helst så bör det vara folket i Libyen som avgör vem som skall styra landet i fortsättningen. Det är inte upp till USA, Sverige, Nato eller någon annan att avgöra genom militära insatser, genom att bomba i den så kallade demokratins namn.

Huruvida det finns något folkligt stöd för ett svenskt deltagande, i samarbete med Nato, är givetvis ytterst tvivelaktigt. Lika tvivelaktigt är det folkliga stödet för det svenska deltagandet i ockupationskriget i Afghanistan, som pågått sedan år 2002. Senast i fredags dödades ytterligare en svensk i Afghanistan.

Tyvärr så har vi alldeles för veka politiker i Sverige. Det är tydligen viktigare att fjäska och ställa sig in hos USA än att stå upp rakryggat för det som är rätt.

Länkar
Marc Abramsson (ND) - Den internationella interventionen i Libyen väcker fler frågor än svar

Relaterat
Många frågetecken kring Sveriges insats i Afghanistan