Salemmanifestationen år 2010

Den 11 december samlades svenskar vid Rönninge station för att protestera mot svenskhatet som ständigt förnedrar, förstör och slår ihjäl svenska hjärtan. Årets upplaga av Salemmanifestationen samlade runt 850 deltagare som lös upp vintermörkret med sina facklor, som brann av hopp för vårt folk, i en dyster och dunkel tid.

I år var det tio år sedan Daniel Wretström brutalt mördades av ett mångetniskt gäng vid en busshållsplats i Salem. Varje år sedan mordet år 2000 så har svenskar samlats vid platsen för att minnas och för att visa sin avsky mot svenskhatet. Ett hat mot svenskar som gör sig synligt i Rosenbad, i medierna, i skolan, på gatorna och i hela vårt samhälle. Det är ett, av etablissemanget, accepterat hat och därför är det så viktigt att protestera mot det.

Monumentet på platsen där Daniel Wretström brutalt mördades av ett mångetniskt gäng för tio år sedan.

Avgången blev aningen försenad, men allt eftersom ställde deltagarna upp i led med fyra i varje. Facklorna tändes och anförda av ekande trummor så började tåget att röra på sig från Rönninge station till platsen där Daniel Wretström mördades. I täten fanns en banderoll med texten ”Stoppa svenskhatet” tillsammans med kransbärare. I tåget fanns män, kvinnor, unga, gamla, funktionshindrade, familjer och utländska gäster.

Det är svårt att beskriva känslan av att delta i manifestationen och se alla dessa facklor samtidigt som trummorna dånar. Det är en oerhört vacker och mäktig upplevelse, så pass att många som bor längs med vägen står och betraktar det hela från sina fönster.

Efter några kilometer så anländer fackeltåget till den plats där mordet skedde. I anslutning till platsen så finns ett monument uppställt med en livsruna och en bild på Wretström. Vid monumentet väljer många att lägga ned blommor och tända ljus. Innan tal och musik kommer igång från scenen så bjuds det på glögg och pepparkakor, något som uppskattades.

Årets konferencier var Stefan Jacobsson som pressenterade talare och musiker. Talade gjorde den oberoende nationalisten Dan Eriksson, Tony Bamber från BNP, Wretströms barndomsvän Nellan samt Udo Pastörs från NPD. Frank Rennicke, populär trubadur från Tyskland, stod för musiken genom flera låtar och passade även på att säga några passande ord innan manifestationen avslutades.

Inför årets manifestation så har ett omfattande kampanjarbete genomförts runt om i landet. Antalet informationsblad som trycktes upp landade på hela 185 000, något som är rekord. Dessutom så trycktes en speciell tabloidtidning i 27 000 exemplar som skickades ut till främst ungdomar i Stockholmsregionen. Sedan tillkommer andra aktioner och aktiviteter. Totalt sett så var det åter en vacker och mäktig manifestation för att minnas de som fallit offer för politikernas galenskap och för att protestera och visa att det finns många som vägrar acceptera denna samhällsutveckling.