söndag 14 december 2008

Salemmanifestationen 2008

Den 9 december år 2000 mördades 17-årige Daniel Wretström av en mångkulturell lynchmobb. Mordet var mer än ett vanligt mord, det var fruktansvärt brutalt och berodde på att Daniel var svensk, en stolt svensk. Efter en utdragen misshandel av sparkar, slag och hopp så avslutar en i gänget misshandeln genom att hugga en kniv upprepade gånger i Daniels kropp. Kniven går av och med hjälp av det som återstår av kniven skärs halsen av Daniel.

Medierna gjorde aldrig stora reportage om mordet, våra politiker och människorättsorganisationer manade aldrig till några protester. Istället valde de att skända Daniels minne genom upprepade hatartiklar och påtryckningar för att få Salemmanifestationen, den enda manifestationen som hedrar Daniels minne och protesterar mot det våld som riktas mot svenskar, förbjuden. Att ens kunna tänka tanken på att vilja stoppa denna manifestation tyder på ett bottenlöst hat, ett hat mot alla svenskar och alla svenskar som faktiskt är stolta över att vara svenskar.

Det som gör att mitt nordiska ursinne håller på att koka över är att tidningsredaktionerna värderar icke-svenska offer högre än svenska offer. När den unga pojken Riccardo Campogiani tragiskt blev ihjälslagen i oktober förra året så valde media att lyfta upp mordet ordentligt och det anordnades anti-våldsprotester som kom att hyllas i media.
För tre år sedan hedersmördades Abbas Rezai i Högsby. Även det var ett tragiskt mord som media har skrivit en hel del om. På Sverige Radios nätsida finns även en hel dokumentär att lyssna på som tar upp mordet.
Vart är dokumentärerna, det mediala stödet och de politiska uttalandena som visar förakt mot det svenskfientliga våld som slog ihjäl Daniel?

Det är tragiskt att människor mördas. Oavsett om det är svenskar eller invandrare så finns det alltid anhöriga som drabbas av sorg och smärta. När någon dör borde det vara allas rätt att få hedra och minnas i frid. De flesta upplever säkert att det är så, men vad gäller Salemmanifestationen så är det absolut inte så.

När människor samlas i Salem för att minnas en gång om året så söker sig även vänsterextremister dit som med våld och vilseledd moral vill stoppa manifestationen. Media proklamerar att det är en manifestation som försätter hela Salem i skräck. Vissa politikerna gapar sig hesa över att manifestationen har rätt att genomföras överhuvudtaget och försöker göra allt för att stoppa den. Inte minst Lennart Kalderén (m), kommunstyrelsens ordförande i Salem som tidigare har gjort vad han har kunnat för att stoppa manifestationen. Så här uttalade han sig till DN i samband med årets manifestation:

”Det är speciellt läskigt eftersom deras ordningsamma och lugna uppförande är en strategi som ger dem fördelar gentemot den andra sida som inte sköter sig. Det ger ett intryck av att högerextremisterna är fredliga och demokratiska, något de verkligen inte är.”

Hur som helst så genomfördes manifestationen lika lugnt och hedervärt även detta år. Ett reportage om årets Salemmanifestation går att läsa här

onsdag 3 december 2008

Julmiddag med ND

Traditionsenligt så äger partiets julmiddag rum i slutet av varje år, så även i år. Mitt på dagen lördagen den 29 november begav jag mig tillsammans med andra partikamrater uppåt i landet, strax söder om Stockholm, för att avnjuta en god julmiddag tillsammans med partikamrater från hela landet. Resan upp blev som vanligt lika trevlig med skratt och diskussioner.

Väl på plats blev det att hälsa och prata med både nya och gamla kamrater. Borden var vackert pyntade, julmaten började bli klar och på scenen stod en klädd julgran. Även en delegation från det tjeckiska nationaldemokratiska partiet Národní Strana var på plats.

Kvällens konferencier äntrade scenen och hälsade alla välkomna till årets julmiddag och uppmanade folk att börja ta mat sedan var det i full gång. På plats fanns även partiets butik som många passade på att besöka för att inhandla julklappar och saker till sig själva.

Kvällen varvades med tal och musik medan gästerna verkade ha väldigt trevligt. Senare på kvällen plockades det fram pepparkakor, lussekatter och glögg, något som höjde stämningen ytterligare. Samtidigt så började lottförsäljningen ta vid. Tidigare år har första priset varit en silvergran, men detta år var det istället ett bord fullt med priser. Alltifrån böcker, dvd-filmer, påsar med julsaker och olika julgrupper. Själv vann jag en jättefin julgrupp plus att jag fick ytterligare en jättefin julgrupp av min mor dagen efter.

Årets julmiddag pågick inte in på småtimmarna utan de flesta valde att gå och lägga sig relativt tidigt då degen efter, den 30 november, skulle bli en hård dag. Mer om detta kommer.

Läs ett utförligare reportage om julmiddagen här