Måndagen den 3 maj begav jag mig till England och staden Liverpool tillsammans med tre andra nationaldemokrater. Syftet med vårt besök var att hjälpa BNP (British National Party) i valrörelsens slutskede och samtidigt utbyta idéer. Utöver valarbete och politik så hann vi även med att besöka olika sevärdheter runtom i staden. Valdagen inträffade torsdagen den 6 maj.
Sedan flera år tillbaka har Nationaldemokraterna ett samarbete med det brittiska nationalistpartiet BNP. Det har bland annat handlat om olika utbyten och då inte minst vid valen, besök på olika arrangemang och mycket annat. Detta var min andra engelska valrörelse då jag och tre partikamrater besökte Leeds för att hjälpa till i slutspurten år 2007.
Denna gång bar det alltså av till Liverpool vilket skulle bli en intressant upplevelse. Vi anlände relativt sent med flyget på måndagskvällen så det blev mat i form av grillat och sallad. Vi fick även träffa några av stadens kärnaktivister innan det var dags att vila sig för kommande dag.
Tisdagen bjöd på soligt väder, något som passade utmärkt då dagens första aktivitet bestod av att dela ut valfoldrar. Efter en tids utdelande anlände valbilen, en Landrover med skyltar på taket, två stora skyltar på en släpvagn och två högtalare som spelar traditionell musik och upprepar korta fraser om BNP:s politik samt uppmaningar om att rösta på BNP.
Då alla fyra inte fick plats samtidigt så delar vi upp oss i två grupper. Den ena åkte med i valbilen och den andra fortsatte med utdelandet av valfoldrar. Det var en härlig upplevelse att åka med och se folks reaktioner när vi åkte runt i bostadsområden och utanför olika affärer. Folk ropade, tutade, applåderade och gjorde tummen upp. Trots att Liverpool är en väldigt röd stad så var det väldigt få som demonstrerade sin ilska.
En av aktivisterna ägde en antikaffär som vi passade på att ta en titt i innan det var dags för middag på en lokal pub. Hungriga som vi var så var det passande att man fick äta hur mycket man ville. Under kvällen besökte vi en stor herrgårdsliknande byggnad men en tillhörande trädgård som var väldigt vacker.
Onsdagen började med utdelande av valfoldrar i ett duggande regn. Detta följdes av besökte vid Anfield Road som är Liverpool FC:s hemmaarena, något som var uppskattat av oss som är intresserade av fotboll.
Sedan följde en fika och ett besök på ett politiskt korrekt historiskt museum där man bland annat uppmärksammade homosexuella seglare under tidigt 1900-tal. I samma byggnad fanns även ett slaverimuseum som uppmärksammade slaveriet under kolonialtiden. I stället för en objektiv bild så förmedlade museet en tvivelaktig och subjektiv bild av slaveriet. Det mesta gick ut på att framställa européerna som allmänt onda. Tex. så ville man framställa det som att det bara var européer som hade bedrivit slavhandel. Att slavhandeln var utbredd i majoriteten av världens kulturer, inte minst i den muslimska världen som både tog fler slavar och bevarade slaveriet längre än tex. européerna, tycks vara glömt.
Mitt i allt fanns även en Ku Klux Klan-dräkt till allmän beskådan, trots att den inte hade något att göra med kolonialtidens slaveri. Museet var helt enkelt ett propagandamuseum vars syfte är att tränga undan stoltheten hos engelsmännen och övriga européer för det skall gå lättare att genomföra det mångkulturella experimentet. Dessutom fanns det en vägg med bilder på svarta framgångsrika människor. En vägg som skulle symbolisera att svarta faktiskt kan lyckas.
När kvällen närmade sig fick vi närvara på ett valmöte på en lokal pub med ett 20-tal andra BNP-aktivister. En av deltagarna på mötet hade varit trummis i bandet Skrewdriver. Han berättade bland annat att han hade varit och spelat i Sverige några gånger.
Rätt som det är, när vi sitter inne i puben och pratar, så kommer en kvinna och säger att någon har varit på en av våra bilar. Samtliga förflyttar sig snabbt ut för att se vad som hänt och vi får då se att någon har slagit sönder en fönsterruta på vår värds bild. Inga antagonister syns dock till.
På torsdagen var det valdag, men det var ändå relativt lugnt. Vi passade på att ta en längre promenad genom ett större naturparti. Vi stötte även på några småkillar som vi utmanade på en fotbollsmatch.
På kvällen var det dags att klä upp sig för att sedan bege sig mot en större lokal där riksrösterna sammanställdes. Som valobservatörer gick det mesta ut på att kontrollera så att rösträknarna gjorde rätt samt prata svenska för att förvåna de andra partiernas representanter. Räkningen pågick långt in på småtimmarna. Vi lämnade dock lokalen lite tidigare för att sedan följa utvecklingen via olika valvakor på tv tills klockan blev alldeles för mycket.
Efter några timmars sömn var det fredagsförmiddag, vilket innebar den sista dagen. Efter frukosten bar det av till den lokala rösträkningslokalen där vår värd, Tony Ward, var BNP:s kandidat. Vår uppgift var att kontrollera så att rösträknarna la rätt valsedlar i rätt högar och räknade rätt antal. Efter att rösterna hade räknats kom resultatet och en av fyra kandidater skulle få en plats, tyvärr så blev det inte vår värd.
Avslutningsvis så blev det en fika och lite filmande vid Albert Dock innan det var dags att ta farväl av våra engelska kamrater och sätta sig på flyget hem till Sverige.
Hur gick det då för BNP i valet? Eftersom att valsystemet är lite märkligt i Storbritannien så låter det lite missvisande att säga att BNP misslyckades med att ta ett parlamentsmandat. Det hela beror dock på i vilka områden man lyckas vinna i. BNP tappade tyvärr en del lokala mandat, men gick trots allt starkt framåt vad gäller antalet röster på riksnivå. År 2005 erhöll partiet 192 746 röster och i år blev det hela 563 743 röster, alltså en rejäl ökning och partiet blev Storbritanniens femte största parti. I övrigt så blev Consevative valets vinnare genom att öka med 3,8 procent och valets förlorare blev Labour som minskade med hela 6,2 procent.
Det är alltid intressant att besöka nationalister i andra länder för att utbyta idéer och överblicka arbetet. Trots att vi lever i olika länder så utkämpar vi samma kamp om ett fritt Europa, med fria nationer. Nationalismen är på frammarsch och det är bara en tidsfråga innan Europas folk kommer att resa sig.
Relaterat - Reportage från besöket år 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar