måndag 30 november 2009

Corneliu Zelea Codreanu – en levande martyr

Corneliu Zelea Codreanu föddes den 13 september år 1899 och mördades den 30 november år 1938 av den rumänfientliga regimen. Codreanu vigde större delen av sitt liv åt kampen för ett fritt Rumänien. Genom hans död upphöjdes han till nationell martyr och kom därför att finnas med sida vid sida med sina heroiska legionärer som fortsatte kampen som Codreanu påbörjat.

Till skillnad från många andra så valde han att gå sin egen väg, en farlig väg genom hat och förtryck som sedermera skulle leda till hans död. Codreanu ansåg att det viktigaste var att uppfylla plikten mot folket och landet, att göra rätt. Att offra sig för en högre sak var naturligt och Codreanu menade att hjältemodets lön var döden. Han var en slipad talare, karismatisk ledare och en folklig hjälte.

Codreanu såg ett allvarligt hot i främst kommunismen, sionismen och kapitalismen då dessa gick i strid mot traditionella värderingar om familjen, folkgemenskapen, Gudstron och fäderneslandet. Han avskydde storstäder, där han menade att destruktiviteten frodades och tog strypgrepp på folket. Han ville därför återskapa jordbrukssamhället, då han var av uppfattningen att jordbruket skulle leda till att folket började leva sunt. I takt med att fientligheten mot det rumänska växte sig allt starkare så valde Codreanu att organisera ett motstånd, ett motstånd som världens destruktiva krafter sent skall glömma.

Redan som 19-åring bildade han sin första organisation tillsammans med andra nationalistiska studenter – Det kristnationella förbundet. Förbundets medlemmar svor en ed om att bekämpa de orättvisor som bredde ut sig i landet och som hotade det rumänska folket. Den första tiden lades fokus på att bekämpa kommunismen, som vid denna tid var utbredd och av Codreanu ansedd som ett allvarligt hot mot landet. Flera händelser följde där Codreanu och hans aktivister tog upp kampen för att bevara de traditionella värderingarna.

Codreanus rörelse växte sig allt starkare och detta sågs inte med blida ögon av den rumänska regimen och dess lakejer. Klimatet hårdnade och nationalisterna fick bland annat utstå hetskampanjer från media och brutalt polisvåld. Som följd av detta lät Codreanu, år 1927, bilda den paramilitära organisationen Järngardet. Tanken med gardet var att skapa en människa som kommunisterna och kapitalisterna aldrig skulle förmå. En människa som skulle verka som ett föredöme rent andligt och moraliskt, uppvisa strikt disciplin, heroism, lojalitet, styrka och mod. Codreanu och hans legionärer förkastade materialism, sexuella relationer innan äktenskapet och alkohol. De ansåg att det var deras plikt att motarbeta dessa företeelser eftersom att det förpestade folksjälen. Medlemmarna i gardet kom att kallas för legionärer och dess lokalgrupper för nästen.

Järngardets medlemmar red ofta genom städer och byar, sjungandes nationalistiska marschsånger, för att informera folket om deras verksamhet. De arrangerade möten och höll tal till stora folkmassor och populariteten bara växte. Oftast var polisen omkring legionärerna för att försöka stoppa deras möten och marscher. Det hände att polisen misshandlade eller öppnade eld mot legionärerna.

År 1936 var det dags för allmänna val och Codreanus parti Allt för fäderneslandet blev det tredje största, något som irriterade regimen som förbjöd partiet att existera.

År 1938 sitter Codreanu fängslad tillsammans med ett antal andra legionärer. Under natten blir de utförda på fånggården och leds in i lastbilar. De bakbinds och får inte tala med varandra. Efter att ha transporterats en bit stannar lastbilarna och fångarna förs ned i en skog där de stryps på angiven signal. De skjuts sedan i ryggen för att det skall se ut som att de har försökt rymma.

Efter mordet låter en grupp legionärer hämnas morden genom att skjuta ministern som var ansvarig för moden. De tar även över en radiostation där de meddelar allmänheten att Codreanus död är hämnad.

Innan Codreanu mördades hann han gifta sig med sin fru Elena Ilinoiu inför ett stort antal gäster bestående av släkt, vänner och legionärer.

Codreanu har kommit att bli en stor inspirationskälla för nationalister över hela världen, inte minst i Sverige. Codreanu och hans legionärer skänkte en enorm idealism och kampvilja. Deras blickar var riktade framåt och deras hjärtan slog för frihet. Legionärerna fruktade ej döden, ty de var villiga att offra sina liv för folk och nation.

Hedra Codreanu på hans dödsdag den 30 november genom att ägna honom och hans legionärer en tanke av stolthet och beundran. Hedra Codreanu som ett föredöme som med mod och styrka kämpade in i döden för sin vision om frihet för sitt folk.

För er som vill fördjupa er i Codreanu och hans legionärsrörelse kan jag varmt rekommendera hans självbiografi – Till mina legionärer

torsdag 26 november 2009

Jehovas vittnen ringde på dörren

För en tid sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och möttes av två män som presenterade sig och berättade att de tillhörde Jehovas vittnen. Jag har inga vidare förutfattade meningar om dem, utöver att jag anser att deras resonemang bygger på utopi och på många sätt strider mot mina nationalistiska värderingar. Dock skall jag erkänna att vi var någorlunda överens om vissa frågor. Jag lyssnade på vad de hade att säga och vi diskuterade fram och tillbaka i säkert en halvtimma. Tänkte i korta drag redogöra för lite av diskussionen här.

Jag är inte troende kristen på något sätt, men jag respekterar människors olika val så länge som de respekterar mig för mina val och inte trampar på mina värderingar som nationalist. Dessutom så tycker jag att det är utvecklande att diskutera med människor som tycker olika. Religion är ett intressant ämne, men det har aldrig varit något som har fastnat mer hos mig än som ett intressant ämne.

Hur som helst så berättade de lite kort om deras rörelse och vi kom in på familjen, en fråga som vi var relativt överens om. Som nationalist ser jag familjen som fundamentet i samhället, något som skall värdesättas och prioriteras. Detta är tämligen grundläggande för olika kristna inriktningar, inte minst för Jehovas vittnen.

Tyvärr så har den traditionella familjen de senaste årtiondena kommit att utvecklas i en allt mer destruktiv riktning. Mycket på grund av den socialliberala värdegrund som samhället i dag vilar på, en värdegrund som går ut på att vi skall tänka på oss själva, istället för att bilda familj och se till helheten. Dessutom står det politiska etablissemanget i stort sett och applåderar denna utveckling, allt enligt den moderna ordningen.

Den traditionella familjen håller på att malas sönder i en köttkvarn som drivs av liberaler, marxister och feminister. Dessa tre är även påhejare av den fria aborten som i dag tar livet av omkring 40 000 foster varje år. Dessutom har aborträtten nära på normaliserats till vilket preventivmedel som helst. Detta är i mångt och mycket ett resultat av dagens liberala samhälle som inte kräver något ansvarstagande, utan enbart fokuserar på individuell frihet. Frihet under ansvar är inte längre något som råder, i dag handlar det om total frihet utan ansvar.

Likt Jehovas vittnen är jag motståndare till abort, dock inte lika långtgående. Till skillnad från dem så skulle jag inte se några problem med att tex. en våldtagen kvinna fick rätten att göra abort om hon skulle önska detta. Här kan knappast kvinnan klandras för sexuell ansvarslöshet.

Vi fortsatte in på den omoral som genomsyrar samhället, en omoral som kan gestaltas i en nedbrytande kultur som består av egoism, osäkerhet, sexuell lössläppthet, alkohol- och drogmissbruk, kriminalitet, konsumtion, depressioner, uppgivenhet etc. Vi var överens om att detta var ett stort problem och att denna utveckling inte kunde vändas med hjälp av dagens politiska eliter som själva är omoralens okrönta väktare.

Vi var dock inte överens om lösningen på detta problem. Jehovas-representanterna å sin sida menade på att Gud skulle lösa alla problem. Jag invände mot detta och menade att om Gud nu är skaparen så är han även skaparen av denna omoral. Personligen skulle jag vilja se en nationell folkrörelse som grundar sig på traditionella värderingar och där det är naturligt att ta hand om varandra.

Vi diskuterade vidare och kom in på globalism och mångkultur. Efter några minuters diskussion framkom det att de inte såg några problem med dessa två onda ting. I stället berättade de att deras idealiska värld var en global mångkultur där alla människor var kristna och följde Gud, en så kallad teokrati. Nationalstaterna skulle bort till fördel för Guds rike och alla skulle leva i harmoni med varandra. Hur harmoniskt det skulle bli att tvångskonvertera 1,5 miljarder muslimer till kristendomen hade de dock inget direkt svar på utan menade i stort sett att Gud hade det svaret. De menade också på att Gud skulle se till att världen inte blev som en stor brinnande förort likt Rosengård.

Jag la fram min syn på det hela och förklarade att både globalism och mångkultur är två enorma problem som håller på att förslava och förinta de europeiska folken. Att bryta upp nationerna till förmån för en global mångkultur skulle på ett allvarligt sätt hota den världsliga mångfalden av olika folk och kulturer. En global mångkultur är dessutom globalivrarnas mål. Att globalisterna fullkomligt struntar i natur och människor är självklart sekundärt då det primära för dem är makt och maximal profit. En världsbefolkning med samma behov är självklart att föredra framför fria folk med egna unika kulturer i detta syfte.

Denna idé om en global värld har redan påbörjats i praktiken, inte av Gud utan av just globalisterna, inte minst genom den Europeiska Unionen där en centraliserad maktapparat förringar nationernas självbestämmande och frihet.

Summa summarum så var det en intressant diskussion men något Jehovas vittne kommer jag aldrig att bli, det är en sak som är säker. Innan de gick fick jag en broschyr av dem, samtidigt som jag gav dem var sitt nummer av tidningen Nationell Idag.

tisdag 17 november 2009

Tänd facklan du stolta svensk

Inom kort kommer två stora nationalistiska arrangemang att utspela sig i Sverige. Först ut är högtidlighållandet av Karl XII och hans karoliner den 30 november, följt av manifestationen mot svenskfientligheten i Salem den 12 december.

Båda dessa arrangemang är viktiga ur olika perspektiv och det viktigaste du kan göra vid dessa två tillfällen är att sluta upp för att visa att du bryr dig.

Människor som offrar sig för sitt folk och land genom att skänka tapperhet, mod och kärlek kommer alltid att hedras för sin storhet. Människor som går i döden för sina visioner likaså. Karl XII drog ut i strid tillsammans med sina karoliner för att försvara familj, folk och fädernesland. De lämnade allt de älskade bakom sig för att kämpa mot den fara som hotade deras kärlek på jorden. Med beslutsamhet gick de ut med vetskapen om att detta skulle kunna bli det sista de gjorde.

Den 30 november år 1718 stupade Karl XII efter att ha utkämpat strider tillsammans med sina karoliner i åratal. Många söners blod hade runnit och kungens stupande var en stor förlust för landet. Karl XII, som i mångt och mycket symboliserade tapperheten i mänsklig gestalt, lämnade efter sig ett minne av en kung som stred tillsammans med sina mannar med ära och mod. Han var varken en översittare eller ynkrygg, utan delade livets öde tillsammans med sina soldater.

Karl XII och hans karoliner var människor som skänkte tapperhet, mod och kärlek, de var män som satte livet på spel för att göra rätt, att försvara familj, folk och fädernesland. Deras uppoffringar och mod skall därför hedras i all evighet. Visa att du är svensk, visa att du har mod och styrka i dina ådror. ”Nu är det tid att fäkta, icke att prata”, följ Karl XII´s devis och slut därför upp i Nationaldemokraternas högtidlighållande den 30 november i huvudstaden.

Några dagar senare, närmare bestämt den 12 december, är det åter igen dags för Salemmanifestationen. Årets manifestation är den tionde i ordningen av protester mot det svenskfientliga våldet som blir allt mer påtagligt i det mångkulturella Sverige. Manifestationen är vacker och kraftfull. Ett myller av facklor lyser upp decembermörkret och för dig som för första gången kommer att delta så kommer det bli ett minne för livet.

Det är i år nio år sedan den 17 årige pojken Daniel Wretström mördades av politikernas mångkultur. Sedan dess har svenskar samlats varje år i Salem för att gemensamt protestera mot det hat som riktas mot oss svenskar. Manifestationen är viktig och så länge som vi svenskar blir förtryckta i vårt eget land så fyller den en viktig funktion. Genom att så många svenskar samlas för att, år efter år, protestera mot svenskfientligheten skickar vi en signal till etablissemanget om att det fortfarande finns stolta svenskar som likt Karl XII och hans karoliner älskar familj, folk och fädernesland.

Att följa sitt kall och gå rakryggad genom livet i en hård och grym värld är för många otänkbart, men de som mäktar göra detta skall ihågkommas, som föredömen, som vardagliga hjältar.

Tänd facklan du stolta svensk. Hedra de fallna och protestera mot hat och förtryck. Längst upp i nord bland snö och kyla ekar ett kall. Ett kall som genom granskogar, över berg och ned för dalar värmer ditt hjärta. Svensk, fatta mod, gör rätt och räds intet!

Här hittar du mer info om 30 november och här om Salemmanifestationen

Vi ses under facklorna!

måndag 2 november 2009

På besök hos det ungerska nationalistpartiet Jobbik

Mellan den 22 och 24 oktober befann jag mig tillsammans med Marc Abramsson, partiledare för Nationaldemokraterna, i Ungerns huvudstad Budapest. Besökets huvudsyfte var att formellt grunda och gå med i partifederationen Alliance of European National Movements tillsammans med flera andra nationalistiska partier i Europa. Besöket kom även att innefatta en större manifestation till minnet av Ungernrevolten mot kommunismen år 1956, ett anförande av det Ungerska Gardet, trevliga middagar och mycket annat.

Nationalistisk partifederation bildad
Den Europeiska Unionen går mot en utveckling som innebär ytterligare centralisering, speciellt när det gäller valsystemet i EU-valen. Tanken är att de nationella partierna skall ersättas av federala Europeiska partier i framtiden. För att hänga med i utvecklingen hade nationaldemokratiska partier runt om i Europa tagit fram ett program för det Europeiska parti som skall representera alla Europas nationaldemokratiska partier.

Lokalen var fylld till max under Jobbiks partikongress. Under kongressen bildades även partifederationen.

Lördagen den 24 oktober, i samband med att det ungerska nationalistpartiet Jobbik arrangerade sin årliga partikongress var en av punkterna att representanter från de olika partierna skulle skriva under fördraget som resulterar i bildandet av partifederationen Alliance of European National Movements. Medlemmar i federationen är än så länge Jobbik i Ungern, Front National i Frankrike, Front National i Belgien, British National Party i England, Fiamma Tricolore i Italien och Nationaldemokraterna i Sverige. Diskussioner förs dock med andra partier och ett utökande av federationen är att vänta.

Presskonferens efter bildandet av partifederationen Alliance of European National Movements.

Syftet med den nybildade partifederationen är att samordna styrkan av de nationaldemokratiska partierna inom EU för att motverka fientligheter som inskränker rättigheterna för Europas folk och nationer. Tanken med EU är i dag inte att tjäna folken och dess stater i en positiv anda. EU har istället kommit att verka för maktcentralisering, antidemokrati, antinationalism, massinvandring och kapitalism. Europa håller på att förslavas av globala och nyliberala marodörer som enbart ser till egna intentioner.

Federationen ser utvecklingen av EU som mycket allvarlig och kommer därför att, inom ramen för det samma, verka för en nedmontering av EU då Unionen är ett ytterst allvarligt hot mot ett fritt Europa bestående av självständiga nationalstater.

Jobbik, det ungerska samhället och Ungernrevolten
Det ungerska nationalistpartiet Jobbik – Rörelsen för ett bättre Ungern, är Europas största och bildades 2003. I valet till Europaparlamentet i år erhöll partiet 14,77 % av rösterna vilket gav tre platser i Europaparlamentet och nu siktar man på det inhemska valet nästa år och hoppas på stor framgång. Inte minst sedan det efter senaste inhemska valet kom ut ett band där de styrande erkänner att de har fört folket bakom ljuset genom att plundra staten och köra landet i botten.

Det ungerska samhället håller i mångt och mycket på att förfalla med hjälp av en korrupt stat, bestående av socialister och liberaler, som ser till allt annat än nationellt välmående. Arbetslösheten är hög, kriminaliteten är utbredd och statens icke-agerande gör att urbaniseringen ökar och byarna töms på folk och som sedan köps upp av utländska investerare, ofta israeliska investerare. I Ungern är dessutom militären nästintill obefintlig då staten hoppas på sitt medlemskap i NATO. Människors förtroende för staten och polismakten är väldigt lågt, något som syns allt tydligare i det politiska klimatet.

Ungern har en historia av kommunistiskt förtryck som har satt djupa avtryck i den ungerska folksjälen. I slutet av andra världskriget tog Sovjet över en halv miljon ungrare som krigsfångar och 200 000 av dessa skulle aldrig återvända. I början av 1950-talet arresterades flera hundra tusen ungrare, tusentals avrättades och tre koncentrationsläger, så kallade gulager, upprättades för närmare 50 000 fångar.

År 1956 började ungrare att på allvar få nog av den röda terrorn och ett motstånd av studenter börjar forma sig, Ungernrevolten har inletts. I samband med en större demonstration inleds upproret den 23 oktober och för att visa sin avsky låter man bland annat välta och halshugga Stalinstatyn på Hjältarnas torg. För att nå ut med sina krav försöker en grupp ungrare inta radiohuset, men möts av kulsprutor som resulterar i att många dödas.

Den 24 oktober går röda armen till angrepp, men slås tillbaka av det ungerska motståndet. Röda armen drar sig tillbaka, men upproret fortsätter då vedergällningsaktioner utförs mot representanter av Kommunistpartiet och den ungerska säkerhetstjänsten vars syfte var att försvara kommunismen i Ungern.

Kommunisterna blir oroliga, och för att kväsa fortsatt motstånd från antikommunister så låter man röda armen inleda ett fullskaligt anfall över hela landet. Ungrarnas väpnade motstånd kom att upphöra den 10 november. Ett par hundra tusen ungrare lät då fly till väst.

Även om revolten inte uppnådde de mål som var tänkta så var den en bidragande orsak till att Ungern redan på 1960-talet kunde distansera sig från Sovjet och bli en mer självständig nation. År 1989 avvecklades Kommunistpartiet och året efter kunde de första fria valen hållas.

Manifestation för att minnas Ungernrevolten
Innan manifestationen, som arrangeras i centrala Budapest, har vi fått höra att det kan bli uppemot 10 000 deltagare. En imponerande siffra för oss svenskar och vi ser fram emot att få skåda detta folkhav av ungerska nationalister och fosterlandsvänner.

Bland deltagarna fanns en mängd olika flaggor.

När vi närmar oss platsen får vi syn på två enorma flaggor som vajar i skyn - en ungersk flagga och Ungerska gardets rödvit-randiga flagga. Vi åker vidare för att komma in bakom scenen. När vi väl kliver ur bilen möts vi av fantastisk syn. Från scenen dånar det då en informationsvideo, som visar lite av Jobbiks och Gardets verksamhet, spelas upp på storbildsskärmen. Den entusiasmerande filmen och den mäktiga musiken får omgivningen att nästan skaka. Filmen kan ni se här Framför scenen står ett hav av människor och mängder med olika flaggor rör sig ovanför demonstranterna. Bland annat ungerska flaggor med hål i då det var Ungernrevoltens symbol. Det är en mäktig syn och folkmassan tycks inte ha något slut.

Dagens konferencier äntrar scenen och följer gör tre ungerska talare som håller uppskattade tal. Följde gjorde tal från internationella gäster som alla fick sina tal översatta till ungerska.

EU-parlamentariker Krisztina Morvai från Jobbik talar vid manifestationen.

Under manifestationen framfördes även både sång och musik. Bland annat sjöng en gardemedlem flera ungerska sånger och det ungerska bandet Hungarica bjöd på en akustik låt från deras senaste skiva. I samband med att Hungarica framförde sin låt så smög sig EU-parlamentarikern Krisztina Morvai från Jobbik upp på scenen och sjöng med i slutet av låten. Morvais äntrande av scenen framkallade enorma applåder varpå hon höll ett längre och uppskattat tal.

Manifestationen bestod av ett folkhav med uppemot 10 000 deltagare.

En yngre pojke äntrar scenen och framför en ungersk dikt på ett mycket radikalt och imponerande vis. Den stillastående biten av manifestationen börjar gå mot sitt slut, men innan det är tid för avmarsch så är det dags för Gabor Vona, Jobbiks partiledare, att äntra scenen och hålla ett längre och kraftfullt tal. Vona är en ung partiledare som har karisma och hans popularitet går inte att ta miste på. Han är retoriskt skicklig. Vad vi kan förstå så är hans tal blandat med både allvar och humor då publiken då och då faller i skratt. Vona står dock vid talarstolen utan att röra en min. Hans tal är mycket uppskattat och framkallar stora ovationer.

Jobbiks partiledare Gabor Vona talar under manifestationen.

Samtidigt som deltagarna börjar den gående demonstrationen går Vona ner till sympatisörer för att hälsa, prata och bli fotograferad tillsammans med dem. En polishelikopter flyger fram och tillbaka över demonstrationen och polisbilar syns till överallt. Längst bak i demonstrationen åker en delegation av gardets MC-gren. Totalt består grenen av 2 000 MC-gardister. Vi har andra planer för kvällen och går därför inte med i den gående manifestationen.

Polisterror och det Ungerska gardet
När Jobbik, år 2006, höll en liknande manifestation för att minnas Ungernrevolten så kom denna att urarta på grund av polisens brutalitet. Nationalisterna utsattes för en terrorvåg av polismakten som försökte kväsa manifestationen med våld. Deltagare greps utan att ha gjort sig skyldiga till brott, flera blev brutalt misshandlade av polisernas slag och sparkar. Till slut besköts demonstrationen av tårgas och gummikulor som resulterade i flera grövre skador, bland annat blev runt 15 deltagare blinda.

Polisens terror och andra djupa problem i det ungerska samhället resulterade därför i att Jobbik bildade Ungerska gardet år 2007. Gardets främsta uppgifter är att försvara ungerska intressen, upprätthålla ordningen i samhället, arrangera kulturella aktiviteter och beskydda partiet Jobbik. Gardet har även en fostrande uppgift att förebygga att främst ungdomar inte ramlar ner i missbruk och kriminalitet.

Många ungrare har helt tappat förtroendet för polisen som ofta ignorerar brott och nödställda ungrare. Istället för att ringa polisen så ringer därför många till gardet, då de vet att gardet kommer att hjälpa dem till skillnad från polisen. Gardet har även tagit på sig många av militärens uppgifter, tex. vid översvämningar då gardets medlemmar får ryka in och bygga skydd med sandsäckar.

Jag tillsammans med två medlemmar ur det Ungerska gardet i samband med ett föredrag om gardet.

När gardet bildades satte medlemmarna familjen och jobbet framför engagemanget i gardet. Eftersom att klimatet har hårdnat på senare tid så har ordningen blivit den omvända, medlemmarna sätter alltså gardet före allt annat. Jobbar de så ryker de ändå ut även om det kan betyda att de får sparken, något som många också har fått.

Gardet är öppet för alla ungrare som vill försvara ungerska intressen och dess medlemmar behöver per automatik inte vara anslutna till Jobbik. Inom medlemsskaran finns många med bakgrund i både polis och militär. Medlemmarna genomgår regelbundet både fysiskt och mentalt träning. Hierarkin är stark och medlemmarna delas in i olika grupper för att komma på rätta platser och verksamheten bedrivs helt ideellt. Gardet finns över hela Ungern och i varje kommun finns en chef som ansvarar för verksamheten.

Det blev flera trevliga middagar. Här med bland annat EU-parlamentariker Bruno Golnich från franska Front National, Gabor Vona, partiledare för Jobbik, Marc Abramsson, partiledare för Nationaldemokraterna, EU-parlamentariker Krisztina Morvai från Jobbik, Claudio Pitti från Fiamma Tricolore och flera andra.

Besöket i Ungern var både givande och intressant. För mig som svensk nationalist är det imponerande att se en sådan stark och utvecklad nationalistisk rörelse som Jobbik är. Ungern har en population ungefär likt Sveriges, att samla 10 000 deltagare på en manifestation och över 600 delegater på en partikongress är väldigt imponerande. Den nybildade partifederationen kommer att stärka den Europeiska nationaldemokratin och förhoppningsvis leda till ett Europa bestående av självständiga nationer och fria folk.

Glöm inte att se infofilmen från manifestationen här

Továbbít!