söndag 28 november 2010

Vuxenvärldens likgiltighet inför ungdomars droganvändning

Ungdomars omfattande användningen av alkohol och narkotika har blivit ett allt mer påtagligt samhällsproblem. En allt större del av de uppväxande ungdomsgenerationerna håller på att falla in i samhällets mörka skuggor. De unga kan dock inte klandras, utan detta är skapat och tillåtet av en vuxenvärld som har valt att stoppa huvudet i sanden i stället för att stå upp och ta ansvar.

Ständigt kommer det nya alarmerande rapporter och undersökningar om ungdomars drogvanor. Centralförbundet för alkohol- och narkotikautveckling (CAN) släppte under slutet av förra året rapporten Skolelevers drogvanor 2009. Rapporten bygger på en undersökning dels bland elever i årskurs nio dels på elever i årskurs två på gymnasiet. Mellan 4-5000 elever i varje årskurs har deltagit i undersökningen.

Enligt rapporten så har totalkonsumtionen minskat något. För årskurs nio så anses 58 procent av pojkarna samt 65 procent av flickorna vara alkoholkonsumenter. För årskurs två på gymnasiet så anses 86 procent av pojkarna och 89 procent av flickorna vara alkoholkonsumenter. För att räknas som alkoholkonsument så skall personen ha druckit en öl, två cl vin eller sprit under det senaste året eller mer sällan.

Alkohol tillsammans med narkotikaanvändning är ett växande problem bland dagens ungdomar.

Andelen som druckit alkohol under de senaste 30 dagarna uppgår till cirka 40 procent bland elever i årskurs nio. När det gäller årskurs två på gymnasiet så har andelen intensivkonsumenter däremot ökat till 60 procent.

När det gäller narkotika så har andelen i årskurs nio ökat från förra undersökningen. 9 procent av pojkarna samt 7 procent av flickorna uppgav att de använt narkotika. Det har även skett en ökning bland andra årets gymnasieelever i jämförelse med de senaste åren. I den senaste undersökningen uppgav 17 procent av pojkarna samt 15 procent av flickorna att de hade använt narkotika. Det vanligaste narkotikapreparatet för båda grupperna var cannabis.

I en annan rapport från CAN kallad Drogutvecklingen i Sverige 2009, framgår att antalet sjukhusvårdade, misstänkta för narkotikabrott, och drogrelaterade dödsfall ökat. Antalet sjukhusvårdade översteg 10 000, och det varnas samtidigt för att missbruket kräver allt fler offer. Personer som misstänktes för narkotikabrott uppgick till 24 000. Tillgängligheten på narkotika verkar även vara stor, något som har fått priserna att sjunka till de lägsta på 20 år. Samtidigt så har tullens och polisens beslag ökat.

I takt med att drogmissbruket ökar så tycks även den liberal och tolerant inställning tillta. Något som möjligen hänger ihop med att medierna har ett ständigt rapporteringsupprepande som skapar en passiv tolerans. Så kallade kändisar, politiker och andra förebilder som både nyttjar och förespråkar en liberal syn på droger torde också ha en reell påverkan. Icke att förglömma är föräldrarnas hantering av frågan inför sina barn.

Givetvis så finns det flera orsaker till att siffrorna ser ut på detta sätt. Den mest grundläggande orsaken är dock utan tvekan vuxenvärldens likgiltighet i allmänhet, men det bristande föräldraansvaret i synnerhet. Vi har helt enkelt för många föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, och det är hos föräldrarna som den främsta förändringen måste ske.

Barnen tar efter och påverkas givetvis av sina föräldrar under uppväxten. Därför är det ytterst viktigt att föräldrarna tar ansvaret för att vara sunda förebilder, i både ord och handling. Jag kräver inga moralpoliser eller pekpinnar, men däremot så tycker jag att det är fullt berättigat att kräva att människor som väljer att skaffa barn också skall ta sitt fulla ansvar som föräldrar.

Jag upplever det som att många föräldrar är konflikträdda, något som försämrar auktoriteten och tilltron. Jag tror att en bra förälder är en som vågar ta svåra beslut, sätta tydliga gränser, vara hård och rättvis samt vara väldigt kärleksfull, omtänksam och trygghetsingivande. Det är som sagt hos föräldrarna som förändringen måste ta sin början, och då måste även hela vuxenvärlden ta efter. Det är trots allt vår framtid detta handlar om, och inga barn eller ungdomar är värda att hamna i alkohol- eller drogmissbruk. Därför måste vi kämpa, kämpa tillsammans och aldrig ge upp.

2 kommentarer:

Anonym sa...

När fick du och dina syskon börja dricka alkohol i er familj?

Rasmus Gårdebrink sa...

Till Anonym 1

De första gångerna som jag drack alkohol så hade jag garanterat inte åldern inne för det.

Även om det är önskvärt så tror jag inte att lösningen är att föräldrarna skall totalförbjuda alkohol för sina barn. Med tanke på den utbredda acceptansen för alkohol i samhället, så är risken stor att det ger motsatt effekt. Det är en svår gränsdragning. Dock så tror jag att det viktigaste är att föräldrarna visa ansvarstagande, att de bryr sig och har en öppen kommunikation med sina barn.

I de fall där barn tillåts dricka så tycker jag att föräldrarna bör vara tydliga när det gäller mängden, hur ofta och vart det kan vara accepterat. Då sker det förhoppningsvis under kontrollerade omständigheter, något som möjligen dämpar risken för missbruk och andra problem.

I vilket fall som helst så tycker jag att vuxenvärlden bör ta ett större ansvar när det gäller samhällets syn på alkohol, speciellt då det påverkar barn och ungdomar.