tisdag 30 november 2010

Karl XII och Corneliu Codreanu - två män att hedra

Fallna hjältar som med mod och styrka i sina hjärtan har kämpat heroiskt för sina ideal, för sin tro på folk och nation bör och skall hedras. Den 30 november år 1718 stupade Karl XII, och år 1938 mördades den rumänske nationalisten Corneliu Codreanu. Båda är värda tankar av stolthet och beundran.

Karl XII föddes år 1682 och blev kung redan som 15-åring. Tillsammans med sina karoliner ägnade han stora delar av sitt liv till att försvara familj, folk och land. De lämnade allt de älskade bakom sig för att kämpa mot fienden som hotade deras kärlek på jorden.

Karl XII ledde bland annat den svenska hären i slaget vid Narva år 1700. Den ryska hären var trefaldigt större till antalet, men trots detta så stupade cirka 15 000 ryssar och enbart cirka 700 svenskar. Segern vid Narva räknas som en av de största i Sveriges historia.

Den 30 november år 1718 stupade Karl XII i Norge efter att ha utkämpat strider tillsammans med sina karoliner i åratal. Många söners blod hade runnit och kungens död var en stor förlust för landet. Han bars hem till Sverige och ligger i dag begravd vid Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Karl XII kom i mångt och mycket att symboliserade tapperheten i mänsklig gestalt. Han var varken en översittare eller en ynkrygg, utan stred på samma villkor och delade samma öde som sina karoliner. Han var en förebild, en hjälte och skall så ihågkommas.

30 november - dödsdag för Karl XII och Corneliu Codreanu

Corneliu Zelea Codreanu föddes den 13 september år 1899 och vigde större delen av sitt liv åt kampen för ett fritt Rumänien. Genom hans död upphöjdes han till nationell martyr och kom därför att finnas med sida vid sida med sina heroiska legionärer som fortsatte kampen som Codreanu påbörjat.

Codreanu såg ett allvarligt hot i främst kommunismen, sionismen och kapitalismen då dessa gick i strid mot traditionella värderingar om familjen, folkgemenskapen, Gudstron och fäderneslandet. Han avskydde storstäder, där han menade att destruktiviteten frodades och tog strypgrepp på folket. Han ville därför återskapa jordbrukssamhället, då han var av uppfattningen att jordbruket skulle leda till att folket började leva sunt. I takt med att fientligheten mot det rumänska ökade så valde Codreanu att organisera ett motstånd, i form av en legionärsrörelse.

Codreanus rörelse växte sig allt starkare och detta sågs inte med blida ögon av den rumänska regimen och dess lakejer. Klimatet hårdnade och nationalisterna fick bland annat utstå hetskampanjer i medierna och brutalt polisvåld. Till följd av detta så lät Codreanu, år 1927, bilda den paramilitära organisationen Järngardet. Tanken med gardet var att skapa en människa som skulle verka som ett föredöme rent andligt och moraliskt, uppvisa strikt disciplin, heroism, lojalitet, styrka och mod.

År 1936 var det dags för allmänna val och Codreanus parti Allt för fäderneslandet blev det tredje största, något som irriterade regimen som förbjöd partiet att existera. Codreanu och hans legioner fortsatte dock kampen på ett framgångsrikt sätt, så framgångsrikt att den rumänfientliga regimen lät mörda honom
den 30 november år 1938.

Codreanu har kommit att bli en stor inspirationskälla för nationalister över hela världen, inte minst i Sverige. Codreanu och hans legionärer skänkte en enorm idealism och kampvilja. Deras blickar var riktade framåt och deras hjärtan slog för frihet. Legionärerna fruktade ej döden, ty de var villiga att offra sina liv för folkets väl.

söndag 28 november 2010

Vuxenvärldens likgiltighet inför ungdomars droganvändning

Ungdomars omfattande användningen av alkohol och narkotika har blivit ett allt mer påtagligt samhällsproblem. En allt större del av de uppväxande ungdomsgenerationerna håller på att falla in i samhällets mörka skuggor. De unga kan dock inte klandras, utan detta är skapat och tillåtet av en vuxenvärld som har valt att stoppa huvudet i sanden i stället för att stå upp och ta ansvar.

Ständigt kommer det nya alarmerande rapporter och undersökningar om ungdomars drogvanor. Centralförbundet för alkohol- och narkotikautveckling (CAN) släppte under slutet av förra året rapporten Skolelevers drogvanor 2009. Rapporten bygger på en undersökning dels bland elever i årskurs nio dels på elever i årskurs två på gymnasiet. Mellan 4-5000 elever i varje årskurs har deltagit i undersökningen.

Enligt rapporten så har totalkonsumtionen minskat något. För årskurs nio så anses 58 procent av pojkarna samt 65 procent av flickorna vara alkoholkonsumenter. För årskurs två på gymnasiet så anses 86 procent av pojkarna och 89 procent av flickorna vara alkoholkonsumenter. För att räknas som alkoholkonsument så skall personen ha druckit en öl, två cl vin eller sprit under det senaste året eller mer sällan.

Alkohol tillsammans med narkotikaanvändning är ett växande problem bland dagens ungdomar.

Andelen som druckit alkohol under de senaste 30 dagarna uppgår till cirka 40 procent bland elever i årskurs nio. När det gäller årskurs två på gymnasiet så har andelen intensivkonsumenter däremot ökat till 60 procent.

När det gäller narkotika så har andelen i årskurs nio ökat från förra undersökningen. 9 procent av pojkarna samt 7 procent av flickorna uppgav att de använt narkotika. Det har även skett en ökning bland andra årets gymnasieelever i jämförelse med de senaste åren. I den senaste undersökningen uppgav 17 procent av pojkarna samt 15 procent av flickorna att de hade använt narkotika. Det vanligaste narkotikapreparatet för båda grupperna var cannabis.

I en annan rapport från CAN kallad Drogutvecklingen i Sverige 2009, framgår att antalet sjukhusvårdade, misstänkta för narkotikabrott, och drogrelaterade dödsfall ökat. Antalet sjukhusvårdade översteg 10 000, och det varnas samtidigt för att missbruket kräver allt fler offer. Personer som misstänktes för narkotikabrott uppgick till 24 000. Tillgängligheten på narkotika verkar även vara stor, något som har fått priserna att sjunka till de lägsta på 20 år. Samtidigt så har tullens och polisens beslag ökat.

I takt med att drogmissbruket ökar så tycks även den liberal och tolerant inställning tillta. Något som möjligen hänger ihop med att medierna har ett ständigt rapporteringsupprepande som skapar en passiv tolerans. Så kallade kändisar, politiker och andra förebilder som både nyttjar och förespråkar en liberal syn på droger torde också ha en reell påverkan. Icke att förglömma är föräldrarnas hantering av frågan inför sina barn.

Givetvis så finns det flera orsaker till att siffrorna ser ut på detta sätt. Den mest grundläggande orsaken är dock utan tvekan vuxenvärldens likgiltighet i allmänhet, men det bristande föräldraansvaret i synnerhet. Vi har helt enkelt för många föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, och det är hos föräldrarna som den främsta förändringen måste ske.

Barnen tar efter och påverkas givetvis av sina föräldrar under uppväxten. Därför är det ytterst viktigt att föräldrarna tar ansvaret för att vara sunda förebilder, i både ord och handling. Jag kräver inga moralpoliser eller pekpinnar, men däremot så tycker jag att det är fullt berättigat att kräva att människor som väljer att skaffa barn också skall ta sitt fulla ansvar som föräldrar.

Jag upplever det som att många föräldrar är konflikträdda, något som försämrar auktoriteten och tilltron. Jag tror att en bra förälder är en som vågar ta svåra beslut, sätta tydliga gränser, vara hård och rättvis samt vara väldigt kärleksfull, omtänksam och trygghetsingivande. Det är som sagt hos föräldrarna som förändringen måste ta sin början, och då måste även hela vuxenvärlden ta efter. Det är trots allt vår framtid detta handlar om, och inga barn eller ungdomar är värda att hamna i alkohol- eller drogmissbruk. Därför måste vi kämpa, kämpa tillsammans och aldrig ge upp.

torsdag 25 november 2010

Asylmöte i Järnforsen

Under onsdagen besöktes ytterligare ett informationsmöte av nationalister. Denna gång i Järnforsen där Migrationsverket inom kort kommer att öppna upp ett asylboende med 25 platser. Mötet var välbesökt och stämningen var stundtals hätsk när kritiska frågor framfördes.

Cirka 80 personer trotsade vintervädret för att ta sig till Missionskyrkan i det lilla samhället Järnforsen, med cirka 660 invånare, i Hultsfred kommun. En mindre panel bestående av två representanter från Migrationsverket samt Samhällsföreningens ordförande fanns på plats för att berätta om mottagandet och besvara allmänhetens frågor. Märkligt nog så fanns varken kommunen eller bostadsbolaget Stångåkonsult representerade på mötet.

Många hade kommit för att lyssna på informationen och ställa frågor om Migrationsverkets planerade asylboende.

Frank Ståhl, Samhällsföreningens ordförande, inledde mötet på ett partiskt sätt genom att berätta att Samhällsföreningen ser mycket positivt på att det skall flytta in asylsökande i samhället. Han menade på att det ökar skolans elevunderlag, är positivt för affären samt att det skulle leda till en kulturell mångfald. Ståhl tycktes inte se något negativt över huvud taget med det planerade asylboendet. Innan han avslutade så uppmanade han ortsborna att ”visa öppet sinne och medmänsklighet.

Samhällsföreningens ordförande, Frank Ståhl, berättade att föreningen ser mycket positivt på att det skall flytta in asylsökande i Järnforsen.

Mötet fortsatte genom att Mikael Lönngren, handläggare på Migrationsverket, redogjorde för asylprocessen och hur det kommer att fungera i Järnforsen. Inger Hermansson, också från Migrationsverket och tänkt som ansvarig för boendet i Järnforsen, inflikade ibland genom korta inlägg om situationen.

Under informationen ställdes flera frågor. Några för att få mer information om de asylsökande som skall placeras i Järnforsen, men dessa frågor kunde inte besvaras. Däremot verkade det som att merparten kommer att vara romer. Andra frågor handlade om praktiska saker och mer ingående om själva asylprocessen.
Som det ser ut nu så har Migrationsverket hyrt fem lägenheter i centrala Järnforsen. Lägenheterna saknar för tillfället möbler, men de skall möbleras innan de asylsökande anländer. En kvinna undrade vem som skall betala detta. Lönngren svarade att det är Migrationsverket som betalar genom skattepengar.

En nationalist undrade om Migrationsverket ser asylboendena på andra platser i regionen, tex. Hultsfred och Virserum, som framgångsrika samt om det förekommer mycket kriminalitet. Lönngren hade inget att invända emot, men menade att det säkert förekommer kriminalitet. Nationalisten påpekade då att tre våldtäktsförsök har begåtts av asylsökande i Hultsfred under det senaste året. Detta konstaterande var dock mindre populärt och något som fick en kvinna att protestera. Jag berättade då hur statistiken såg ut, något som fick en annan kvinna i hennes sällskap att hoppa upp från stolen och börja gapa om både det ena och det andra som inte alls var relevant i sammanhanget.

Det hela avbröts snabbt av Ståhl som uppenbarligen ogillade diskussionen som föranletts av kritiska frågor. Han menade att syftet med mötet var att komma fram till hur de asylsökande bäst kan tas emot av samhället, och menade att "vi ska visa kärlek till våra medmänniskor". Efter att stämningen lugnat ned sig och några frågeställningar framförts så undrade jag på vilket sätt det är demokratiskt försvarbart att placera en grupp asylsökande i ett litet samhälle som Järnforsen utan att först fråga invånarna. Svaret Lönngren gav var att det var en politisk fråga och således inte kunde besvaras då det inte fanns några politiker på plats.

En äldre kvinna frågade om kostnaden för invandringspolitiken. Lönngren kunde inte svara mer än att Migrationsverkets enhet i Högsby, som ansvarar för regionen, har en årsbudget på 60 miljoner kronor. Ett svar som fick flera att reagera. En annan kvinna undrade varför samhället inte ser till att svenska ungdomar får arbete och praktik i första hand. Lönngren svarade då att det är upp till arbetsgivarna att avgöra.

Under fikapausen som följde var det flera som berättade för oss om deras missnöje, ett missnöje som de tyvärr inte framförde offentligt under mötet. De både kvinnorna som tidigare hade blivit irriterade över att vi påtalat mångkulturens konsekvenser kom fram och gjorde sig allmänt löjliga. De menade på att vi minsann var rasister. Dock så hade de inget att komma med i den efterföljande diskussionen. Inget mer än omogna och helt irrelevanta påhopp, något som oftast bottnar i brist på kunskap och argument. Efter att ytterligare några frågor framförts så avslutades mötet.

Inom kort kommer således de 25 platserna att fyllas med asylsökande i Järnforsen. Under tisdagen arrangerades även ett möte i samhället Totebo i Västerviks kommun som kommer att ha 35 platser. Tyvärr så besöktes inte detta möte av nationalister, men enligt uppgifter så skall det ha närvarat 12 personer.


Relaterat
Välbesökt möte om asylboende i Kristdala
Asylsökande intar småorterna

måndag 22 november 2010

Den tysta grundlagsändringen

I tysthet planeras en omfattande ändring av den svenska grundlagen att röstas igenom den 24 november. Röstas den igenom så kommer överstatligheten att stärkas, mångkulturen vidgas och medborgarskapet förkastas. Förlorarna är Sverige och det svenska folket.

För att en ändring av grundlagen skall kunna genomföras så krävs antingen en folkomröstning eller att riksdagen vid två tillfällen, med ett riksdagsval emellan, röstar igenom ändringen.

Att ändra grundlagen är således en stor sak. Därför kan det tyckas att ett beslut skall förankras bland befolkningen. Så är dock inte fallet vid denna grundlagsändring (Proposition 2009:10/80). I tysthet håller Sverige på att få en ny grundlag, utan medial uppmärksamhet eller någon ärlig debatt. Något som är väldigt anmärkningsvärt.

Den 2 juni i år så röstade riksdagen igenom ändringen en första gång och på onsdag den 24 november så kommer den andra omröstningen att genomföras. Då det enbart är SD av alla partier i riksdagen som är emot ändringen, så pekar allt på att den kommer att röstas igenom. Något som kommer att innebära flera negativa konsekvenser för Sverige och det svenska folket.

Vi tappar greppet om vår nation. På onsdag kan EU-medlemskapet stärkas genom att bli inskrivet i Sveriges grundlag.

Överstatligheten stärks genom att EU-medlemskapet och Lissabonfördraget skrivs in som självklarheter i grundlagen. Något som är ytterst häpnadsväckande då stödet för EU knappast är fullkomligt. Lissabonfördraget, som berövade vår självständighet ytterligare, röstades inte igenom av folkviljan utan av politiskt översitteri. Den nya grundlagsändringen gör således att det bli mycket svårare för det svenska folket att återta sin frihet, då det kommer att krävas en grundlagsändring för att en omröstning om EU-medlemskapet över huvud taget skulle bli möjlig.

Mångkulturen vidgas genom att etniska, språkliga och religiösa minoriteter skall främjas att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Invandrare likställs även i stort med svenska medborgare och kan därmed ta del av samma rättigheter.

Medborgarskapet förkastas då krav om ett flerårigt svenskt medborgarskap för att kunna få samhällsviktiga positioner slopas helt. Det kommer även att bli svårare att riva upp utdelade svenska medborgarskap.

I ändringen återfinns en mängd andra åtgärder. Som exempel kan nämnas att det kommer att krävas fler som begär en lokal folkomröstning för att en sådan skall genomföras. Från dagens fem procent höjs antalet begärande till tio procent av de röstberättigade. Valdagen för riksdagsvalen kommer även att flyttas från den tredje söndagen till den andra söndagen i september. För att läsa ändringsförslaget i sin helhet, besök regeringskansliets hemsida.

Med anledning av att ändringen håller på att genomföras i tysthet så kan den inte ses som annat än odemokratisk. Speciellt med tanke på att den innehåller flera omfattande ändringar som på ett negativt sätt berör nationens självständighet och det svenska folkets rätt att självt bestämma över sitt öde i sitt eget land. Därmed bör ändringen lyftas fram i ljuset för debatt och slutligen så bör det svenska folket få säga sitt i en folkomröstning.

torsdag 18 november 2010

Välbesökt möte om asylboende i Kristdala

Under onsdagen så arrangerade Samhällsföreningen ett möte i Kristdala för att förbereda medborgarna på det planerade asylmottagandet. Ny information har även framkommit som visar på att Migrationsverket gått bakom ryggen på medborgarna. Tydligt var att medborgarnas åsikter i frågan helt saknade relevans. På plats fanns även nationalister som ställde frågor, pratade med folk samt spred Salemblad efter mötet.

Cirka 150 personer hade tagit sig till mötet, något som gjorde att lokalen blev överfull. På plats fanns en panel bestående av representanter från Migrationsverket, Oskarshamns kommun och bostadsbolaget Byggebo för att svara på frågor. Mötet inleddes med att Migrationsverkets enhetschef i Kalmar län, Lars Borgemo, berättade om situationen, varför människor söker asyl samt hur det kommer att gå till.

Lokalen var överfull med människor som ville lyssna och ställa frågor. Kritiska mötesdeltagare fick dock finna sig i att beslutet hade tagits och således inte gick att ändra, trots att lokalbefolkningen inte hade tillfrågats.

Migrationsverket planerar att använda boendet i Kristdala som ett långtidsboende. Hur länge var det dock ingen som kunde svara på, inte heller från vilka länder de asylsökande kommer. I Kristdala kommer ett gammalt äldreboende samt flera lägenheter att användas som mottagning. Under mötet framkom det att en lägenhet i området hade sagts upp då det blev känt att asylsökande skulle bli de nya grannarna.

Deltagarantalet, reaktionerna och mängden frågor vittnade om att Migrationsverkets planer på intet sätt var förankrade bland de berörda medborgarna. Bara ett par dagar innan mötet kom det fram att Migrationsverket planerar att placera asylsökande även i bostadsområdet Kristineberg i Oskarshamn. I nuläget skall således 85 asylsökande placeras i Kristdala och 30 i Kristineberg.

En äldre man menade att detta var alldeles för många för ett samhälle som Kristdala med cirka tusen invånare. Han menade att många i samhället var av samma uppfattning och själv tyckte han att ett 20-tal kunde räcka. Flera hördes instämma, men en kvinna protesterade och menade att det allt fanns de som var av motsatt uppfattning.

Lars Borgemo svarade att varje samhälle har en gräns för hur många asylsökande som kan tas emot beroende på olika orsaker, en gräns som brukar upptäckas med tiden. Hans uppfattning om Kristdala var att ett 60-tal kunde vara lagom. Trots detta så planeras det alltså för 85 asylsökande, och detta med skälet att läget är akut just nu.

Några frågade om vilka resurser som finns till förfogande för att föreningar och samhället skall klara av detta. Borgemo svarade att pengar finns att hämta hos Migrationsverket. Han hoppas också på att medborgarna, föreningar och företag skall hjälpa till på bästa sätt för att underlätta mottagandet.

En äldre man var även smått upprörd över att det gamla äldreboendet nu görs om till asylmottagning. En busschaufför berättade om sina negativa erfarenheter av att ha asylsökande som passagerare och undrade hur de informeras om sina rättigheter och skyldigheter. En annan var inne på samma spår och undrade om de förstod att de inte bara kan ta cyklar och andra saker som inte är deras. En kvinna från Röda korset var positivt inställd och hoppades på att samhället skall göra sitt bästa för att mottagandet skall bli bra.

Frågorna var många, och svaren stundtals ofullständiga och luddiga. På plats fanns även fyra nationalister för att visa solidaritet för dem som vill ha ett svenskt Kristdala och samtidigt protestera mot denna mångkulturella utveckling. En av nationalisterna undrade om panelen ansåg att Hultsfred och Kristineberg ses som lyckade integrationsprojekt, och nämnde bland annat att minst tre våldtäktsförsök begåtts av asylsökande i Hultsfred under det senaste året. Svaret var mycket luddigt, men efter ett tag ansåg två paneldeltagare att det fungerade bra på de båda platserna.

Från kommunledningen fanns Lars Ljung som berättade om kommunens positiva inställning till detta. Han berättade att detta bör ses som en bra möjlighet och hoppades på att medborgarna skulle hjälpa till för att underlätta integrationen. Efter Ljungs redogörelse fick jag komma till tals. Till att börja med så uttryckte jag min besvikelse över att Ljung såg denna utveckling som positiv. Jag undrade på vilket sätt detta var demokratiskt försvarbart, med tanke på att ingen dialog förts med dem som blir berörda av detta. Planerna på att öppna upp för asylmottagningar har tagits helt utan hänsyn till medborgarnas åsikt. Svaret var oklart men kunde tolkas som att det kvittar var medborgarna säger. De får helt enkelt finna sig i situationen då Migrationsverket måste rätta sig efter politikernas beslut.

Tilläggas bör att flera mötesdeltagare uttryckte sitt gillande för nationalisternas frågeställningar och tackade för att vi kommit. Jag passade även på att fråga om det var möjligt att genomföra en handuppräckningsomröstning för att se hur Kristdalaborna ställde sig till det hela, men detta var inte önskvärt av panelen. Mot slutet så berättade en av Migrationsverkets handläggare, Lennart Lindström som satt i panelen, om hur synd det är om de människor som söker sig till Sverige. Hans syfte var givetvis att frambringa en sentimental känsla hos mötesdeltagarna samt att få motståndarna att känna skuld.

Mötet pågick i mer än två timmar, men flera lämnade innan det var slut på grund av att de var frustrerade och kände en uppgivenhet inför problemet. Vi pratade med flera av dem och de var inte alls tillfredsställda av situationen. Då mötet var slut delade vi ut informationsblad från Salemfonden. Förvånansvärt många tog del av flygbladen, speciellt efter att ha fått lite information om vad flygbladet handlade om. Flera stannade även kvar för att samtala med oss.

För att summera det hela så finns det helt klart ett omfattande missnöje mot planerna på att öppna upp för ett asylboende. Det är inte folkviljan som har talat i Kristdala, utan politiskt översitteri.

Relaterat
Asylsökande intar småorterna

lördag 13 november 2010

Svenskhatet träder fram i Vetlanda

I lördagens upplaga av tidningen Vetlanda Posten ges det utrymme åt en objektivt tvivelaktig kvinna som förklarar hur arg och ledsen hon är över att ha fått ett flygblad om Salemmanifestationen. Hon framställs som en vanlig individ, men bakom hennes ord så existerar en klar politisk agenda.

Inför årets Salemmanifestation så bildades ett lokalt nätverk med avsikten att sprida budskapet och mobilisera människor till manifestationen. Flygbladen som informerar om Salemmanifestationen har delats ut på olika platser i norra Småland. Bland annat så har flera hundra flygblad delats ut i Vetlanda, både i brevlådor och i händerna på folk med god respons.

Att handlingskraftiga svenskar offrar både tid och pengar för att informera allmänheten om det mångkulturella samhällets konsekvenser bör ses som både hedervärt och naturligt. Dock så finns det dem som beklagar sig över att folk informeras om sanningen, en av dessa är Viveka Hallberg Jarflod.

Viveka Hallberg Jarflod förklarar hur arg och ledsen hon är över att rakryggade svenskar informerar om sanningen.

I en artikel med rubriken ”Nynazistisk propaganda i brevlådan” ges Hallberg Jarflod utrymme att häva ur sig både det ena och det andra sett ur hennes märkliga perspektiv. Hon berättar att hon ”reagerade starkt när hon öppnade bunten med reklam förra veckan.” Anledningen var att hon fann ett flygblad från Salemfonden med uppmaningen att protestera mot svenskhatet. I texten talades det även om svenskfientligt våld och att de styrande vill förvandla Sverige till en mångkultur.

Detta blev alldeles för mycket för Hallberg Jarflod som blev både arg och ledsen över att hitta något sådant i hennes brevlåda. Hon menar på att det rör sig om uppvigling och att flygbladet strider mot FN-konventionen. Hon fortsätter med att uttrycka sin oro över att unga människor som inte har hittat tillhörighet någon annan stans kan fångas upp av innehållet. ”Det räcker med att ett sånt här flygblad får med sig några stycken varje gång för att det ska bli farligt. Det är för mycket sådant här nu och främlingsfientligheten bara ökar. Det är skrämmande.”, avslutar hon.

Vem är då denna Viveka Hallberg Jarflod? Trots att hon framställs som en vanlig medborgare så är det uppenbart att det döljer sig en tydlig politisk agenda bakom hennes utspel. Hon är aktivt engagerad i Rädda barnen och talade under en manifestation mot främlingsfientlighet arrangerad av Ung vänster i Vetlanda den 9 november i år. Inte helt överraskande så är hon även förespråkare av mottagande av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Bland annat i en insändare i tidningen Höglandet, i slutet av förra året, så vurmar hon för att Vetlanda och andra grannkommuner som inte tar emot bör skriva avtal med Migrationsverket.

För att kort sammanfatta så kan vi konstatera att Hallberg Jarflod inte är någon vanlig medborgare som är oroad över en allt mer ökad och samtidigt accepterad nationalism i samhället, utan en svenskfientlig mångkulturalist med politiska förtecken. Därför är hennes ord på intet sätt någon allmänrådande yttring. Årets flygblad tar främst upp tre saker; svenskfientligheten, det brutala mordet på Wretström samt en redogörelse för 2008 års våldtäktsstatistik.
Hennes uttalande om flygbladet kan därför inte annat än fördömas.

Det hade varit förståeligt om Hallberg Jarflod hade blivit arg och ledsen med anledning av den otäcka verklighet som pressenteras i flygbladet. Att hon hade känt medlidande för alla de kvinnor som varje år våldtas på grund av den svenskfientliga och kvinnofientliga politik som tillåts råda i vårt samhälle. Det hade varit förståeligt om hon hade gått ut i media för att berömma de människor som har delat ut flygbladen i Vetlanda, då sanningen tystas ned av etablissemanget och dess opportunister.

Hon besitter en otäck och svenskfientlig inställning, en inställning som i mångt och mycket genomsyrar vårt samhälle i dag. Vi svenskar skall tiga och acceptera denna förnedring och ärekränkning. Ve den som vågar stå upp för svenskhet, sanning och rätt. Ve den som kämpar för ett svenskt Sverige.

Avslutningsvis så vill jag klargöra att det varken handlar om nynazister eller vilsna individer som delar ut dessa flygblad. Det är målmedvetna och rakryggade svenskar som på allvar har för avsikt att förändra samhället till en plats värdig vårt folk.

Visa solidaritet och slut upp i Salemmanifestationen den 11 december.


Läs flygbladet
Sida 1
Sida 2

tisdag 9 november 2010

Asylsökande intar småorterna

Den senaste tiden så har antalet asylsökande till Sverige ökat kraftigt, inte minst till Kalmar län. Situationen har kommit till ett skede som har tvingat Migrationsverket att vidta drastiska åtgärder. Läget till torts så fylls nu flera småorter med asylsökande. ”Våran kultur påverkas av invandringen”, säger Migrationsverkets enhetschef Lars Borgemo.

Under september och oktober var antalet asylsökande väldigt högt. Detta har skapat en kaotisk situation för Migrationsverket som ansvarar för att ordna boende under asylprocessen, en process som kan dra ut på tiden. Migrationsverket disponerar redan över flera boenden i Kalmar län som är avsedda för asylsökande, men på grund av den tilltagande strömmen av asylsökande den senaste tiden så har Migrationsverket varit tvungna att finna andra akuta lösningar.

Det logiska kan tyckas vara att begränsa antalet asylsökande, men detta är naturligtvis inte aktuellt. Migrationsverket valde i stället att hyra in sig på campingplatser, i lägenheter och på andra platser som ibland nyrenoveras.


Sverige håller på att förvandlas till något som det aldrig har varit. Hur länge skall svenskarna acceptera denna destruktiva utvecklingen? Accepterar du?

I augusti framkom det att Migrationsverket hade hyrt åtta lägenheter av Vimarhem i Storebro i Vimmerby kommun. Lägenheterna började fyllas med asylsökande redan i början av september. Kommunstyrelsens dåvarande ordförande i Vimmerby, Per-Åke Svensson (C), menade då att det var bra att kommunen tog sitt ansvar.

I september blev det klart att Migrationsverket tecknat ett avtal med Mölltorps camping på Öland. Campingens 150 platser började sedan fyllas med asylsökande romer från Serbien. I början av oktober blev även Lundagårdens camping, även den belägen på Öland, klar för att inkvartera 300 asylsökande.

I början av oktober blev campingen Lysingsbadet i Västervik klart då ett avtal tecknats om att inhysa 300 asylsökande, varav många romer. Migrationsverket har även hyrt lägenheter av Stångåkonsult i den mindre orten Totebo i Västerviks kommun med plats för 35 asylsökande.

Nu senast är det även klart att den lilla orten Järnforsen i Hultsfreds kommun skall bli värd för cirka 25 asylsökande där Migrationsverket kommer att hyra fem lägenheter av Stångåkonsult. I Kristdala i Oskarshamns kommun renoveras nu äldreboendet Humlegården, som för tillfället inte används och därför skall inkvartera 70 asylsökande. I det lilla samhället Silverdalen i Hultsfreds kommun finns sedan tidigare ett asylboende. På asylboendet bor nu cirka 45 asylsökande, men antalet skall utökas till 90. Migrationsverket disponerar därför över 16 lägenheter.

I samband med att planerna på att exploatera småorterna har kommit fram så har flera lokalbor uttalat sig i negativa ordalag. Något som inte är speciellt förvånande, då deras trygga och harmoniska småorter nu skall invaderas av asylsökande. Att de etablerade politikerna struntar fullkomligt i svenskarna och i stället slår invandringsrekord på invandringsrekord är ett välkänt faktum.

Generellt sett så hyr Migrationsverket för några månader, men beroende på hur lång tid asylärendena tar och hur många som söker sig till Sverige så kan kontrakten förlängas. Detta är givetvis en bra affär för camping- och bostadsägarna som väljer att hyra ut till Migrationsverket, då dessa tjänar pengar på de asylsökande genom att hyran betalas med hjälp av skattepengar. När det gäller skolgång för barn, sjukvård, tandvård, kriminalitet och ekonomiska dagersättningar till de asylsökande så är det skattebetalarna som även får stå för den notan.

Jag ringde upp Lars Borgemo, enhetschef på Migrationsverket, för att tala med honom om situationen. Han berättade bland annat att han förstår människors oro över det som sker, men att det säkert oftast handlar om generaliseringar. Han menar samtidigt att vår kultur påverkas av invandringen och att integrationen kommer att bli svår att genomdriva. Han hoppas ändå att samhället skall lyckas klara av att hantera det mångkulturella samhället, men känner ändå en oro inför framtiden och de scenarier som kan komma att bli verkliga.