torsdag 8 januari 2015

Islamiseringen och det politiska hyckleriet

I går stannade tiden upp i Västvärlden. Detta efter en islamistisk attack mot ett satirmagasin i Paris, en attack som krävde flera dödsoffer. Det politiska etablissemanget har sökt hantera den uppstående situationen, men det enda de har lyckats med är att uppvisa hyckleri.

Efter attacken så har politiker, journalister och invandringsliberaler runtom i Europa framträtt som chockade, samtidigt som de har sökt överträffa varandra i att fördöma och ta avstånd – precis som att de vill framställa sig själva som oskyldiga och godhjärtade.

Frågan är om de verkligen är förvånade över att islamister – återigen – slår till på Europeisk mark? Islamisterna är trots allt inget annat än ett symptom på deras eget agerande – ett symptom som riskerar att dränka än fler oskyldiga européer i politiskt korrekt blod.

I decennier har muslimer invandrat till Europa, samtidigt som politiker, journalister och andra individer utan ansvarskänsla har hejat på och välkomnat dem med öppna hjärtan. Muslimerna har, i flera Europeiska länder, givits goda förutsättningar för att bygga en grund – eller egna små samhällen. Detta har splittrat den europeiska gemenskapen, då grupper med skilda värderingar har uppstått inom samma landområde.

Samtidigt som denna invandring har skett så har Europeiska länder varit krigförande i muslimska länder som Irak och Afghanistan. Vissa muslimer har sett detta som en krigsförklaring mot den muslimska världen och radikaliserats – i Europa.

Hur många radikaliserade muslimer som i dag finns i Sverige och Europa, samt hur många av dessa som är beredda att genomföra attacker är svårt att säga. Känt är dock att ett betydande antal muslimer, bosatta i Sverige och övriga Europa, ständigt åker fram och tillbaka för att stödja diverse islamistiska grupperingar världen över. Det går att skriva mycket om detta, men om vi koncentrerar oss till Sverige så finns det ett grundläggande problem – den politiska korrektheten.

Den politiska diskursen i Sverige har kommit att bli så enkelspårig att det i stort sett har blivit allmänt oacceptabelt att kritisera, eller ha en avvikande åsikt beträffande vissa frågor – i detta fall allt som har med Islam att göra – och i förlängningen hela det mångetniska samhället. Detta har gett upphov till en situation där faktiska problem hellre sopas under matta och tystas ned än lyfts upp och diskuteras.

I Sveriges regering sitter Mehmet Kaplan, som anklagats för islamism och gjort diverse uttalanden i samband med att ämnet kommit upp på agendan. Detta är anmärkningsvärt och en triumf för mer radikala muslimer, då de i Kaplan har en individ som, direkt eller indirekt, för deras talan från en uppsatt position – alltså ett slags legitimerande av islamism. Vad gäller Kaplan så undrar jag fortfarande vad han har för tankar kring attacken i Frankrike – av någon anledning så dröjer hans kommentar.

När det gäller attacken i Frankrike så har flera svenska mediepersoner och ministrar kommit att haka upp sig på en annan sak; nämligen att den kan ge upphov till nationalistiska och invandringskritiska strömningar. Detta bevisar bara deras oförstånd och bekräftar deras hat mot svenskar och andra europeiska folkslag som vill slå sig fria.

När Stefan Löven och andra svenskfientliga personer nu pratar om vikten att försvara demokrati och yttrandefrihet så går det inte att betrakta som annat är lögn och hyckleri. Skulle så inte vara fallet så skulle vi redan i dag ha en öppen och nödvändig debatt på allas lika villkor, men det har vi inte. Ett flagrant exempel är kanske behandlingen av Sverigedemokraterna och den så kallade decemberöverenskommelsen. De spottar nästan en miljon människor i ansiktet – och detta är knappast värt att betrakta som ett försvar av demokrati och yttrandefrihet.

Vad gäller muslimerna som uppehåller sig i Sverige så är givetvis inte alla islamister, men det saknar betydelse – för de har inte i Sverige att göra.

tisdag 6 januari 2015

PEGIDA – en intressant strömning i tiden

Det är något som händer i Tyskland. Tusentals människor har de senaste veckorna gått ut på gatorna för att demonstrera mot massinvandring och islamisering. Tendensen är tydlig; demonstrationerna blir större, opinionen ger dem rätt och etablissemanget känner oro.

Företeelsen, eller organisationen, som ligger bakom demonstrationerna på de tyska gatorna kallar sig för PEGIDA – (Patriotische Europäer Gegen die Islamisierung des Abendlandes). På svenska; Patriotiska européer mot islamiseringen av Väst. De förklarar att de använder sin rätt till yttrandefrihet och påpekar att de vare sig är politiskt korrekta eller bugar för mainstreammedia.

Organisationen inledde sina demonstrationer i Dresden slutet av oktober, och har sedan dess, bortsett från ett tillfälle, gått ut på gatorna varje måndagskväll. Vid starten samlades drygt 300 personer, i går var siffran runt 20 000 demonstranter. Tilläggas bör att demonstrationerna har spridit sig till flera andra städer, däribland Bonn, Köln och huvudstaden Berlin.

Denna utveckling har givetvis skapat stor oro hos det tyska etablissemanget, inte minst då ett vanligt förekommande slagord bland deltagarna är Wir sind das Volk (Vi är folket). Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, fördömde starkt demonstrationerna i sitt nyårstal och menade att organisatörerna har kalla hjärtan som ofta är fulla av fördomar och hat. Merkel har dock ett problem – nämligen opinionen.

Enligt en färsk undersökning, gjord av det tyska magasinet Stern, så finns det en betydande opinion som ger PEGIDA rätt. Hela 13 procent av de tillfrågade uppgav att de skulle delta i en demonstration om den anordnades i deras egen stad och 29 procent uppgav att de anser att islams inflytande är så pass stort att demonstrationerna behövs. Dessutom så ökar ständigt stödet för organisationens Facebook-sida, i skrivande stund är det närmare 110 000 som gillar den.

Rent politiskt så är PEGIDA en reaktionär organisation, i alla fall enligt deras program som består av 19 punkter. Aningen förenklat så kan PEGIDA kanske ses som ett utomparlamentariskt alternativ till Sverigedemokraterna. Dock så tycks organisationen fungera som en samlande kraft för alla invandringskritiker – allt ifrån vanliga medborgare till medvetna nationalister. En tysk vän, tillika nationalist, som jag har talat med anser att demonstrationerna är toppen.

Att dessa demonstrationer har uppstått just nu är kanske inte så överraskande då dessa idéströmningar ligger i tiden, inte bara i Tyskland utan i hela Europa. En omfattande invandring har skapat en kritisk opinion, en opinion som ständigt växer och ventilerar sig.

Huruvida PEGIDA kommer att utvecklas återstår att se. Jag ser dock positivt på initiativet och hoppas att det kan leda till något gott som även kommer att förena och inspirera invandringskritiker i andra länder. Något som verkligen imponerar är att tyskarna väljer att gå ut på gatorna i stället för att sitta hemma vid datorerna och gnälla över hur dåligt allt är. Det är något som vi svenskar bör lära av, punkt slut.