torsdag 16 december 2010

Kan vi inspireras av situationen i Ryssland?

Under de senaste dagarna så har en omfattande etnisk konflikt blossat upp i Ryssland. Sammandrabbningar har skett mellan ryssar, icke-ryssar och poliser i flera ryska städer. Finns det något i situationen som vi kan inspireras av i Sverige?

Upprinnelsen till de senaste dagarnas oroligheter började den 6 december då en Spartak Moskva-supporter sköts till döds under en sammandrabbning med kaukasier. Polisen grep flera kaukasier, men redan dagen efter så släpptes alla utom den som misstänks för att ha avfyrat de dödande skotten. Detta var något som väckte vreden hos unga ryssar, speciellt efter att det framkommit att det kan finnas mutor inblandade i frisläppandena.

Efter mordet så har flera stora demonstrationer med flera tusentals ryssar anordnats runt om i Ryssland, men främst i Moskva och S:t Petersburg. Det har även varit våldsamt då flera konfrontationer ägt rum med polis och icke-ryssar.



Under onsdagen fortsatte oroligheterna och flera tusentals ryssar skall ha varit ute på gator och torg för att protestera mot fientligheten som riktas mot ryssar. För att stävja en eskalering så skall uppemot 1 700 personer ha gripits av polis över hela Ryssland.

Att ryssarna väljer att agera och ge utlopp för sina känslor i stället för att passivt protestera i skuggan av tystnad bör ses som ett sundhetstecken. Dock så finns det flera inslag i de ryska reaktionerna som är mindre tilltalande för mig som svensk nationalist, men samtidigt så måste skillnaderna mellan det svenska- och det ryska samhället tas i beaktande. Finns det då något som vi svenska nationalister kan lära och ta efter av detta?

Utvecklingen i Sverige är under all kritik, sett ur ett nationalistiskt perspektiv. Ständigt så utsätts vårt folk för påhopp, våldtäkter, mord och andra smädelser av svenskfientliga krafter. Nyligen så röstade riksdagen igenom en vidrig grundlagsändring, ungdomsarbetslösheten är hög, missbruket utbrett, invandringspolitiken är bortom allt förnuft och så vidare. Detta är saker som borde väcka det svenska ursinnet, men svenskarna är tillsynes ett väldigt passivt och godtroget folk som inte väsnas i onödan. Svenskarna är inte som ryssarna, eller många andra folk så reaktionerna uteblir. Frågan är dock vart alla nationalister är?

Om det är något som vi svenska nationalister kan låta oss inspireras av beträffande det som händer i Ryssland så är det att agera och ge utlopp för våra känslor i en större utsträckning än vad som görs i dag. Jag menar inte, om situationen absolut inte skulle kräver det, att vi skall slåss med polis, maskera oss eller ägna oss åt andra mindre bra företeelser.

Däremot så vill jag se större reaktioner, som inte bara stannar på nätet utan som sprider sig ut på gator och torg runt om i landet. Vi måste, på ett disciplinerat och positivt sätt, visa att vi inte accepterar en samhällsutveckling som är negativ för vårt folk. Vi har inget att skämmas för, både sanningen och moralen står på vår sida. När kränkningar och orättvisor dyker upp så skall vi vara där. Vi skall visa vårt motstånd, vi skall agera, ge utlopp för våra känslor och inte minst så skall vi erbjuda professionalism och hållbara alternativ.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet, instämmer helt i det du säger, även på andra ställen i och utanför europa så är reaktionerna mot politik som man är missnöjd med mer expressiv och man har kurage att protestera. Hoppas svensken höjer sin röst och vågar säga emot när politikerna gör dåliga val för vårt land och folk

Anonym sa...

Ryssland och i stort sett hela östeuropa är det vita folkets sista hopp några större reaktioner från svenskarna kommer vi nog aldrig att få se.....

Rasmus Gårdebrink sa...

Till Anonym 1

Tack! Tyvärr så kan vi konstatera att svenskarna är mycket dåliga på att protestera och visa reaktioner när orättvisor riktas mot folket.

Det är här som vi nationalister måste gå upp på scenen och visa vägen. Det kommer att bli en lång och hård väg, men vi måste ta den och vi måste vinna.

Rasmus Gårdebrink sa...

Till Anonym 2

Jag håller med dig, men samtidigt så kan vi inte ge upp och hoppas på att länderna i öst skall rädda situationen. Vi har ett eget ansvar, ett ansvar som vi alla måste ta.