fredag 30 september 2011

På stängt krismöte om asylproblematiken i Mariannelund

Migrationsverkets verksamhet i Mariannelund har orsakat omfattande problem för ortsbefolkningen under det senaste året. Under sommaren så blev situationen så ohållbar att en väktare fick utplacerades för att försöka upprätthålla ordningen i samhället. Torsdagen den 29 september så arrangerade Migrationsverket ett stängt krismöte tillsammans med representanter från bland annat Eksjö kommun, polisen och näringslivet för att diskutera situationen som åter har förvärrats. Jag lyckades närvara på mötet och skall nedan berätta om det och om vardagen för invånarna i Mariannelund.

I dagsläget så är runt 200 asylsökande utplacerade i Mariannelund, ett samhälle med dryga 1500 invånare. Migrationsverkets verksamhet har således blivit en del av samhällsbilden, något jag själv märkte när jag anlände till Mariannelund på torsdagen. Verksamheten stannar dock inte vid en förändrad samhällsbild, den har även lett till en omfattande problematik för samhället och dess invånare.

Efter att jag hade mött upp en annan nationalist så begav vi oss till möteslokalen. Vi var osäkra på om vi skulle bli insläppta, men vi gjorde i alla fall ett diskret försök – ett försök som lyckades.
Eftersom att det kunde komma fram känsliga uppgifter under mötet så var det stängt för allmänheten, till och med lokaltidningen Vimmerby Tidning blev portad. Till mötet kom runt 25 personer, som bland annat representerade Migrationsverket, Eksjö kommun, polisen, väktare, näringslivet, fastighetsägare, hembygdsföreningen och andra föreningar.

Krismötet var ett uppföljningsmöte från ett tidigare krismöte som hölls under maj månad. Frågeställningar som skulle diskuteras var om utvecklingen har gått åt rätt håll, hur sommaren har varit samt vad som skall hända efter mötet.

Omgående så kom diskussionen in på väktarfrågan och således vad väktarens närvaro hade resulterat i. Bakgrunden till väktarfrågan härrör från nationaldagen då polisen tvingades skjuta en drogpåverkad asylant som härjade på torget beväpnad med en kniv. Händelsen på torget fick bägaren att rinna över för många. Inte minst för näringsidkarna som drabbats hårt av asylsökande som stulit och bråkat inne i affärerna. Nu fick det vara nog och de krävde åtgärder.

Efter krismötet i maj så utplacerades en väktare i samhället, en kostnad som delades mellan Eksjö kommun och Migrationsverket. Väktarens uppgift blev att patrullera fyra timmar per dag, främst i butiker, bostadsområden samt på biblioteket.
Avtalet med väktaren skulle sträcka sig fram till mitten av augusti, men som det ser ut nu så saknas det pengar för att fortsätta med väktarverksamheten, något som redan har märkts i samhället.

Ett område där asylsökande bor.

En representant från samhällets näringsidkare, som verkade både betagen och irriterad över situationen som Migrationsverket skapat på orten, berättade att problemen åter hade blossat upp efter att väktaren slutat. Nu var det katastrof och problemen ökar hela tiden samtidigt som personalen känner sig otrygg. Senast samma dag som mötet ägde rum så hade representanten gjort en polisanmälan.


Mötesdeltagarna var överens om att väktarens närvaro hade gjort skillnad under sommaren, och därför höjdes röster om att det vore lämpligt att åter placera en väktare i samhället för att stävja de nya problemen som uppstått.
Representanter från hembygdsföreningen vittnade om stök och skadegörelse vid hembygdsgården, bland annat en mängd krossade fönsterrutor. Vissa rutor var gamla och kostade närmare 12 000 kronor att laga.

Representanterna från polisen menade att kriminaliteten hade ökat denna sommaren i jämförelse med sommaren förra året. Främst så betonade poliserna att det var stöld och våld i offentlig miljö som hade ökat. Detta alltså trots väktarens närvaro som enligt deltagarna hade haft en positiv påverkan.

Andra problem som påtalades var bland annat nedskräpning. Deltagare berättade att sopor slängs lite överallt och att det stundtals ser fruktansvärt ut. Det som slängs kan vara allt ifrån vanliga sopor till möbler. Ett problem har även uppstått genom att de asylsökande kan hämta kläder hos Röda Korset. De asylsökande provar inte kläderna innan de tar med sig dem hem, och de som inte passar slängs runt omkring områdena där de bor. Nedskräpningen förfular och förstör miljön samt att samhället blir oattraktivt som turistmål. Dessutom, påpekade någon, så sjunker bostadspriserna i takt med att miljön och fastigheterna förfaller.

En representant från det närliggande samhället Ingatorp fanns också på plats, ett samhälle med runt 400 invånare. Under sommaren så har Migrationsverket startat upp en verksamhet som omfattar drygt 40 asylsökande. Representanten menade att Ingatorp börjar få samma problem som Mariannelund, inte minst med nedskräpning i och runt trädgårdarna. I pausen så berättade hon för mig att invånarna i samhället var mycket kritiska till Migrationsverkets verksamhet, men hon själv såg flera fördelar med de asylsökande.

Det är ingen hemlighet att det brukar vara en lönsam affär att hyra ut bostäder till Migrationsverket. Markus Kyllenbeck, VD på fastighetsbolaget Bruzahem, såg inte Migrationsverkets verksamhet som något större problem. Troligtvis så beror det på att han bor i Stockholm och negligerar konsekvenserna som drabbar ortsbefolkningen. Det viktigaste för Kyllenbeck är givetvis att kronorna rullar in. För övrigt så är det även Bruzahem som hyr ut bostäderna till de asylsökande i Ingatorp. Bruzahem och Kyllenbeck tjänar alltså stora summor pengar på bekostnad av ortsbornas tillvaro och trygghet.

Flera deltagare efterlyste mer information, både för asylsökande och svenskar. Till exempel så sa någon att det borde tas fram filmer och broschyrer som berättar och visar hur det går till i Sverige, vart soporna skall slängas, vad som är tillåtet och inte. Migrationsverkets representanter menade dock att det finns information som de asylsökande får ta del av. Bland annat muntlig information, pappersinformation, filmer, tolkar och så vidare. Uppenbarligen så verkar dock informationen inte gå fram. Om det beror på Migrationsverket eller de asylsökande är oklart.

Ett annat område där asylsökande bor.

Diskussionerna fortsatte med förslag på olika åtgärder för att lösa problematiken. Bland annat så föreslogs flera liknande möten, praktikplatser, träffar mellan asylsökande och svenskar, sysselsätta de asylsökande med att renovera och hålla det snyggt i sina områden samt få in de asylsökande i samhällets olika föreningar. En representant från en förening påpekade då att föreningarna redan går på knäna ekonomiskt och således har svårt att ta hand om och integrera de asylsökande. En morot till föreningarna efterlystes, men Migrationsverket påtalade att de inte kan lägga pengar på allt möjligt. Representanten från näringsidkarna undrade hur de skulle få akut hjälp. Svaret som gavs var att det skulle bli ett möte framöver. Näringsidkarna verkar således tvingas att stå ut med problemen, och göra polisanmälningar, nu när väktaren är borta.

Linjen som fördes av politikerna var att Sverige var i behov av främlingar för att klara de demografiska förändringarna, för att kunna behålla välfärdssamhället. En politiker som jag pratade med i pausen menade att problemet var att svenskarna föder för få barn och att den enda lösningen är att ta in flera främlingar. Att genomföra politiska förändringar som främjar det svenska barnafödandet var naturligtvis inget alternativ. Det svenska folket skall bytas ut, punkt slut.

Jag samtalar men en asylsökande man från Somalia.

Innan mötet så passade vi på att besöka ett område där de asylsökande bor. När jag håller på att fota med min kamera så kommer två somalier gående, varav den ena frågar på engelska om jag är reporter. Jag svarar att jag är det och en konversation på drygt tio minuter uppstår. Han berättar att lägenheten som han bor i är i dåligt skick och vill ha min hjälp för att uppmärksamma detta. Vidare så säger han att han har rest runt i Europa, men att Sverige är ett av de bästa länderna att komma till. Han påpekar att han kan systemet. Visserligen så är det i princip ingen som har jobb, men de får matkuponger och pengar berättar han. Eftersom att mötet strax skulle börja så var vi tvungna att avsluta.

För att summera det hela så har Mariannelund och dess befolkning fått omfattande problem sedan de asylsökande anlände till orten. Migrationsverkets verksamhet har inte fört något positivt med sig, utan resulterat i en vardag bestående av nedskräpning, skadegörelse, stöld, våld och oro. Som det ser ut nu så struntar de ansvariga i konsekvenserna som drabbar ortsbefolkningen. Väktaren som fanns på plats under sommaren, och som såg till att det lugnade ned sig något, är borta.

Av vad som framkom på mötet så är det en ny taktik som kommer att användas framöver i tron om att problemen skall upphöra. I stället för en väktare som håller ordning så skall det nu satsas på annat som i stället fokuserar ytterligare på integration. Oavsett hur problemet vänds och vrids så går det inte att frångå att den stora förloraren i det hela är det svenska folket, och i detta fall ortsbefolkningen i Mariannelund. Migrationsverkets verksamhet är inte bara ett direkt och påtvingande problem för människor, utan också en enorm kostnad för det svenska samhället. Enligt uppgifter så kostar Migrationsverkets verksamhet bara i Mariannelund över fem miljoner kronor per år. Det är det ”Nya Sverige” som håller på att ta form, en omvandling som sker i såväl staden som på landsbygden, en omvandling som håller på att ersätta det svensk folket, en omvandling som sker i en allt snabbare takt.


Det är svårt att förklara situationen i ett blogginlägg och jag skulle kunna skriva mycket mera
, men för att sammanfatta det hela med ett ord så väljer jag att använda samma ord som näringsidkarnas representant använde på mötet - katastrof!

onsdag 28 september 2011

Gahh..! De hemska nazisterna har hyrt en lokal i Ölmstad

Efter spelningen ISD Memorial 2011 i Ölmstad, så har medierna dragit igång en mindre hetskampanj mot det mycket lyckade arrangemanget. Sveriges Radio Jönköping har publicerat en längre artikel, i vilken den svenskfientliga stiftelsen Expo uttalar sig. Det hela är inget annat än ett journalistiskt magplask. Jag var själv där så jag vet precis vad jag skriver om.

Att vissa medier skulle skriva något om helgens spelning var relativt väntat. Detta då nationella arrangemang anses ha ett nyhetsvärde, ett hemskt sådant av någon anledning. Inte sälla så brukar medierna basunera ut helt verklighetsfrånvarande artiklar samtidigt som de letar upp människor som kan uttala sig i negativa ordalag. Medierna vill således ge sken av att nationalismen är hatad och marginaliserad. Detta är en taktik som även Sveriges Radio Jönköping har begagnat sig av i sin rapportering om spelningen.

Till att börja med så vill jag bara påpeka att det är uselt av SR Jönköping att inte bedriva en mer seriös journalistik än att lyssna till rykten, titta på forum och låta Expo uttala sig om något som de uppenbarligen saknar kunskap om. Varför besökte SR Jönköping inte bara arrangemanget? De hade säkert fått en intervju om spelningen, om de nu hade velat ha förstahandsinformation. Det blir en tydlig vinkling i rapporteringen när enbart ena sidan får komma till tals.

I stället så försöker SR Jönköping alltså att pussla ihop information om spelningen som de har hittat på olika håll. När någon pusselbit saknas så använder de sig av den svenskfientliga och oseriösa stiftelsen Expo. Dessutom så har de låtit intervjua några invånare i Ölmstad och frågan är vilken taktik som SR Jönköping har använt sig av för att ha turen att hitta de mest politiskt korrekta invånarna i Ölmstad.

När vi tar en titt på innehållet i artikeln så möts vi redan i ingressen av flera konstiga och felaktiga ordval. Enligt SR Jönköping så ”invaderades” Ölmstad av ”100-tals högerextremister” som kommit för att ”lyssna på en stor konsert med vit makt-musik”. Det märks att SR Jönköping inte var på plats då deltagarantalet snarare var närmare 300 och hur många som var högerextremister har jag inte en aning om, förmodligen så var det ingen extrem moderat på spelningen. En intressant fråga är hur de definierar ”vit makt-musik” och hur de vet att det var sådan musik som spelades då de som sagt inte var på plats.

Spelar Bisson "vit makt-musik" måntro? I vilket fall som helst så måste han vara en "hemsk nazist".

Om vi går vidare och tittar på invånarnas uttalanden så finner vi mycket märkliga sådana. Uttalande som är både politiskt korrekta och som får mig att fundera över om det inte är dags att på allvar bryta mediamonopolet som förgiftar vårt folks sinnen med lögner.

En kvinna som bor i Ölmstad säger följande till SR Jönköping:
– Det känns inte alls bra.
– Med tanke på vad som hänt i Norge och så borde sådant här inte alls få förekomma.

Kvinnan är säkert en trevlig sådan som tar hand om sin familj på ett utmärkt sätt och går på Friskis & Svettis två gånger i veckan, så därför har jag valt att inte nämna hennes namn. Jag önskar dock att hon öppnar sina ögon. Vad gäller det som hände i Norge så kan jag bara påpeka att gärningsmannen på intet sätt är nationalist. För den som fortfarande inte har förstått detta så finns en länk i slutet av inlägget. Frågor? Nej, då fortsätter vi!

En man i Ölmstad säger följande till SR Jönköping:
– Det här skrämmer mig. Har de kommit en gång kan de komma en gång till.

Hur har snacket gått i Ölmstad?”, frågar SR Jönköping.
– Andra tycker som jag, att det är otäckt. Man tänker på det som hände på 40-talet. Ska det komma tillbaka? Det är det man undrar.

Mannen är säkert en trevlig sådan som troget går till jobbet och lagar fina helgmiddagar till sin fru. Därför väljer jag att inte uppge hans namn heller. Jag önskar dock att han skippar skitsnacket och börjar uppföra sig som en man, kanske skulle även hans fru uppskatta det? Vad vet jag? Precis lika lite som han vet om mig, men ändå tycks han kunna generalisera och peka ut mig och alla andra deltagare som skrämmande. Skärpning för tusan!

Kvinnan ovan, ni vet hon som kanske går på Friskis & Svettis, säger till sist följande:
– För mig är alla människor lika mycket värde. Så det känns konstigt att de fått sprida sitt budskap här i Ölmstad. Här är alla öppna och välkomnande så jag hoppas verkligen inte att det här blir något man förknippar med Ölmstad.

Detta kan vara årets uttalande. Det enda jag har att skriva om det är att jag känner mig fruktansvärt ledsen över hur indoktrinerade vissa människor är. Hade hon stått framför mig så hade jag gett henne en kram och sagt att ”alla gör vi misstag, men nu glömmer vi det där och går vidare. Vårt folk behöver oss.

Sist, men absolut inte minst, så dyker Expo-”experten” David Lagerlöf helt överraskande upp som en joker. För något ess i rockärmen är han då inte. Han försöker uppvisa att han minsann har koll på de ”hemska nazisterna” som besökte helgens spelning, men till min stora förvåning så kommer ”experten” bara med antaganden.

De som besökte helgens konsert beskriver han så här”, skriver SR Jönköping.
– Det är personer som på ett eller annat sätt sympatiserar med väldigt intolerant, antidemokratisk och ganska våldsförhärligande ideologi.

Är det nynazister?”, frågar SR Jönköping.
– Alla kallar sig nog inte för det. Vissa kallar sig nog för nationalsocialister, andra skulle säga att de inte är det men i praktiken har de en ideologi som stämmer in på nazismen”, säger David Lagerlöf.

Gah... Ytterligare en "hemsk nazist". Jag var som sagt på spelningen, varken SR Jönköping eller Expo var det.

Jag var som sagt på spelningen i helgen, och jag kan bara konstatera att innehållet i SR Jönköpings artikel är uselt och fullt av politiskt korrekt trams. Stämningen på spelningen var riktigt bra och alla hade trevligt. Det förekom inte ett enda bråk, trots att Expo-”experten” menade att deltagarna bland annat sympatiserar med en våldsförhärligande ideologi. Dessutom så har uthyrarna konstaterat att lokalen var både välbehållen och städad.

Visst låter det märkligt då flera hundra ”hemska nazister” samlas i en och samma lokal? Det borde ha varit kaos och lokalen torde ha varit sönderslagen, vad var det egentligen som gick snett? Kanske är det så att vi ”hemska nazister” inte är så skrämmande trots allt. Kanske är vi som vilka som helst, bara att vi älskar vårt folk och vill det väl. Kanske väljer du att tro på SR Jönköping och Expo, kanske gör du det inte. Varför inte ta reda på sanningen själv?

Länkar
Bloggen - Lyckad spelning - ISD Memorial 2011
Bloggen - Gärningsmannen i Norge är på intet sätt nationalist
SR Jönköping - Upprört i Ölmstad efter vit makt-konsert

tisdag 27 september 2011

Campande asylanter ger klirr i kassan

Under förra året så öppnades flera tillfälliga asylboenden på privata campingar i Kalmar län och på Öland, då Migrationsverket var tvungna att hitta drastiska boendelösningar. Nu är det dags igen. Frågan är vad som egentligen driver uthyrarna att inkvartera en massa asylanter? Välvillighet eller lättjänade skattekronor under lågsäsong?

Förra året så var det väldigt många som sökte asyl i Sverige, inte minst romer. Detta ledde till att Migrationsverket blev tvungna att hitta drastiska boendelösningar. Bland annat så skrevs kontrakt med flera privata campingplatser, där flera hundra asylanter inkvarterades, främst på Öland men även i Kalmar län. Inte sällan så gick förfarandet väldigt snabbt.


En av campingplatserna som Migrationsverket skrev kontrakt med var Lundegårds camping och stugby. Kontraktet innebar att campingen inkvarterade över 500 asylanter mellan senhösten 2010 och våren 2011, de sista lämnade i maj månad. Campingens ägare Mikael Henning har i media gjort uttalande som pekar på att kontraktet med Migrationsverket har varit lönsamt. Enligt tidningen Ölandsbladet så ökade Lundegård sin omsättning med cirka sju miljoner kronor under 2010. Hur mycket kontraktet med Migrationsverket ligger bakom den ökade omsättningen är oklart. Dock så bör det påpekas att turistnäringen för 2010 inte var den bästa på Öland.

Till Ölandsbladet säger Henning att förra årets verksamhet möttes av olika reaktioner från omgivningen, bland annat med ilskna kommentarer på tidningens hemsida. Denna gång verkar det dock som att de ilskna kommentarerna på Ölandsbladets hemsida kommer att utebli, då artikeln av någon anledning inte går att kommentera. Om det handlar om en åtgärd för att förebygga ”näthat” framgår inte.

Ett annat exempel på Migrationsverkets drastiska boendelösningar är det förre detta äldreboendet Humlegården i Kristdala. Humlegården ägs av det kommunala bostadsbolaget Byggebo i Oskarshamn. På grund av det höga asyltrycket så skrev Migrationsverket kontrakt med Byggebo om att inkvartera asylanter i Humlegården. Enligt tidningen Barometern så betalar Migrationsverket 1548 kronor per år och kvadratmeter för hyreslägenheterna. Normalt så hamnar det under 1000 kronor per år och kvadratmeter.

För närvarande så bedriver Migrationsverket en permanent verksamhet i Humlegården. Vad gäller campingarna så tyder mycket på att det kommer att bli samma situation även detta år. Under förra veckan så anlände nämligen en busslast med 50 asylanter, främst romer och afrikaner, till Lundegårds camping och stugby. Återigen så handlar det om platsbrist som leder till drastiska och suspekta boendelösningar, en situation som med all säkerhet är tillfredsställande för campingens ägare.

Att Migrationsverket väljer att placera asylanter på privata campingar, som med all säkerhet tar bra betalt, är märkligt då det torde finnas billigare och bättre lösningar.
Kanske beror det på att Migrationsverket och inblandade kommuner vill undkomma den folkliga kritiken som skulle uppstå om boendena är kommunala. Genom att använda sig av privata boenden som till exempel campingar så slår de till viss del ifrån sig ansvaret. Den privata lösningen är å andra sidan en gynnsam affär för campingägaren, som nu får skattefinansierade gäster under flera månader av lågsäsong. Båda parter är nöjda och det svenska folket står kvar som förlorare. Att de privata aktörerna uppträder som välvilliga hjältar är inte det minsta hedervärt, när det i själva verket handlar om att sälja sina själar för judaspengar.

Länkar
Ölandsbladet - Ny omgång av asylsökande till Lundegård
Östran - Nya flyktingar på Lundegård (innehåller även vissa krav från asylanterna)
Barometern - Flyktingar ger höga intäkter för Byggebo

söndag 25 september 2011

Lyckad spelning – ISD Memorial 2011

På lördagen så besökte jag ISD Memorial 2011 som gick av stapeln i trakten kring Jönköping. Det kom mycket folk, lokalen var fin, banden bra och stämningen var på topp. Det blev helt enkelt en trevlig och lyckad kväll.

Efter ett par timmars bilfärd så anlände jag och mina kamrater till lokalen en tid innan utsatt tid. Lokalen, som låg intill en fotbollsplan, var fin och hade dessutom en stor veranda. Inne i lokalen var förberedelserna i full gång och på scenen repade några av kvällens musiker. Det kändes som att det kunde bli en bra kväll.

Efter att ha hittat en bra plats så började vi ordna med försäljningsborden. Det var dock lite trångt utanför scenen så alla produkter fick inte plats på våra tre bord, ett dilemma som flera andra försäljare också fick erfara. Trängseln var dock inte enbart negativ, utan skapade också en gemytligare atmosfär. På våra försäljningsbord fanns mest litteratur, men också gratis Nationell Idag-tidningar, -klistermärken och –kampanjflygblad. Samt blanketter för prenumerationer, provexemplar och försvarsspray.

Bakom försäljningsborden så fanns även en enklare banderoll för det nationalistiska nätverket Svensk Opposition. Runt om i och utanför lokalen hade vi också satt upp affischer med specialerbjudanden för kvällen. På plats fanns även runt sex andra försäljare, tex. Kampboden och Midgård. Det gemensamma sortimentet var således brett.

Omkring klockan 18 så började människor, som hade samlats på samlingsplatsen, att anlända till lokalen. Obekräftade uppgifter menar på att deltagarantalet hamnade uppemot 250 stycken, något som bör ses som väldigt bra. Stundtals så var det trångt, men humöret var trots det alltid på topp.

För kvällens musikaliska framträdanden stod Bisson, Vit Legion, Steelcapped Strenght och tyska Faustrecht. Jönköpingsbandet Endless Pride fick tyvärr ställa in sitt uppträdande. Banden som uppträdde levererade ordentligt. Bisson började kvällen lite lugnt och sedan så var det fullt ös till en bit efter midnatt.

Arrangörerna hade verkligen gjort ett hedervärt arbete med att få allt att rulla på så bra som det gjorde. Allt ifrån lokal och band till mat och allt där emellan. Stämningen var på topp under hela kvällen och folk hade verkligen trevligt.


Själv befann jag mig till största delen bakom försäljningsborden. Försäljningen gick för övrigt bra och jag hoppas att alla kunde blev nöjda med sina inhandlade produkter. Dessutom så fick Nationell Idag fem stycken nya prenumeranter under kvällen och flera berättade att de gärna ville hjälpa till att dela ut tidningen på sina respektive orter. Det blev även en hel del trevliga pratstunder med både nya och gamla kamrater. För egen del så kan jag bara summera spelningen som väldigt trevlig och lyckad. En summering som jag är säker på att alla deltagare kan skriva under på.

Länk
Bloggen - Intervju inför spelningen ISD Memorial 2011

lördag 24 september 2011

”Rasistdåd” i Kristdala – Det nedtystade missnöjets talan

I dag har flera lokala medier slagit upp rubriker om att ett rasistdåd skall ha drabbat Migrationsverkets asylboende i Kristdala under fredagen. Efter att folkviljan kördes över i slutet av förra året så är det inte vidare överraskande att människor visar sitt missnöje.

Enligt tidningen Nyheterna så skall alltså Migrationsverkets asylboende Humlegården, som förövrigt är ett gammalt äldreboende, ha utsatts av ett ”rasistiskt angrepp”. Angreppet handlar om att hakkors skall ha sprejats på fönstren och orden ”Åk hem” skall ha sprejats med röd färg på marken.

Katastrof” och ”det här är väldigt illa, det är farligt.”, uppger en asylsökande man från Afghanistan om det inträffade till tidningen. ”Det jag tycker om vad som har hänt passar sig inte att säga i tidningen...”, säger Lars Borgemo, chef för Migrationsverket i Kalmar län. Nu kommer flera åtgärder att vidtas för att skydda de boende, bland annat så har Securitas kallats in och polisen skall besöka området oftare.

Många kom till informationsmötet i Kristdala, och majoriteten var negativt inställda till att ett asylboende skulle öppnas i samhället.

Asylboendet i Kristdala öppnade i början av året och i dag så bor omkring 80 asylsökande från olika länder i samhället. Vid ett informationsmöte som arrangerades den 17 november år 2010 så framkom det tydligt att det fanns en motvilja till att starta upp ett asylboende på orten. Av samhällets dryga 900 invånare så hade omkring 150 kommit till mötet, och majoriteten var negativt inställda.

Att Migrationsverket skulle starta upp ett asylboende på orten var dock klart redan innan informationsmötet skulle hållas. Detta utan att lokalbefolkningen hade fått komma till tals och kritiken som framfördes under mötet saknade helt betydelse.

Asylboendet i Kristdala råkade tidigare ut för skadegörelse, och nu har det alltså hänt i gen. För mig är det inte alls överraskande, utan snarare en konsekvens som uppstår då folkviljan körs över till förmån för politiskt översitteri och svenskfientlighet. Människor som känner sig klämda vill helt enkelt visa sitt missnöje.

Det är även häpnadsväckande att läsa om åtgärderna som skall vidtas för att skapa trygghet för de boende på asylboendet. När svenskar drabbas av allehanda kriminalitet så saknas allt som oftast dessa åtgärder, detta trots att det inte sällan handlar om allvarligare saker än några sprejningar.

Om det nu är missnöjda kristalabor som ligger bakom sprejningarna, så har de min fulla förståelse. Däremot så vill jag uppmana dem att välja andra vägar för att kanalisera sitt missnöje. Samhällsutvecklingen kommer inte att vända på grund av några ogenomtänkta sprejningar på ett asylboende. Därför hoppas jag att ni organiserar er i den nationalistiska oppositionen.

Länkar
Bloggen - Välbesökt möte om asylboende i Kristdala
Nyheterna - Humlegården utsattes för rasistisk skadegörelse

söndag 18 september 2011

Alliansen och Miljöpartiet satsar stort för att få fler somalier till Sverige

Allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet presenterade nyligen en ny invandringspolitisk överenskommelse. Genom att avsätta 850 miljoner kronor så vill partierna underlätta för somalier att komma till Sverige samt erbjuda illegala invandrare skolgång i Sverige.

Det första förslaget innebär att anhöriga i Somalia skall få det enklare att återförenas med sina släktingar i Sverige. Som det är nu så har många somaliers id-handlingar underkänts, men det nya förslaget kommer inte att ta hänsyn till om det finns äkta dokument som bevisar släktskapet. I stället så skall DNA-tester och andra metoder användas. Det hela är tänkt att börja gälla från och med den 1 juli år 2012.

Somalier skall få det lättare att komma till Sverige.

Grunden i förslaget om att familjer och släkt skall få det enklare att återförenas är givetvis positiv. Dock så bör tillvägagångssättet starkt kritiseras. För det första så bör återförenandet ske i det gemensamma ursprungslandet, alltså Somalia. Inte minst med anledning av att Somalia torde vara det bäst lämpade landet för somaliernas identitet och leverne. För det andra så är Sverige inte i behov av någon ytterligare invandring från Somalia. Enligt flera studier som har presenterats under de senaste åren så har det tydligt framkommit att somalier, generellt sett, har svårt att tillföra något positivt till det svenska samhället. I stället så har studierna pekat på arbetslöshet, bidragsberoende och olika former av kriminalitet.

Det andra förslaget innebär att illegala invandrare, eller så kallade papperslösa som etablissemanget föredrar att kalla dem, skall erbjudas skolgång i Sverige. Utbildningsminister Jan Björklund har tidigare pratat om att detta skall bli aktuellt under år 2012. Förslaget rimmar illa med de nuvarande resultaten från landets skolor. På senare år så har kunskaperna i matematik försämrats. Det vore därför att föredra att satsa skattemedel på en ökad matematikundervisning, än att utbilda illegala invandrare som saknar rätten att vistas inom landets gränser.

Framtiden ser inte vidare ljus ut när det gäller Sveriges invandringspolitik. Inte minst då den dikteras av de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet, som tillsammans har ingått ett mer eller mindre samarbete i frågan som är tänkt att gälla fram till år 2014. Borgarna har under de senaste åren i regeringsställning bevisat att de vill ha en generös invandringspolitik, något som bland annat har synts på invandringsrekorden som de har slagit år efter år. Miljöpartiet å sin sida förespråkar på sikt en helt fri invandring från hela världen.

Framtiden ser som sagt inte vidare ljus ut, men allt hänger på oss själva. Givetvis så kan vi fortsätta att ikläda oss rollen som gnällspikar och beklaga oss över allt som sker runt omkring, och ihärdigt invänta valdagen om tre år för att då ta ut vår tysta hämnd på etablissemanget. Eller så upphör vi med det passiva gnällandet och axlar ansvaret som rakryggade män och kvinnor. Valet är upp till oss alla. Antingen så förblir vi passiva gnällspikar, eller så tar vi tag i situationen och kämpar för en positivare och ljusare framtid.

tisdag 13 september 2011

Intervjuad av Nationell Idag om Svensk Opposition

Till det nästkommande numret av Nationell Idag så har Sanna Hill gjort en intervju med mig om nätverket Svensk Opposition. I intervjun så berättar jag bland annat om nätverket och dess verksamhet. Missa den inte!

Nedan följer intervjun:

Svensk Opposition

Svensk Opposition är en nybildad grupp som fokuserar på gemenskap och nationell samhörighet. De har synts i sporthallarna såväl som på lokala marknader. Vi har ställt några frågor till en av gruppens initiativtagare, Rasmus Gårdebrink.


Idag finns det många olika nationella organisationer, partier och grupper. Med Svensk Opposition blir det en till. Är det bra eller dåligt med flera olika grenar av den svenska nationalismen?
Till att börja med så vill jag bara klargöra att Svensk Opposition på intet sätt är någon grupp vars syfte är att verka för sin egen skull eller att konkurrera med andra på ett negativt sätt. Anledningen till att Svensk Opposition uppstod var främst för att vi var en grupp nationalister från Småland och Östergötland som saknade en bas, och vi ville helt enkelt ha något att samlas kring.

Vi uppfattar oss själva som ett nätverk som fokuserar på gemenskap, utbildning och påverkan. Vår vision är att skapa en plattform för människor som sympatiserar med nationalismen och som vill verka för en positiv samhällsutveckling. Vi vill fungera som ett levande forum där människor kan mötas, utvecklas och förändra tillsammans med andra. Det viktigaste för oss är att hålla kampen levande, och samtidigt inspirera andra till att kämpa.

Vi arbetar för att sprida sunda idéer i vår omgivning och stödjer genom vår verksamhet olika projekt som vi anser vara till gagn för detta. En förutsättning för att våra idéer skall bli allmänt spridda och framgångsrika är att skapa nationalistiska alternativ. Detta är något som vi kommer att fokusera på i vår verksamhet, såväl den interna som den externa.

Svensk Opposition verkar fokusera på gemenskap. Är alla Sverigevänner välkomna att hjälpa och stödja Svensk Opposition, oavsett partitillhörighet?
För oss nationalister så är det naturligt att arbeta politiskt på olika sätt, då vi önskar en politisk förändring av det samhälle som vi lever i. Samtidigt så tror jag också att det är betydelsefullt att komplettera det rent politiska med andra saker, inte minst med gemenskap. Genom att sätta vår egna prägel på våra aktiviteter så kan vi erbjuda gemenskap där social status saknar betydelse och andra destruktiva fenomen inte är en del av det självklara.

Aktiviteter med fokus på gemenskap har många fördelar att erbjuda. Till exempel så stärks kamratskapen och dessutom så är det ett bra tillfälle för intresserade individer att komma i kontakt med nationalismen på ett avslappnat sätt. Icke att förglömma så kan vi även konstatera att de demokratiska rättigheterna många gånger är undantagna oss nationalister. Att bli utsatt för olika repressalier kan därför vara betungande och då är det viktigt att vi nationalister tar hand om varandra som en stor familj.

Svensk Opposition har till exempel arrangerat mindre kamratkvällar och innebandykvällar. Vi välkomnar alla som har goda avsikter och som finner det intressant att delta på våra aktiviteter. Vi vill helt enkelt skapa nätverk mellan nationalister, oavsett grupptillhörighet.

Ni ordnar en hel del utdelningar. Vad är det ni delar ut?
Aktivism eller spridandet av våra idéer är något som vi betraktar som basverksamhet. Det är således något som alla kan hjälpa till med, oavsett om det sker på gatan eller på nätet. Jag är av den uppfattningen att den offentliga aktivismen ute bland folk är väldigt betydelsefull. Inte främst för att vi då kan dela ut information, utan för att visa upp oss för människor och låta dem se att det finns rakryggade svenskar som fortfarande kämpar. I förlängningen så måste aktivismen givetvis kompletteras med långsiktiga bitar som företagande, mediasatsningar och omfattande sociala verksamheter.

I vår verksamhet så har vi valt att stödja olika projekt som vi anser vara positiva och godhjärtade. Under den tid som vi har varit verksamma så har vi delat ut informationsblad från Salemfonden, Jan Millds Eftervalstabloid samt tidningen Nationell Idag.

Då man läser din blogg ser man även att det nya projektet uppmuntrar träning och ett aktivt leverne. Hör nationalism och träning ihop?
Jag är av den uppfattningen att träning och ett hälsomedvetet liv är en förutsättning för kamp, och därför något som alla nationalister bör ägna sig åt. Nationalismen är en motpol till dagens samhälle och vi nationalister måste representera vår ideologi och dess levnadssätt på ett trovärdigt sätt för att vinna gehör bland vårt folk. Att ta hand om sin kropp är därför en bra och sund förutsättning.

Har ni någon kommande aktivitet planerad?
Det som är på gång är bland annat att vi kommer att dra igång studiecirklar tillsammans med andra nationalister under hösten och vintern. Vi kommer även att arrangera en del sociala aktiviteter med fokus på idrott och gemenskap. Utöver detta så kommer vi att bedriva aktivism, samordna resor till intressanta arrangemang och så vidare. Den som är intresserad av att stödja eller delta i vårt arbete är välkommen att kontakta oss.


Länk
Svensk Opposition

söndag 11 september 2011

Kenny Malmberg – Borta, men inte glömd

På Storatorget i Växjö samlades ett hundratal individer för att delta i minnesmanifestationen för Kenny Malmberg, som knivmördades av mångkulturen för ett år sedan. Med facklor gick deltagarna till det område där livet tog slut för den 30-årige nationalisten och familjefadern.

Till samlingsplatsen hade både vänner och familjemedlemmar till Kenny slutit upp, för att ge uttryck för sin saknad efter den försvunna sonen, brodern, fadern och vännen. På samlingsplatsen fanns också vanliga svenskar och nationalister som ville dela sorgen och visa sin solidaritet. Alla förenade av sorg och eftertänksamhet.

Omkring hundratalet personer deltog i minnesmanifestationen.

Under månens kalla sken vandrade samlingen mot området där Kenny mördades.

Minnesmanifestationen blev en lugn och vacker tillställning. Väl framme vid området där mordet skedde höll en nära vän till Kenny ett kort, men samtidigt väldigt känslofyllt, tal. Inför nästa och kommande år sade Kennys vän att han ”hoppas att det kommer flera för att minnas” och att ”Kenny aldrig ska försvinna in i statistiken”. Flera deltagare kunde inte stå emot känslan som uppstod, utan visade sin saknad genom att låta tårarna falla.

En vän till Kenny höll ett kort men känsloladdat tal.

Under en lång tid, i ett långsamt tempo, började deltagarna att lägga ned blommor och tända ljus, bredvid fotografier av Kenny. ”Säg något till han. För han hade sagt något till er. Sådan var Kenny”, sade Kennys vän till deltagarna.

Deltagarna lade ned blommor och tände ljus.

En av deltagarna sade högt till Kenny att ”du är jävligt saknad. Hoppas att du har det bra där du är nu”. Efter manifestationen fördes alla nedlagda minnessymboler ut till Kennys grav. Det blev en värdig manifestation, en manifestation som tydligt visar att Kennys minne är närvarande i mångas hjärtan.

Länkar
Realisten - Svensk mördad av invandrare i Växjö
Realisten - Hovrätten ändrar tingsrättens dom

torsdag 8 september 2011

Studiecirkelmöte och minnesmanifestation på lördag

I helgen arrangerar nationalister kring nätverket Svensk Opposition ett möte i norra Kalmar län för att lägga upp schemat för hösten och vinterns studiecirklar. Efter mötet så blir det gemensam resa ned till Växjö för att delta i minnesmanifestationen för Kenny Malmberg som mördades förra året.

Uppdaterad!

För att studiecirklarna skall tilltala en bredare målgrupp så har vi valt att bjuda in till ett möte. Vi vill nämligen att alla som är intresserade av att bilda sig inom områden som politik, historia, kultur och så vidare skall komma med önskemål om cirklarnas ämnen, upplägg och utförande.

Kunskap är, som bekant, makt!

Bor du i norra Kalmar län med omnejd och vill bilda dig tillsammans med andra så är detta ett tillfälle som du inte får missa. Vi hoppas på att kunna anordna någon form av gemenskap – eller sportaktivitet i samband med samtliga studieträffar. Det kommer även att bli tid för fika och socialt umgänge. Vi välkomnar alla att delta så länge som intresset infinner sig och avsikterna är goda.

Efter lördagens möte så var tanken att spela innebandy, detta har nu ändrats. I stället så kommer en gemensam resa att samordnas ned till Växjö för att visa solidaritet och delta i minnesmanifestationen för nationalisten Kenny Malmberg, som mördades förra året.

Helgens studiecirkelmöte kommer att vara på lördagen den 10 september, och pågå mellan klockan 16-17:30. Därefter kommer det som sagt att bli en gemensam resa ned till Växjö. Den som är intresserad eller har frågor kan kontakta mig via e-post eller på annat lämpligt sätt. Skulle det vara så att du har förhinder denna lördag, men gärna vill komma på framtida träffar och aktiviteter, så är du också välkommen att höra av dig.


Länk
Realisten - Kenny Malmbergs minne hedras

måndag 5 september 2011

Intervjuad av musikforskare

För några dagar sedan så blev jag kontaktad av musikforskaren Benjamin Teitelbaum från Brown University i USA, då han ville intervjua mig. Han håller nämligen på att skriva en doktorsavhandling om musik och nationalism i Sverige.

Efter att ha fått en seriös referens så valde jag att gå med på att bli intervjuad, med förhoppningen att det skall leda till något positivt. Nedan följer intervjun.


Du skriver om musikrörelsen på 1990-talet med auktoritet. Vad har du för koppling till den tiden/rörelsen?
Det är svårt att betrakta den nationalistiska musiken i Sverige utan att titta närmare på 1990-talet. Det var under denna tid som musiken fick sitt genombrott, något som var väldigt betydelsefullt för dåtidens rörelse. Musiken fungerade som ett levande forum, ett centrum som hade betydelse för den övriga verksamheten. Kring musiken så skapades tidningar och andra inkomstkällor, samtidigt som det var ett verktyg för att rekrytera in nya människor i rörelsen.

För mig så var musiken en tidig inspirationskälla. Den gav många gånger verbala uttryck på de känslor som jag besatt i unga år. Några av de första banden vars låtar jag kom i kontakt med var Ultima Thule, Hel och Pluton Svea.

Du skriver att rörelsen har mognat sedan 1990-talet. Vad specifikt har förändrats? Och vilken slags musik skulle bäst hänga ihop med dagens mer mogna rörelse?
Att rent generellt jämföra 90-talets nationalistiska rörelse med dagens dito, ger enligt min bedömning, upphov till en stor kontrast. I kölvattnet av musikens framgångar så uppstod en subkultur som förenade dåtidens ungdom genom musik, klädsel och inte sällan politiska åsikter. Det blev helt enkelt populärt att vara stolt över sitt land och sitt ursprung.

Potentialen som uppstod styrdes dock aldrig i rätt riktning, utan dåtidens rörelse fastnade i subkulturen i stället för att söka utvecklas till en seriös politisk kraft. Tittar vi på dagens rörelse så tycker jag att den har blivit bättre i flera avseenden, men det finns fortfarande mycket att jobba med. Jag tycker dock att vi har lyckats med att utveckla oss på ett sätt som har fört oss närmare beskrivningen som en legitim politisk kraft. Till exempel så har subkulturen tonats ned ordentligt och jag upplever det som att det finns en större bredd i dag vad gäller kunskap och pålästhet. I stället för att arrangera aggressiva demonstrationer och osunda fester så ligger mycket fokus i dag på seminarier, konferenser och inte sällan på familjevänlighet.

Det är svårt att nämna någon musik som speciellt hör ihop med dagens rörelse. Dock så anser jag att rörelsen har tagit ett större ansvar för att producera sådan musik som representerar nationalismen och våra idéer på ett bättre sätt än tidigare, kanske också på ett mer nytänkande sätt. Vilka genrers det handlar om har mindre betydelse, då jag gärna ser en mångfald av sådana.

Det skapas förstås ny musik idag. En av låtarna som bidrog till mycket diskussion bland nationella var Nordisk Ungdoms låt Tänk. Vissa tyckte att initiativet var ett bra sätt att sprida det nationella budskapet genom nya banor. Andra tyckte att det bara var ett tecken på mångkulturens kraft i samhället - att mångkultur hade normaliserats även i nationalistiskt politiska engagemang. Dock relaterade andra initiativet till Mona Sahlins kända uttalanden om att det svenska duger inte (och med det så ser de den befintliga nationella musiken, som Thule, som det svenska i detta sammanhang). Vad tycker du om låten?
I dagens samhälle så lyssnar människor på varierande musikstilar. I en sådan verklighet så tror jag att det är negativt att medvetet begränsa sig och leva kvar på gamla framgångskoncept. Musiken är ändå ett verktyg, ett effektivt verktyg som vi bör nyttja till vår fördel för att komma närmare målet.

Vad gäller låten Tänk så tycker jag att den ger uttryck för nytänkande, något som jag välkomnar. Jag vet att låten har uppskattats av ungdomar som inte är organiserade nationalister, så visst har den bevisat att vi behöver ha en bredd när det gäller musiken. Faktum är att en viss musikstil nödvändigtvis inte behöver hänga ihop med en viss politisk uppfattning eller livsstil.

På senare tid så har det uppstått flera grupper som producerar rap, ur ett nationalistiskt perspektiv. Detta ser jag som ett intressant experiment då många lyssnar på sådan musik i dag, inte minst ungdomar. Kan vi producera egen rap med ett positivt budskap som når ut till dessa, så tycker jag att vi skall göra det.

Jag tror att vi måste våga utveckla nationalismen så att den hela tiden är tidsenlig. En förutsättning för att våra idéer skall bli framgångsrika är att vi skapar nationalistiska alternativ, men detta måste givetvis ske inom vissa ramar. Väljer vi att producera till exempel rap och reggae så måste vi själva ta ansvar för att musiken och dess omgivning präglas av nationalismens sunda värderingar.

I ditt idealistiskt samhälle, vilken slags musik lyssnar vanliga svenskar till?
Det är inte min uppgift att avgöra vilken musik som människor skall lyssna till, utan det är upp till varje individ att bestämma. Detta betyder dock inte att det finns musik som jag anser vara både osund och förkastlig.

För att tillmötesgå din frågeställning så skulle jag önska att inga svenskar lyssnade till osund musik som spottar på dem själva och drar dem i smutsen. Alltså musik som handlar om narkotika, prylhets, kvinnoförnedring och fientlighet mot deras ursprung. I ett nationalistiskt samhälle så tror jag att det faller sig naturligt att människor väljer bort musik med denna sortens budskap.

Den musik som jag önskar att svenskar lyssnade till skulle kunna vara vilken musik som helst, så länge som den är sund. Allt ifrån dansband på dansbanorna och folkmusik på logarna till hardcore på gymmet och ballader på myskvällarna. Sedan så skulle jag, till skillnad från i dag, vilja lyssna till Sverigevänlig musik i det offentliga. Musik med texter som lyfter upp det positiva med vårt folk, vår historia, vår natur och vår plats på jorden. Dessutom så skulle jag önska att människor oftare sjöng tillsammans, inte minst vi nationalister.

Finns det någon musik som är särskilt inspirerande och viktig för dig i ditt engagemang som nationalist?
Jag finner inspiration i många saker, varav musiken givetvis är en utav dem. Den musik som jag lyssnar till är variationsrik, både musikaliskt och textmässigt. Vilken sorts musik som jag väljer att lyssna till beror på många saker som till exempel vad jag gör, vilket humör jag är på och vad jag vill få ut av den.

Det är svårt att peka ut några specifika exempel, men oftast handlar det om nationalistisk musik i olika stilar och även klassisk musik i varierande former. Den nationalistiska musiken inspirerar mig främst genom tänkvärda texter om sådant som berör mig. Den klassiska musiken finner jag väldigt öppen för egna tolkningar, samtidigt som den lyckas skapa en inspirerande stämning. Icke att förglömma är de vackra ljud som naturen har att erbjuda och som är mycket inspirerande. Vinden som sveper genom trädtopparna, regnets fall, åskans dunder och korparnas kraxande.

Vad betyder det att vara en nationalist?
Detta är en väldigt bred fråga som går att besvara på många olika sätt. För att ge ett sammanfattat svar så skulle jag vilja säga att det för mig helt enkelt handlar om att ta ansvar.

Varje generation är en länk i en lång kedja som symboliserar vårt folks existens. Vår uppgift är att vårda det arv som våra förfäder har överlämnat till oss och som vi en dag skall lämna över till våra barn och barnbarn. Det vi gör i dag kommer att påverka tillvaron för kommande generationer. Att därför inte kämpa är det samma som att svika sina barn.

Många har tyvärr blivit indoktrinerade med föreställningen om att nationalism bygger på hat, men detta kan inte vara mer fel. För mig handlar nationalism främst om att ta ansvar för det som jag älskar och värdesätter mest av allt. Det handlar om kärlek till familjen, folket, landet och allt som skapar dess helhet. Min kamp handlar om att beskydda allt detta mot de krafter som har för avsikt att skada det. Icke att förglömma så handlar nationalism även om respekt för andra folk och deras rätt.

Att leva i ett samhälle vars ledarskap medvetet motarbetar det egna folket och samtidigt se hur konsekvenserna plågar det jag älskar är betungande. Många väljer att blunda för detta, men för mig som nationalist så finns det inga andra alternativ än att axla mitt ansvar och kämpa för att förändra situationen.

Nationalism för mig innebär att ta ansvar.

För mig så är nationalismen mer än bara en politisk ideologi, det är också ett sätt att leva – att uppvisa folkgemenskapen i realiteten. Därför så tror jag att det är viktigt att inte bara tänka nationalism, utan också att leva den. Nationalismen är en motpol till dagens samhälle på många plan. Vi vill skapa ett nytt samhälle och en ny människa med högre ideal. Genom att vi själva representerar vår ideologi och dess levnadssätt på ett trovärdigt sätt så tror jag att det blir enklare att vinna gehör bland folket, då de ser kontrasten till det rådande.

Att leva nationalismen handlar för mig om att utvecklas som människa och verka som en förebild bland mina medmänniskor. Att föregå med gott exempel, vara ärlig och omtänksam. Göra prioriteringar som gagnar det jag tror på, stå upp och kämpa för det som är rätt och aldrig ge upp. Genom att leva nationalismen och sprida dess idéer så hoppas jag på att inspirera andra människor till att uppfatta den som ett sunt alternativ för folket och vårt samhälle.

Hur blev du en nationalist?
Mitt intresse för politik och samhällsfrågor började smått väckas när jag var runt 11-12 år. Vad som fick mig att bli intresserad av detta vet jag inte riktigt, utan det växte snarare fram naturligt, utan någon egentlig yttre påverkan.

Jag växte upp på landet med närhet till djur och natur. Under denna tid så gick jag i en liten skola i ett samhälle med knappt 600 invånare. Allt eftersom jag har blivit äldre så har intresset utvecklats och blivit en allt större del av mitt liv.

fredag 2 september 2011

Per Engdahl – Detta försvara vi

Nationalisten och Jönköpingssonen Per Engdahl är för många en okänd man, en bortglömd man. Detta är beklagligt då Engdahl var en fascinerande man som kämpade för sina ideal, sin tro, fram till sin död i maj år 1994. För att ge en inblick i Engdahls tankegångar så har jag valt att publicera en text ur en av hans böcker.

Den främsta anledningen till att Engdahls minne har fallit i glömska beror på att han och hans idéer i dag uppfattas som hemska och farliga av etablissemanget. Detta har inte minst visat sig på reaktionerna efter att Ingvar Kamprad uttalat sig i positiva ordalag om Engdahl. Passa gärna på att att läsa vidare om Engdahl och hans idéer, oavsett om ni håller med eller inte. Längst ned finns några länkar som kan vara intressanta.

En av Per Engdahls många böcker.

Nedan följer ett stycke från kapitlet Detta försvara vi ur Engdahls bok Klockan närmar sig tolv, från 1941.

"(...) Den svenska försvarsviljan är ingen nyhet. Den har funnits där genom årtionden och århundraden, och den har varit djupt rotad i de breda lagrens bondeärvda markinstinkter. Denna försvarsvilja har aldrig varit i ordets egentliga mening politisk. Den har hängt samman med det innersta i varje nations väsen, med den oförklariga men ofrånkomliga känslan av ödesgemenskap, inte bara mellan alla dem, som av samma stam fötts och vuxit upp inom ett rikes gränser, utan också med allt det andra, som skapar ett folk, med landskapet, kulturen, minnena och de diktvordna drömmarna.

När vi tänka på Sverige, då tänka vi på far och mor, på farfar och farmor, på alla de gamla, som gått före oss, och som vi då och då liksom se igen i deras kvarlämnade föremål kostbara eller enkla men alltid oändligt vackra i sina minnesmättade former. Till en början vill man kanske inte bry sig om det, som är gammalt och fornt, och släktförhållanden, framför allt i det förgågna, bli en invecklad vetenskap, som man inte belastar sin hjärna med. Nutidsmänniskan har så mycket annat, som distraherar henne. Ändå komma vi aldrig ifrån dem, de många gamla. De bo inom oss. De har vandrat dit med kromosomerna. Och när vi stöta på minnesmärkena efter dem, när vi stå inför nötta hällar på lantliga kyrkogårdar eller gå omkring i marker, där de en gång utfört sin gärning, då är det något, som vaknar i vårt inre. Då uppleva vi episoder, som sedan med sällsynt styrka etsa sig fast i vårt medvetna. Och inför ovissa situationer, när vi äro tveksamma på oss själva, går tanken gärna tillbaka till fäderna. Ha kanske de nyckeln till problemens lösning. Ligga gåtorna förborgadei det blod, som vi ärvde från dem?

När vi tänka på Sverige, då tänka vi på slätterna och skären, på sjöarna och bergen. Då tänker vi på skogarna och älvarna, på de hjortrongula myrarna och de disblå snöfjällen. Allt det svenska är ett med den svenska naturen. Valljäntornas visor i mörka barrskogar, låtarnas glättiga melodier i dansande lördagskvällar, de röda stugorna med Moraklockan i hörnet och bibeln på bordet, smälthyttorna och stångjärnshamrarna, sågverken och massafabrikerna, och sist men inte minst alla de vita kyrkorna med tornspiror och klockstaplar, med bygdens djupaste tankar, snidade eller målade, vävda eller broderade i kyrkans heliga föremål.

När vi tänka på Sverige, tänka vi på dess skatt av dikt och konst, av andlig skaparvilja och ärlig bildningstörst. Då skymta vi den långa raden av andens stormän, av skalder och hävdatecknare, av forskare och lärde, som lagt grunden och byggt vidare på vår kultur. Då skymta vi myllret av gestalter, bilder och episoder, som blivit ett med vårt svenska väsen. Vi se Fritjof, vikingen, med svällande segel styra ut över havet. Vi se Geijers odalbonde trögt och tungt vandra fram över åkerfälten. Vi höra de kärva replikerna hos soldater av alla grader hos Fänrik Stål. Vi se det stolta, det skakande, det liv och död uppfordrande i vårt kynne brusa fram som en storm över havet i Strindbergs dramer, dessa styrkedrycker ur svenskhetens djupaste källådror. Vi höra spelmännen gnida fiolerna i dur och moll i Frödings värmländska hagmarker, medan skratten pärla på lustiga herrgårdsgillen i Gösta Berlings sagovärld. Vi se jordbundna dalkarlar bli poetiska hos Karlfeldt och enkla vardagsmänniskor bli hjältar hos Heidenstams karoliner. Allt detta är Sverige.

När vi tänka på Sverige, då tänka vi på den fria samhällsutvecklingen, som sedan hedenhös varit vår. Vi tänka på likheten inför lagen, på varje medborgares möjlighet att göra en personlig insats i offentliga värv. 1600-talets sockenprotokoll berätta oss, att när männen ute på Europas slagfält kämpade för Sveriges storhet, styrde kvinnorna därhemma i socknen som fullmyndiga medborgare. Starka och maktmedvetna konungar stöddes i sin gärning av bönder och hantverkare, vilka fritt och självständigt styrde i sina bygder. Troheten mot konungen eller riksföreståndaren blev hos oss aldrig en hämsko på friheten. Ej heller bestämde den politiska åsikten eller gunstlingskapet hos de mäktiga, vad som var rätt. Rätt stod skrivet i svensk lag, och svensk lag följdes också av konungar och makthavare.

När vi tänka på Sverige, då tänka vi på framtiden. Vi har den mitt ibland oss i våra egna barn. I deras fantasivärldkunna vi gjuta in något av det bästa i vår egen längtan, något av det, som vi ville men inte förmådde. När vi ha sett ut över Sverige, dess natur och dess odling, dess minnen och dess traditioner, då skola vi kunna se dem i ögonen, medvetna om att vi skola kunna ge dem ett förkovrat arv att föra vidare, när vi själva lämna av. Sverige är en stor marschkolonn, på väg mot framtiden. Det gäller för oss att inte ta miste på färdriktningen, att inte åt nästa generation överlämna att leta sig tillbaka till den svenska väg som vi till äventyrs kommit bort ifrån.

Allt detta är svensk nationalism. Detta försvara vi. Detta offra vi allt för. (...)"

Länkar