Cirka 150 personer hade tagit sig till mötet, något som gjorde att lokalen blev överfull. På plats fanns en panel bestående av representanter från Migrationsverket, Oskarshamns kommun och bostadsbolaget Byggebo för att svara på frågor. Mötet inleddes med att Migrationsverkets enhetschef i Kalmar län, Lars Borgemo, berättade om situationen, varför människor söker asyl samt hur det kommer att gå till.
Lokalen var överfull med människor som ville lyssna och ställa frågor. Kritiska mötesdeltagare fick dock finna sig i att beslutet hade tagits och således inte gick att ändra, trots att lokalbefolkningen inte hade tillfrågats.Migrationsverket planerar att använda boendet i Kristdala som ett långtidsboende. Hur länge var det dock ingen som kunde svara på, inte heller från vilka länder de asylsökande kommer. I Kristdala kommer ett gammalt äldreboende samt flera lägenheter att användas som mottagning. Under mötet framkom det att en lägenhet i området hade sagts upp då det blev känt att asylsökande skulle bli de nya grannarna.
Deltagarantalet, reaktionerna och mängden frågor vittnade om att Migrationsverkets planer på intet sätt var förankrade bland de berörda medborgarna. Bara ett par dagar innan mötet kom det fram att Migrationsverket planerar att placera asylsökande även i bostadsområdet Kristineberg i Oskarshamn. I nuläget skall således 85 asylsökande placeras i Kristdala och 30 i Kristineberg.
En äldre man menade att detta var alldeles för många för ett samhälle som Kristdala med cirka tusen invånare. Han menade att många i samhället var av samma uppfattning och själv tyckte han att ett 20-tal kunde räcka. Flera hördes instämma, men en kvinna protesterade och menade att det allt fanns de som var av motsatt uppfattning.
Lars Borgemo svarade att varje samhälle har en gräns för hur många asylsökande som kan tas emot beroende på olika orsaker, en gräns som brukar upptäckas med tiden. Hans uppfattning om Kristdala var att ett 60-tal kunde vara lagom. Trots detta så planeras det alltså för 85 asylsökande, och detta med skälet att läget är akut just nu.
Några frågade om vilka resurser som finns till förfogande för att föreningar och samhället skall klara av detta. Borgemo svarade att pengar finns att hämta hos Migrationsverket. Han hoppas också på att medborgarna, föreningar och företag skall hjälpa till på bästa sätt för att underlätta mottagandet.
En äldre man var även smått upprörd över att det gamla äldreboendet nu görs om till asylmottagning. En busschaufför berättade om sina negativa erfarenheter av att ha asylsökande som passagerare och undrade hur de informeras om sina rättigheter och skyldigheter. En annan var inne på samma spår och undrade om de förstod att de inte bara kan ta cyklar och andra saker som inte är deras. En kvinna från Röda korset var positivt inställd och hoppades på att samhället skall göra sitt bästa för att mottagandet skall bli bra.
Frågorna var många, och svaren stundtals ofullständiga och luddiga. På plats fanns även fyra nationalister för att visa solidaritet för dem som vill ha ett svenskt Kristdala och samtidigt protestera mot denna mångkulturella utveckling. En av nationalisterna undrade om panelen ansåg att Hultsfred och Kristineberg ses som lyckade integrationsprojekt, och nämnde bland annat att minst tre våldtäktsförsök begåtts av asylsökande i Hultsfred under det senaste året. Svaret var mycket luddigt, men efter ett tag ansåg två paneldeltagare att det fungerade bra på de båda platserna.
Från kommunledningen fanns Lars Ljung som berättade om kommunens positiva inställning till detta. Han berättade att detta bör ses som en bra möjlighet och hoppades på att medborgarna skulle hjälpa till för att underlätta integrationen. Efter Ljungs redogörelse fick jag komma till tals. Till att börja med så uttryckte jag min besvikelse över att Ljung såg denna utveckling som positiv. Jag undrade på vilket sätt detta var demokratiskt försvarbart, med tanke på att ingen dialog förts med dem som blir berörda av detta. Planerna på att öppna upp för asylmottagningar har tagits helt utan hänsyn till medborgarnas åsikt. Svaret var oklart men kunde tolkas som att det kvittar var medborgarna säger. De får helt enkelt finna sig i situationen då Migrationsverket måste rätta sig efter politikernas beslut.
Tilläggas bör att flera mötesdeltagare uttryckte sitt gillande för nationalisternas frågeställningar och tackade för att vi kommit. Jag passade även på att fråga om det var möjligt att genomföra en handuppräckningsomröstning för att se hur Kristdalaborna ställde sig till det hela, men detta var inte önskvärt av panelen. Mot slutet så berättade en av Migrationsverkets handläggare, Lennart Lindström som satt i panelen, om hur synd det är om de människor som söker sig till Sverige. Hans syfte var givetvis att frambringa en sentimental känsla hos mötesdeltagarna samt att få motståndarna att känna skuld.
Mötet pågick i mer än två timmar, men flera lämnade innan det var slut på grund av att de var frustrerade och kände en uppgivenhet inför problemet. Vi pratade med flera av dem och de var inte alls tillfredsställda av situationen. Då mötet var slut delade vi ut informationsblad från Salemfonden. Förvånansvärt många tog del av flygbladen, speciellt efter att ha fått lite information om vad flygbladet handlade om. Flera stannade även kvar för att samtala med oss.
För att summera det hela så finns det helt klart ett omfattande missnöje mot planerna på att öppna upp för ett asylboende. Det är inte folkviljan som har talat i Kristdala, utan politiskt översitteri.
Relaterat
Asylsökande intar småorterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar