onsdag 20 maj 2009

EU – ett verktyg för det industriella jordbruket

I takt med att svenska bönder kraftigt minskar i antal så importerar Sverige idag billiga livsmedelsprodukter som vi själva skulle ha kunnat producera. Bakom står EU-byråkrater och andra globalister och applåderar.

Med hjälp av regler, riktade bidrag och den fria handeln importeras idag billiga livsmedelsprodukter med hjälp av EU till Sverige, från Europa och övriga världen. Samtidigt blir situationen ohållbar för svenska jordbrukare, men framförallt för småbrukare. Det blir helt enkelt svårt att konkurrera med andra länders jordbruk som inte har samma omkostnader för tex. skatter, avgifter och dyra maskiner.

Resultatet blir att svenska jordbrukare får en sämre ersättning för det som produceras då priserna dumpas när billiga livsmedelsprodukter kommer in utifrån. I längden blir det ohållbart för mindre produktioner att gå runt med en hållbar produktionsvinst. De svenska småskaliga bönderna tvingas därför att ta lån och ställa om till storskaliga jordbruk, något som många drar sig för då tiderna ser ut att bli tuffare. Viktigt att påpeka är också att få bönder som lånar för att bygga ut sällan äger sina gårdar själva. Istället är det bankerna som äger dem. Det andra alternativet är att avveckla produktionen. Statistik från Jordbruksverket visar att priserna på produktionsmedel stigit med i genomsnitt 28 % samtidigt som producentpriserna, för främst kött, mjölk och spannmål, sjunkit med i genomsnitt 12 % mellan åren 1994-2005. Det är således svårt att prata om balans, något som är viktigt för alla företagare.


Att de småskaliga jordbruken slås ut är inget unikt för Sverige, utan det är en verklighet för samtliga medlemsländer i den Europeiska Unionen. Utvecklingen mot stora industriella jordbruk gynnas av EU-bidrag. Inom EU finns det tex. ett bidrag som kallas exportbidrag som gynnar stora producenter inom Europa. Med hjälp av bidraget får producenter pengar för att dumpa sitt överskott i andra länder. Kritiker menar dock att exportbidraget stimulerar överproduktion och förstör för fattigare länder.

Enligt statistik från Jordbruksverket blir de svenska jordbruken större, men färre. De småskaliga jordbruken slås ut och ersätts av storskaliga jordbruk, helt i linje med EU. Statistik från Svensk mjölk visar också på att Sveriges mjölkbönder försvinner i rasande tempo. I november år 2008 fanns det endast 6476 bönder i Sverige. Detta kan jämföras med år 1995 då det fanns över 17 000 bönder i Sverige. Om inte detta vore nog så var, enligt Jordbruksverket, var femte jordbrukare 65 år eller äldre år 2007.

En vurmare för storskalighet är Annika Åhnberg, förre detta socialdemokratisk jordbruksminister mellan åren 1996-1998. Under 70-talet var hon aktiv i Förbundet kommunist och under 80-talet i Vänsterpartiet. Hon lämnade dock Vänsterpartiet i protest mot partiets EU-motstånd. I ett reportage i Sveriges radio om framtidens jordbruk uttalade sig nyligen Åhnberg i ämnet och menar att jordbruket måste bli storskaligt, effektiv och använda sig av genmodifiering. Hennes vision är att vi skall ha ett globalt jordbruk som skall mätta alla världens munnar.

Jordbruket har varit en tradition för vårt folk som sträcker sig tusentals år tillbaka i historien. I takt med att industrialiseringen började ta vid i mitten av 1800-talet och verkligen satte fart i början av 1900-talet så valde många människor att överge jordbruket till fördel för en mer urban livsstil inne i städerna. Jordbrukssamhället övergavs alltmer och från mitten av 1900-talet har mjölkleverantörer i Sverige ständigt minskat i antal.

Ser vi på statistiken så ser framtiden dyster ut. Småskaliga, självägda och långsiktiga jordbruk som håller landskapen öppna håller på att ersättas av stora industriella jordbruk, där det handlar om pengar och inte om kärlek till djur och natur. Utvecklingen går åt helt fel håll om man ser med nationalistiska ögon på problematiken, men åt rätt håll om man är en liberal EU-globalist. Sverige måste ha ett decentraliserat jordbruk som kan göra oss självförsörjande och som värnar om landsbygden.

måndag 11 maj 2009

Årets första golfrunda

Idag besökte jag och en kompis golfbanan i Gullringen för att gå en golfrunda, årets första för min del. Banan erbjuder nio stycken par-tre hål som varierar mellan 90-180 meter. Även att samtliga hål är par-tre så är det endå en bana med utmaningar och varierande natur. Några banor går genom skog och andra på öppna fält samtidigt som de blandas med hinder av olika slag.

Trots att det var årets första runda och att knät inte var helt okej så är jag nöjd med resultatet. På första rundan blev det 43 slag, men på andra och sista rundan snyggade jag till siffrorna och slutade på 36 slag. Det kunde dock ha blivit bättre siffror. Bland annat hade jag två inspel som rullade på flaggan utan och gå i hål. Puttningen var inte heller den bästa, men med lite träning så ska siffrorna ner.

Hur gick då matcken? Efter att ha dragit jämt under större delar av rundan kunde vi slutligen konstatera att jag hade vunnit med två slag :)

söndag 10 maj 2009

På besök i Djursdala

Under helgen bar det av till det natursköna Djursdala som är en liten landsbygdsort, bestående av flertalet byar, som ligger i nordöstra delen av Vimmerby kommun. I orten bor cirka 250 invånare. Bygden som idag är Djursdala omnämndes första gången i ett gåvobrev redan år 1398 och då stavades det Jwrsdal. År 1422 ändrades benämningen till Jursdal och under 1700-talet blev det Juttersdala. I slutet av 1700-talet ändrade slutligen prästen Natanael Rosinius bygdens namn till Djursdala till invånarnas förtret. De plockade bort d:et och använde namnet Jursdala på bygden enda fram till 1900-talet.

Vacker utsikt från Lindstorps kulle

De fridlysta Backsipporna

Utöver ett vackert småländskt landskap med kullar, gärdsgårdar, hagar, djur, blommor etc. så har Djursdala en rad historiska och kulturella sevärdheter att bjuda på. Första stoppet blev vid Hembygdsgården på änglamarken Lindstorps kulle. Hembygdsgården är ifrån börjar av 1700-talet. På kullen och nedför branterna kryllar det av Backsippor, en blomma som är fridlyst i Sverige. Utsikten från kullen än fantastisk då man ser det vackra landskapet och nedanför kullen glimtar sjön Juttern.

Utsikt över det vackra landskapet

Backsippor i förgrunden och sjön Juttern i backgrunden

Utöver Backsippor så fanns det en mängd andra blommor. Bland annat Vitsippor

I Djursdala fanns så kallade tjärdalar i varje by och hos en av dessa blev nästa besök. Kvar av tjärdalen fanns stengrunden på vilken man brände tjäran. Trätjära är något som var viktigt för vår förfäder och även för oss, nutida generationer. Sedan järnåldern har tjära framställts i Sverige och under medeltiden började tjäran att exporteras. Sverige hade nästintill monopol på tjärhandel fram till 1700-talet. Tjära användes för att skydda olika sorters träkonstruktioner. Det var speciellt viktigt för att skydda fartygens träskrov. För ett antal år sedan fick jag själv äran att hjälpa till att bränna tjära. Att göra det på förfäders vis var både spännande och intressant.

Tjärdal

Vidare bar det av mot varggroppen. Vägen in till varggroppen går längsmed en liten bäck som pårlar mellan de gröna lövträden, väldigt idylliskt.
Så kallade varggroppar har använts sedan stenåldern och använts till att främst jaga varg och älg. Groparna var oftast cirka 3-4 meter breda och omkring 2,5 meter djupa. När groparna grävts lades enklare pinnar och mossa över groparna så att djuren lätt skulle trilla i. I mitten av 1300-talet stadgades det, i Magus Erikssons landslag, att varggropar skulle upprätthållas. Varggropparna förbjöds år 1864.

Bäcken längsmed vägen till varggroppen

Lönnen

Vägen till Lönnen

Avslutningsvis bar det av till Ungstorp för att dels skåda den stora Lönnen och dels titta på utsikten från utsiktstornet. Ungstorp ligger högt beläget och det erbjuder en fantastisk utsikt över hagar, sjöar och skogar. Lönnen, som sannolikt är Sveriges största, mäter 5,5 meter i omkrets och har en höjd på 25 meter. Sedan 1962 är den efterlyst som ett naturminne. Historiskt sett så tappades lönnarna på sav under våren av våra förfäder. Saven kokades sedan till sirap.

Utsikt från utsiktstornet vid Ungstorp

Vacker himmel

Sveriges flagga vajade vackert mellan trädtopparna

Till slut var det dags att bestiga utsiktstornet för att njuta av utsikten och ta några fina bilder. Antar att det får bli fler besök till Djursdala för att titta på alla sevärdheter som inte hanns med denna gång.

torsdag 7 maj 2009

Rösta på mig den 7 juni

Den 7 juni infaller valet till Europa parlamentet. Det är ett val som brukar intressera få väljare och årets val ser inte ut att bli ett undantag. Ska man då strunta i att gå och rösta den 7 juni? Absolut inte!

Jag som nationalist och representant för partiet Nationaldemokraterna kommer självklart verka för att Sverige skall lämna den Europeiska Unionen (EU) för att således återfå sin självständighet utan byråkratisk överstatlighet. Att lämna EU är inget vi kommer att ha möjlighet att göra på kort sikt så därför krävs det att vi kämpar för åtgärder som minskar EU´s inflytande över Europas nationer och medborgare. Detta kan vi effektivast göra genom att representanter från ND blir invalda i parlamentet. Tanken med EU var från början god då den skulle främja samarbete mellan nationer. Som nationalist ser jag ett utvecklat samarbete mellan nationer som en självklarhet, men bara så länge nationerna får behålla sin självständighet och inte tvingas till något som går mot folkens vilja.

Ett aktuellt exempel på denna odemokratiska överstatlighet är Lissabonfördraget, som innebär att Sverige förlorar ytterligare självständighet genom att tex. EU kan påtvinga Sverige att införa ytterligare lagar och vi tvingas införa euron etc. Lissabonfördraget skulle vara en katastrof för Sveriges självständighet och då kan man ju tycka att det vore rätt att det svenska folket skulle få rösta om fördraget. Så blev det dock inte utan politikerna klubbade igenom föredraget i november år 2008. På Irland fick dock folket rösta och de röstade nej. Nu tittar politikerna på hur de ändå skall lyckas få igenom ett godkännande av fördraget. I EU finns ingen demokrati, så länge folken röstar rätt och tycker rätt så är allt i sin ordning, men när väl folken röstar "fel" så försöker politikerna gå runt allt vad demokrati innebär. Ett nej är ett nej, svårare än så bör det inte vara. Det samma gäller euron som det svenska folket röstade nej till och det bör accepteras, men inte av de svenska politikerna som nu har klubbat Lissabonfördraget. Kronan är en symbol för vår självständighet och vi har redan sagt nej till att byta ut den.

Sverige är svenskarnas land och ingen bör ha större rätt att bestämma över Sverige än svenskarna själva. I och med EU så har svenskarna inget att säga till om, utan det är EU-politikerna som bestämmer över oss. När vi väl får möjlighet att bestämms så bestämmer våra egna politiker att det svenska folket inte skall få vara med och bestämma, för vi kan bestämma "fel". Därför bestämmer politikerna själva. Detta är inte unikt för Sverige utan nationer blir bestulna på sina självständigheter genom att den politiska makten centraliseras till Bryssel.

Jag är själv uppvuxen på landet med en nära relation till både djur och natur. Min uppväxt på landet har format mig till den jag är idag och därför värdesätter jag en levande landsbygd och ett ansvarstagande för djur och natur. Dock så verkar EU för att krossa Sveriges vackra landsbygd. Med hjälp av regler, riktade bidrag och den fria handeln importeras idag billiga livsmedelsprodukter med hjälp av EU till Sverige, från Europa och övriga världen. Samtidigt blir situationen ohållbar för svenska jordbrukare, men framförallt för småbrukare. Det blir helt enkelt svårt att konkurrera med andra länders jordbruk som inte har samma omkostnader för tex. skatter, avgifter och dyra maskiner.

Resultatet blir att svenska jordbrukare får en sämre ersättning för det som produceras då priserna dumpas när billiga livsmedelsprodukter kommer in utifrån. I längden blir det ohållbart för mindre produktioner att gå runt med en hållbar produktionsvinst. Enligt statistik från Jordbruksverket blir de svenska jordbruken större, men färre. De småskaliga jordbruken slås ut och ersätts av storskaliga jordbruk. Statistik från Svensk mjölk visar också på att Sveriges mjölkbönder försvinner i rasande tempo. I november år 2008 fanns det endast 6476 bönder i Sverige. Detta kan jämföras med år 1995 då det fanns över 17 000 bönder i Sverige. Om inte detta vore nog så var, enligt Jordbruksverket, var femte jordbrukare 65 år eller äldre år 2007.

Andra viktiga frågor är att säga nej till ett turkiskt EU-medlemskap. Det finns flera orsaker till att Turkiet inte bör ingå i EU. Dels så är Turkiet ett muslimskt land som inte har med Europa att göra. Ett medleskap skulle innebära att närmare 70 miljoner turkar fritt skulle kunna bosätta sig i Europa. Detta skulle leda till stora problem då Turkiet skiljer sig så pass mycket från Europa när det gäller saker som tex. etnicitet, språk, religion och kultur. Europeiska arbetare skulle tvingas gå ned i lön och mångkulturen skulle bli än mer påtaglig i Europa.

Nationers företag bör ägas av nationernas egna medborgare så att vinsten går tillbaka till folket och så att flytt till låglöneländer förebyggs i största möjliga mån. Vi är inte i behov av globala multinationella storföretag, utan av företag som tar ansvar för arbetarna, folket och nationen. Det är orimligt att stora vinster plockas ut och går rakt i fickan på ägarna, när de sedan sparkar ut arbetarna i arbetslösheten. Likt jordbruket så måste även näringslivet decentraliseras.

Alla nya övervakningslagar bör omedelbart brytas upp. Ett samhälle som behöver så många övervakningslagar är ett sjukt samhälle. Istället för att övervaka medborgarnas beteenden så bör samhället istället ta ansvar för problemet. Medborgarna kommer fortsätta ha kvar beteendet trots övervakningslagar och kameror. Jag vill även påstå att det har mycket att göra med att vuxenvärlden, i form av föräldrar, skola, politiker etc., har misslyckats med att ta hand om de nya generationena på ett bra sätt. Detta har sedan lett till att en ny samhällskultur har vuxit fram. En samhällskultur som varken tar hänsyn eller visar respekt.

Inom kort kommer ND´s EU-hemsida att dyka upp. På den kan ni läsa mera om hur partiet ställer sig i olika frågor, hur det går i valkampanjen, se alla företrädare och mycket mera.

Våra förfäder kämpade med blod, svett och tårar för att behålla vår självständighet. Låt oss inte rösta bort denna självständighet. Rösta på Nationaldemokraterna i valet den 7 juni!

Ps. Glöm inte att kryssa i mitt namn på valsedeln.

måndag 4 maj 2009

Ett besök hos Kvilleken

Den soliga och sköna söndagen den 26 april besökte jag och mitt sällskap den kraftfulla och vackra Kvilleken som ligger strax utanför Vimmerby, bredvid Norra Kvills nationalpark. Eken beräknas vara strax över tusen år gammal, vilket gör att den är Sveriges äldsta träd. Med en omkrets på 14 meter är den också en av Europas grövsta ekar.

Eken ligger vacker belägen i en småländsk naturmiljö, omgiven av hagar och gärdsgårdar. När ögonen skådar dess former och hjärnan betänker allt som den har varit med om så önskar man att man kunde sätta sig i gräset, luta sig tillbaka mot gärdsgården och lyssna på alla dess berättelser. Berättelser om hur våra förfäder kämpade och slet för att klara sig och deras glädje när skörden var bärgad eller festen stundade, berättelser om fallna tårar från barn och kvinnor när tiderna var som hårdast och när krigen var på intåg. Berättelser om glada svenska barn som lekte på ängarna eller gick ner till sjön för att meta. Nog skulle eken ha en hel del sorg att tala om, men även en hel del glädje. Hur som helst så skulle den inte ha så mycket mångkultur eller folkdestruktiva ting att tala om.

Det sorliga med eken är att den är hårt sargad. Till stora delar hålls den vid liv av vajrar och järnband. Kanske vore det bäst om naturen fick ha sin gång och låta eken falla och ta de finaste av minnen med sig ner i marken. Den mark som har ett historiskt band till såväl naturens tillblivelser som våra förfäder. Den mark som vi nationalister älskar och värnar med våra liv. Vår mark är full av minen, full av historia och full av våra tidigare generationer genom vars blodsband vi svenskar lever idag.

Innan dagens äventyr var slut besökte vi även det gamla torpet Skogsberg, av vad det bara återstår ruiner. Torpet var bebott, av 17 olika familjer, från år 1837 till år 1965. År 1970 brändes det ned. Den första som verkade vid torpet var familjen Sven Andersson, hans hustru Anna-Stina Isacsdotter och deras fem söner. Det var en gemytlig dag med besök i den svenska historien. Något jag varmt uppmanar flera att göra.