Intervju med Frimodighet om nationalism och sociala medier

Internet och de sociala medierna har blivit ett allt viktigare verktyg för att nå ut med politisk information. Louise, som driver bloggen Frimodighet, är en ung kvinna som brinner för det hon tror på. Läs intervjun där hon berättar om det nationalistiska engagemanget, bloggandet och om betydelsen av att använda sociala medier.

Louise är 22 år och bosatt i Stockholm. Hon blev politiskt aktiv redan år 2002 och det politiska intresset har suttit i sedan dess, även om engagemanget har haft sina toppar och dalar. I somras bestämde hon sig dock för att på allvar ta upp sitt engagemang fullt ut, något hon har gjort på olika håll för att kunna bidra så mycket som möjligt till kampen för ett nationellt uppvaknande. Hon berättar att det som driver henne är "känslan av att tända en glöd eller att väcka något inom en annan människa."

Louise, som driver den omtyckta bloggen Frimodighet, är en modig ung kvinna som kämpar för ett nationellt uppvaknande.

Hon är, för att citera artisten Lill-Babs, ”en tuff brud i lyxförpackning”. Under den tid som jag har lärt känna henne så har det blivit allt tydligare för mig att hon kommer att fylla en viktig funktion inom svensk nationalism, inte minst som kvinnligt föredöme. Hon är en drivande kvinna som vill få saker gjorda, och hon räds inte att gå sin egen väg. På hennes blogg blandas skarpa politiska käftsmällar och känslofulla beröringar med positiva visioner. För om det är något som för mig kännetecknar Louise så är det just glädje, positivt tänkande och framtidstro. Nedan följer intervjun.

Att blogga verkar bli allt populärare bland nationalister och något som du själv ägnar dig åt. Hur skulle du vilja beskriva din blogg och vad vill du uppnå med ditt skrivande?
- Jag skulle nog beskriva min blogg som att den har många olika typer av texter och olika slags beröringspunkter. En nybliven vän sade efter att han läst min blogg att jag är lite av en politisk konstnär. Det kan låta tämligen pretentiöst, och det är kanske inte något jag vill utnämna mig själv till. Men jag brukar ha det i åtanke när jag skriver mina texter. Att måla upp bilder för läsarna, att väcka tankar och starka känslor. Det är också just det jag fått mest uppmärksamhet för, att jag vädjar till människors förnuft genom mitt sätt att skriva. Också att jag skriver saker som kan uppfattas som radikala, och att det i sin tur gör att det blir extra radikalt just för att det är en tjej som skriver det.

Vilken betydelse har användandet av bloggar och andra sociala medier för nationalismen?
- Jag tror att det är viktigare än vad många av oss vill tro. Som nationalist känner man att man gjort ett rejält dagsverke när man fått ut massor av flygblad, eller affischerat en hel natt. Det känns bra rent mentalt. Det är självklart inte att förringa, men vi måste inse vilka möjligheter vi har med hjälp av Internet och sociala medier. Jag minns när jag lade upp namn och bild på Elin Krantz mördare, då hade jag strax över tusen besökare. Sedan dess har ett relativt högt antal besökare fortsatt att besöka min blogg.
- Facebook är ett extremt viktigt verktyg för mig för att nå ut till nya människor. Där knyter jag många kontakter med intressanta människor som jag nog annars inte skulle ha träffat. Jag lägger också ofta upp länkar till olika artiklar, krönikor och blogginlägg. De läses och gillas av vänner på Facebook som mig veterligen inte är nationellt sinnade.

Finns det någon risk för att det blir för mycket verksamhet på nätet och att detta resulterar i att andra viktiga bitar får stå tillbaka?
- Det kan det finnas risk för, men vi ska inte vara rädda för att använda oss mer av Internet och det verktygets kraft än vad vi gör idag. Allt är inte svart eller vitt, och det känns ibland som om vissa tänker att alternativen står emellan att ”Internetkriga” (som tyvärr fått en negativ klang) och att dela ut flygblad. Det finns så extremt mycket mer saker som vi kan göra för att väcka tankar och engagemang i andra människor. Vi måste också bli bättre på att ta hand om ”våra egna”, och sådant arbete ser jag också som nationalistiskt engagemang. Jag tänker på att besöka äldreboenden, starta dagmammaverksamhet, vara kontaktperson för barn och ungdomar, hjälpa hemlösa med en bit mat eller att stötta människor som försöker att ta sig ur missbruk.

De nationalistiska bloggarna har ofta seriöst inriktade inlägg med nyheter, politik och ideologi. Skulle det behövas mer avslappnade och vardagliga inlägg?
- Jag tror att allt kan vara av godo, alla fyller sin funktion på sitt sätt. Men det är ju viktigt att komma ihåg att man bör prata med bönder på bönders språk, och akademiker på akademikers vis. Därför kan man kanske skrämma bort en viss typ av människor ifall man lägger den intellektuella eller ideologiska ribban för högt. Nationalismen är till för alla. Så man ska nog inte vara rädd för att starta en blogg som inte är extremt välskriven, genomtänkt eller intellektuell. Människor behöver igenkänningsfaktorer, och det är det som får en läsare att stanna och att känna sig bekväm med att läsa det som skrivs. Känner man sig intellektuellt underlägsen eller att man inte riktigt förstår vissa krångliga ord så kan det nog medvetet, eller omedvetet, leda till att läsaren inte kommer tillbaka.

Kan du som kvinna, tillskillnad från manliga bloggare, påverka människor på ett annat sätt?
- Det tror jag absolut. Rörelsen är mansdominerad och kommer kanske att så förbli, men jag ser det som min plikt mot mina medsystrar att väcka ett engagemang i dem. Mitt blogginlägg ”Ett tyst medgivande är också våldtäkt” är ett bra exempel på det. Det har väckt många kvinnors känslor och, tyvärr, en hög igenkänningsfaktor. Samtidigt har det blogginlägget skapat starka reaktioner från många killar och män. Jag tror inte att en man hade kunnat formulera eller väcka en diskussion angående sexualmoral på samma sätt, och definitivt inte fått liknande reaktioner.
- Mina hjärtefrågor handlar om manligt och kvinnligt, och att motarbeta den sinnessjuka hetsen i samhället mot att eftersträva jämlikhet mellan könen. Och det är så, att mycket är förlåtet och mycket kan sägas om just det ämnet om man är kvinna själv. Jag har många gånger fått höra att jag är den mest drivna och övertygade anti-feministen folk mött.

Har du några tips till nationalister som funderar på att börja blogga? Vad bör dem tänka på?
- Att tidigt försöka nischa sig och fundera ut vilken målgrupp de vill rikta sig till. Det finns redan en uppsjö av bloggar och nationella sidor som sjunger för kören och där mycket går ut på ryggdunkningar och medhåll från andra nationella kamrater. Sådant fyller inget syfte alls, enligt min mening. Därför är nog mitt bästa tips att försöka nå ut till nya människor och att skriva på ett sätt som kanske inte känns allt för avskräckande. Ha gärna människor omkring dig som kan komma med feedback och ge dig en kick i baken om du känner att uppdateringarna inte kommer så ofta som du skulle önska. I mitt fall handlade det om att du, Rasmus, var på mig ganska tufft med att jag skulle starta en blogg och att du ville att jag skulle ha gjort det till nästa gång vi pratade. Sagt och gjort, så det var mycket din förtjänst.

Hur ser framtiden ut med bloggandet och med ditt politiska engagemang?
- Den ser ljus ut, jag är oerhört positiv till framtiden! Jag har byggt upp en blogg som nu hållit igång i några månader, med en ökad läsekrets. Kanske kan det bli så att jag framöver kommer att skriva tillsammans med en eller ett par tjejer till, som en kvinnlig plattform för nationalism. Det är min vision med bloggen.
- Mitt politiska engagemang kommer bara att öka, jag kommer att ha mer tid nu då jag ska säga upp mig från mitt arbete och börja studera retorik på heltid. Jag ser mig själv som en framtida politiker, så de närmaste åren kommer att vara en spännande och utvecklande tid för att nå dit. På vägen kommer jag att lägga störst fokus på att rekrytera nya människor och att bedriva ideellt samhällsengagemang för att stötta och hjälpa de svaga. Men framför allt – att ha roligt på vägen, och att göra det jag verkligen brinner för. Då mår jag som bäst!

Jag vill tacka Louise för intervjun och önska henne all lycka i det fortsatta arbetet för vårt folks framtid och välmående. Med fler modiga kvinnor likt Louise, som går i spetsen för svensk nationalism, så skulle det nationella uppvaknandets låga garanterat tändas i fler svenskars hjärtan. Besök hennes blogg och låt dig inspireras – frimodighet.blogg.se