Nyligen så har det återigen varit oroligt i Rosengård där främlingar uppvisat sin avsky mot det svenska samhället. Samtidigt så tillåts svenskfientligheten att härja fritt på våra marker och invandringen är fortsatt skyhög. Är det verkligen ett mångkulturellt samhälle som vi vill lämna över till kommande generationer?
Det invandrartäta området Rosengård i Malmö har knappast gjort sig känt för att vara en trygg och familjevänlig plats för svenskar. Likt många andra mångkulturella områden runt om i Sverige så kantras tillvaron av oroligheter och elände i alla former. Är det inte skottlossningar och svenskfientlighet så är det attacker mot polis, ambulans, brandkår, brevbärare och bussar. Är det så här vi önskar att Sverige skall se ut i framtiden?
Redan under januari så har flertalet oroligheter utspelat sig i Rosengård. I mitten av januari så blev den lokala polisstationen utsatt för två händelser, dels ett brandattentat och dels för en explosion. Veckan senare så attackerades en polispatrull av stenar och fyrverkerier i samband med en bilbrand. Dagen efter så fortsatte oroligheterna då 15 personer sköt fyrverkerier mot förbipasserande bilar plus att en bil sattes i brand. När polisen kom till platsen så blev även de attackerade med fyrverkerier. En utveckling som är aningen pinsam för de politiskt korrekta då Malmö kommun satsade 9,2 miljoner kronor år 2009 för att förebygga oroligheter i just Rosengård.
Den rådande konflikten mellan det svenska och det mångkulturella samhället gör sig ständigt påmind. Etablissemanget trumpetar ut sitt förakt mot det svenska folket och hyllar mångkulturen till skyarna. Invandrargrupperna tar sig allt större rättigheter i takt med att vi släpper greppet om vårt eget land. Svenskarna själva beter sig i stora drag som underkuvade ynkryggar. Detta gör att konflikten är dömd att eskalera då utvecklingen går mot en stor och onaturlig samhällsomvandling.
Bara under det senaste året så har mångkulturen satt djupa ärr i det svenska samhället. Mängder med svenskar har fått sina liv slagna i spillror, flera har blivit berövade sina liv och den första självmordsbombaren har gjort entré. Allt som ett resultat av den förda politiken som under flera decennier har spottat det svenska folket i ansiktet.
De negativa konsekvenserna som följer i mångkulturens spår stannar dock inte vid dessa händelser. Att göra det svenska samhället mångkulturellt på det sätt som görs i dag med helt främmande folkslag och kulturer kommer givetvis att få mer långsiktiga defekter. Hela samhället riskerar att lösas upp och splittras då olika grupper vill ha sina behov tillgodosedda vad gäller religion, kultur och politik. Oavsett hur många miljoner som de ansvariga politikerna pumpar in i allehanda integrationsprojekt så är mångkulturen dömd att misslyckas, redan från början.
De som kommer att drabbas värst är nu levande svenskar och inte minst kommande generationer svenskar. Att tillåta denna utveckling och blunda för framtiden innebär att vi sätter oerhört mycket på spel. Att svenskarna är så passiva är givetvis både skamligt och glädjefattigt även om det finns faktorer som påverkar detta så som indoktrinering och sociala blockader. Jag är dock övertygad om att de allra flesta innerst inne är kritiska mot mångkulturen och önskar att de vågade göra något för att ändra utvecklingen. Dock så finns det inga ursäkter att använda sig av för att slippa undan sitt ansvar i denna naturliga kamp.
Vi riskerar att förlora viktiga komponenter om vi inte agerar för att värnar det som är vårt, för det som vi älskar. Det finns bara ett svenskt folk med en svensk kultur och Sverige är svenskarnas land, vi har inget annat. Detta måste vi försvara, och vi måste göra det ordentligt med alla till buds stående medel. På denna punkt existerar inga kompromisser över huvud taget.
Vi är inte bara individer, utan vi är en del av något större långt bortom materialism och egoism. Vi är länken mellan gångna förfäder och kommande generationer. Vi tillhör ett av naturen givet kollektiv, vi tillhör ett folk, det svenska folket. Därmed så har vi alla ett ansvar att beskydda och säkra existensen för folket så att varje generation i vår kedja får de bästa förutsättningarna för att leva och föra arvet vidare. Vi som lever i dag håller på att fatalt misslyckas med denna uppgift. Se på samhället och föreställ dig framtiden. Vad är det egentligen som vi kommer att lämna över till kommande generationer av vårt folk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar