Intervjuad av musikforskare

För några dagar sedan så blev jag kontaktad av musikforskaren Benjamin Teitelbaum från Brown University i USA, då han ville intervjua mig. Han håller nämligen på att skriva en doktorsavhandling om musik och nationalism i Sverige.

Efter att ha fått en seriös referens så valde jag att gå med på att bli intervjuad, med förhoppningen att det skall leda till något positivt. Nedan följer intervjun.

Du skriver om musikrörelsen på 1990-talet med auktoritet. Vad har du för koppling till den tiden/rörelsen?
Det är svårt att betrakta den nationalistiska musiken i Sverige utan att titta närmare på 1990-talet. Det var under denna tid som musiken fick sitt genombrott, något som var väldigt betydelsefullt för dåtidens rörelse. Musiken fungerade som ett levande forum, ett centrum som hade betydelse för den övriga verksamheten. Kring musiken så skapades tidningar och andra inkomstkällor, samtidigt som det var ett verktyg för att rekrytera in nya människor i rörelsen.

För mig så var musiken en tidig inspirationskälla. Den gav många gånger verbala uttryck på de känslor som jag besatt i unga år. Några av de första banden vars låtar jag kom i kontakt med var Ultima Thule, Hel och Pluton Svea.

Du skriver att rörelsen har mognat sedan 1990-talet. Vad specifikt har förändrats? Och vilken slags musik skulle bäst hänga ihop med dagens mer mogna rörelse?
Att rent generellt jämföra 90-talets nationalistiska rörelse med dagens dito, ger enligt min bedömning, upphov till en stor kontrast. I kölvattnet av musikens framgångar så uppstod en subkultur som förenade dåtidens ungdom genom musik, klädsel och inte sällan politiska åsikter. Det blev helt enkelt populärt att vara stolt över sitt land och sitt ursprung.

Potentialen som uppstod styrdes dock aldrig i rätt riktning, utan dåtidens rörelse fastnade i subkulturen i stället för att söka utvecklas till en seriös politisk kraft. Tittar vi på dagens rörelse så tycker jag att den har blivit bättre i flera avseenden, men det finns fortfarande mycket att jobba med. Jag tycker dock att vi har lyckats med att utveckla oss på ett sätt som har fört oss närmare beskrivningen som en legitim politisk kraft. Till exempel så har subkulturen tonats ned ordentligt och jag upplever det som att det finns en större bredd i dag vad gäller kunskap och pålästhet. I stället för att arrangera aggressiva demonstrationer och osunda fester så ligger mycket fokus i dag på seminarier, konferenser och inte sällan på familjevänlighet.

Det är svårt att nämna någon musik som speciellt hör ihop med dagens rörelse. Dock så anser jag att rörelsen har tagit ett större ansvar för att producera sådan musik som representerar nationalismen och våra idéer på ett bättre sätt än tidigare, kanske också på ett mer nytänkande sätt. Vilka genrers det handlar om har mindre betydelse, då jag gärna ser en mångfald av sådana.

Det skapas förstås ny musik idag. En av låtarna som bidrog till mycket diskussion bland nationella var Nordisk Ungdoms låt Tänk. Vissa tyckte att initiativet var ett bra sätt att sprida det nationella budskapet genom nya banor. Andra tyckte att det bara var ett tecken på mångkulturens kraft i samhället - att mångkultur hade normaliserats även i nationalistiskt politiska engagemang. Dock relaterade andra initiativet till Mona Sahlins kända uttalanden om att det svenska duger inte (och med det så ser de den befintliga nationella musiken, som Thule, som det svenska i detta sammanhang). Vad tycker du om låten?
I dagens samhälle så lyssnar människor på varierande musikstilar. I en sådan verklighet så tror jag att det är negativt att medvetet begränsa sig och leva kvar på gamla framgångskoncept. Musiken är ändå ett verktyg, ett effektivt verktyg som vi bör nyttja till vår fördel för att komma närmare målet.

Vad gäller låten Tänk så tycker jag att den ger uttryck för nytänkande, något som jag välkomnar. Jag vet att låten har uppskattats av ungdomar som inte är organiserade nationalister, så visst har den bevisat att vi behöver ha en bredd när det gäller musiken. Faktum är att en viss musikstil nödvändigtvis inte behöver hänga ihop med en viss politisk uppfattning eller livsstil.

På senare tid så har det uppstått flera grupper som producerar rap, ur ett nationalistiskt perspektiv. Detta ser jag som ett intressant experiment då många lyssnar på sådan musik i dag, inte minst ungdomar. Kan vi producera egen rap med ett positivt budskap som når ut till dessa, så tycker jag att vi skall göra det.

Jag tror att vi måste våga utveckla nationalismen så att den hela tiden är tidsenlig. En förutsättning för att våra idéer skall bli framgångsrika är att vi skapar nationalistiska alternativ, men detta måste givetvis ske inom vissa ramar. Väljer vi att producera till exempel rap och reggae så måste vi själva ta ansvar för att musiken och dess omgivning präglas av nationalismens sunda värderingar.

I ditt idealistiskt samhälle, vilken slags musik lyssnar vanliga svenskar till?
Det är inte min uppgift att avgöra vilken musik som människor skall lyssna till, utan det är upp till varje individ att bestämma. Detta betyder dock inte att det finns musik som jag anser vara både osund och förkastlig.

För att tillmötesgå din frågeställning så skulle jag önska att inga svenskar lyssnade till osund musik som spottar på dem själva och drar dem i smutsen. Alltså musik som handlar om narkotika, prylhets, kvinnoförnedring och fientlighet mot deras ursprung. I ett nationalistiskt samhälle så tror jag att det faller sig naturligt att människor väljer bort musik med denna sortens budskap.

Den musik som jag önskar att svenskar lyssnade till skulle kunna vara vilken musik som helst, så länge som den är sund. Allt ifrån dansband på dansbanorna och folkmusik på logarna till hardcore på gymmet och ballader på myskvällarna. Sedan så skulle jag, till skillnad från i dag, vilja lyssna till Sverigevänlig musik i det offentliga. Musik med texter som lyfter upp det positiva med vårt folk, vår historia, vår natur och vår plats på jorden. Dessutom så skulle jag önska att människor oftare sjöng tillsammans, inte minst vi nationalister.

Finns det någon musik som är särskilt inspirerande och viktig för dig i ditt engagemang som nationalist?
Jag finner inspiration i många saker, varav musiken givetvis är en utav dem. Den musik som jag lyssnar till är variationsrik, både musikaliskt och textmässigt. Vilken sorts musik som jag väljer att lyssna till beror på många saker som till exempel vad jag gör, vilket humör jag är på och vad jag vill få ut av den.

Det är svårt att peka ut några specifika exempel, men oftast handlar det om nationalistisk musik i olika stilar och även klassisk musik i varierande former. Den nationalistiska musiken inspirerar mig främst genom tänkvärda texter om sådant som berör mig. Den klassiska musiken finner jag väldigt öppen för egna tolkningar, samtidigt som den lyckas skapa en inspirerande stämning. Icke att förglömma är de vackra ljud som naturen har att erbjuda och som är mycket inspirerande. Vinden som sveper genom trädtopparna, regnets fall, åskans dunder och korparnas kraxande.

Vad betyder det att vara en nationalist?
Detta är en väldigt bred fråga som går att besvara på många olika sätt. För att ge ett sammanfattat svar så skulle jag vilja säga att det för mig helt enkelt handlar om att ta ansvar.

Varje generation är en länk i en lång kedja som symboliserar vårt folks existens. Vår uppgift är att vårda det arv som våra förfäder har överlämnat till oss och som vi en dag skall lämna över till våra barn och barnbarn. Det vi gör i dag kommer att påverka tillvaron för kommande generationer. Att därför inte kämpa är det samma som att svika sina barn.

Många har tyvärr blivit indoktrinerade med föreställningen om att nationalism bygger på hat, men detta kan inte vara mer fel. För mig handlar nationalism främst om att ta ansvar för det som jag älskar och värdesätter mest av allt. Det handlar om kärlek till familjen, folket, landet och allt som skapar dess helhet. Min kamp handlar om att beskydda allt detta mot de krafter som har för avsikt att skada det. Icke att förglömma så handlar nationalism även om respekt för andra folk och deras rätt.

Att leva i ett samhälle vars ledarskap medvetet motarbetar det egna folket och samtidigt se hur konsekvenserna plågar det jag älskar är betungande. Många väljer att blunda för detta, men för mig som nationalist så finns det inga andra alternativ än att axla mitt ansvar och kämpa för att förändra situationen.

Nationalism för mig innebär att ta ansvar.

För mig så är nationalismen mer än bara en politisk ideologi, det är också ett sätt att leva – att uppvisa folkgemenskapen i realiteten. Därför så tror jag att det är viktigt att inte bara tänka nationalism, utan också att leva den. Nationalismen är en motpol till dagens samhälle på många plan. Vi vill skapa ett nytt samhälle och en ny människa med högre ideal. Genom att vi själva representerar vår ideologi och dess levnadssätt på ett trovärdigt sätt så tror jag att det blir enklare att vinna gehör bland folket, då de ser kontrasten till det rådande.

Att leva nationalismen handlar för mig om att utvecklas som människa och verka som en förebild bland mina medmänniskor. Att föregå med gott exempel, vara ärlig och omtänksam. Göra prioriteringar som gagnar det jag tror på, stå upp och kämpa för det som är rätt och aldrig ge upp. Genom att leva nationalismen och sprida dess idéer så hoppas jag på att inspirera andra människor till att uppfatta den som ett sunt alternativ för folket och vårt samhälle.

Hur blev du en nationalist?
Mitt intresse för politik och samhällsfrågor började smått väckas när jag var runt 11-12 år. Vad som fick mig att bli intresserad av detta vet jag inte riktigt, utan det växte snarare fram naturligt, utan någon egentlig yttre påverkan.

Jag växte upp på landet med närhet till djur och natur. Under denna tid så gick jag i en liten skola i ett samhälle med knappt 600 invånare. Allt eftersom jag har blivit äldre så har intresset utvecklats och blivit en allt större del av mitt liv.