Ett av de senaste tillskotten i könsdebatten är frågeställningen om det verkligen bara finns två kön, alltså män och kvinnor. Kan det möjligen finnas ett tredje kön? Enligt Vänsterpartiet så är det tydligen uppenbart att det finns det och man vill nu införa ett tredje kön i lagstiftningen. En motion har lagts till partiets kongress i början av maj och den har bifallits av partistyrelsen.
Det nya könsneutrala begreppet ”hen” är tänkt att användas, av människor som varken känner sig som män eller kvinnor, vid tex. arbetsintervjuer. Det intressanta i det hela är att det kyrkliga studieförbundet Sensus, med kopplingar till bland annat Svenska kyrkan, redan har infört detta. Kopplingen till gud som förklarade människorna som man eller kvinna tycks ha glömts bort.
Personligen så anser jag att denna debatt är överflödig och att vi bör respektera de grundläggande könsrollerna och se dem som något positivt. Det finns ingen anledning att förvirra människor än mer, speciellt inte barn och ungdomar, med denna könshysteri.
Män och kvinnor är olika och tillsammans kompletterar de varandra för att skapa ett långsiktigt och hållbart samhälle.Jag vill ha ett samhälle där män får vara män, och kvinnor får vara kvinnor. Jag tror inte på ett helt jämlikt samhälle mellan alla grupper, inte heller mellan könen. Vi är olika och tillsammans kompletterar vi varandra. Detta betyder inte att jag nedvärderar vare sig männen eller kvinnorna.
Som nationalist ser jag till helheten, jag vill inte splittra folket i olika grupper. Jag vill ha en stark folkgemenskap där det är naturligt att människor accepterar och tar hand om varandra oavsett kön, ålder, social status, storlek på plånboken etc. Detta betyder att jag inte är feminist eftersom jag anser att män och kvinnor skall komplettera varandra, inte gå i konflikt med varandra. För mig som nationalist är familjen grunden i samhället och enligt mig så sköts familjen bäst av en riktig man och en riktig kvinna.
7 kommentarer:
Hej Rasmus!
Jag kan inte bestämma mig för om jag håller med dig i detta eller ej, angående det tredje könet har jag ingen invändning mot ditt resonemang. Det jag undrar över är hur du definierar de olika könsrollerna, hur ser de ut för dig? Jag delar din åsikt i att män ska tillåtas vara män samtidigt som kvinnor ska få vara kvinnor, jag är däremot osäker på om jag delar din syn på vad som ingår i de olika könsrollerna? Hur långt går du i könsindelningen, vad räknas som en man respektive kvinna och vad ingår i de olika epiteten?
För övrigt mycket intressant blogg som jag numer följer med stort intresse.
Till Anonym 1
Tack för din kommentar och kul att du uppskattar bloggen.
Jag började skriva på ett svar på din kommentar, men svaret blev relativt långt så jag valde att publicera det som ett inlägg. Jag har försökt att besvara dina frågor och utvecklat min syn på könsrollerna, men om du tycker att mitt svar är otillfredsställande så får du fråga igen.
Kära Rasmus.
Du kanske inte är medveten om ett fenomen som kallas intersexualitet? Detta är inget som vi tokiga feminister har hittat på, det är en könsavvikelse som människor föds med. Själv har jag träffat fyra intersexuella personer som skulle gå under pronomet hen.
Vad gäller din syn på könsroller kunde vi inte vara mer oense. Att du vill att kvinnan ska vara hemma med barnen, laga mat och städa som ur någon dålig 50-tals-film tvivlar jag inte på men samhället ser inte ut så idag.
Vi har kommit längre än så. Jag ser inte de män jag dejtar som potentiella familjeförsörjare utan som jämlikar. Accepterar de inte att vi är lika mycket människor med lika mycket rättigheter? Då är de inga bra personer.
I min perfekta värld skulle alla dela 50/50 på föräldraledigheten och vab-dagarna.
Till Elin Astrid
Jo, jag är medveten om att det finns en grupp som föds som så kallade intersexuella. Jag ser fortfarande ingen anledning till att inför ett tredje kön i lagstiftningen då min åsikt är att det räcker med de två kön som vi har i dag, nämligen man och kvinna.
Jag vill självklart inte att kvinnans skall förpassas till hemmet. Kvinnan skall vara lika delaktig i samhällsuppbyggandet som mannen. Oavsett om det är i hemmet eller i samhället så skall mannen och kvinnan komplettera varandra. Hur vi än vrider och vänder på det så är det fortfarande kvinnan som föder barnen, och detta måste vi helt enkelt acceptera.
Självklart så är kvinnan lika mycket människa som mannen. Detta förändrar inte det faktum att vi är olika och att dessa olikheter bör respekteras.
Japp, kvinnorna föder barnen och så är det. Inget att orda om. Men det innebär inte automatiskt att det måste vara kvinnan som är hemma mest första tiden. Det är inte ens säkert att kvinnan är mest lämpad att ta hand om barnet första tiden.
Vilka olikheter är det du pratar om? Förutom att kvinnan bär barnet i magen inann det föds?
Till Elin Astrid
Jag anser dock att det är mer fördelaktigt om kvinnan är hemma den första tiden, då mannen tex. inte kan amma barnet på ett naturligt sätt. Som sagt, allt är inte konsekvent och det är heller inget konstigt.
Utöver att kvinnan bär och föder barnet så finns det självklart en mängd andra skillnader. Redan från början finns det, av naturen skapade, skillnader mellan könen som formas av genetik och hormoner. Detta kan tex. vara skillnader som handlar om utseende, fysik, beteende etc., även hjärnans aktivitet har en inverkan på vissa skillnader mellan könen. Sedan påverkas individen efter uppfostran och andra miljöaspekter.
Håller med Rasmus helt och fullt. Bara för våran livstil och samhälle förändras, sker ingen förändring i våra gener eller våra grundläggande primitiva behov som barn. Komma och tro att man kan förändra evolutionen på ett par hundra år haha, måste man nog kolla satt alla chipsen ligger i chipspåsen.
Skicka en kommentar