Karl XII föddes år 1682 och blev kung redan som 15-åring. Tillsammans med sina karoliner ägnade han stora delar av sitt liv till att försvara familj, folk och land. De lämnade allt de älskade bakom sig för att kämpa mot fienden som hotade deras kärlek på jorden.
Karl XII ledde bland annat den svenska hären i slaget vid Narva år 1700. Den ryska hären var trefaldigt större till antalet, men trots detta så stupade cirka 15 000 ryssar och enbart cirka 700 svenskar. Segern vid Narva räknas som en av de största i Sveriges historia.
Den 30 november år 1718 stupade Karl XII i Norge efter att ha utkämpat strider tillsammans med sina karoliner i åratal. Många söners blod hade runnit och kungens död var en stor förlust för landet. Han bars hem till Sverige och ligger i dag begravd vid Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Karl XII kom i mångt och mycket att symboliserade tapperheten i mänsklig gestalt. Han var varken en översittare eller en ynkrygg, utan stred på samma villkor och delade samma öde som sina karoliner. Han var en förebild, en hjälte och skall så ihågkommas.
30 november - dödsdag för Karl XII och Corneliu CodreanuCorneliu Zelea Codreanu föddes den 13 september år 1899 och vigde större delen av sitt liv åt kampen för ett fritt Rumänien. Genom hans död upphöjdes han till nationell martyr och kom därför att finnas med sida vid sida med sina heroiska legionärer som fortsatte kampen som Codreanu påbörjat.
Codreanu såg ett allvarligt hot i främst kommunismen, sionismen och kapitalismen då dessa gick i strid mot traditionella värderingar om familjen, folkgemenskapen, Gudstron och fäderneslandet. Han avskydde storstäder, där han menade att destruktiviteten frodades och tog strypgrepp på folket. Han ville därför återskapa jordbrukssamhället, då han var av uppfattningen att jordbruket skulle leda till att folket började leva sunt. I takt med att fientligheten mot det rumänska ökade så valde Codreanu att organisera ett motstånd, i form av en legionärsrörelse.
Codreanus rörelse växte sig allt starkare och detta sågs inte med blida ögon av den rumänska regimen och dess lakejer. Klimatet hårdnade och nationalisterna fick bland annat utstå hetskampanjer i medierna och brutalt polisvåld. Till följd av detta så lät Codreanu, år 1927, bilda den paramilitära organisationen Järngardet. Tanken med gardet var att skapa en människa som skulle verka som ett föredöme rent andligt och moraliskt, uppvisa strikt disciplin, heroism, lojalitet, styrka och mod.
År 1936 var det dags för allmänna val och Codreanus parti Allt för fäderneslandet blev det tredje största, något som irriterade regimen som förbjöd partiet att existera. Codreanu och hans legioner fortsatte dock kampen på ett framgångsrikt sätt, så framgångsrikt att den rumänfientliga regimen lät mörda honom den 30 november år 1938.
Codreanu har kommit att bli en stor inspirationskälla för nationalister över hela världen, inte minst i Sverige. Codreanu och hans legionärer skänkte en enorm idealism och kampvilja. Deras blickar var riktade framåt och deras hjärtan slog för frihet. Legionärerna fruktade ej döden, ty de var villiga att offra sina liv för folkets väl.
5 kommentarer:
Codreanus verkar ju vara en riktigt bakåtsträvare utan insikt om samhällsutveckling. Det har ju gått väldigt bra för honom och liknande agral-romantiker likt PolPot. Total idealism och ingen hänsyn till de faktorer som orsakar förändring.
Till TH
Codreanu och hans legionärsrörelse skänkte hopp och framtidstro till rumäner ur alla klasser, genom både ord och handling, i en hård tid. De erbjöd ett alternativ för att lösa flera stora problem som existerade i dåtidens Rumänien, något som skapade ett utbrett folkligt stöd. De trodde på folket, och kämpade för det.
Att du jämför Codreanu med Pol Pot är inget annat är fullständigt naivt. För att du skall få större kunskap om Codreanu så föreslår jag att du läser boken Till mina legionärer.
Karl XII är ett bra exempel på hur sjukt det är med nationer som styrs av en maktgirig kung. När man tågade mot Norge och Trondheim rekryterades soldater från Härjedalen man tvingades att anfalla gruvstaden Röros på andra sidan gränsen i Norge, en stad som man i Härjedalen har täta kontakter med och förmodligen kände mer för en kungen 50 mil bort i Stockholm.
Jag tror inte man kände att man kämpade mot fienden, jag tror man kände en väldig frustration att tvingas slåss mot sina grannar.
Krig är aldrig romantiskt och klämkäckt utan fruktansvärt och något som visar på mänsklighetens förfall.
Till Mattias
Vi har diskuterat detta tidigare och kommit fram till att vi inte är överens på alla punkter. Jag tycker att du begår ett misstag när du menar att Karl XII skulle ha varit maktgirig. Anser du att han var maktgirig för att han lät försvara landet? Jag anser snarare att han bör betraktas som ett föredöme. Han var ingen översittare som krävde lyx, utan kämpade och levde tillsammans med sina soldater.
Jag är ingen krigsromantiker, utan önskar en god värld av fred. Hade Karl XII och hans karoliner passivt tittat på och inte gjort motstånd så hade vi vare sig haft frihet eller ett självständigt hem för vårt folk. Förhållandena var givetvis inte dem samma som i dag, utan det var tyvärr en orolig tid där grannar krigade mot varandra.
Tänkte även påpeka, med tanke på din starka kristna tro, att just kristendomen var väldigt central i den karolinska armén och att det var höga straff på att smäda tron. Prästerna som var med i fält skall även själva ha gått ut i strid vid olika tillfällen. Avfärdar du dem som falska kristna?
Med maktgirig menar jag att de krigsföretag som Karl XII ägnade sig åt var av ganska offensiv karaktär. Och jag tycker du romantiserar soldaternas inställning då de ofta, med kyrkans hjälp, tvingades in i armén. Tror inte pojkar från Härjedalen såg norrmännen som fiender, tvärtom, Karl XII var ju tvungen att kalla in finska trupper för att kunna genomföra anfallet, men de hann inte komma fram innan Karl XII dog och trupperna återvändande hem till stora delar frös ihjäl på fjället.
Ja, i stort avfärdar jag dem som falska kristna, dock får man ha förståelse att de är barn av sin tid. Men jag anser att det som kristen är omöjligt att bära vapen eller ta liv.
Men jag är som sagt anabaptist och vi har aldrig haft något samfund i Sverige och vi har alltid varit en minoritet som varit förföljda av majoritetskyrkan. Många anabaptister blev dödade eller landsförvisade när de vägrade delta i krig. Finns dock en intressant berättelse när Karl XII mötte en anabaptist.
http://barnabasbloggen.blogspot.com/2010/04/nar-karl-xii-motte-en-anabaptist.html
Skicka en kommentar