Asylmöte i Ingatorp

Måndagen den 5 november så var det dags för ett nytt asylmöte, denna gången i Ingatorp. I informationen som hade spridits i det lilla samhället så framgick det att det handlade om ett dialogmöte, men i själva verket så var det ett krismöte.

Innan själva mötet så blev jag kontaktad av en invånare i Ingatorp, som beskrev för mig om vad som hänt sedan asylboendet startades upp för en tid sedan. Det är ingen smickrande bild, och de ansvariga har i stort sett ignorerat invånarnas protester. Jag tänkte därför börja detta inlägg med en summering av personens berättelse.

Personen som kontaktade mig har fått uppfattningen att majoriteten av invånarna inte är intresserade av något asylboende i samhället. Han framhåller dock att de religiöst kristna är av en annan uppfattning, något som även har varit tydligt på andra platser där det har öppnats asylboenden.

Redan första veckan då de asylsökande anlände så skall de ha sökt igenom flera soptunnor. Själva så har asylsökande inte använt sina egna soptunnor, utan helt enkelt kastat ut soporna från balkongen. Detta har satt vaktmästaren i arbete, och det tyder på en undermålig information från de ansvarigas sida alternativt en ignorans gentemot informationen från de asylsökandes sida.

Personen berättar vidare att asylsökande har burit saker mellan sina bilar och källaren där de bor. Då polisen gjorde ett tillslag så hittades stöldgods. Bilarna i sig skall vara registrerade på folk runt om i hela landet. Vad gäller de religiöst kristna så hade dem en klädinsamling till förmån för de asylsökande. Dagen efter att de hade delat ut kläderna så skall dessa ha hittats slängda utanför asylboendet.

Det största problemet, enligt personen, har dock varit att de har kört vårdslöst med sina bilar. Detta har påtalats för de ansvariga, men det tog lång tid innan något konkret hände. Vid ett tillfälle så försökte en invånare att stoppa en asylsökande kvinna för att fråga om hon har körkort. Då försöker kvinnan att köra på invånaren, som tvingas att hoppa åt sidan. Kort därefter så kommer kvinnan tillbaka, i sällskap av en annan kvinna, och börjar skrika åt invånaren och samtidigt kalla invånarens fru för ”fucking bitch”. Invånaren berättar då att polis har tillkallats, något som får de asylsökande att tillfälligt försvinna. Omgående så närmar de sig dock igen, men denna gång så är det 15-20 asylsökande som skriker och pekar finger.

Detta resulterar att flera svenskar sluter upp bakom invånaren och hans fru. Polisen rings flera gånger då risken för slagsmål är överhängande, men någon polis anländer inte. Vid det sista samtalet så skall kvinnan på larmcentralen ha sagt att ”nu har ni ringt så många gånger från Ingatorp, så nu får det vara bra'', och lägger på. Mer än en timma efter det första samtalet så dyker en polisbil upp.

Invånare i Ingatorp har flera gånger kontaktat Migrationsverket, och då främst Lise-Lotte Ingesson Politis, och bland annat framfört att det börjar gå över styr och att invånare har börjat prata om att starta ett medborgargarde. Efter att detta har framförts så börjar saker hända, och några av de värsta asylsökande förflyttas till andra boenden. Efter detta så har det blivit lugnare, och personen som kontaktade mig menar att det är därför som Migrationsverket till slut vågar ha ett möte.

Mötet
När vi kommer fram till församlingshemmet, där mötet skall hållas, så möts vi av ett bekant ansikte vid entrén. Där står den Röda Korset-engagerade svenskföraktaren Birgitta Johansson och välkomnar folk. För en sekund så möter hon mig med ett leende, för att i nästa sekund vända upp och ned på det då hon förstår vem som har kommit. Vi har inte hunnit mer än en meter fören hon börjar slita i min jacka och påtalar att vi inte är välkomna. Vi ignorerar henne och går in i lokalen och sätter oss. Hon börjar genast att, i hög stämma, berätta vilka som har kommit. Ingen av det 50-talet deltagarna verkar dock bry sig mer än hon själv. Därför så går hon fram till den närvarande polismannen och ber honom om hjälp att kasta ut oss. Polismannen kommer fram till oss, men till Johanssons stora förtret så är han både vänlig och låter oss vara kvar. Johansson placerar sig sedan i ett av lokalens hörn.

Själva mötet inleder precis som vanligt. Alltså med en mycket lång genomgång av allt möjligt, något som både passiviserar och tröttar ut människor. Det enda som egentligen skiljer sig från tidigare är att en man, som fungerar som Migrationsverkets lokala tillsynsman, förklarar olika saker på bruten svenska. Han går igenom flera olika paket som de asylsökande får, bland annat kökspaket, babypaket och något allmänt paket. Han visar upp alla saker som dessa paket innehåller. Dessa paket innehåller till exempel kastruller, stekpanna, kniv, skärbräda, bestick, tallrikar, bunkar, sängkläder, handdukar och så vidare.

Efter att Migrationsverket har gett sin information så, tro det eller ej, ges det plats åt Birgitta Johansson. Hon berättar om hur framgångsrikt och bra det fungerar i Mariannelund, och tar bland annat upp fritidsgården som startades till förmån för de asylsökande. Hon väljer medvetet att dölja orsaken till att fritidsgården startades. Jag frågar då vad anledningen var till detta. Hon svarar då att hon bara svarar på relevanta frågor och att jag inte har några sådana. Flera deltagare i lokalen blir märkbart överraskade över hennes oseriösa beteende.

Hon fortsätter att berätta om fritidsgården och påtalar att de asylsökande har ett stort behov av att ha kontakt med de länder som de kommer ifrån. Bland annat så säger hon att de flesta asylsökande har med sig är en laptop och mobiltelefon. Hon hoppas på att det ska gå att ordna en liknande lokal i Ingatorp och hon frågar rakt ut om invånarna är villiga att hjälpa till med detta. Hon möts av en nekande tystnad, något som Johansson märkbart upplever som pinsamt. Hon fortsätter därför att prata om lite annat och frågar efter det återigen om viljan att hjälpa till. Denna gång så får hon gensvar av två personer som kanske kan tänka sig att hjälpa till.

Följer gör sedan en genomstressad frågeställning där viss kritik framförs, men svaren formuleras som gåtor för att förvirra och avleda folk. En fråga berör olika ersättningar. Trots att de ansvariga trycker hårt på att de asylsökande får så lite pengar så får de boende och busskort betalat. De kan även ansöka om extrapengar för en rad saker, men nivåerna på dessa extrapengar ville ingen ansvarig berätta om. Det enda som kom fram var att en asylsökande som vill köpa en barnvagn ofta får mellan 1500-2000 kronor.

I övrigt så tog folk upp olika brottssituationer som var kopplade till de asylsökande, någon undrade om informationen som de asylsökande får och någon ifrågasatte varför något möte inte har arrangerats tidigare. På frågan om varför mötet inte har arrangerats tidigare så kom det vanliga svaret att Migrationsverket gärna skulle ha velat ha en möte tidigare, men att det inte har blivit av. Hur framtiden kommer att arta sig i Ingatorp återstår att se.