De svenska bönderna är i behov av ett bondeuppror

Nyligen så sänkte Arla avräkningspriset för mjölken med 10,3 öre, till låga 288,4 öre per kilo. Detta är bara ett av många hårda slag som drabbat en i övrigt redan utsatt yrkesgrupp. Den globala marknaden håller tillsammans med den politiska ignoransen på att rasera de kvarvarande spillrorna från bondesamhället. Klockorna klämtar och det är hög tid för den svenska bonden att agera.

Arlas nya sänkning innebär att avräkningspriset har sjunkit med 62 öre per kilo under det senaste året. I ett totalsammanhang så handlar detta om mycket pengar som går förlorade, pengar som för de flesta bönder är nödvändiga för att kunna överleva och samtidigt upprätthålla ett fungerande företag. De mindre småskaliga produktionerna balanserar många gånger på marginalen och ekvationen blir helt enkelt negativ efter att omkostnader har inräknats.

Anledningen till den nya sänkningen är, enligt Arla, oväntat stora mjölkmängder globalt. Det känns aningen märkligt att en småskalig svensk bonde i djupaste Småland drabbas av mjölkproduktionen på andra sidan av jordklotet, men så fungerar den globala marknaden. Det är oroväckande och det håller på att slå ut det svenska lantbruket. Sedan Sverige gick med i den Europeiska Unionen år 1995, och således öppnade för frihandel på den globala marknaden och en ohållbar konkurrenssituation, så har de svenska mjölkbönderna rasat i antal. Då fanns det över 17 000 mjölkproducenter, i dag så återstår endast 5 000. Tilläggas bör att det är de mindre produktionerna som försvinner till förmån för ett mindre antal industrijordbruk.

De svenska bönderna måste kasta högafflen som symboliserar starten på ett bondeuppror för en bättre framtid, och vi måste stötta dem.

Från politiskt håll, och då samtliga spektakel i riksdagen inräknade, så hörs varken protester eller ärliga förslag som syftar till att vända utvecklingen till förmån för bönderna och vårt folks framtida matproduktion. Att det nu har gått så långt att vi är avlägset ifrån självförsörjande på livsmedel bör betraktas som landsförräderi. Frågan är vem som tar ansvar för detta, ansvar för att passivt ha tittat på medan bönderna föll en efter en? Om bondedöden fortsätter i samma takt så måste vi börja importera i princip all livsmedel, och detta inom en snar framtid.

Den politiska röst som en gång ekade över vårt land genom Centerpartiet (tidigare Bondeförbundet) har sedan länge tystnat. De centerpartistiska tungorna har i dag gjort sig av med retoriken som försvarade de svenska bönderna. I dag så handlar den moderna centerpolitiken om vikten av urbanisering och att se till att det svenska folket byts ut. Inte heller bland bondeorganisationer som LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) så hörs några aggressiva röster, utan de tycks ha förpestats av den politiska korrektheten. Den enda politiska kraft som i dag står på den svenska bondens sida är nationalismen, detta då brukandet av jorden och respekten för djur och natur är en central aspekt inom denna ideologi.

Sveriges mjölkproducenter försvinner i en snabb takt.

Ser vi till realiteten så står de svenska bönderna handfallna inför en riksdagspolitisk ignorans och en global världsmarknad. En världsmarknad som saknar respekt för högre värden, småskalighet, djur och natur. En globaliserad industri vars främsta mål är att producera billigt. Hur ska de svenska bönderna då lyckas ta sig ur detta ekorrhjul som vill förinta deras existens? Det naturliga hade givetvis varit att den politiska makten hade tagit sitt ansvar genom att skydda den svenska bondenäringen från orättvis konkurrens utifrån och samtidigt uppmuntrat till inhemsk produktion. Detta kommer dock aldrig att ske med den pöbeln av partier som i dag sitter i riksdagen. Inte heller bondeorganisationer som LRF eller konsumenterna kommer att lyckas ändra på situationen.

Vi måste inse att detta är ett problem som berör oss alla, det är ett problem som på allvar hotar vår frihet och vår nationella suveränitet. Om bönderna försvinner så är det dock så mycket mer som försvinner än den reella matproduktionen. Utan bönderna så kommer vi att gå miste om enormt många arbetstillfällen som finns runt lantbruksnäringen, vi kommer att mista mycket av det öppna landskapet och vi kommer att mista en länk som följt oss genom historien. Det är lätt att tycka att det är vackert med gärdsgårdar, betande kor och gula sädesfält. Det är dock inget som vi skall ta för givet.

Det öppna landskapet och allt annat som tillkommer med hjälp av bönderna kan vi inte ta för givet.

De flesta bönder som jag pratar med ger ett uppgivet intryck inför framtiden. Vissa pratar om att lägga ned verksamheten för att det inte längre är lönsamt att hålla på, många har redan valt att sluta. Ett fåtal vill gärna, som hedersamma representanter för sin livsstil och yrkesroll, agera och kämpa för bättre villkor. Dock så saknas det avgörande draget och kanske beror det på det svajande modet i många av yrkeskamraternas tyngda hjärtan. Den förbannade fegheten tycks ha angripit vårt folk på alla plan, men i svåra tider så kan vi alltid gå tillbaka till historien för att inspireras av våra förfäder. I detta fall av bönder som revolterat mot förtryckande makthavare och som offrat allt för en chans till en bättre framtid, för dem själva och för deras yrkesarvtagare.

Den nuvarande situationen för de svenska bönderna kan inte lösas av någon annan än av bönderna själva. Att beklaga sig över politisk idioti, globalisering och förtryck har aldrig lett till förändring. Bönderna måste själva vara förändringen och detta genom handlingskraft och ett resolut uppvisande av att nog är nog. Hur detta kommer att praktiseras är upp till bönderna själva, men snart så måste upprorets högaffel kastas, och då måste vi ge dem vår lojalitet för att bekämpa överstatligt förtryck och politisk idioti.

(För att vara övertydlig så bör inte min text tolkas som ett försök till uppvigling, inte heller som en strävan att fysiskt nedgöra dem som jag kritiserar)

Relaterat

Mitt tal från 1 maj i Eskilstuna