När tidningen med reportaget hade tryckts så inleddes en relativt omfattande kampanj i kommunen för att uppmärksamma svenskfientligheten på skolorna. Läs några rader om kampanjen längst ned, men först så följer reportaget.
Vimmerbyelevernas vardag i mångkulturen
Efter ett större bråk på Vimmerby gymnasium mellan olika invandrargrupper i början av mars har Nationell Idag tagit sig en närmare titt på läget i två av Vimmerby kommuns skolor: Vimmerby gymnasium och Astrid Lindgrens skola. Eleverna ger en obehaglig bild av läget, en bild som kantas av svenskfientlighet, skadegörelse och bråk. Skolpersonalens reaktion är ignorans. Följ med Nationell Idag in bakom kulisserna på skolorna i Vimmerby, in i elevernas verklighet.
Vimmerby är en liten kommun i norra Småland med cirka femton tusen invånare. Kommunen är mest känd för barnboksförfattarinnan Astrid Lindgren och sagoparken Astrid Lindgrens värld. På sommaren besöks kommunen av många turister som vill få en glimt av Astrid Lindgrens gammalsvenska värld och den småländska naturen. Vimmerby brukar ofta benämnas som ”barnens stad”, men är det en korrekt beskrivning av verkligheten i dagens Vimmerby?
Eleverna som Nationell Idag har varit i kontakt med vill vara anonyma då de är rädda för repressalier. Därför väljer vi att kalla eleverna för Sara, Anna och Johanna, men i själva verket heter de något annat. Utöver intervjuer med tre elever så har vi även intervjuat Sten-Olof Svensson som är chef för barn- och ungdomsnämnden, och Lena Högback Nimhed som är rektor på Vimmerby gymnasium. Tilläggas bör också att områdeschefen på Astrid Lindgrens skola Carllennart Johansson inte ville ställa upp på någon intervju, med motiveringen att han inte hade något att tillägga om de problem som eleverna på hans skola berättar om. Något som både eleverna och barn- och ungdomschefen tycker är märkligt.
Vimmerby gymnasium bygger om, och därför är eleverna utspridda i olika temporära lokaler. Det stora bråket inträffade i byggnaden på den högra bilden.
Företrädare som uttalar sig för skolorna och kommunens räkning menar att mångkultur är något positivt. Några etniska konflikter ”har allmänheten inte med att göra”, som rektorn på Vimmerby gymnasium uttrycker det. De elever som Nationell Idag har talat med menar att denna attityd vittnar om passivitet och en tendens till mörkläggning. Det förmedlar ett budskap från de ansvariga om att det är ytterst allvarligt när invandrare kränks, men helt i sin ordning när svenska elever kränks och diskrimineras.
Nationell Idag har i och med detta reportage förmedlat elevernas egna berättelser, berättelser som ger oss en bild av hur det ser ut på skolorna i dagens Sverige. Det är berättelser som aldrig skulle ha kommit fram utan Nationell Idag. Vi vill önska eleverna som deltagit i reportaget lycka till och till övriga som deltagit i reportaget hoppas vi på en förbättrad arbetsinsats, så att Nationell Idag slipper återkomma i ämnet.
Invandrarelever i storbråk på Vimmerby gymnasium
Den 4 mars utbröt ett större bråk mellan olika invandrargrupper på det Individuella programmet på Vimmerby gymnasium. I tumultet fick en kvinnlig lärare en stol kastad i ansiktet när hon försökte gå emellan. Stolen spräckte ögonbrynet och det ska ha varit blod i hela korridoren. Läraren fick köras till sjukhuset i Västervik. Först när polisen kallats till platsen fick man stopp på slagsmålet, och två elever är nu polisanmälda.
Eleverna som Nationell Idag har varit i kontakt blir inte förvånade över det inträffade.
– Bråket som var kom inte som en chock för mig, och jag tror fler tycker som jag. Ibland går man bara och väntar på att något sånt här ska hända, säger Sara som går på Vimmerby gymnasium.
Sara: Som jag ser det finns det mer svenskfientlighet i skolan än vad det finns främlingsfientlighet.
Just nu håller kommunen på att bygga om Vimmerby gymnasium, och med eleverna utspridda i staden har trakasserierna och konflikterna minskat. Eleverna ger dock en samstämmig bild av att det innan ombyggnationen började så förekom det dagligen att elever bråkade, kastade mat i matsalen, slog sönder rutor och stal saker. Elever, både svenskar och invandrare, blev utsatta för våld, och särskilt svenskar blev utsatta för kränkande ord som ”svennehora”, berättar Sara.
Svenskfientliga budskap på skolans väggar.
Trots de påtagliga problemen så reagerar skolan väldigt sparsamt.
– Jag har inte sett någon förbättring, tror inte någon av oss har det. Det verkar som att de inte bryr sig om hur vi har det på skolan, säger Sara.
Hon fruktar att situationen blir sämre när hon åter tvingas gå med de elever som hon helst skulle vilja undvika. Enligt Sara så förekommer det också mycket svenskfientlighet på gymnasiet.
– Det finns hur mycket som helst, det är sådant man får höra dagligen i skolan, om man är blond är man emot invandrare, om man bara umgås med svenskar är man emot dem, och mycket mer. Skolan bryr sig inte, de påstår att invandrarna säger till exempel ”svennehora” bara för att de har varit med om mycket i sin uppväxt. Det tycker jag inte har något med saken att göra, berättar Sara.
Hon berättar också om ett tillfälle där hon och en kompis anklagades av skolan för att ha mobbat några invandrarelever.
– Jag och en kompis fick gå på ett möte för ett tag sen, för vi hade tydligen ”mobbat” några invandrare. När vi kom till mötet började de skälla på oss. Det var två lärare, en kurator, de två som vi skulle ha ”mobbat” och sen vi två. Lärarna var på deras sida till 100 procent. De sa att det var synd om dem för de hade varit med om krig och att få fly. Vi var rasister på grund av att vi hade blont hår och att vi hade tittat på dem. Några dagar innan mötet fick jag besök i skolan av en av deras systrar, hon skulle tydligen slå ner mig för jag var ”rasist”, jag fick höra ”din blonda jävla hora” och ”äckliga lilla rassefitta” med mera. Detta var inget som lärarna brydde sig om.
På Vimmerby gymnasium anordnas det årligen dagar mot rasism och främlingsfientlighet, men någon dag mot svenskfientlighet existerar inte. Sara vill gärna se en speciell dag som uppmärksammar svenskfientligheten och den utbredde rasismen mot svenskar som gärna tystas ner i skolorna.
– Eftersom att det finns en dag mot rasism så borde det finnas en dag mot svenskfientlighet. Som jag ser det finns det mer svenskfientlighet i skolan än vad det finns främlingsfientlighet, säger Sara.
Två högstadietjejer: Både elever och lärare är rädda för invandrarna
Högstadiet Astrid Lindgrens skola har idag väldigt lite gemensamt med den värld som Astrid Lindgren förmedlade i sina böcker. Visst gjorde Emil sina hyss ibland, men inte gick han omkring och kallade svenska ungdomar för ”svennehora” och ”svennejävel”, eller sa till svenska ungdomar att han skulle ta över deras land. Inte heller bedrev han någon systematisk skadegörelse. Idag har Astrid Lindgrens skola en hög andel invandrarelever. Skolan upplevs som otrygg och eleverna är rädda för att gå till sin skola.
Anna: Lärarna bryr sig inte ett dugg
Nationell Idag har varit i kontakt med Anna och Johanna som båda går på skolan. De beskriver en verklighet som är främmande för många vuxna som bara gått i den gamla tidens helsvenska skola.
– Det förekommer bråk till och från på skolan, men vi tror att det kommer att bli mer och mer bråk för ingen vågar göra något åt situationen. Det är mest skadegörelser, ibland går rutor sönder, dörrar och mycket klotter överallt, trapporna är blöta och äckliga på grund av att det slängs massor med blöta papper ner för dem, det ligger skräp överallt och är jättestökigt. Det är helt enkelt inte kul att vara i skolan när det ser ut på det viset.
En utbredd rädsla för invandrareleverna
Anna och Johanna berättar också om att de uppfattar det som att lärarna är rädda för invandrareleverna, och att svenska elever behandlas annorlunda i jämförelse med invandrarelever.
– Vi tror att det ser ut så här bara för att det inte finns någon som vågar ta tag i det hela. Lärarna är så rädda för dessa invandrare. De kan slå upp dörrar så det blir märken på både vägg och dörr, men lärarna ser bara på, säger ingenting och går iväg. Skulle det vara någon svensk som gör det skulle de vågat säga till direkt. Lärarna varken vågar eller orkar göra något åt situationen. Så för det mesta så gör de ingenting, och så ska det inte vara.
Astrid Lindgrens skola är lång ifrån den idyll som författarinnan skriver om sina sagor.
De båda eleverna menar också att det finns en stor rädsla för många invandrare, speciellt bland de svenska eleverna.
– Vi tror att nästan alla är rädda för invandrarna. För de går i korridorerna i bredd, sen om de möter någon som inte flyttar på sig så säger de kränkande ord, och många blir rädda. Astrid Lindgrens skola har gått för långt. Det har varit en trygg skola, men nu börjar det gå utför. Det finns massa elever som är hemma på grund av att de är rädda för andra elever på skolan och inte trivs helt enkelt. Men vi vill inte att någon ska behöva vara rädd för att gå till skolan.
Rasistiska tillmälen
Enligt Anna och Johanna förekommer det mycket svenskfientlighet på skolan, speciellt använder sig invandrarelever av kränkande och nedsättande ord mot svenska elever. Enligt dem är skolans personal medveten om detta, men de ingriper inte.
– Det förekommer mycket kränkande ord mot oss svenskar. Om det till exempel sitter svenskar på en bänk och så kommer det invandrare och går förbi, då kan de slänga ur sig ord som ”svennejävel” och ”vi ska ta över ert land”. Om de står i ett gäng och pratar och man går förbi kan de kasta saker efter en eller så står de och pratar om att de ska ta över. Lärarna hör också detta, men de bryr sig inte ett dugg.
– Men om man tänker såhär, de har ju kommit hit på grund av att de vill ha fred, men de är ju ute efter krig här med, som det ser ut idag och vi i Sverige vill ha ett tryggt land. Invandrarna får göra vad de vill, men inte svenskarna. Det är helt fel, säger de både eleverna som själva blir utsatta för denna kränkande behandling.
Likt Vimmerby gymnasium så anordnar inte heller Astrid Lindgrens skola någon dag mot svenskfientlighet. Anna och Johanna är övertygade om att det skulle behövas.
– Ja, absolut. Det skulle behövas i alla skolor. Så ska bara svenskar vara där, för invandrarna kommer bara att förstöra och då vågar inga svenska elever prata om det de egentligen skulle vilja prata om. Det skulle vara flera sådana dagar om året, eller i alla fall en gång om året. En av våra lärare står och säger att vi ska tycka som vi vill och att ingen kan bestämma det åt oss. Men sen en dag ställde vi oss längst fram i klassrummet och började prata om våra åsikter, men då tyckte den läraren att vi hade konstiga åsikter och att vi var kränkande. Så vi fick inte säga det vi hade att säga. Sen satt invandrarna och skratta åt oss. Så då helt plötsligt var det inte rätt att säga vad man tyckte.
Barn- och ungdomschefen tycker att mångkultur är bra
För att få en klarare bild av hur kommunen jobbar för att förebygga svenskfientligheten på Vimmerbys skolor så besöktes Sten-Olof Svensson, som jobbar på kommunen som chef för barn- och ungdomsnämnden. När vi träffar Sten-Olof och småpratar lite om situationen på skolorna så medger han först att han kan se vissa problem med mångkulturella skolor. När han sedan svarar skriftligt på våra intervjufrågor är dock alla mångkulturens problem retuscherade. I stället framhåller han hur bra och viktig mångkulturen är.
Sten-Olof Svensson, chef för barn- och ungdomsnämnden på kommunen, tycker att mångkulturen är bra. Han menar att barnen förhoppningsvis lär sig att alla innerst inne är ganska lika.
Angående situationen på skolor så menar Sten-Olof att det inte finns några större problem, men att det förekommer incidenter. När vi berättar om elevernas berättelser om vardagen på skolorna så menar Sten-Olof att han inte känna till detta.
Ser du några problem med mångkulturella skolor? Skolor där elever blandas oavsett kultur, religion och etnisk tillhörighet. Är risken större att det uppstår problem mellan olika elevgrupper som till exempel bråket i början av mars i Vimmerby mellan olika invandrarelever?
– Nej, i grunden är det bättre med mångkulturella skolor eftersom vi lever i en mångkulturell värld, och då är det bra att eleverna får möta andra kulturer. Då får de förhoppningsvis insikten att alla människor innerst inne är väldigt lika med samma drömmar och behov.
Vad vill du säga till de svenska elever som känner att skolan blundar för deras problem samtidigt som de utsätts för en rasism som samhället helst vill dölja? Kan du ge några löften om åtgärder du redan nu kan titta på?
– Skolan blundar inte. Finns det problem skall man ta upp det med personalen på enheten, så får man där anpassa åtgärderna.
Någon särskild dag om rasismen mot svenskarna tycker inte Sten-Olof behövs. Det finns inte heller någon kommunal handlingsplan mot svenskfientlighet. Däremot anordnas det kurser mot främlingsfientlighet och för likabehandling påpekar han.
Rektorn: Inget allmänheten har något att göra med
Lena Högback Nimhed är gymnasiechef på Vimmerby gymnasium, med andra ord torde hon vara väl insatt i vad som händer på skolan. När hon ställs inför Nationell Idags frågor så är hon lite förtegen, men går med på att svara på frågorna skriftligt när hon får höra att tidningen kommer att delas ut i flera tusen exemplar i kommunen.
Vi blir dock förvånade när svaren väl kommer, eftersom de verkar vara som klippta ur skolplanen och egentligen inte alls berör de frågor vi ställer. Detta håller Högback Nimhed även med om när vi återigen ringer upp henne och frågar. Hon ber då att få tänka över saken och återkomma, men meddelar senare att hon inte vill utveckla sina svar vidare. Här följer Högback Nimheds svar på en av våra frågor:
Hur kommer det sig att svenskfientlighet tillåts förekommer på Vimmerby gymnasium och hur kommer det sig att eleverna känner att skolans personal inte gör något åt problemet? Har ni misslyckats eller blundar ni för det faktum att det förekommer rasism mot svenskar?
- Grundprincipen är alla människors lika värde. Verksamheten på Vimmerby gymnasium skall visa respekt för den enskilda individen (oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder) och motverka alla former av trakasserier och kränkande behandling, skriver Högback Nimhed.
När vi berättar för Sara om rektorns svar och frågar om hon tycker att skolan lyckats med sin målsättning att inga elever skall bli kränkta eller diskriminerade på grund av etnisk tillhörighet, så skrattar hon och säger ”nej verkligen inte, de säger så mycket men inget händer”.
Vi har även tillfrågat rektorn om hon kan berätta vilka invandrargrupper det var som var inblandade i det stora slagsmålet. När vi ringer upp Lena Högback Nimhed för att fråga om bråkmakarnas etniska ursprung så vägrar hon att svara på det och anser att det inte har någon betydelse. Vi påminner henne då om hennes uttalande i Dagens Nyheter nyligen där hon berättar om problem mellan elever med olika etnisk bakgrund. Vi frågar om det regelbundet förekommer motsättningar mellan olika etniska grupper på skolan. Hon svarar då att ”det är inget allmänheten har något att göra med.”
-
Kampanj för att uppmärksamma svenskfientligheten på Vimmerbys skolor
I samband med att reportaget trycktes så inleddes även en lokal kampanj för att uppmärksamma svenskfientligheten på skolorna. Målet med kampanjen, som pågick under två veckor, var att informera Vimmerbyborna om hur det ser ut på skolorna, visa eleverna att det finns dem som bryr sig samt försöka få till en debatt kring ämnet.
Själva kampanjarbetet handlade om allt ifrån skolaktioner och gatumöten till utdelningar och banderolltillverkning. Totalt så delades 5000 exemplar ut av numret med det aktuella reportaget, alltså till var tredje invånare i kommunen. Under ett gatumöte så passerade en lärare och denne hade full förståelse för reportagets innehåll.
Nationell Idag nummer 6 år 2009, delades ut i 5000 exemplar i Vimmerby kommun under två veckor.
Kampanjen gav upphov till en hel del positiva reaktioner, från alla åldrar. Efter att jag skrev reportaget så var det på kort tid flera bråk på Astrid Lindgrens skola, där invandrarelever hade varit inblandade. Jag fick även ett mail från rektorn på samma skola, där det meddelades att de hade tagit upp reportaget till diskussion. Summa summarum så avslutade vi kampanjen genom att konstatera att målen hade uppnåtts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar