När ska ni presentera helheten, Nordöstran?

För ett par veckor sedan så besökte jag gratistidningen Nordöstrans redaktion i centrala Vimmerby. Jag fick där berättat för mig att tidningen skulle skriva om asylfrågan i det kommande numret. Intressant tyckte jag, men så intressant blev det inte.

I ledarspalten så skriver tidningens redaktör, Caroline Petersson, bland annat följande: ”I månadens Nordöstran berättar vi även om en utsatt grupp människor i vårt samhälle – de som söker asyl.” Följer gör sedan flera sidor med artiklar som beskriver hur synd det är om dem som söker asyl. Ingen stans beskrivs konsekvenserna av den förda politiken och på vilket sätt det svenska samhället påverkas.

 Gratistidningen ger en ensidig bild av asylfrågan.

Den första artikeln berättar att tusentals människor flyr till Sverige varje år i hopp om ett bättre liv, en ny framtid. Antalet platser för asylsökande har fördubblats under de två senaste åren i Kalmar län, och främst kommer de från Somalia, Afghanistan och Balkan.

På nästa sida så beskrivs att de asylsökande får vänta länge på besked, att de slussas runt till olika boenden och hur de reagerar när de får besked. På samma sida så berättas det om en journalist som under ett år bodde på flyktingförläggningen i Hultsfred för att följa de asylsökande, som slets mellan hopp och förtvivlan.

Den sista sidan fokuserar på så kallade ensamkommande flyktingbarn och lyfter fram en afghans resa från Afghanistan till Sverige, och allt runt omkring.

Avslutningsvis så följer en mindre artikel med rubriken ”Tveksam till fler flyktingar”. Innan jag hade läst den så tänkte jag att ”bra att ni tar upp en kritisk aspekt.” Tyvärr så handlade den om socialnämndens ordförande i Hultsfred, som redan i början säger att han tycker att ”flyktingmottagandet fungerar bra – och att de utlandsfödda är en tillgång i samhället.” Det ”tveksamma” som rubriken antydde gör gällande att han är tveksam till att ta emot flera just nu, då kommunen som består av 14 000 invånare har 750 mottagningsplatser.

När en politiskt korrekt tidning som Nördöstran skall ge sig på att skriva om denna fråga så tenderar det allt som oftast att bli försiktigt och okritiskt. För dem så är det ett känsligt ämne, och de väljer hellre att titta på burken än att öppna den och se vad som finns inuti. När man begagnar sig av detta tillvägagångssätt så blir resultatet därför undermåligt.

Det är ingen hemlighet att det finns många negativa baksidor med denna fråga, baksidor som Nordöstran inte väljer att presentera. Jag hoppas därför, för tidningens fortsatta trovärdighet, att de återkommer i ämnet och då tar sig mod att öppna burken.