Musikens betydelse för svensk nationalism

Under 90-talet så hade den nationalistiska musiken sin storhetstid, men i dag så är den mer nedtonad. Detta är något som jag är bekymrad över då jag anser att musiken har en viktig funktion att fylla. Därför hoppas jag på en positiv renässans av den nationalistiska musiken.

Historiskt sett så har musiken varit viktig för politiska rörelser, inte minst för nationalistiska diton. Sånger skapades för gemenskap, för inspiration och för att hedra fallna kamrater. På samma spår har det fortsatt in i våra dagar även om tillvägagångssätten och tonerna har tagit sig andra uttryck.

I Sverige hade den nationalistiska musiken sin storhetstid under 90-talet. Inte minst genom vikingarockbandet Ultima Thule som år 1992 släppte albumet För fäderneslandet, ett album som sålde platina, alltså över 100 000 exemplar. Under denna period så var det populärt att visa sin stolthet över sitt land och ursprung. Detta kom i uttryck genom att en omfattande skinheadvåg svepte över Sverige, en subkultur som förenade dåtidens ungdom genom musik, klädsel och inte sällan politiska åsikter.

Magasinet Nordland - påkostat och med en upplaga på 15 000 exemplar.

Musiken var väldigt viktigt för dåtidens nationalistiska yttringar, inte minst för rekrytering och som inkomstkälla. Många skivor producerades och spelningar arrangerades, ibland med närmare tusen besökare. Dessutom så fanns magasinet Nordland som fungerade som en plattform för musiken med reportage och intervjuer, blandat med texter om politik och kultur. Magasinet var påkostat för sin tid och hann komma ut med 15 nummer innan det lades ned. Med en upplaga på 15 000 exemplar så var magasinet ett viktigt och inflytelserikt verktyg.

90-talets framgångar med musiken i centrum medförde inte bara positiva effekter. Tyvärr så styrdes potentialen aldrig i rätt riktining, utan i kölvattnet uppstod en rörelse som var allt för genomsyrad av en negativ subkultur i stället för av en seriös politisk kraft. Mycket av 90-talets negativa tillblivelser är i dag borta, eller i alla fall väldigt marginaliserade. I dag har den nationalistiska rörelsen mognat och blivit mer som en seriös politisk kraft, även om det fortfarande finns mycket kvar att önska. Detta betyder dock inte att jag vill se en utveckling där musiken tonas ned och försvinner. Tvärtom, men musiken och dess potential måste styras i rätt riktning.

Nationalistisk musik.

I dag så lever musiken fortfarande kvar, även om det är långt ifrån samma utsträckning som tidigare, i alla fall om vi tittar på Sverige. Det släpps några få skivor varje år av det fåtalet band som fortfarande existerar samtidigt som det arrangeras någon spelning i bland. Att musiken har blivit så nedtonad beror på flera saker, bland annat på att den förkastas av flera nationalister som bespottar den så fort som möjligheten ges och på att musiken ofta laddas ned i stället för att köpas. Givetvis så är det bra att musiken sprids, men flera borde betala för den för att på så sätt underlätta för kommande skivsläpp.

Den kritik som framförs handlar ofta om att musiken är dålig och att spelningarna är negativa samt att det finns inslag av 90-talet. Alla har vi olika musiksmak, men att musiken skulle vara dålig är inte sant. Precis som med all musik så finns det både bra och dålig musik. Vad gäller spelningarna så håller jag med om att det finns inslag som gör dem negativa. Det finns dock även inslag som gör dem positiva, inte minst sett ur aspekter som handlar om gemenskap och ekonomi. Frågan är vad det hjälper att bara kritisera utan att agera och försöka åstadkomma förändring?

Skulle musiken tonas ned än mer så är jag övertygad om att vi alla skulle förlora på det. Därför vill jag se en utvecklande och växande musikalisk gren av den nationalistiska rörelsen. Utvecklingen som jag vill se är ökade satsningar på kvalitet vad gäller såväl skivor som spelningar samt nya genrer. Jag vill även se flera spelningar, trubadurkvällar och plattformer för musik, kanske ett ungdomsmagasin med visst fokus på just musik.

Jag är övertygad om att vi kan skapa en positiv utveckling, en renässans, av den nationalistiska musiken, men bara om vi axlar ansvaret tillsammans. Detta gäller skivbolag, arrangörer, band, konsumenter, organisationer, aktivister och även kritiker. Klarar vi detta så har vi mycket att vinna då musiken har en viktig funktion att fylla. Genom musiken så förmedlas känslor och budskap som inspirerar till fortsatt kamp för det som är ädelt och rätt, fortsatt kamp för folk och nation.