torsdag 11 augusti 2011

Musikens betydelse för svensk nationalism

Under 90-talet så hade den nationalistiska musiken sin storhetstid, men i dag så är den mer nedtonad. Detta är något som jag är bekymrad över då jag anser att musiken har en viktig funktion att fylla. Därför hoppas jag på en positiv renässans av den nationalistiska musiken.

Historiskt sett så har musiken varit viktig för politiska rörelser, inte minst för nationalistiska diton. Sånger skapades för gemenskap, för inspiration och för att hedra fallna kamrater. På samma spår har det fortsatt in i våra dagar även om tillvägagångssätten och tonerna har tagit sig andra uttryck.

I Sverige hade den nationalistiska musiken sin storhetstid under 90-talet. Inte minst genom vikingarockbandet Ultima Thule som år 1992 släppte albumet För fäderneslandet, ett album som sålde platina, alltså över 100 000 exemplar. Under denna period så var det populärt att visa sin stolthet över sitt land och ursprung. Detta kom i uttryck genom att en omfattande skinheadvåg svepte över Sverige, en subkultur som förenade dåtidens ungdom genom musik, klädsel och inte sällan politiska åsikter.

Magasinet Nordland - påkostat och med en upplaga på 15 000 exemplar.

Musiken var väldigt viktigt för dåtidens nationalistiska yttringar, inte minst för rekrytering och som inkomstkälla. Många skivor producerades och spelningar arrangerades, ibland med närmare tusen besökare. Dessutom så fanns magasinet Nordland som fungerade som en plattform för musiken med reportage och intervjuer, blandat med texter om politik och kultur. Magasinet var påkostat för sin tid och hann komma ut med 15 nummer innan det lades ned. Med en upplaga på 15 000 exemplar så var magasinet ett viktigt och inflytelserikt verktyg.


90-talets framgångar med musiken i centrum medförde inte bara positiva effekter. Tyvärr så styrdes potentialen aldrig i rätt riktining, utan i kölvattnet uppstod en rörelse som var allt för genomsyrad av en negativ subkultur i stället för av en seriös politisk kraft. Mycket av 90-talets negativa tillblivelser är i dag borta, eller i alla fall väldigt marginaliserade. I dag har den nationalistiska rörelsen mognat och blivit mer som en seriös politisk kraft, även om det fortfarande finns mycket kvar att önska. Detta betyder dock inte att jag vill se en utveckling där musiken tonas ned och försvinner. Tvärtom, men musiken och dess potential måste styras i rätt riktning.

Nationalistisk musik.

I dag så lever musiken fortfarande kvar, även om det är långt ifrån samma utsträckning som tidigare, i alla fall om vi tittar på Sverige. Det släpps några få skivor varje år av det fåtalet band som fortfarande existerar samtidigt som det arrangeras någon spelning i bland. Att musiken har blivit så nedtonad beror på flera saker, bland annat på att den förkastas av flera nationalister som bespottar den så fort som möjligheten ges och på att musiken ofta laddas ned i stället för att köpas. Givetvis så är det bra att musiken sprids, men flera borde betala för den för att på så sätt underlätta för kommande skivsläpp.

Den kritik som framförs handlar ofta om att musiken är dålig och att spelningarna är negativa samt att det finns inslag av 90-talet. Alla har vi olika musiksmak, men att musiken skulle vara dålig är inte sant. Precis som med all musik så finns det både bra och dålig musik. Vad gäller spelningarna så håller jag med om att det finns inslag som gör dem negativa. Det finns dock även inslag som gör dem positiva, inte minst sett ur aspekter som handlar om gemenskap och ekonomi. Frågan är vad det hjälper att bara kritisera utan att agera och försöka åstadkomma förändring?

Skulle musiken tonas ned än mer så är jag övertygad om att vi alla skulle förlora på det. Därför vill jag se en utvecklande och växande musikalisk gren av den nationalistiska rörelsen. Utvecklingen som jag vill se är ökade satsningar på kvalitet vad gäller såväl skivor som spelningar samt nya genrer. Jag vill även se flera spelningar, trubadurkvällar och plattformer för musik, kanske ett ungdomsmagasin med visst fokus på just musik.

Jag är övertygad om att vi kan skapa en positiv utveckling, en renässans, av den nationalistiska musiken, men bara om vi axlar ansvaret tillsammans. Detta gäller skivbolag, arrangörer, band, konsumenter, organisationer, aktivister och även kritiker. Klarar vi detta så har vi mycket att vinna då musiken har en viktig funktion att fylla. Genom musiken så förmedlas känslor och budskap som inspirerar till fortsatt kamp för det som är ädelt och rätt, fortsatt kamp för folk och nation.

2 kommentarer:

Johan Björnsson sa...

Hej Rasmus. Bra att du skriver om sådana här saker. Jag klipper in en kommentar som jag postade på Nationell.nu:

Rörelsen behöver bredda hela sitt musikkoncept. Det behövs System-dissiderande/nationell/pro-europeisk musik som tar sig an alla möjliga musikgenres; pop, rock, metal, hiphop (inte whigger-hiphop naturligtvis. Och för den som inte tror att man kan göra bra hiphop, gå in på min blogg och sök på ”Manau” och bli förvånad över att se semi-nationell och hednisk hiphop som blandas med folkmusik-toner och mytologiska teman. Sök även på ”Beltaine´s Fire”), folk, dansband, country, opera, bluegrass, neofolk, pagan folk, medeltida musik, folkmusik, folk metal, osv.

Dessutom behöver vi musik som raljerar och driver med Systemet (jämför med Metalmattes sånger i Blattarbråk, eller med någon raljerande trubadur) . Dvs som klär av Systemet. Det är ett oerhört viktigt vapen som vi ytterst sällan har utnyttjat i musikaliska sammanhang, och som skulle få mången ”mellanmjölks-svenssons” att vakna upp. Humorn är ett av de starkaste psykologiska vapnen att tillgå när man ska få indoktrinerade och rädda människor att sänka den mentala ”garden” som dom betingats av Systemet att hela tiden hålla uppe.

Men framför allt så behöver vi musiker som lär sig och för vidare kunskaper om våra traditionella europeiska och nordiska musikinstrument, dvs som fördjupar sig i folkmusiken. Även mera äldre folklig musik med inslag av dragspel och munspel osv.

Jag har i flera år försökt att promotera all möjlig musik (som inte kommer från den nationella/System-dissiderande rörelsen, och har också sett att den nationella/System-dissiderande rörelsen i vissa fall har tagit till sig vissa trender och idéer. Vad vi behöver göra är att bredda kontakterna med personer ur alternativa ”implicit whiteness”-musikgenres som är på frammarsch ute i Europa, som även har en stark anknytning till det europeiska, nämligen folk metal, pagan folk, medieval folk, neofolk, och även vanlig folkmusik. Det är DÄR Europas framtid ligger.

Eluveitie, som gav folk metal:en en bra skjuts framåt i Europa, ligger nu på snart 10 miljoner visningar med sin ”Inis Mona” (något som Nationell.nu borde skriva om. Jag har tidigare skrivit om Inis Mona, som är mer ”nationell” än man tror, på min gamla Motpol-blogg, och jag bidrar gärna med att skicka er den texten som underlag) på Youtube (se även deras ”Omnos” med över åtta miljoner visningar, eller varför inte med deras helt öppet nationella ”Slania´s song” med över en miljon visningar). Jämför det med typ någon låt av Shakira eller Lady Gaga som ligger på kanske 30-50 miljoner visningar på Youtube. Dessa två sistnämnda chockexponeras för de europeiska ungdomarna i MTV, radio, i tidningarna osv, och har låtar som i genomsnitt har ca 30-50 miljoner visningar på Youtube, medan Eluveitie, som totalt ignoreras av all västligt media förutom några enstaka nischade metalmedier i Tyskland, kan komma upp i 10 miljoner visningar. Detta beror på att Systemets skitbygge vittrar sönder i murbruket, i all snabbare takt. Se vad som händer nu i England t ex när engelsmännen organiserar sig mot de svarta/arabiska upploppen/plundringarna. Systemet håller på att implodera och folk börjar att vakna upp.

Fler och fler grupper i folk metal-genren börjar nu också att mer och mer glida över och bli öppet nationella och pro-europeiska i sina texter. Vi måste därför utöka relationsbanden, utöka vårt nätverk, bygga allianser, smälta samman, med alla tänkbara variabler i denna vår ödestimmas kamp.

Söndrade vi falla, men enade vi stå. Så enkelt är det bara.

Låt Europas politiska, andliga, och kulturella revolution börja!


PS: För övrigt är hela min blogg fylld med alternativ musik, för den som inte visste det. Titta gärna in på ett besök och vidga vyerna (johanbjornsson.blogspot.com)

Rimfaxe sa...

Tack för artikeln, Rasmus.

Här tänkte jag ta tillfället i akt med att tipsa om Eliwagar som relativt nyligen gav ut sitt fjärde album. Musiken är naturorienterad och även om texterna inte präglas av politiska budskap är stämningen nationalromantisk. De tidigare albumen har haft en del krigiska, patriotiska inslag i folkmusiken medan den nya skivan är mer melodiös och en aning vemodsanstruken.

Jag tror att vi framöver kommer att se en bredare framväxande musikscen som harmonierar med nationalismen även om den inte alltid kommer att framföras med ett övertydligt budskap. Detta tror jag inte alls kommer att vattna ur det nationella budskapet, eftersom uttalade nationalistiska band kommer att fortsätta med sin musik, men detta breddande har i mina ögon en positiv effekt som stärker våra positioner, bidrar med vitamininjektioner och kan öka samarbeten mellan närstående genrer av musik. Sådana samverkande dynamiker kan vara mycket fruktsamma på sikt.

Ett par låtar med Eliwagar;

http://www.youtube.com/watch?v=RmduvCbep-4

http://www.youtube.com/watch?v=sbd0M_z9epo

http://www.youtube.com/watch?v=jJF9hSv1MDg