Nyligen så sänkte Arla avräkningspriset för mjölken med
10,3 öre, till låga 288,4 öre per kilo. Detta är bara ett av många hårda slag
som drabbat en i övrigt redan utsatt yrkesgrupp. Den globala marknaden håller
tillsammans med den politiska ignoransen på att rasera de kvarvarande
spillrorna från bondesamhället. Klockorna klämtar och det är hög tid för den
svenska bonden att agera.
Arlas nya sänkning innebär att avräkningspriset har sjunkit
med 62 öre per kilo under det senaste året. I ett totalsammanhang så handlar
detta om mycket pengar som går förlorade, pengar som för de flesta bönder är
nödvändiga för att kunna överleva och samtidigt upprätthålla ett fungerande
företag. De mindre småskaliga produktionerna balanserar många gånger på
marginalen och ekvationen blir helt enkelt negativ efter att omkostnader har
inräknats.
Anledningen till den nya sänkningen är, enligt Arla, oväntat
stora mjölkmängder globalt. Det känns aningen märkligt att en småskalig svensk
bonde i djupaste Småland drabbas av mjölkproduktionen på andra sidan av
jordklotet, men så fungerar den globala marknaden. Det är oroväckande och det
håller på att slå ut det svenska lantbruket. Sedan Sverige gick med i den
Europeiska Unionen år 1995, och således öppnade för frihandel på den globala
marknaden och en ohållbar konkurrenssituation, så har de svenska mjölkbönderna
rasat i antal. Då fanns det över 17 000 mjölkproducenter, i dag så
återstår endast 5 000. Tilläggas bör att det är de mindre produktionerna
som försvinner till förmån för ett mindre antal industrijordbruk.
 |
De svenska bönderna måste kasta högafflen som symboliserar starten på ett bondeuppror för en bättre framtid, och vi måste stötta dem. |
Från politiskt håll, och då samtliga spektakel i riksdagen
inräknade, så hörs varken protester eller ärliga förslag som syftar till att
vända utvecklingen till förmån för bönderna och vårt folks framtida
matproduktion. Att det nu har gått så långt att vi är avlägset ifrån
självförsörjande på livsmedel bör betraktas som landsförräderi. Frågan är vem
som tar ansvar för detta, ansvar för att passivt ha tittat på medan bönderna
föll en efter en? Om bondedöden fortsätter i samma takt så måste vi börja
importera i princip all livsmedel, och detta inom en snar framtid.
Den politiska röst som en gång ekade över vårt land genom
Centerpartiet (tidigare Bondeförbundet) har sedan länge tystnat. De
centerpartistiska tungorna har i dag gjort sig av med retoriken som försvarade
de svenska bönderna. I dag så handlar den moderna centerpolitiken om vikten av
urbanisering och att se till att det svenska folket byts ut. Inte heller bland
bondeorganisationer som LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) så hörs några
aggressiva röster, utan de tycks ha förpestats av den politiska korrektheten.
Den enda politiska kraft som i dag står på den svenska bondens sida är
nationalismen, detta då brukandet av jorden och respekten för djur och natur är
en central aspekt inom denna ideologi.
 |
Sveriges mjölkproducenter försvinner i en snabb takt. |
Ser vi till realiteten så står de svenska bönderna
handfallna inför en riksdagspolitisk ignorans och en global världsmarknad. En
världsmarknad som saknar respekt för högre värden, småskalighet, djur och
natur. En globaliserad industri vars främsta mål är att producera billigt. Hur
ska de svenska bönderna då lyckas ta sig ur detta ekorrhjul som vill förinta
deras existens? Det naturliga hade givetvis varit att den politiska makten hade
tagit sitt ansvar genom att skydda den svenska bondenäringen från orättvis konkurrens utifrån och samtidigt uppmuntrat till inhemsk produktion. Detta kommer
dock aldrig att ske med den pöbeln av partier som i dag sitter i riksdagen. Inte
heller bondeorganisationer som LRF eller konsumenterna kommer att lyckas ändra
på situationen.
Vi måste inse att detta är ett problem som berör oss
alla, det är ett problem som på allvar hotar vår frihet och vår nationella
suveränitet. Om bönderna försvinner så är det dock så mycket mer som försvinner
än den reella matproduktionen. Utan bönderna så kommer vi att gå miste om
enormt många arbetstillfällen som finns runt lantbruksnäringen, vi kommer att
mista mycket av det öppna landskapet och vi kommer att mista en länk som följt
oss genom historien. Det är lätt att tycka att det är vackert med gärdsgårdar,
betande kor och gula sädesfält. Det är dock inget som vi skall ta för givet.
 |
Det öppna landskapet och allt annat som tillkommer med hjälp av bönderna kan vi inte ta för givet. |
De flesta bönder som jag pratar med ger ett uppgivet
intryck inför framtiden. Vissa pratar om att lägga ned verksamheten för att det
inte längre är lönsamt att hålla på, många har redan valt att sluta. Ett fåtal
vill gärna, som hedersamma representanter för sin livsstil och yrkesroll, agera
och kämpa för bättre villkor. Dock så saknas det avgörande draget och kanske
beror det på det svajande modet i många av yrkeskamraternas tyngda hjärtan. Den
förbannade fegheten tycks ha angripit vårt folk på alla plan, men i svåra tider
så kan vi alltid gå tillbaka till historien för att inspireras av våra
förfäder. I detta fall av bönder som revolterat mot förtryckande makthavare och
som offrat allt för en chans till en bättre framtid, för dem själva och för
deras yrkesarvtagare.
Den nuvarande situationen för de svenska bönderna kan
inte lösas av någon annan än av bönderna själva. Att beklaga sig över politisk
idioti, globalisering och förtryck har aldrig lett till förändring. Bönderna
måste själva vara förändringen och detta genom handlingskraft och ett resolut
uppvisande av att nog är nog. Hur detta kommer att praktiseras är upp till
bönderna själva, men snart så måste upprorets högaffel kastas, och då måste vi
ge dem vår lojalitet för att bekämpa överstatligt förtryck och politisk idioti.
(För att vara övertydlig så bör inte min text tolkas som
ett försök till uppvigling, inte heller som en strävan att fysiskt nedgöra dem
som jag kritiserar)
Relaterat