Migrationsverket fortsätter att härja i Småland

Under de senaste åren så har Migrationsverket invaderat flertalet småländska småsamhällen genom att öppna upp asylboenden, något som har skapat förödande konsekvenser för den svenska befolkningen. På tur står nu samhället Landsbro. Vilket scenario kan invånarna egentligen vänta sig?

Sverige blir allt mer mångetniskt och mångkulturellt. I takt med detta så trycks det svenska tillbaka, det förnedras och ersätts. I storstäderna så har denna utveckling varit tydlig under lång tid och den har frambringat djupa ärr i tystnadens parlament. På landsbygden och i småsamhällena så har dock svenskheten frodats och den mångetniska utvecklingen har varit relativt osynlig. Nu syns dock en tydlig tendens som pekar på att denna tid är förbi.

I Småland så finns det sedan tidigare en rad orter som har asylmottagningar, men bara under den senaste tiden så har Migrationsverket valt att placera ut tusentals asylanter i småsamhällen i norra Småland. För att nämna några så har detta skett i Kristdala, Kristineberg, Totebo, Järnforsen, Ingatorp, Mariannelund och inte minst på flera campingplatser på Öland samt i Västervik. På tur står samhället Landsbro i Vetlanda kommun, som nu står inför en obehaglig situation. Jag ska nedan beskriva varför invånarna i Landsbro bör känna oro.

När Migrationsverket har beslutat sig för att etablera sin verksamhet i ett samhälle så är förfarandet väldigt hemligt och odemokratiskt. Tillvägagångssättet går att kritisera på många punkter, inte minst konsekvenserna som följer av deras verksamhet. Jag har själv erfarenhet av flertalet möten där Migrationsverket har deltagit, så jag vill påstå att jag har någorlunda koll på hur det går till.

Det kom mycket folk till det öppna asylmötet i Mariannelund, ett möte som hölls långt efter att Migrationsverket startat upp sin verksamhet.

För att summera det generella förfarandet så inleder Migrationsverket med att leta efter fastigheter, någon kontakt med berörda kommun är inte nödvändig. När Migrationsverket har hittat en godkänd fastighet så undertecknas avtal och kommunen informeras om att ett asylboende kommer att öppnas samt att ett visst antal skolplatser måste ordnas. Människorna som bor i samhället undanhålls information och har ingen möjlighet att påverka beslutet.

När Migrationsverket känner för det så anordnas ett informationsmöte, antingen en tid innan eller långt efter att de asylsökande har anlänt. På dessa möten så insveps information i fina termer och inte sällan så är det någon representant som berättar om hur synd det är om de asylsökande och att svenskarna måste öppna sina armar. När samhällsinvånarna framför kritik så görs detta inför döva öron och svaren som ges tycks mer handla om att vilseleda frågeställaren än att ge ett rakt svar.

Då Migrationsverket väl har etablerat sin verksamhet så följer en orolig tid. I samtliga småsamhällen som jag räknade upp ovan så har Migrationsverkets verksamhet skapat problem i olika former, problem som har drabbat den svenska befolkningen på ett negativt sätt. Utöver otrygghet, uppgivenhet och felfördelade resurser så handlar det också om ren kriminalitet så som snatterier, stölder, droganvändning, bråk, förstörelse och vårt lands mest omfattande gruppvåldtäkt. Denna problematik förekommer således inte på enstaka platser, utan den är allmänrådande. Den som påstår motsatsen ljuger.

Någon må tycka att jag låter drastisk i min beskrivning, men jag beskriver bara verkligheten. Jag kan omöjligt finna positiva fördelar med Migrationsverkets verksamhet som på något sätt skulle kunna uppväga någon slags förståelse för den förödelse som har drabbat dessa småsamhällen och dess invånare. För mig är det helt enkelt omöjligt att blunda för gruppvåldtäkten och hurra för några afghaner som lagar afghansk mat med Birgitta Johansson i Centrumhuset i Mariannelund.

Jag i samtal med Markus Kyllenbeck som är en av boarna i dramat. Han har hyrt ut fastigheter till Migrationsverket i Mariannelund, Ingatorp och nu senast i Landsbro. Folket får lida, men judaspengarna rullar in.

Om vi vänder blickarna mot Landsbro så är det redan klart att Migrationsverket kommer att begagna sig av exakt samma förfarande där som i de andra småsamhällena. Migrationsverket har redan tecknat ett avtal med fastighetsägaren Markus Kyllenbeck som är VD för bostadsbolaget Bruzahem AB, alltså samma bolag som hyr ut till Migrationsverket i Mariannelund och Ingatorp. Preliminärt så kommer ett informationsmöte att arrangeras den 18 juni.

Människor i Landsbro har bland annat på nätet gett uttryck för ett starkt ogillande med att stå värd för ett asylboende, och det är kanske inte så konstigt med tanke på vad som händer när Migrationsverket kommer på besök. Människor i Landsbro lever sina liv där, de har sina familjer där och många har säkert för avsikt att leva där till livets sista dagar. Givetvis så vill de undvika att deras samhälle förvandlas till ett nytt Mariannelund, eller än värre.

En bild från ett möte där både vi nationalister samt journalister inte fick närvara. Några månader innan mötet så närvarade jag och en annan nationalist under ett helt stängt möte där sanningen bakom Migrationsverkets verksamhet kom fram i ljuset.

Att som vanlig medborgare försöka påverka Migrationsverkets beslut är som sagt svårt. Detta då Migrationsverket agerar på uppdrag av den politiska toppen, en topp som aktivt verkar för den mångetniska utvecklingen. När det gäller denna fråga så existerar det ingen demokrati. Det prövades för många år sedan men då gick folket emot eliten och sedan dess så har folket fråntagits sin naturliga rätt att bestämma över sitt öde. Den mångetniska expansionen är således helig och står över alla former av vad folkstyre och lokaldemokrati egentligen innebär. Vad är då alternativen?

Det må vara lätt att bli slukad av defaitismens käftar och känna uppgivenhet, men att ge upp får aldrig bli det slutgiltiga alternativet. Förvägras vi rätten att kämpa genom demokratins valurnor så måste vi finna nya vägar, vi behöver inte bli passiva och hålla käften. Den mångetniska och samtidigt svenskfientliga utvecklingen pågår intensivt i hela vårt land, dygnet runt. Ett angrepp på ett litet samhälle, oavsett i vilket landskap det än må vara, är ett angrepp på vårt folk och vår nation som helhet. Därför är det av yttersta vikt att vi fattar mod och slår tillbaka mot dessa angrepp och dess upphovsmän. Nog är nog, och nog är det nu.

Bor du i Landsbro eller i dess närhet? Se då till att prata med folk i samhället, organisera er, kom till mötet och protestera vredesfullt. Ni behöver inte acceptera denna utveckling, ingen behöver acceptera denna utveckling.

Relaterat
Öppet möte om asylverksamheten i Mariannelund
På plats vid nytt krismöte i Mariannelund
På stängt krismöte om asylproblematiken i Mariannelund
Asylmöte i Järnforsen
Välbesökt möte om asylboende i Kristdala