På besök i Djursdala

Under helgen bar det av till det natursköna Djursdala som är en liten landsbygdsort, bestående av flertalet byar, som ligger i nordöstra delen av Vimmerby kommun. I orten bor cirka 250 invånare. Bygden som idag är Djursdala omnämndes första gången i ett gåvobrev redan år 1398 och då stavades det Jwrsdal. År 1422 ändrades benämningen till Jursdal och under 1700-talet blev det Juttersdala. I slutet av 1700-talet ändrade slutligen prästen Natanael Rosinius bygdens namn till Djursdala till invånarnas förtret. De plockade bort d:et och använde namnet Jursdala på bygden enda fram till 1900-talet.

Vacker utsikt från Lindstorps kulle

De fridlysta Backsipporna

Utöver ett vackert småländskt landskap med kullar, gärdsgårdar, hagar, djur, blommor etc. så har Djursdala en rad historiska och kulturella sevärdheter att bjuda på. Första stoppet blev vid Hembygdsgården på änglamarken Lindstorps kulle. Hembygdsgården är ifrån börjar av 1700-talet. På kullen och nedför branterna kryllar det av Backsippor, en blomma som är fridlyst i Sverige. Utsikten från kullen än fantastisk då man ser det vackra landskapet och nedanför kullen glimtar sjön Juttern.

Utsikt över det vackra landskapet

Backsippor i förgrunden och sjön Juttern i backgrunden

Utöver Backsippor så fanns det en mängd andra blommor. Bland annat Vitsippor

I Djursdala fanns så kallade tjärdalar i varje by och hos en av dessa blev nästa besök. Kvar av tjärdalen fanns stengrunden på vilken man brände tjäran. Trätjära är något som var viktigt för vår förfäder och även för oss, nutida generationer. Sedan järnåldern har tjära framställts i Sverige och under medeltiden började tjäran att exporteras. Sverige hade nästintill monopol på tjärhandel fram till 1700-talet. Tjära användes för att skydda olika sorters träkonstruktioner. Det var speciellt viktigt för att skydda fartygens träskrov. För ett antal år sedan fick jag själv äran att hjälpa till att bränna tjära. Att göra det på förfäders vis var både spännande och intressant.

Tjärdal

Vidare bar det av mot varggroppen. Vägen in till varggroppen går längsmed en liten bäck som pårlar mellan de gröna lövträden, väldigt idylliskt. Så kallade varggroppar har använts sedan stenåldern och använts till att främst jaga varg och älg. Groparna var oftast cirka 3-4 meter breda och omkring 2,5 meter djupa. När groparna grävts lades enklare pinnar och mossa över groparna så att djuren lätt skulle trilla i. I mitten av 1300-talet stadgades det, i Magus Erikssons landslag, att varggropar skulle upprätthållas. Varggropparna förbjöds år 1864.

Bäcken längsmed vägen till varggroppen

Lönnen

Vägen till Lönnen

Avslutningsvis bar det av till Ungstorp för att dels skåda den stora Lönnen och dels titta på utsikten från utsiktstornet. Ungstorp ligger högt beläget och det erbjuder en fantastisk utsikt över hagar, sjöar och skogar. Lönnen, som sannolikt är Sveriges största, mäter 5,5 meter i omkrets och har en höjd på 25 meter. Sedan 1962 är den efterlyst som ett naturminne. Historiskt sett så tappades lönnarna på sav under våren av våra förfäder. Saven kokades sedan till sirap.

Utsikt från utsiktstornet vid Ungstorp

Vacker himmel

Sveriges flagga vajade vackert mellan trädtopparna

Till slut var det dags att bestiga utsiktstornet för att njuta av utsikten och ta några fina bilder. Antar att det får bli fler besök till Djursdala för att titta på alla sevärdheter som inte hanns med denna gång.