EU – ett verktyg för det industriella jordbruket

I takt med att svenska bönder kraftigt minskar i antal så importerar Sverige idag billiga livsmedelsprodukter som vi själva skulle ha kunnat producera. Bakom står EU-byråkrater och andra globalister och applåderar.

Med hjälp av regler, riktade bidrag och den fria handeln importeras idag billiga livsmedelsprodukter med hjälp av EU till Sverige, från Europa och övriga världen. Samtidigt blir situationen ohållbar för svenska jordbrukare, men framförallt för småbrukare. Det blir helt enkelt svårt att konkurrera med andra länders jordbruk som inte har samma omkostnader för tex. skatter, avgifter och dyra maskiner.

Resultatet blir att svenska jordbrukare får en sämre ersättning för det som produceras då priserna dumpas när billiga livsmedelsprodukter kommer in utifrån. I längden blir det ohållbart för mindre produktioner att gå runt med en hållbar produktionsvinst. De svenska småskaliga bönderna tvingas därför att ta lån och ställa om till storskaliga jordbruk, något som många drar sig för då tiderna ser ut att bli tuffare. Viktigt att påpeka är också att få bönder som lånar för att bygga ut sällan äger sina gårdar själva. Istället är det bankerna som äger dem. Det andra alternativet är att avveckla produktionen. Statistik från Jordbruksverket visar att priserna på produktionsmedel stigit med i genomsnitt 28 % samtidigt som producentpriserna, för främst kött, mjölk och spannmål, sjunkit med i genomsnitt 12 % mellan åren 1994-2005. Det är således svårt att prata om balans, något som är viktigt för alla företagare.


Att de småskaliga jordbruken slås ut är inget unikt för Sverige, utan det är en verklighet för samtliga medlemsländer i den Europeiska Unionen. Utvecklingen mot stora industriella jordbruk gynnas av EU-bidrag. Inom EU finns det tex. ett bidrag som kallas exportbidrag som gynnar stora producenter inom Europa. Med hjälp av bidraget får producenter pengar för att dumpa sitt överskott i andra länder. Kritiker menar dock att exportbidraget stimulerar överproduktion och förstör för fattigare länder.

Enligt statistik från Jordbruksverket blir de svenska jordbruken större, men färre. De småskaliga jordbruken slås ut och ersätts av storskaliga jordbruk, helt i linje med EU. Statistik från Svensk mjölk visar också på att Sveriges mjölkbönder försvinner i rasande tempo. I november år 2008 fanns det endast 6476 bönder i Sverige. Detta kan jämföras med år 1995 då det fanns över 17 000 bönder i Sverige. Om inte detta vore nog så var, enligt Jordbruksverket, var femte jordbrukare 65 år eller äldre år 2007.

En vurmare för storskalighet är Annika Åhnberg, förre detta socialdemokratisk jordbruksminister mellan åren 1996-1998. Under 70-talet var hon aktiv i Förbundet kommunist och under 80-talet i Vänsterpartiet. Hon lämnade dock Vänsterpartiet i protest mot partiets EU-motstånd. I ett reportage i Sveriges radio om framtidens jordbruk uttalade sig nyligen Åhnberg i ämnet och menar att jordbruket måste bli storskaligt, effektiv och använda sig av genmodifiering. Hennes vision är att vi skall ha ett globalt jordbruk som skall mätta alla världens munnar.

Jordbruket har varit en tradition för vårt folk som sträcker sig tusentals år tillbaka i historien. I takt med att industrialiseringen började ta vid i mitten av 1800-talet och verkligen satte fart i början av 1900-talet så valde många människor att överge jordbruket till fördel för en mer urban livsstil inne i städerna. Jordbrukssamhället övergavs alltmer och från mitten av 1900-talet har mjölkleverantörer i Sverige ständigt minskat i antal.

Ser vi på statistiken så ser framtiden dyster ut. Småskaliga, självägda och långsiktiga jordbruk som håller landskapen öppna håller på att ersättas av stora industriella jordbruk, där det handlar om pengar och inte om kärlek till djur och natur. Utvecklingen går åt helt fel håll om man ser med nationalistiska ögon på problematiken, men åt rätt håll om man är en liberal EU-globalist. Sverige måste ha ett decentraliserat jordbruk som kan göra oss självförsörjande och som värnar om landsbygden.