torsdag 26 november 2009

Jehovas vittnen ringde på dörren

För en tid sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och möttes av två män som presenterade sig och berättade att de tillhörde Jehovas vittnen. Jag har inga vidare förutfattade meningar om dem, utöver att jag anser att deras resonemang bygger på utopi och på många sätt strider mot mina nationalistiska värderingar. Dock skall jag erkänna att vi var någorlunda överens om vissa frågor. Jag lyssnade på vad de hade att säga och vi diskuterade fram och tillbaka i säkert en halvtimma. Tänkte i korta drag redogöra för lite av diskussionen här.

Jag är inte troende kristen på något sätt, men jag respekterar människors olika val så länge som de respekterar mig för mina val och inte trampar på mina värderingar som nationalist. Dessutom så tycker jag att det är utvecklande att diskutera med människor som tycker olika. Religion är ett intressant ämne, men det har aldrig varit något som har fastnat mer hos mig än som ett intressant ämne.

Hur som helst så berättade de lite kort om deras rörelse och vi kom in på familjen, en fråga som vi var relativt överens om. Som nationalist ser jag familjen som fundamentet i samhället, något som skall värdesättas och prioriteras. Detta är tämligen grundläggande för olika kristna inriktningar, inte minst för Jehovas vittnen.

Tyvärr så har den traditionella familjen de senaste årtiondena kommit att utvecklas i en allt mer destruktiv riktning. Mycket på grund av den socialliberala värdegrund som samhället i dag vilar på, en värdegrund som går ut på att vi skall tänka på oss själva, istället för att bilda familj och se till helheten. Dessutom står det politiska etablissemanget i stort sett och applåderar denna utveckling, allt enligt den moderna ordningen.

Den traditionella familjen håller på att malas sönder i en köttkvarn som drivs av liberaler, marxister och feminister. Dessa tre är även påhejare av den fria aborten som i dag tar livet av omkring 40 000 foster varje år. Dessutom har aborträtten nära på normaliserats till vilket preventivmedel som helst. Detta är i mångt och mycket ett resultat av dagens liberala samhälle som inte kräver något ansvarstagande, utan enbart fokuserar på individuell frihet. Frihet under ansvar är inte längre något som råder, i dag handlar det om total frihet utan ansvar.

Likt Jehovas vittnen är jag motståndare till abort, dock inte lika långtgående. Till skillnad från dem så skulle jag inte se några problem med att tex. en våldtagen kvinna fick rätten att göra abort om hon skulle önska detta. Här kan knappast kvinnan klandras för sexuell ansvarslöshet.

Vi fortsatte in på den omoral som genomsyrar samhället, en omoral som kan gestaltas i en nedbrytande kultur som består av egoism, osäkerhet, sexuell lössläppthet, alkohol- och drogmissbruk, kriminalitet, konsumtion, depressioner, uppgivenhet etc. Vi var överens om att detta var ett stort problem och att denna utveckling inte kunde vändas med hjälp av dagens politiska eliter som själva är omoralens okrönta väktare.

Vi var dock inte överens om lösningen på detta problem. Jehovas-representanterna å sin sida menade på att Gud skulle lösa alla problem. Jag invände mot detta och menade att om Gud nu är skaparen så är han även skaparen av denna omoral. Personligen skulle jag vilja se en nationell folkrörelse som grundar sig på traditionella värderingar och där det är naturligt att ta hand om varandra.

Vi diskuterade vidare och kom in på globalism och mångkultur. Efter några minuters diskussion framkom det att de inte såg några problem med dessa två onda ting. I stället berättade de att deras idealiska värld var en global mångkultur där alla människor var kristna och följde Gud, en så kallad teokrati. Nationalstaterna skulle bort till fördel för Guds rike och alla skulle leva i harmoni med varandra. Hur harmoniskt det skulle bli att tvångskonvertera 1,5 miljarder muslimer till kristendomen hade de dock inget direkt svar på utan menade i stort sett att Gud hade det svaret. De menade också på att Gud skulle se till att världen inte blev som en stor brinnande förort likt Rosengård.

Jag la fram min syn på det hela och förklarade att både globalism och mångkultur är två enorma problem som håller på att förslava och förinta de europeiska folken. Att bryta upp nationerna till förmån för en global mångkultur skulle på ett allvarligt sätt hota den världsliga mångfalden av olika folk och kulturer. En global mångkultur är dessutom globalivrarnas mål. Att globalisterna fullkomligt struntar i natur och människor är självklart sekundärt då det primära för dem är makt och maximal profit. En världsbefolkning med samma behov är självklart att föredra framför fria folk med egna unika kulturer i detta syfte.

Denna idé om en global värld har redan påbörjats i praktiken, inte av Gud utan av just globalisterna, inte minst genom den Europeiska Unionen där en centraliserad maktapparat förringar nationernas självbestämmande och frihet.

Summa summarum så var det en intressant diskussion men något Jehovas vittne kommer jag aldrig att bli, det är en sak som är säker. Innan de gick fick jag en broschyr av dem, samtidigt som jag gav dem var sitt nummer av tidningen Nationell Idag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Bra jobbat "sonen"! Tyvärr så fastnar många tom nationella vid de sk kristnas budskap/resonemang om familjesammanhållning odyl. Men man missar ju därigenom själva poängen! Rasblandningen, globaliseringen och resten leder ju till den raka motsatsen!

Nej, välj The Aryan Nations istället om du nu ska böna oc be någon gång du Vite Herre!

/XXXL

Anonym sa...

Väldigt bra skrivit Rasmus.

Mvh

Per

Rasmus Gårdebrink sa...

Till anonym (XXXL)

Det finns som bekant olika tolkningar av kristendomen. Tar vi tex. Svenska kyrkan och Jehovas vittnen så skiljer dem sig åt på många punkter, men den globala mångkulturen finns hos båda. Svenska kyrkan har som bekant även trampat ner sig i det degenererade träsket av politisk korrekthet och omoral.

Sedan finns det tappra män som har haft både nationalism och Gudstro som ett ledsnöre i deras kamp. Jag tänker inte minst på Corneliu Codreanu.

Den rätta vägen för svenska nationalister bör vara just nationalismen, dess andlighet och moraliska principer.

Rasmus Gårdebrink sa...

Till anonym (Per)

Tack så mycket!

Anonym sa...

Jag instämmer. Jag lever i nuet med det tredje ögat inställt mot förr, ständigt. Du blev väl inte upprörd över mitt inlägg?

/XXXL

Rasmus Gårdebrink sa...

Till Anonym (XXXL)

Nej, jag blev inte upprörd över ditt inlägg.