Corneliu Zelea Codreanu föddes den 13 september år 1899 och mördades den 30 november år 1938 av den rumänfientliga regimen. Codreanu vigde större delen av sitt liv åt kampen för ett fritt Rumänien. Genom hans död upphöjdes han till nationell martyr och kom därför att finnas med sida vid sida med sina heroiska legionärer som fortsatte kampen som Codreanu påbörjat.
Till skillnad från många andra så valde han att gå sin egen väg, en farlig väg genom hat och förtryck som sedermera skulle leda till hans död. Codreanu ansåg att det viktigaste var att uppfylla plikten mot folket och landet, att göra rätt. Att offra sig för en högre sak var naturligt och Codreanu menade att hjältemodets lön var döden. Han var en slipad talare, karismatisk ledare och en folklig hjälte.
Codreanu såg ett allvarligt hot i främst kommunismen, sionismen och kapitalismen då dessa gick i strid mot traditionella värderingar om familjen, folkgemenskapen, Gudstron och fäderneslandet. Han avskydde storstäder, där han menade att destruktiviteten frodades och tog strypgrepp på folket. Han ville därför återskapa jordbrukssamhället, då han var av uppfattningen att jordbruket skulle leda till att folket började leva sunt. I takt med att fientligheten mot det rumänska växte sig allt starkare så valde Codreanu att organisera ett motstånd, ett motstånd som världens destruktiva krafter sent skall glömma.
Redan som 19-åring bildade han sin första organisation tillsammans med andra nationalistiska studenter – Det kristnationella förbundet. Förbundets medlemmar svor en ed om att bekämpa de orättvisor som bredde ut sig i landet och som hotade det rumänska folket. Den första tiden lades fokus på att bekämpa kommunismen, som vid denna tid var utbredd och av Codreanu ansedd som ett allvarligt hot mot landet. Flera händelser följde där Codreanu och hans aktivister tog upp kampen för att bevara de traditionella värderingarna.
Codreanus rörelse växte sig allt starkare och detta sågs inte med blida ögon av den rumänska regimen och dess lakejer. Klimatet hårdnade och nationalisterna fick bland annat utstå hetskampanjer från media och brutalt polisvåld. Som följd av detta lät Codreanu, år 1927, bilda den paramilitära organisationen Järngardet. Tanken med gardet var att skapa en människa som kommunisterna och kapitalisterna aldrig skulle förmå. En människa som skulle verka som ett föredöme rent andligt och moraliskt, uppvisa strikt disciplin, heroism, lojalitet, styrka och mod. Codreanu och hans legionärer förkastade materialism, sexuella relationer innan äktenskapet och alkohol. De ansåg att det var deras plikt att motarbeta dessa företeelser eftersom att det förpestade folksjälen. Medlemmarna i gardet kom att kallas för legionärer och dess lokalgrupper för nästen.
Järngardets medlemmar red ofta genom städer och byar, sjungandes nationalistiska marschsånger, för att informera folket om deras verksamhet. De arrangerade möten och höll tal till stora folkmassor och populariteten bara växte. Oftast var polisen omkring legionärerna för att försöka stoppa deras möten och marscher. Det hände att polisen misshandlade eller öppnade eld mot legionärerna.
År 1936 var det dags för allmänna val och Codreanus parti Allt för fäderneslandet blev det tredje största, något som irriterade regimen som förbjöd partiet att existera.
År 1938 sitter Codreanu fängslad tillsammans med ett antal andra legionärer. Under natten blir de utförda på fånggården och leds in i lastbilar. De bakbinds och får inte tala med varandra. Efter att ha transporterats en bit stannar lastbilarna och fångarna förs ned i en skog där de stryps på angiven signal. De skjuts sedan i ryggen för att det skall se ut som att de har försökt rymma.
Efter mordet låter en grupp legionärer hämnas morden genom att skjuta ministern som var ansvarig för moden. De tar även över en radiostation där de meddelar allmänheten att Codreanus död är hämnad.
Innan Codreanu mördades hann han gifta sig med sin fru Elena Ilinoiu inför ett stort antal gäster bestående av släkt, vänner och legionärer.
Codreanu har kommit att bli en stor inspirationskälla för nationalister över hela världen, inte minst i Sverige. Codreanu och hans legionärer skänkte en enorm idealism och kampvilja. Deras blickar var riktade framåt och deras hjärtan slog för frihet. Legionärerna fruktade ej döden, ty de var villiga att offra sina liv för folk och nation.
Hedra Codreanu på hans dödsdag den 30 november genom att ägna honom och hans legionärer en tanke av stolthet och beundran. Hedra Codreanu som ett föredöme som med mod och styrka kämpade in i döden för sin vision om frihet för sitt folk.
För er som vill fördjupa er i Codreanu och hans legionärsrörelse kan jag varmt rekommendera hans självbiografi – Till mina legionärer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar