Förutsättningarna för att det skulle kunna bli en spännande partiledardebatt såg bra ut. Inte minst med anledning av Juholts iver över att få till stånd en debatt med Reinfeldt, sedan han valdes till partiordförande för Socialdemokraterna. Under partiledardebatten så skulle drabbningen äntligen ske. Dessutom så är det politiska läget ostabilt då de oppositionella partierna kan fälla regeringens förslag, och inte sällan så är det Sverigedemokraterna som har en avgörande roll i detta. Därmed fanns chansen till handutsträckningar partierna emellan. Nedan följer ett kort sammandrag av debatten.
Reinfeldt började med att berömma den egna politiken på ett självsäkert sätt. Han beskrev Sveriges ekonomi som väldigt framgångsrik och menade att möjligheterna är stora om arbetslinjen fortsätter att utvecklas enligt borgerlig-modell. Som det ser ut nu så kommer dock borgarna att få motstånd från oppositionspartierna när det gäller arbetspolitiska frågor, inte minst när det gäller a-kassan och flera jobbskatteavdrag.
Debutanten Juholt däremot beskrev tvärtemot en bild av ett kallt Sverige där fattigdomen drabbar sjuka och arbetslösa. Han kritiserade borgarnas ansvarslösa hantering av välfärden som har resulterat i ett otryggare samhälle. Juholt sade sig vilja se bättre löner i vård och omsorg, tryggare arbetsplatser, bättre skola och utbildning. Han pekade samtidigt på den omfattande arbetslösheten trots att konjunkturen vänder. Juholt framförde en mer traditionell socialdemokratisk vänsterpolitik. Han gjorde det hyfsat och gick flera gånger till attack.
Reinfeldt kritiserade Juholt genom att beskriva hans politik som ett luftslott och att det är ansvarslöst att lova allt till alla utan att kunna finansiera det. Juholt menar dock att de inte har lagt några ofinansierade förslag.
Centerpartiet genom Maud Olofsson tydliggjorde än en gång sitt nya vägval. Från svenskt landsbygdsparti till svenskfientligt invandrarparti.Den ivriga mångkulturalisten Maud Olofsson sade sig tro att Sverige kan bli ett nybyggarland, men för att bli det så måste vi attrahera. Hon menar bland annat att Sverige behöver fler afrikaner och asiater för att bygga detta nybyggarland. Olofsson verkar dock ha glömt att det redan bor ett folk i Sverige, nämligen det svenska folket. Vidare så menade hon att Socialdemokraterna fortfarande förespråkar bidrag framför jobb och hon fruktar ett samarbete mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Hon sade även att Mona Sahlin kan kritiseras, men att hon aldrig svek öppenheten.
Åkesson hade innan debatten bestämt sig för att inte ta upp något om invandring då Sverigedemokraterna ofta anklagas för att vara ett enfrågeparti. Dock så passade andra på att ta upp ämnet med Åkesson, inte minst Olofsson. Annars så var Sverigedemokraterna ett ämne som kom upp flera gånger i olika sammanhang.
Till exempel så kritiserades Juholt av Jan Björklund för att Socialdemokraterna röstar med Sverigedemokraterna i frågor rörande arbetare från andra länder som arbetar i Sverige. Juholt försvarade dock den socialdemokratiska linjen och menade att de företag som kommer till Sverige skall ha lokal representation.
En fråga som har varit omdiskuterad den senaste tiden har varit huruvida skolavslutningar skall genomföras i kyrkan eller ej. Åkesson tog upp denna fråga med Björklund och fick medhåll. Björklund menade att det kommer att vara tillåtet att ha skolavslutningar i kyrkan enligt den nya skollagen och att ansvaret kommer att ligga hos rektorerna.
Åkesson, som var kritisk till regeringens skattesänkningspolitik, lyfte även frågan om samarbete mellan oppositionspartierna i de frågor som de tycker någorlunda lika i. Enligt Åkesson så borde det primära vara att tillfredställa väljarna. Juholt svarade lite kryptiskt att han inte ser Sverigedemokraterna som en del av oppositionen, utan snarare en del av regeringsunderlaget. Reinfeldt ville dock ha garantier från de rödgröna om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Skulle detta ske så skulle oppositionspartierna kunna fälla den kommande höstbudgeten. Något tydligt besked kom dock inte.
Trots de goda förutsättningarna så uteblev spänningen, de hårda debatterna, den slipade retoriken och de viktiga beskeden. Något som i och för sig ökar spänningen av det politiska läget än mer inför den kommande tiden. Den intressantaste frågan i nuläget torde vara vem som väljer vem. Kommer oppositionspartierna att gå ihop och således fälla regeringen. Eller kommer regeringen att lyckas få över Miljöpartiet, som i flyktingfrågan, på sin sida i de viktiga besluten? Kan det gå så långt att det blir omval?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar