söndag 24 oktober 2010

Tillsammans övervinner vi allt

Det finns olika orsaker som får människor att bli aktiva nationalist, men det essentiella för alla torde vara en strävan efter en radikal förändring av det nuvarande samhället. De som har tagit steget att aktivt kämpa tänker helt enkelt inte blunda och hålla käften inför de uppenbara problem som söndrar det som är värt att älska. Det finns många som håller med, men få som har modet, viljan eller tron att kämpa aktivt för en förändring.

Många är i dag oroade över den destruktiva situationen i vårt samhälle och tänker med fasa på framtiden, om den rådande utvecklingen tillåts fortgå. Det är svenskar, unga som gamla, som sakta börjar öppna ögonen och se vad som faktiskt håller på att hända i vårt land. De känner samtidigt maktlöshet och vet inte hur de skall agera, men i denna hårda tid så finns det bara ett alternativ och det är att kämpa, kämpa och aldrig ge upp.

Likt en fors så måste vi kämpa tillsammans, som en kraftfull enhet, för att forcera alla hinder på vägen mot det slutliga målet

Att ta steget från att vara en, av etablissemanget accepterad, medborgare till att bli en aktiv nationalist kan för många vara både svårt och jobbigt. Många känner säkert osäkerhet då de har blivit skrämda av de svenskfientliga medierna som mer än gärna utmålar oss nationalister som farliga, extrema och fyllda av hat. De är helt enkelt rädda för omgivningens reaktioner och räds därför att stå upp för sin sak och delge sina tankar.

Att människor tänker på detta sätt är givetvis inget anmärkningsvärt i sig, men är det moraliskt försvarbart att kapitulera och låta sig skrämmas av de svenskfientliga marodörerna innan verkligheten har bemötts? Är det värdigt en man att frukta andras reaktioner och således förbli passiv, samtidigt som folket lider av orättvisor, moraliskt förfall, missbruk och våldtäkter? Samtidigt som folket hånas, förtrycks och bespottas?


Finns det hinder i ett aktivt deltagande i kampen så går det att bidra på andra sätt. En viktig sak är till exempel att bidra med ekonomiska bidrag för att underlätta för dem som har valt att kämpa aktivt.
Att sitta hemma i tysthet kommer aldrig att förändra situationen, kan du så bör du således kämpa.

För mig så är kampen för folket den mest ärofyllda kamp som en människa kan utkämpa. Naturen har format tillvaron så att kampen för livet självt alltid har varit närvarande i människors vardag. Kampen följer oss genom hat och kärlek, från födseln till döden. Den länkar ihop generationerna som utgör vårt folks existens, vi ärver den av våra förfäder och överlämnar den till kommande generationer. Utan kampen så är vi dömda att dö.

Att förändra vårt trasiga och rotlösa samhälle till ett värdigt hem för vårt folk kräver tid, pengar och inte minst modiga individer med en vilja av stål som är beredda att agera och göra rätt. Ju fler vi är som kämpar, desto snabbare kommer vi att nå framgångar.
Det är tillsammans som vi kan agera kraftfullt, det är tillsammans som vi kan övervinna allt, allt som står mellan oss och friheten.

En sann soldat kämpar inte för att han hatar vad som står framför honom, utan för att han älskar vad som finns bakom honom
. Det är precis detta vår kamp handlar om. Vi som är nationalister är det inte för att vi hatar, utan för att vi älskar vår av naturen givna och av förfäder försvarade tillvaro i Nord. Vi älskar våra familjer, vårt folk, vårt land och allt som för oss samman. Vi kämpar för att försvara det vi älskar mot dem som föraktar allt som vi är, dem som föraktar våra förfäder och spottar på våra kommande generationer.

Kampen om vårt folks framtid utspelar sig här och nu. Våga ta steget att kämpa, i morgon kan det vara för sent!

Inga kommentarer: