söndag 14 december 2008

Salemmanifestationen 2008

Den 9 december år 2000 mördades 17-årige Daniel Wretström av en mångkulturell lynchmobb. Mordet var mer än ett vanligt mord, det var fruktansvärt brutalt och berodde på att Daniel var svensk, en stolt svensk. Efter en utdragen misshandel av sparkar, slag och hopp så avslutar en i gänget misshandeln genom att hugga en kniv upprepade gånger i Daniels kropp. Kniven går av och med hjälp av det som återstår av kniven skärs halsen av Daniel.

Medierna gjorde aldrig stora reportage om mordet, våra politiker och människorättsorganisationer manade aldrig till några protester. Istället valde de att skända Daniels minne genom upprepade hatartiklar och påtryckningar för att få Salemmanifestationen, den enda manifestationen som hedrar Daniels minne och protesterar mot det våld som riktas mot svenskar, förbjuden. Att ens kunna tänka tanken på att vilja stoppa denna manifestation tyder på ett bottenlöst hat, ett hat mot alla svenskar och alla svenskar som faktiskt är stolta över att vara svenskar.

Det som gör att mitt nordiska ursinne håller på att koka över är att tidningsredaktionerna värderar icke-svenska offer högre än svenska offer. När den unga pojken Riccardo Campogiani tragiskt blev ihjälslagen i oktober förra året så valde media att lyfta upp mordet ordentligt och det anordnades anti-våldsprotester som kom att hyllas i media.
För tre år sedan hedersmördades Abbas Rezai i Högsby. Även det var ett tragiskt mord som media har skrivit en hel del om. På Sverige Radios nätsida finns även en hel dokumentär att lyssna på som tar upp mordet.
Vart är dokumentärerna, det mediala stödet och de politiska uttalandena som visar förakt mot det svenskfientliga våld som slog ihjäl Daniel?

Det är tragiskt att människor mördas. Oavsett om det är svenskar eller invandrare så finns det alltid anhöriga som drabbas av sorg och smärta. När någon dör borde det vara allas rätt att få hedra och minnas i frid. De flesta upplever säkert att det är så, men vad gäller Salemmanifestationen så är det absolut inte så.

När människor samlas i Salem för att minnas en gång om året så söker sig även vänsterextremister dit som med våld och vilseledd moral vill stoppa manifestationen. Media proklamerar att det är en manifestation som försätter hela Salem i skräck. Vissa politikerna gapar sig hesa över att manifestationen har rätt att genomföras överhuvudtaget och försöker göra allt för att stoppa den. Inte minst Lennart Kalderén (m), kommunstyrelsens ordförande i Salem som tidigare har gjort vad han har kunnat för att stoppa manifestationen. Så här uttalade han sig till DN i samband med årets manifestation:

”Det är speciellt läskigt eftersom deras ordningsamma och lugna uppförande är en strategi som ger dem fördelar gentemot den andra sida som inte sköter sig. Det ger ett intryck av att högerextremisterna är fredliga och demokratiska, något de verkligen inte är.”

Hur som helst så genomfördes manifestationen lika lugnt och hedervärt även detta år. Ett reportage om årets Salemmanifestation går att läsa här

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har hört mycket bra om den senaste Salemmanifestationen. Det märks att utvecklingen går åt rätt håll. Mvh, Henrik

Anonym sa...

Hörde ett reportage i P1 om Abbas, det är tragiskt att det svenska rättsväsendet kan vara eniga om att den som dömdes inte ensam kan ha utfört dådet och ändå inte utreda och rota fram övriga som var med.
En skandal är det.
Abbas blev ritualmördad av sin kärestas släktingar och flera av dom går fria!

Anonym sa...

Lysande Gårdebrink! Kommer att tänka på de ytterst tragiska morden i England för några år sedan, dvs på mörkhyade Anthony Walker och den ljushyade Richard Milan. De enda som fördömde och hedrade offren jämlikt var ND genom radio ND. Men de tog ochså upp varför dessa och många fler mord mm elände sker i varje rasblandat samhälle.

MVH Johan