SD motionerar positivt i Vimmerby

I samband med förra årets val så erhöll SD två mandat i Vimmerby kommunfullmäktige. Sedan dess så har det varit relativt tyst fram tills nu då två motioner har lämnats in. Det är två positiva motioner som bland annat vill säga upp avtalet med Migrationsverket.

I den ena motionen så föreslår SD att Vimmerby kommun bör utvidgar kontrollen vid inköp av kött. Detta "för att garantera att kött från djur vilka slaktats med i Sverige förbjudna metoder, inkluderat post-cut stunning, aldrig köps in av Vimmerby kommun". Dessutom så föreslår SD att kommunen regelbundet skall "följa upp och redovisa resultatet av denna utvidgade och kontinuerliga kontroll."

Till skillnad från flera andra SD-avdelningar så visar avdelningen i Vimmerby prov på rakrygghet.

Vad gäller den andra motionen så föreslår SD att kommunen snarast säger upp avtalet med Migrationsverket. Ett avtal som i dag innebär att kommunen tar emot 40 främlingar per år. Dessutom så föreslår SD att kommunen snarast säger upp avtalet om att hålla 15 boendeplatser tillgängliga för så kallade flyktingbarn.

SD pekar främst på ekonomiska och sociala orsaker till att säga upp avtalen. I motionen går bland annat följande stycken att läsa:

"Med dessa avtal bidrar Vimmerby kommun, och andra kommuner med liknande avtal, till att skada Sverige i sin helhet, och därmed, åter, sina egna kommuner."

"Statliga pengar är endast skattebetalarnas pengar i rundgång. Oavsett om kostnaderna betalas av kommun eller stat så drar de bort stora resurser, som annars kunde ha använts till långt angelägnare ändamål för inhemska behov, t.ex. som statliga anslag till äldreomsorg, sjukvård eller skola."

"Därtill gynnar denna mycket dyra invandring på intet sätt flertalet flyktingar eller nödlidande i världen. Enligt Migrationsverkets egen statistik är endast 5 % av de invandrare som varje år kommer till Sverige flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Sällan är det de som är i störst behov av hjälp, som har råd att ta sig hit, utan istället ofta de som haft pengar nog att betala dyra flyktingsmugglare. Många fler människor kan hjälpas i sina närområden för en bråkdel av kostnaden här i Sverige."

Det har som sagt inte hörts så mycket från SD i kommunen. Detta beror sannolikt på att det mesta är nytt för de invalda representanterna och att de saknar en drivande kraft som leder arbetet. Förhoppningsvis så markerar de två motionerna starten för en aktivare SD-representation som förvaltar folkets förtroende på ett rakryggat sätt. Hur som helst så stödjer jag båda motionerna och hoppas att SD-avdelningen i Vimmerby vågar sticka ut och visa vart skåpet skall stå.

Fint väder och diverse aktiviteter

Den gångna helgen har erbjudit både fint väder och diverse aktiviteter. Dessutom så har jag börjat läsa boken The Prison Notes.

Bland annat så har jag fixat lite med det nya projektet, spelat innebandy och ridit. Ridturen blev lång och varade i ett par timmar, något som satte sina spår i låren. Efter ridturen så hjälpte jag och min lillasyster vår mormor i trädgården med bland annat gräsklippning och takrensning. På trädgården står en stor björk som har lett till en hel del mossa på taket. Det blev fyra-fem timmars envist sopande i gassande sol. Jobbigt var det, men bra blev det.

På taket.

Jag har även ägnat mig åt fiske, dock utan större resultat denna gång. Det blev även premiär på golfbanan. Mest träning, men vi passade även på att spela första hålet och jag fick en birdie trots allt.

Under förra veckan så fick jag hem boken The Prison Notes från Reconquista Press för att läsa och recensera på bloggen. Den är uppdelad i två delar. Den första delen är den rumänske nationalisten Corneliu Zelea Codreanus dagboksanteckningar från fängelsetiden april-juni 1938, bara några månader innan han mördas av regimen. Den andra delen är artiklar om Codreanu och Järngardet skrivna av Julius Evola. Dessutom så innehåller boken en mängd intressanta fotografier. Jag har hunnit läsa en del i boken, så om någon/några veckor kommer det en recension av boken.

Mer information om det nya projektet

Efter mitt tidigare inlägg om det nya projektet så har vissa önskat mer information, därför kompletterar jag det tidigare inlägget med ytterligare ett. I detta inlägg tänkte jag berätta lite kort om behovet, visioner och vad som händer just nu.

Av naturliga skäl så kommer jag inte att berätta om saker och ting i detalj. Hur som helst så har vi kommit fram till slutsatsen att det finns ett behov av det projekt som vi håller på med. Alltså ett organiserat nätverk som erbjuder en plattform där människor kan mötas, utvecklas och göra saker tillsammans. Som att förena nytta med nöje - politik med kamratskap.

Vår avsikt är inte att ena nationalister under ett alternativ. Vår avsikt är att skapa gemenskap och nätverk mellan människor som sympatiserar med nationalismen. Vi vill helt enkelt erbjuda folkgemenskap i realiteten, på ett enkelt och positivt sätt. Detta skall i sin tur underbyggas med utbildning och opinionsbildning. Vi vill verka i en riktning där vi skapar nationalistiska alternativ, detta är också en förutsättning för att våra idéer skall bli framgångsrika.

Vår vision är att vi skall lyckas göra detta genom att arrangera olika arrangemang och aktiviteter som är öppna för alla, såväl aktiva, som sympatisörer och vanliga svenskar. Ett bra sätt att skapa kontakter mellan folk är att erbjuda en plats för gemenskap. Detta kan till exempel handla om att spela innebandy, teater, resa, arrangera kamratkvällar med olika teman, paddling och vandring i naturen. Gemenskapsaktiviteter är inte bara givande, utan det är också ett bra sätt att få in nya människor på ett avslappnat sätt.

Gemenskapen skall kompletteras med utbildning i olika former. Vår tanke är att detta kommer att ske till exempel genom studiecirklar, föreläsningar, praktisk utbildning och kulturaktiviteter. Gemenskapen och utbildningen kommer i sin tur att kompletteras med påverkan. För de som inte redan är aktiva så kommer vi att erbjuda opinionsbildande aktiviteter så som kampanjer, social aktivism, marknadsbesök och andra saker som för ut våra idéer på ett positivt sätt.

Vi kommer egentligen inte att konkurrera med andra grupperingar, utan snarare fungera som en resurs. Varför har vi då en form av aktivt medlemskap? Jo, för att vi vill ha en kärna som organiserar verksamheten. Det aktiva medlemskapet kommer bara vara till för dem som verkligen vill engagera sig och samtidigt har något väsentligt att tillföra.

Vi som är mest engagerade i arbetet är främst hemmahörande i Småland och Östergötland, plus att vi har kontakt med flera personer runtom i landet som ställer sig positiva till vårt initiativ. Vi kommer att börja där vi står i dag och med de resurser som finns i dagsläget. Vår vision är dock att projektet skall spridas, men det förutsätter givetvis att det finns ett intresse. I vilket fall som helst så kommer vi att börja i en liten skala, och ta steg för steg. Vidare så finns det flera långsiktiga delmål bakom den verksamhet som vi kommer att fokusera på till en början. Om du finner det intressant så är du välkommen att höra av dig.

Det som händer just nu är att vi håller på med hemsidan, sammanställer informationsmaterial och planerar den närmsta tidens verksamhet. Vi hoppas på att kunna lansera projektet inom kort, men det kräver ett startkapital då vissa kostnadskrävande pusselbitar återstår. Därför har vi startat en insamling som vi hoppas att du vill hjälpa oss med, oavsett bidragets storlek.

Bidra till insamlingen
Målet med insamlingen är 5 000 kronor och pengarna kommer att gå till nödvändiga saker så som plusgiro, postbox, administrativa tillbehör, avgifter, informationsmaterial och att komma igång med den löpande basverksamheten.

Sätt in beloppet på följande Swedbank-kontonummer: 8401-2, 3 574 481-2 På följande kontonummer om du har Nordea: 8401-2, 003 574 481-2 Skulle det uppstå problem så är det bara att kontakta mig. Skriv förnamn och kommun om du inte vill vara anonym i redovisningen. Tack på förhand!

Relaterat
Insamling till nytt projekt

Insamling till nytt projekt

Sedan en tid tillbaka så håller jag på med ett nytt projekt tillsammans med en mindre grupp andra nationalister. Mycket av arbetet är klart, men innan vi kan komma igång så återstår vissa kostsamma detaljer. Därför har vi startat en insamling. *Uppdaterad*

Givetvis så är det få som vill bidra ekonomiskt till ett projekt där information saknas. Därför tänkte jag väldigt kortfattat redogöra om projektets ideologiska ställningstagande och dess verksamhet.

Plikten kallar - ge ett bidrag för en bättre framtid.

Projektets ideologiska inriktning grundar sig på en demokratisk etnisk medveten nationalism. Det primära för oss är det svenska folket, dess rättigheter och framtid. Samtidigt så kommer vi att utgå från en etnopluralistisk grundprincip som erkänner alla folks rätt till liv, frihet och geografiskt hem. Vi kommer således att motsätta oss ideologier som förespråkar motsatsen, det vill säga kapitalism, nyliberalism, marxism och mångkulturalism.

Projektet kommer att ha formen av ett organiserat nätverk. Vi kommer att börja där vi står i dag för att sedan ta steg för steg så att uppbyggnaden blir stabil och positiv. Vår vision är att skapa ett brett nätverk mellan nationalister, där alla är välkomna så länge som avsikterna är goda.

Till en början så har vi tänkt att verksamheten skall utgå från tre saker, nämligen gemenskap, utbildning och påverkan. När det gäller gemenskap så kommer det att handla om att arrangera sociala aktiviteter av olika slag så som sportaktiviteter, naturaktiviteter och kamratkvällar. När det gäller utbildning så kommer det att handla om föreläsningar, studiecirklar och kulturaktiviteter. När det gäller påverkan så kommer det att handla om allmän opinionsbildning, kampanjer och stödjande av projekt som vi upplever som positiva. Givetvis så har vi olika delmål och mål med verksamheten, men dessa är för tidigt att prata om i detta läget. Just nu så vill vi mest komma igång med basverksamheten och få den att fungera så bra som möjligt på olika platser.

Du som uppskattar vårt arbete kommer att kunna stödja verksamheten på tre sätt, som stödmedlem, finansiär eller aktiv medlem. Stödmedlem blir du om du vill stödja vårt arbete på ett symboliskt och ekonomiskt sätt. Finansiär blir du om du känner att du vill bidra lite extra med finansiella medel. Det finansiella stödet är viktigt för att verksamheten skall kunna utvecklas på ett effektivt sätt. Vi vill helt enkelt bli bäst på det vi gör och då kommer det att krävas ekonomiska resurser. För att upprätthålla en organiserad struktur så kommer vi även att ha ett aktivt medlemskap som är till för dem som verkligen vill engagera sig i verksamheten och som har något att tillföra. Är du intresserad så är du välkommen att höra av dig.

Tanken till projektet uppkom för flera månader sedan. Mycket beroende på att jag med flera distanserade oss från våra engagemang i ND plus att det fanns flera andra i regionen som inte gjorde speciellt mycket. Verksamheten är således redan igång, men än så länge i minimal skala. Det hela började egentligen i samband med förra årets Salemkampanj då vi delade ut 5 000 blad i fem kommuner. Vidare så har vi arrangerat innebandyspel och deltagit på olika arrangemang. Med det nya nätverket så kommer givetvis verksamheten att öka i omfattning.

Bidra till insamlingen
För att få in ett nödvändigt startkapital så har vi startat en insamling med målet att samla in 5 000 kronor. Pengarna kommer att investeras i nödvändiga saker så som plusgiro, postbox, administrativa tillbehör, avgifter, informationsmaterial och att komma igång med den löpande basverksamheten.

Än så länge så har vi bara ett personkontonummer, men detta får ni ha överseende med tills vidare. Sätt in beloppet på följande Swedbank-kontonummer: 8401-2, 3 574 481-2 På följande kontonummer om du har Nordea: 8401-2, 003 574 481-2

Skulle det uppstå problem så är det bara att kontakta mig. Jag ska försöka ordna så att det går att se alla bidrag som kommer in. De som vill stå med förnamn och kommun kan meddela det, annars blir det helt enkelt anonymt. Tack på förhand!

1 maj i Västerås med Nordisk Ungdom

På årets 1:a maj så befann jag mig i Västerås för att demonstrera tillsammans med Nordisk Ungdom under parollen: Arbete åt alla svenska ungdomar. Detta som en sund svensk reaktion mot vänsterns misslyckande och det kapitalistiska förtrycket som trasar sönder unga människors liv.

I den grönskande Vasaparken i centrala Västerås hade mellan 70-80 nationalister samlats vid 11:30-tiden. Till största delen medlemmar knutna till NU, men även oberoende nationalister och medlemmar i Svenskarnas parti. I tåget fanns både fanor och banderoller med passande budskap som Klassfred, Begrav kapitalismen – för alla folks frihet samt Arbete åt alla svenska ungdomar.

Tåget gick sedan genom centrala Västerås med torget som slutdestination där ett torgmöte skulle hållas. Bland asfalt och betongbyggnader ekade rop som bland annat löd: En för alla - alla för en och Vi vill ha en sann demokrati - inget jävla hyckleri.

Dagens demonstration var en protest mot dagens system, ett system som bland annat har skapat en ungdomsarbetslöshet som uppgår i 25 procent. Samtidigt så blir den svenska ungdomen ett offer för den etniska diskrimineringen som riktas mot svenskar. Detta då Arbetsförmedlingen subventionerar 75 procent av lönen till företag som anställer nyanlända invandrare. Trots att de röda gärna visar sig ute på 1 maj, så saknar både de och borgerligheten lösningar på dagens djupa problem. Detta då de båda är en del av problemet och det bästa argumentet för detta är verkligheten.

Att den svenska ungdomen väljer att sitta hemma i stället för att ge sig ut och protestera för sina rättigheter och mot förtrycket är givetvis ledsamt. Hur som helst så hoppas jag att de läser om vår insats för deras framtid. Att tiga och tappa hoppet är inget alternativ, det ända alternativet är att göra sin röst hörd och kämpa.

Efter demonstrationen så begav sig folk åt olika håll. Vi åkte vidare mot Södertälje, där Nationaldemokraterna hade sin 1:a maj-protest, för att byta några ord med dem. Ett stopp gjordes också i Norrköping, där två sympatisörer bjöd på fika samtidigt som det diskuterades politik. Dagen kan helt enkelt summeras som lyckad.

Genom centrala Västerås samtidigt som slagorden ekade mellan betongbyggnaderna.

Parollen för demonstrationen var den samma som texten på banderollen: Arbete åt alla svenska ungdomar.

Banderoller med klara budskap.

Tal på torget.

På föreläsning med Jehovas Vittnen

Under lördagen den 30 april så besökte jag Rikets sal i Vimmerby för att lyssna på en föreläsning, delta på ett bibelstudium samt diskutera deras syn på samhället. Trots att vi står långt ifrån varandra så blev det ändå ett respektfullt och intressant möte.

Under förra veckan så ringde ett så kallat vittne på min dörr. Jag öppnade och vi diskuterade en tid. Det hela slutade med att jag blev inbjuden till en föreläsning. Jag funderade på det under några dagar och bestämde mig till slut för att besöka föreläsningen. Inte för att jag skulle vilja ansluta mig till dem, utan för att jag intresserade mig för deras syn på olika saker. Jag kommer inte att gå in djupt i detta inlägg, utan rekommenderar er i stället att följa länken nedan för att läsa ett utförligt inlägg som jag skrev i ämnet i slutet av år 2009.

Rikets sal i Vimmerby

När jag anlände till Rikets sal så blev jag trevligt bemött. Flera kom fram och hälsade och föredragshållaren, broder Almgren, svarade på några av mina frågor innan föreläsningen skulle börja. På väggen närmast talarstolen hänger en stor skylt med texten Ta din tillflykt till Jehovas namn. Salen var nästintill fullsatt, uppskattningsvis runt 50 personer. Det var både unga och äldre, men majoriteten var äldre.

Broder Almgren började sedan med föreläsningen som gick under parollen Kan bibeln hjälpa oss med dagens problem? Den tog upp fyra delar: konflikter, lycka, ekonomi och oro. Föreläsningen höll på i drygt en halvtimma, och var relativt intressant. Det mesta gick ut på att agera med sunt förnuft och vara en god medmänniska. Han menade att det inte går att få lycka genom pengar, skönhet eller konsumtion. Utan att vi blir lyckliga genom enkla sätt som att vara generösa och givmilda mot familj, vänner och medmänniskor. Han menade också att vi inte skall fokusera på materiella ting utan på det som är viktigt som till exempel familjen. Han gjorde många hänvisningar till bibeln, där olika stycken skulle svara på många av livets problem, trots att bibeln skrevs för väldigt länge sedan.

Ytterligare sång följde, vartefter ett bibelstudium påbörjades. Det som studerades var artikeln Hatar du det som är ont, i deras tidning Vakttornet. Artikeln handlar om att ha en balanserad syn på alkohol, hålla sig borta från det ockulta, pornografi, ha rätt syn på dem som gått in på syndens väg och att hata det onda. Den uppfattningen som jag fick var att allt handlar om att följa Jehovas ord, oavsett konsekvenser.

Jehovas Vittnen står på många sätt utanför samhället genom att till exempel inte fira julafton eller rösta i de parlamentariska valen. Många människor har en negativ syn på dem, detta kan jag förstå så länge som synen grundar sig på kunskap och inte okunskap. Vad vore därför inte ett bättre sätt att skaffa sig kunskap på än att besöka dem på hemmaplan?

Som avslutning så stannade jag kvar en tid för att diskutera olika frågor med några av dem. Jag fick även litteratur i ämnet. Trots min kritiska inställning och mina nationalistiska värderingar så blev jag bemött på ett respektfullt sätt. Jag fick dock veta att det kunde bli komplicerat för mig som etnonationalist att gå med i deras församling. Som tur är så är det inget problem för mig, då jag inte har för avsikt att göra det. Även om jag har förståelse för vissa av deras tankar på olika problem, så har jag väldigt svårt att förstå helheten i deras vägval. För mig är deras vägval en illusion, inget annat.

Relaterat
Jehovas Vittnen ringde på dörren

Angående mitt engagemang i Nationaldemokraterna

Under den senaste tiden så har flera ställt sig undrande till mitt engagemang i ND. För att minimera de redan florerande spekulationerna så tänkte jag därför redogöra för hur det ligger till. Sedan slutet av förra året så är jag nämligen inte längre engagerad i ND.

I grunden så finns det flera orsaker som har föranlett mitt vägval, orsaker som jag inte ser någon större anledning att gå in särskilt djupt på i detta inlägg. Speciellt inte då det finns vissa individer som skulle utnyttja det för att hetsa bakom anonyma kommentarer. Kortfattat så handlar det bland annat om bristande konsensus i vissa organisatoriska frågor samt en bristande tro på det nuvarande ND som det rätta verktyget.

I slutet av år 2010 så meddelade jag ledningen om att jag hade för avsikt att trappa ned mitt engagemang i ND under några veckors tid. Till en början för att samla tankarna, men det kändes nödvändigt att hålla kvar vid den linjen. Detta innebar att jag distanserade mig ytterligare. Tidigare så har jag aldrig sett någon anledning att berätta öppet om detta. Dock så har det nu gått en tid och många undrar så därför känns det bättre, för alla parter, att jag berättar om hur det ligger till.

Efter fyra år i Nationaldemokraterna så väntar nu nya utmaningar.

Vad innebär då detta? Har jag lagt mina värderingar på hyllan och anpassat mig till den tigande massan? Nej, verkligen inte. Jag kommer givetvis att fortsätta med mitt politiska engagemang. Bland annat genom att blogga och arbeta med ett projekt som kommer att fokusera på gemenskap, utbildning och påverkan.

Vad gäller ND så har jag en god kontakt med dem, och allt vad det innebär. Jag har tänkt hjälpa Nationell Idag på olika sätt, bland annat genom att skriva. Känner jag att partiet förändras i en positiv riktning så är det ingen omöjlighet att jag åter kommer att engagera mig i framtiden.

Jag engagerade mig i ND i slutet av år 2006 och har sedan dess varit med om otroligt mycket. Jag har utvecklats som person och lärt känna massor med människor över hela landet och även i andra länder. Det har varit en tid av glädje och även av sorg, en tid som jag skulle kunna skriva en bok om. Jag är glad över min tid i ND, en tid som jag aldrig kommer att glömma. Beslutet har inte varit lätt, men så här i efterhand så känns det rätt. Med minnena i behåll så väntar nu nya utmaningar.

Två svenska alternativ på 1 maj

Arbetarnas dag den 1 maj närmar sig och det är hög tid att planera in sitt deltagande på någon av de två Sverigevänliga demonstrationer som arrangeras. Att sitta hemma är inget alternativ. Nu är det dags att säga ifrån, det handlar om vår framtid.

Den svenska arbetslösheten är hög, i synnerhet bland ungdomar. Samtidigt så uppvisar de styrande politikerna en ignorans inför problematiken som försätter människor i svåra situationer. Det är därför ytterst viktigt att som svensk protestera mot den politik som ligger till grund för den omfattande arbetslösheten.

På 1 maj så arrangeras det en uppsjö av demonstrationer från olika politiska håll. Det kan därför upplevas krångligt att välja rätt demonstration. Nedan följer därför två alternativ som jag rekommenderar. Båda är nationalistiska och motsätter sig den förda arbetspolitiken som diskriminerar svenskar på arbetsmarknaden och medvetet dumpar lönerna. Det som är rätt på årets 1 maj är alltså vare sig höger eller vänster, utan nationalism.

Nordisk Ungdom kommer i år att demonstrera i Västerås under parollen Arbete åt alla svenska ungdomar. Tid och plats för demonstrationen är ännu inte klart, så håll därför utkik på organisationens 1 maj-hemsida.

Nationaldemokraterna kommer traditionsenligt att hålla till i Södertälje. Samlingen börjar klockan 11 i Statsparken för att sedan tåga till Politikertorget. På plats kommer det att bjudas på flera tal och åhörarna kommer att bjudas på fika.

Länkar
1 maj - Nordisk Ungdom
1 maj - Nationaldemokraterna

Succé för Sannfinländarna

Efter att rösterna har räknats i det finska riksdagsvalet så visar siffrorna på att Sannfinländarna är valets stora vinnare. Innan valet så pekade allt på att partiet skulle öka, men ökningen blev större än väntat och partiet är nu Finlands tredje största.

Sannfinländarna representerar en politik som på senare tid har gått som en våg genom Europa i olika definitioner. Det handlar främst om invandringskritik, EU-motstånd, familjevänlighet, och olika former av nationalism. Att partiet skulle röna framgångar i årets val var således inte överraskande. Överraskande var däremot det enorma stöd som partiet lyckades erhålla, och att de dessutom var väldigt nära att bli Finlands största parti.

Intressant i sammanhanget är att flera kandidater med invandrarbakgrund ställde upp i det finska valet, men ingen blev vald. Flest personröster fick Sannfinländarnas partiledare Timo Soini med 43 212 röster. Valdeltagandet blev 70,4 procent, vilket är 0,5 procent mer än förra valet. Finlands riksdag består, efter valet, av åtta partier. Dessa är följande (siffrorna inom parentes är skillnaden från valet år 2007):

Samlingspartiet – 20,4 procent (-1,9)
Socialdemokraterna - 19,1 procent (-2,3)
Sannfinländarna - 19,0 procent (+15,0)
Centerpartiet – 15,8 procent (-7,3)
Vänsterförbundet – 8,1 procent (-0,7)
De gröna – 7,2 procent (-1,2)
Svenska folkpartiet – 4,3 procent (-0,3)
Kristdemokraterna – 4,0 procent (-0,8)
Källa: svenska.yle.se

Sannfinländarna grundades 1995 efter att Finlands landsbygdsparti avvecklats. Efter Europaparlamentsvalet år 2009 så erhöll partiet ett mandat och sitter med i gruppen Frihet och demokrati i Europa tillsammans med bland andra Dansk folkparti och brittiska UKIP. Sedan år 1997 leds partiet av Timo Soini. Vid förra riksdagsvalet så erhöll partiet 5,4 procent av rösterna. Årets val kan därför inte ses som annat än en stor succé.

Nu återstår en spännande tid för att följa turerna kring regeringsbildandet. Med tanke på det stora stöd som Sannfinländarna erhöll så torde de ha goda chanser att få sitta med i den nya regeringen. Hur som helst så kommer det att bli intressant att följa den politiska utvecklingen i Finland. Detta då Sannfinländarna förhoppningsvis kommer att uppträda som en politiskt inkorrekt vilja i den finska riksdagen, och möjligen även i regeringen.

Det finska valresultatet är ytterligare ett tecken på att Europa, sakta men säkert, håller på att vakna.

Vegetarisk lasagne med bladspenat och keso

Det förra receptet blev uppskattat och tillagades av flera personer. Därför kommer ett nytt och denna gång blir det en enkel och god vegetarisk lasagne som passar till de flesta tillfällen. Varför inte bjuda några vänner på lunch?

Vegetarisk lasagne med rucolasallad.

För att tillaga rätten till två personer så krävs följande.

400 g fryst bladspenat
400 g finkrossade tomater med chilismak
250 g keso
Salt
4 lasagneplattor
½ dl riven ost

Sätt ugnen på 225°C. Tina bladspenaten (det går även att använda den fryst) och blanda i en kastrull tillsammans med finkrossade tomater. Rör om och låt koka i 2 minuter. Ta från värmen och blanda i keso och salt. Varva sedan blandningen med lasagneplattorna i en ugnssäker form, tänk på att både börja och sluta med blandningen. Strö på den rivna osten. Tillagas sedan mitt i ugnen i 30 minuter.

Till lasagnen går det bra att dricka apelsinjuice eller havremjölk. Servera med sallad, gärna rucolasallad.

Smaklig måltid!

Funderingar kring burkaförbudet i Frankrike

Som första land i Europa så har Frankrike infört ett förbud mot att bära heltäckande slöja på offentlig plats. Detta efter att frågan röstats igenom med tydliga siffror. Är detta ett steg i rätt riktning eller handlar det om populism för att lugna motståndarna till mångkulturen?

I april år 2010 så lade Frankrikes president Nicolas Sarkozy fram ett lagförslag som hade för avsikt att förbjuda heltäckande slöja, så kallade burka och niqab som bärs av cirka 2 000 kvinnor i Frankrike. I september samma år så antogs lagen och den 11 april i år så började den gälla. Bortsett från Turkiet som sedan tidigare har ett förbud mot slöjor, så blir Frankrike det första landet i Europa att införa ett förbud mot heltäckande slöja. Enligt undersökningar så har stödet för förslaget varit stort bland fransmännen. Argumenten menar att burkan är kränkande för kvinnor och att den inte passar in i det franska samhället.

Förslaget mötte inte helt förvånande protester från olika håll, bland annat från muslimer och vänsteranhängare som menar på att förbudet är ett uttryck för islamofobi. Människorättsorganisationer menar att ett förbud går emot både yttrande- och religionsfriheten.

Det omdiskuterade förbudet mot heltäckande slöja började gälla den 11 april. Jag anser att det handlar om populism och på intet sätt bör applåderas av nationalister.

Rent konkret så innebär den nya lagen att kvinnor förbjudas att bära heltäckande slöja på offentlig plats. Till detta räknas offentliga lokaler, affärer, gator och torg. Kvinnor som inte följer lagen riskerar runt 1 500 kronor i böter, eller att gå en medborgarkurs. Att tvinga någon att bära heltäckande slöja kommer att bestraffas mycket hårdare, upp till ett par hundra tusen i böter och ett års fängelse.

Enligt tidningen Nationell Idag så kommer nyttan med lagen att vara mest symbolisk. Detta då polisen inte vågar sig in i mångkulturella områden för att upprätthålla lag och ordning. Polisen skall även uppmanas, från politiskt håll, att hålla sig borta från dessa områden då oroligheter ökar motståndet mot mångkulturen, som i dag är utbredd i Frankrike.

Många invandringskritiker förespråkar ett liknande förbud även i Sverige, inte minst Sverigedemokraterna. Frågan om att förbjuda heltäckande slöja är komplicerad, då det går att se på den på flera sätt. I vilket fall som helst så är min ståndpunkt att det är fel att införa ett förbud i dagsläget.

Sarkozy lägger givetvis inte fram detta lagförslag för att han vill avveckla det mångetniska samhället till förmån för ett homogent Frankrike. Han gör det för att tillmötesgå landets invandringskritiker så att dem inte skall bli okontrollerbara. I och med förbudet så inbillar sig många franska invandringskritiker att situationen håller på att ändras, samtidigt som de applåderar Sarkozy och kanske även röstar på honom, ovetandes om att allt bara handlar om en välregisserad populistisk list.

Stora delar av Europa är i dag hårt drabbat av en mångkulturell och mångetnisk uppblandning. Detta är negativt och inhumant för varje folk, även för invandrarna själva. Med tanke på hur situationen ser ut i dag, inte minst för oss svenskar, så måste vi verka för segregation. Alltså att olika etniska grupper inom samma gränser lever för sig själva. Med tanke på den höga invandringen, så måste alla former av integration motverkas.

Jag menar att vi måste se positivt på att invandrargrupper väljer att bevara identitet, etnicitet, kultur och religion på ett acceptabelt sätt. I och med detta så blir uppblandningen mindre och i slutändan så kommer det att bli lättare för dem att återvända till sina hemländer.

Att se en kvinna med heltäckande slöja i Sverige kan givetvis tyckas vara provocerande, men vad hjälper det oss som folk och på vilket sätt minskas det mångetniska helvetet av att vi förbjuder henne att bära slöja? Inget, det leder snarare till ökad integration, uppblandning och ett anammande av en global konsumtionskultur där alla i slutändan har samma behov och således är lätta att kontrollera.

Sverige är svenskarnas land. Jag nöjer mig inte med att etniskt främmande kvinnor tar av sig slöjan för att sedan dansa runt midsommarstången och låtsas vara svenskar. Jag vill inte att svenskarna skall ersättas av en mångetnisk röra. Jag vill helt enkelt bevara mitt folk, det svenska folket.

Länkar
Nationell Idag - I morgon burkaförbud i Frankrike

Ridtur i naturen

I helgen så blev det en ridtur i naturen. Vi fick bland annat besök av två korpar, kanske var det Hugin och Munin :)

Musik: Makss Damage – Sturmzeichen

Nyligen så släppte den nationella tyska rapparen Makss Damage från Gütersloh en ny EP vid namn Sturmzeichen. Den innehåller sex låtar som är ett starkt bidrag till att etablera nationell rap och därmed hålla nationalismen modern.

Makss Damage var tidigare marxist och tillhörde det vänsterpolitiska lägret. Trots detta så har han alltid varit motståndare mot fientligheten som riktas mot det tyska folket. I februari år 2011 så uppgav han att han hade brutit med sin politiska hemvist och distanserade sig även från sina tidigare musikaliska alster. I dag är han nationalist och kommer i fortsättningen att producera musik med nationella texter.

EP:n Sturmzeichen är helt okej och jag tycker att det finns två låtar som sticker ut lite extra. Dessa är Der eisen wachsen liess! och Das reich lebt. Totalt sett så är EP:n ett positivt tillskott inom den nationella rapmusiken. Rent musikaliskt så skiljer sig Makss Damage en hel del från tex. N´Socialist Soundsystem, som erbjuder en mer avslappnad musik.

Länkar
Makss Damage:s hemsida

Relaterat
Musik: N´Socialist Soundsystem - Volk ans Mikrofon

Intervju om att leva med CP-syndrom

Niklas är 21 år och har syndromet CP. I en intervju så berättar han om sitt funktionshinder, samhällets bemötande och sina drömmar. Trots att han är en trevlig, social och härlig person så drabbas han negativt av olika fördomar och samhällsregler.

För några år sedan så gick jag på samma gymnasieskola som Niklas, som egentligen heter något annat. Han var social och riktigt trevlig. Jag kommer ihåg att han alltid hälsade och tyckte om att byta några ord. I dag har jag lite sporadisk kontakt med honom och under dagen så har jag gjort en intervju med honom för att lyfta fram både Niklas och andra funktionshindrades situation i samhället. Tyvärr så florerar många fördomar och politikerna har skapat regler för att stoppa in funktionshindrade i olika fack, där de ses som misslyckade redan på förhand. Till exempel så berättar Niklas att Försäkringskassan ville förtidspensionera honom redan två veckor efter studenten, trots att han då hade ett arbete.

Jag vill även passa på att tipsa alla arbetsgivare om att det finns en riktigt trevlig ung man som är arbetssökande just nu, och som mer än gärna vill visa vad han går för. Hör av dig vid intresse så förmedlar jag kontakten.

Berätta lite om dig själv, ditt liv och ditt funktionshinder.
Jag är en 21-årig kille med CP-syndrom på höger sida, något som jag fick vid 8-9 års ålder. Efter en operation så blev handen så bra som läkarna hade trott och jag fick en logoped som tränade mig, något som hjälpte mycket. Än i dag så kan handen bli bättre genom träning och rörelse.

Åren gick och mitt högerben blev sämre. När jag började högstadiet så började folk titta snett på mig, och mobba mig bland annat genom att säga ”gorilla går illa”. Jag fick gå på många besök hos läkare/kirurger som skulle operera min fot, men flera gånger så klantade dom bort provresultaten och jag fick göra om det. Vändningen kom, då jag fick ett brev ifrån överläkaren/kirurgen. I brevet stod att de skulle operera benet och vrida knäet rätt, så jag inte går utåt. Resterande tid på högstadiet så hörde jag inte lika ofta de nedsättande kommentarerna, eller vilken annorlunda människa jag var.

På gymnasiet så träffade jag många utav mina nuvarande vänner och fick inte höra något negativt om vare sig mig eller mitt handikapp. Jag fick möjligheten av Vimmerby Gymnasium att träna upp mitt funktionshinder på skoltid genom specialidrotten. Detta är något som jag verkligen är glad över eftersom att jag aldrig skulle varit där jag är idag utan det.

På min fritid så försöker jag vara så aktiv jag kan. Gymmar två gånger i veckan, spelar mycket golf och tennis plus att jag går cirka fem kilometer minst fyra gånger i veckan.

Hur har tiden varit efter gymnasiet?
Tiden efter gymnasiet har varit jobbig, speciellt när det handlar om att söka jobb. När jag skriver att jag är CP så tror många arbetsgivare att jag sitter i rullstol och inte klarar av att jobba. När jag ringer runt och frågar hur jag ligger till med min ansökan och samtidigt berättar att jag är CP så har det hänt flera gånger att de skrattar åt mig och lägger på luren.

Därför har jag nu omformulerat ordet CP till en högersidig hemiplegi (funktionsnedsättning). Efter det så har det blivit bättre. Mina referenser från tidigare anställningar har inte ens nämnt att jag har en funktionsnedsättning, och ser därmed att jag har en arbetskapacitet som är likvärdig andras.

Vad skulle behöva göras för att förändra den negativa synen på CP-skadade?
Man skulle behöva öka förståelsen för olika funktionshinder. Detta eftersom att det finns enormt många fördomar i samhället, på alla plan. Redan två veckor efter gymnasiet så fick jag brev från Försäkringskassan där det stod att jag skulle bli förtidspensionär, fast jag då hade arbete.

Som det är nu så erbjuder sig Arbetsförmedlingen att betala 60-80 procent av lönekostnaderna till det "stackars" företag som anställer mig. Detta bara för att det står CP i mina papper.

Jag ville absolut inte bli dömd som totalt inkompetent till arbetslivet och därmed ofrivilligt vara en börda för samhället. Det jag gjorde var att streta emot och det tog över tre månader innan jag fick rätt och under tiden så fick jag träffa personer som skulle ta hand om mig. Många CP-skadade och funktionshindrade vågar inte sätta emot och tror inte det ska hjälpa att bråka/tjafsa, så många nöjer sig hellre med att "bli behövd av någon annan" för att på så sätt skapa arbetstillfällen för assistenter som jobbar med funktionshindrade.

Folk skulle behöva träffa funktionshindrade för att bryta synen och fördomarna genom att se hur sådana som jag är och verkligen träffa någon som har erfarenheter av detta. Alla funktionshindrade har en möjlighet att arbeta och har minst lika bra kompetens som "vanliga", men att man kanske inte passar för alla yrken

Vad skulle du vilja säga till människor i samhället angående ditt funktionshinder?
Att folk måste försöka förstå att smärta inte går att beskriva med ord, och hur det känns att oftast bli motarbetad och inte trodd för det man kan eller har gjort. Jag vill helt enkelt bli bemött som en vanlig människa, som någon som man respekterar och inte ser ned på.

Tidigare hade jag epilepsi och det kunde resultera i att jag blev lättirriterad på olika saker som tex. när någon smällde i dörrar. Många förstod inte att detta berodde på mitt handikapp.

Vad önskar du dig mest av framtiden? Hur ser ditt liv ut om fem år?
Till att börja med så önskar jag mig ett jobb som jag trivs med och där jag blir respekterad för den jag är. Jag hoppas även att förståelsen för funktionshindrade skall öka i samhället. Att man ser möjligheter istället för problem.

Om fem år är jag förhoppningsvis den där butikschefen som var totalt utdömd av samhället, samtidigt som jag ger funktionshindrade chansen i arbetslivet. Att hjälpa dem att göra något som dem tror på, men som samhället förhindrar dem att förverkliga.

Lugn och vårfylld söndag

Lördagen fylldes till största delen av politisk planering och diskussioner. Därför blev det en lugn söndag för att samla tankarna om allt som sker. Bland annat middag med familjen, skogspromenader och fotografering.

Naturen håller på att återfödas efter en kall vinter. Dagarna blir allt varmare och ljusare. Tydligt är att våren är på gång, inte minst med vårtecken som blåsippor och kvittrande fåglar av olika arter. Några timmar ute i skogen var uppskattat, något jag verkligen kan rekommendera.

Blåsippor - ett klassiskt vårtecken

Angående Libyen

De etablerade politikerna har dragit in Sverige i ytterligare ett krig, inbördeskriget i Libyen. Enligt ett beslut som togs i riksdagen den 1 april så kan Sverige sätta in åtta Jas 39 Gripen och 250 soldater, flera plan har redan skickats.

Först och främst så vill jag rikta applåder till Sverigedemokraterna som röstade nej till förslaget och till de nationalister från SvP som genomförde en aktion under debatten, genom att hålla upp en banderoll och ropa ut sitt missnöje.

Situationen i Libyen är komplicerad och jag har inte tagit ställning för någon sida, men i vilket fall som helst så bör det vara folket i Libyen som avgör vem som skall styra landet i fortsättningen. Det är inte upp till USA, Sverige, Nato eller någon annan att avgöra genom militära insatser, genom att bomba i den så kallade demokratins namn.

Huruvida det finns något folkligt stöd för ett svenskt deltagande, i samarbete med Nato, är givetvis ytterst tvivelaktigt. Lika tvivelaktigt är det folkliga stödet för det svenska deltagandet i ockupationskriget i Afghanistan, som pågått sedan år 2002. Senast i fredags dödades ytterligare en svensk i Afghanistan.

Tyvärr så har vi alldeles för veka politiker i Sverige. Det är tydligen viktigare att fjäska och ställa sig in hos USA än att stå upp rakryggat för det som är rätt.

Länkar
Marc Abramsson (ND) - Den internationella interventionen i Libyen väcker fler frågor än svar

Relaterat
Många frågetecken kring Sveriges insats i Afghanistan