Barnen och det kontantlösa samhället

Sedan ett år tillbaka så är det möjligt för norska sjuåringar att göra sina inköp med bankkort i stället för kontanter. Detta har öppnat för nya kunder och nu funderar banker även i Sverige på att sänka åldersgränsen. Vilka är vinnare och vilka är förlorare på detta?

När jag själv växte upp så uppfostrades jag på ett sätt som gav mig en sund insikt av pengars reella värde och en förståelse för vikten av att vara ekonomisk. Pengar fanns inte i överflöd, utan det gällde att lära sig att hantera dem på rätt sätt. Jag minns att jag fick en månadspeng, och anledningen till att det inte var veckopeng var förmodligen för att jag skulle lära mig att fördela pengarna över en längre period. Ibland så blev det pengar över, pengar som jag sparade för att lägga i en sparbössa och senare växla in på banken.

Snart kan denna tid vara förbi, även för barnen.

Åldersgränsen för bankkort ligger i dag på 13 år i Sverige, något som jag anser vara en rimlig ålder, men det finns vissa undantag som möjliggör för yngre barn att få ett eget bankkort med föräldrarnas tillstånd. I Norge är det sedan ett år tillbaka möjligt för sjuåringar att ha ett eget bankkort. Detta har nu fått svenska banker att öppna sina ögon för en helt ny kundgrupp, och flera banker ser nu över möjligheten att sänka åldersgränsen.

Att genomföra detta ligger givetvis i tiden, eller snarare så har förutsättningar medvetet skapats för att det skall ligga i tiden. Till exempel så är det i dag svårt för barn att åka buss utan bankkort eller en mobiltelefon, flera banker har dragit ned på kontanthanteringen så att det inte längre går att tömma sparbössan som förr, kortpropagandan är intensiv och så vidare.

Ett vanligt argument för det kontantlösa samhället är att det blir tryggare då det inte finns några kontanter i omlopp. Detta är enligt mig ett dåligt argument och endast ett bevis på att samhället inte klarar av att upprätthålla lag och ordning. I stället för att angripa det som har skapat otryggheten så kapitulerar samhället genom att kringgå problemet och i stället hitta på en lösning som enbart begränsar vår frihet än mer. Precis som kameraövervakning och annan övervakning.

Vinnaren på ett kontantlöst samhälle är inte den enskilde individen, utan det är bankerna och den allt mer hetsiga konsumtionskulturen. Genom att kontanterna försvinner så får bankerna mer kontroll över pengarna, då människor måste ha dem på ett konto som tillhör banken. Företagen kan enklare kontrollera människors köpvanor och på så sätt rikta marknadsföringen för att få dem att konsumera mera. Likaså kan staten enklare kontrollera sina medborgare vad det gäller inköp, vart dem befinner sig och så vidare.

Frågan är dock om det är värt att offra våra barn för att upprätthålla ett svagt samhälle och samtidigt springa kapitalisternas väg? När jag ser tillbaka på min uppväxt så är jag glad över att jag fick hantera min månadspeng i form av kontanter, och inte genom ett plastkort. Det skapade ett ekonomiskt tänkande som jag tror skulle vara mycket svårt att uppnå om jag aldrig skulle ha fått sett pengarna i verkligheten.

Huruvida barn skall få ett bankkort eller inte kommer att vara upp till föräldrarna. Jag önskar därför att alla föräldrar tänker till en extra gång innan de gör sina barn kontantlösa. De föräldrar som redan har kommit fram till slutsatsen att bankkort till barn är en galen idé kan gärna ta initiativet att kontakta sin bank och framföra sin kritik.

Länk

Sydsvenskan - Sjuåringar kan få eget bankkort

Nej till övervakningskameror i Vimmerby

Debatten om storebrorssamhället har varit framträdande den senaste tiden, inte minst med tanke på FRA-lagen och övervakning i ren allmänhet. Det är en viktig debatt ur flera synvinklar då den även berör andra områden än just själva övervakningen i sig. Staten har börjat förlora kontrollen över medborgarna och för att täcka upp sitt misslyckande så vill man övervaka dem. Tyvärr så kommer inte detta att leda till ett tryggare samhälle, snarare tvärtom då man skapar nya problem genom övervakningen istället för att angripa grundproblemet. Detta är även en debatt som har blossat upp i Vimmerby kommun den senaste tiden.

I juli år 2007 fick jag en insändare publicerad i Vimmerby tidning som handlade om övervakning. Upprinnelsen till min insändare var att en centerpartist ville sätta upp kameror i kommunen. Nu är det åter aktuellt då en moderat har planer på att trycka på för att få upp övervakningskameror. Det finns flera likheter mellan de båda vurmarna för övervakning, varav de mest framstående är bristen på insikt, omtanke och hållbara argument.

Argumenten som moderaten, i detta fall Micael Glennfalk, lyfter fram är att det finns ett problem. Detta problem består av att det förekommer misshandelsfall samt vandalisering och skadegörelse. Glennfalks lösning på detta problem är att man sätter upp övervakningskameror på utvalda platser i centrala Vimmerby. Glennfalk tycker alltså att det är viktigare att övervaka medborgarna än att se till så att de mår bra. Då argumentationen implicit tar upp förmodade ungdomsrelaterad brottslighet så tänkte även jag angripa det ur den aspekten.

Jag håller med Glennfalk om att det är ett stort problem att folk idkar misshandel, vandalisering och skadegörelse, där är vi helt överens. Vi är dock inte överens om lösningen då hans lösning enbart skapar ytterligare problem och det kommer definitivt inte skapa någon reell trygghet eller välmående bland medborgarna. Ett tryggt samhälle kan helt enkelt inte byggas om inte medborgarna själva mår bra och känner sig trygga. Vi måste fråga oss vad den bakomliggande orsaken är till att det är på detta viset, sedan får vi sätta in åtgärder för att komma till rätta med det hela.

Genom Glennfalks strategi så undgås en nödvändig konfrontation med grundproblemet. Att kasta ut skattebetalarnas pengar på kameror som skall övervaka medborgarna hjälper inte, då detta inte angriper problemet. Även om Glennfalk får upp sina kameror så får han inte bort orsaken som skapar problemen med misshandel och skadegörelse, utan han går bara runt det. Denna negativa orsak torde alla i kommunen ha ett intresse av att komma till rätta med. Jag skulle tro att denna orsak består av bristande värderingar, respekt, etik och moral. Sedan tillkommer en rad andra faktorer så som hemförhållanden, uppfostran, missbruk, psykisk ohälsa osv. Ingen vinner på att negligera att många människor trasas sönder i detta destruktiva samhälle. Genom att satsa resurser på kameror så botar man inte detta, utan förstärker det till en sådan nivå att det kommer att bli omöjligt att hantera det.

Jag anser att Vimmerby kommun bör satsa på att komma till rätta med alla dessa faktorer som återfinns inom orsaken till problemet. Här har tex. föräldrar, skolan, polisen, politikerna och samhället som helhet ett stort ansvar att ta, ett ansvar som uppenbarligen inte har tagits. Dagens samhälle har tyvärr kommit att bli förslappat och det gäller att visa på att det skapas konsekvenser av handlingar, konsekvenser som måste tas av den som utför en handling.

Jag ser hellre att pengarna som eventuellt skall investeras i dyra kamerautrustningar läggs på förebyggande arbete nära medborgarna, speciellt nära ungdomar, samt på extra polisresurser, fältarbetare, psykologer, meningsfulla aktiviteter etc. Får man medborgarna att må bättre och samtidigt får dem att ändra värderingar och respektera sina medmänniskor så skapas en äkta trygghet. Många mår fruktansvärt dåligt i dag, inte minst ungdomar, och ungdomar behöver kärlek och någon som bryr sig, ser dem och lyssnar på dem.

Jag förstår dock att många tänker att övervakningskameror skulle vara en bra investering och att det skulle förebygga brott osv. Detta är dock inget långsiktigt tankesätt, utan snarare ett desperat försök att komma tillrätta med ett misslyckande. Vi kan lätt konstatera att om kommunen känner ett så starkt behov av att övervaka medborgarna så innebär det att kommunen har misslyckats. Det bästa vore om de ansvariga tog sitt ansvar eller lämnade sina platser till bättre lämpade personer.

Min grundinställning till övervakning, såväl statlig som privat, är att den skapar en falsk trygghet där problemet fortfarande finns kvar, men i andra former. Sedan kan man fråga sig vart gränsen skall dras, så väl omfattningen som den ekonomiska? Ponera att Glennfalk får som han vill och övervakningskameror placeras runt om i centrala Vimmerby, men att de kriminella gärningarna förflyttar sig till andra platser och tar sig andra uttryck. Skall Glennfalk då begära ytterligare övervakningskameror? Vart kommer det hela att sluta?

Nej, Glennfalk, det är dags att börja ta ansvar för medborgarna och sluta leka med skattebetalarnas pengar. Skulle du lägga en motion om detta så kan du räkna med att vi nationaldemokrater kommer att bemöta dig. Vi anser nämligen att medborgarna skall komma i första hand och vi tänker inte blunda bort problemet med att många människor mår dåligt i dag, i det samhälle som du och dina partikamrater underhåller. Vi tänker verka för att dessa får den hjälp de behöver och denna hjälp är definitivt inte övervakningskameror.