LRF klarar inte av att besvara frågor om utestängningen av SD

Den 16 februari så arrangerade LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) en mellanvalsdebatt i Jönköping för att diskutera kring frågor om landsbygd och jordbruk, detta tillsammans med flera hundra bönder. Till debatten så var samtliga riksdagspartier inbjudna, alla förutom Sverigedemokraterna. Jag bestämde mig därför för att ställa ett antal frågor till LRF om detta.

Jag skickade mina frågor till både LRF-riks och till den lokala avdelningen i min egen kommun, med förhoppningen att få mina frågor besvarade så bra som möjligt. Tyvärr så var båda svaren en stor besvikelse, fast ändå en relativt väntad besvikelse. Frågorna som jag ställde var följande:

1. Den 16 februari så arrangerade LRF en mellanvalsdebatt i Jönköping där frågor om landsbygd och jordbruk diskuterades. Till debatten så var samtliga riksdagspartier inbjudna, förutom Sverigedemokraterna. Helena Jonsson, LRF:s ordförande, förklarade förhållningssättet till SD i en intervju. Hon menade bland annat att LRF är en politiskt oberoende organisation som själva väljer vilka partier som det går att ha en konstruktiv debatt med och som inte skadar LRF:s trovärdighet. På vilket sätt blir LRF själva trovärdiga när ni diskvalificerar ett demokratiskt valt parti, ett parti som dessutom ständigt tycks växa?

2. På LRF:s hemsida så går det att läsa att beslutet om att inte samarbeta med SD togs redan innan valet år 2010. Det går även att läsa att ”LRF anser att sverigedemokraternas budskap är oförenligt med de värden som präglar LRF. Det handlar om en samlad bedömning av politik, handling och historia.” Om vi koncentrerar oss till själva politiken, vad är det som utmärker sig i SD:s politik som gör att den politiskt oberoende organisationen LRF väljer att stänga dem och deras väljare ute?

3. Vilket av riksdagspartierna tycker ni bäst representerar Sveriges bönder och landsbygd i dag? På vilket sätt är SD, och även i förlängningen nationalismen, en dålig representant för dem samma?

4. Om vi ponerar att jag är en småskalig svensk bonde som både är medlem i LRF och i SD. Tycker ni då att jag ska välja sida och säga upp något av de båda medlemskapen?

5. Under många år tillbaka så har situationen för Sveriges böner och landsbygd knappast blivit bättre, snarare extremt tvärtom. Tycker inte ni att det ligger i LRF:s intresse att finna nya vägar som verkligen gynnar dem som ni påstår er företräda? Partierna i sjuklövern (alla riksdagspartier förutom SD) har bevisat sitt nederlag gång på gång, så varför inte ge SD en chans att hävda sig i debatten?

6. LRF:s förhållningssätt till SD öppnar upp för många funderingar, men jag ska begränsa dem till en fråga. Stödjer LRF tanken om ett mångetniskt samhälle, ett samhälle där det svenska trycks tillbaka och den svenska befolkningen på sikt kommer att bytas ut?

LRF är inte längre böndernas främsta röst, utan bönderna måste själva plocka upp högafflarna och kämpa för ljusare tider.

LRF-riks valde att ignorera mina olika frågeställningar och upprepade enbart sin politiskt korrekta hållning. Då jag inte var nöjd med svaret så påpekade jag detta och bad om ett bättre svar, men detta har enbart resulterat i en tystnad från LFR:s sida. Nedan följer svaret som jag fick från LRF-riks:

”Tack för ditt mail. Du frågar varför Sverigedemokraterna inte bjudits in till LRFs debatt i Jönköping den 16 januari.

LRF tog redan inför valet 2010 ett enigt beslut om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är alltså ingen ny ståndpunkt. LRF anser att partiets budskap inte är förenligt med de värden som präglar LRF. Det handlar om en samlad bedömning av den förda politiken och hur man agerar.

Som politiskt oberoende intresse- och företagarorganisation väljer LRF vilka politiska partier, företag och organisationer som vi vill ha samröre med. Vi strävar efter en konstruktiv debatt med partier som delar vår människosyn, fri från populism och främlingsfientlighet.”

LRF värderar nu mer den politiska korrektheten framför kossorna.

Efter ytterligare några dagar så fick jag även ett svar från den lokala LRF-avdelningen. Fast något svar var det inte, utan enbart ett konstaterande av att frågorna var för svåra att besvara. Nedan följer svaret som jag fick från den lokala LRF-avdelningen:

”Hej Rasmus!

Som svar på dina frågor känner jag att jag är alldeles för dåligt insatt i både LRF's synpunkter vad gäller SD och de övriga partiernas politik och åsikter att jag kan ge dig något bra svar. Tyvärr måste jag även säga att jag inte heller är insatt i SD's politik för att kunna kommentera dina frågor. Jag har ingen aning om vad ni (jag är inte sverigedemokrat, min anmärkning) har för landsbygdspolitik och känner därför att jag inte vet om det är bra eller dåligt. Därför har jag vidarebefodrat dina frågor till LRF kontoret för att se om de kan svara på dina synpunkter ur lokalsynvinkel. Hoppas du nöjer dig med detta svar.”

Det är svårt att göra någon vidare analys av uteblivna svar, men slutsatsen får helt enkelt bli att LRF numer anser det vara viktigare att vara politiskt korrekta än att faktiskt stå upp för de svenska bönderna och den svenska landsbygdsnäringen. Jag är övertygad om att LRF:s hållning till SD enbart kommer att göra irriterade bönder än mer irriterade, för enligt mina erfarenheter så är det många bönder som har kommit att ge sitt politiska stöd till just SD.

Relaterat

De svenska bönderna är i behov av ett bondeuppror

Kulturhistoriska lokalupplevelser

I veckan så har det blivit mindre vistelser vid flera besöksmål runt om i kommunen. Platserna som jag har besökt är ett befästningsområde, en kyrka, ett större röse samt Sveriges äldsta ek.

Lämningar från våra förfäder, gamla byggnader och intressanta naturfenomen finns i princip lite överallt. Många kan vara små och ibland svåra att finna, men de finns där. Gemensamt för dem är att de vittnar om svunna tider, livsöden och är en länk till våra förfäder.

Första anhalten blev Ivarsudde/Krönsborg som är två gamla medeltida befästningar vid sjön Krön. Vid platserna så har få fynd gjorts och detta tros bero på att de båda befästningarna har använts under en kortare tid under 1300-talets senare del. Vid platserna så finns bland annat vallgravar, höjder, större stenar och husgrunder.

 

En het brand skall ha härjat vid platserna, och en teori är att denna tros ha uppstått under slutstriderna mellan drottning Margareta och kung Albrekt. En annan teori är att Ivarsudde har fungerat som förborg och Krönsborg som huvudborg.

 

Nästa anhalt blev träkyrkan i Djursdala, som ligger vackert belägen på traktens högsta kulle. Platsen har kyrkliga anor från medeltiden, men år 1691 så brann den tidigare kyrkbyggnaden ned till grunden. En ny kyrka började därför byggas redan året efter, och i november samma år så stod den nybyggda kyrkan klar. På en av kyrkans innerväggar så finns ett stort Karl XII-monogram målat (tyvärr så var kyrkan stängd vid besökstillfället, så det blev ingen bild på det).

Efter kyrkan så blev det ett stopp vid ett större stenröse, eller en stenmur. Den mäter cirka 45 meter på längden, 20 meter på bredden och 1,5 meter på höjden. Den tros ha lagts runt 1930-talet, och byggts av stenar som funnits runt omkring på åkrarna.

Någon dag senare så blev det ett besök vid Kvilleken, och dess natursköna område. Eken beräknas vara strax över tusen år gammal, något som gör den till Sveriges äldsta ek. Omkretsen mäter cirka 14 meter och gör den således till en av Europas grövsta ekar.

Relaterat

Nationaldagsfirande i Vimmerby kommun

Studiecirkel och naturupplevelse

Ett besök hos Kvilleken

Debattartikel om böndernas situation publicerad i nationella medier

Mitt inlägg om böndernas situation och deras behov av ett bondeuppror har väckt flera sympatiska reaktioner från läsare. Dessutom så har texten fått ytterligare spridning genom nationella medier.

Debattartikeln i Nationell Idag.

Under förra veckan så publicerades texten som en debattartikel på Realisten.se och i veckans exemplar av Nationell Idag så återfanns den, även där som en debattartikel.

Relaterat

De svenska bönderna är i behov av ett bondeuppror

Länk

Realisten - De svenska bönderna är i behov av ett bondeuppror

De svenska bönderna är i behov av ett bondeuppror

Nyligen så sänkte Arla avräkningspriset för mjölken med 10,3 öre, till låga 288,4 öre per kilo. Detta är bara ett av många hårda slag som drabbat en i övrigt redan utsatt yrkesgrupp. Den globala marknaden håller tillsammans med den politiska ignoransen på att rasera de kvarvarande spillrorna från bondesamhället. Klockorna klämtar och det är hög tid för den svenska bonden att agera.

Arlas nya sänkning innebär att avräkningspriset har sjunkit med 62 öre per kilo under det senaste året. I ett totalsammanhang så handlar detta om mycket pengar som går förlorade, pengar som för de flesta bönder är nödvändiga för att kunna överleva och samtidigt upprätthålla ett fungerande företag. De mindre småskaliga produktionerna balanserar många gånger på marginalen och ekvationen blir helt enkelt negativ efter att omkostnader har inräknats.

Anledningen till den nya sänkningen är, enligt Arla, oväntat stora mjölkmängder globalt. Det känns aningen märkligt att en småskalig svensk bonde i djupaste Småland drabbas av mjölkproduktionen på andra sidan av jordklotet, men så fungerar den globala marknaden. Det är oroväckande och det håller på att slå ut det svenska lantbruket. Sedan Sverige gick med i den Europeiska Unionen år 1995, och således öppnade för frihandel på den globala marknaden och en ohållbar konkurrenssituation, så har de svenska mjölkbönderna rasat i antal. Då fanns det över 17 000 mjölkproducenter, i dag så återstår endast 5 000. Tilläggas bör att det är de mindre produktionerna som försvinner till förmån för ett mindre antal industrijordbruk.

De svenska bönderna måste kasta högafflen som symboliserar starten på ett bondeuppror för en bättre framtid, och vi måste stötta dem.

Från politiskt håll, och då samtliga spektakel i riksdagen inräknade, så hörs varken protester eller ärliga förslag som syftar till att vända utvecklingen till förmån för bönderna och vårt folks framtida matproduktion. Att det nu har gått så långt att vi är avlägset ifrån självförsörjande på livsmedel bör betraktas som landsförräderi. Frågan är vem som tar ansvar för detta, ansvar för att passivt ha tittat på medan bönderna föll en efter en? Om bondedöden fortsätter i samma takt så måste vi börja importera i princip all livsmedel, och detta inom en snar framtid.

Den politiska röst som en gång ekade över vårt land genom Centerpartiet (tidigare Bondeförbundet) har sedan länge tystnat. De centerpartistiska tungorna har i dag gjort sig av med retoriken som försvarade de svenska bönderna. I dag så handlar den moderna centerpolitiken om vikten av urbanisering och att se till att det svenska folket byts ut. Inte heller bland bondeorganisationer som LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) så hörs några aggressiva röster, utan de tycks ha förpestats av den politiska korrektheten. Den enda politiska kraft som i dag står på den svenska bondens sida är nationalismen, detta då brukandet av jorden och respekten för djur och natur är en central aspekt inom denna ideologi.

Sveriges mjölkproducenter försvinner i en snabb takt.

Ser vi till realiteten så står de svenska bönderna handfallna inför en riksdagspolitisk ignorans och en global världsmarknad. En världsmarknad som saknar respekt för högre värden, småskalighet, djur och natur. En globaliserad industri vars främsta mål är att producera billigt. Hur ska de svenska bönderna då lyckas ta sig ur detta ekorrhjul som vill förinta deras existens? Det naturliga hade givetvis varit att den politiska makten hade tagit sitt ansvar genom att skydda den svenska bondenäringen från orättvis konkurrens utifrån och samtidigt uppmuntrat till inhemsk produktion. Detta kommer dock aldrig att ske med den pöbeln av partier som i dag sitter i riksdagen. Inte heller bondeorganisationer som LRF eller konsumenterna kommer att lyckas ändra på situationen.

Vi måste inse att detta är ett problem som berör oss alla, det är ett problem som på allvar hotar vår frihet och vår nationella suveränitet. Om bönderna försvinner så är det dock så mycket mer som försvinner än den reella matproduktionen. Utan bönderna så kommer vi att gå miste om enormt många arbetstillfällen som finns runt lantbruksnäringen, vi kommer att mista mycket av det öppna landskapet och vi kommer att mista en länk som följt oss genom historien. Det är lätt att tycka att det är vackert med gärdsgårdar, betande kor och gula sädesfält. Det är dock inget som vi skall ta för givet.

Det öppna landskapet och allt annat som tillkommer med hjälp av bönderna kan vi inte ta för givet.

De flesta bönder som jag pratar med ger ett uppgivet intryck inför framtiden. Vissa pratar om att lägga ned verksamheten för att det inte längre är lönsamt att hålla på, många har redan valt att sluta. Ett fåtal vill gärna, som hedersamma representanter för sin livsstil och yrkesroll, agera och kämpa för bättre villkor. Dock så saknas det avgörande draget och kanske beror det på det svajande modet i många av yrkeskamraternas tyngda hjärtan. Den förbannade fegheten tycks ha angripit vårt folk på alla plan, men i svåra tider så kan vi alltid gå tillbaka till historien för att inspireras av våra förfäder. I detta fall av bönder som revolterat mot förtryckande makthavare och som offrat allt för en chans till en bättre framtid, för dem själva och för deras yrkesarvtagare.

Den nuvarande situationen för de svenska bönderna kan inte lösas av någon annan än av bönderna själva. Att beklaga sig över politisk idioti, globalisering och förtryck har aldrig lett till förändring. Bönderna måste själva vara förändringen och detta genom handlingskraft och ett resolut uppvisande av att nog är nog. Hur detta kommer att praktiseras är upp till bönderna själva, men snart så måste upprorets högaffel kastas, och då måste vi ge dem vår lojalitet för att bekämpa överstatligt förtryck och politisk idioti.

(För att vara övertydlig så bör inte min text tolkas som ett försök till uppvigling, inte heller som en strävan att fysiskt nedgöra dem som jag kritiserar)

Relaterat

Mitt tal från 1 maj i Eskilstuna

Asylboende nära i Storebro

I början av maj framkom det att Migrationsverket ville placera asylsökande i tätorten Storebro i Vimmerby kommun. Nu har ärendet kommit så långt att Migrationsverket redan har hyrt åtta lägenheter av det kommunala bostadsbolaget Vimarhem och dessa skall börja fyllas redan den 1 september. Frågan är om beslutsfattarna kommer att lyssna på folkviljan.

För att godkänna Vimarhems uthyrning så ville kommunstyrelsen ha ett informationsmöte för tätortens invånare. Detta möte kommer att hållas under nästa vecka med representanter från Migrationsverket, Vimarhem och Vimmerby kommunen.

Om invånarna inte säger ifrån så kommer asylsökande att flytta in i Storebro redan den 1 september

Tanken är att de asylsökande skall bo i lägenheterna tills att beslut blir tagna i respektive asylärende. Som det låter så finns det inget behov av arbete för de asylsökande, men deras barn skall gå i skolan. Det finns dock ett stort tryck från Malmö och en eventuell utvidgning av avtalet kan komma att bli aktuell.

Som det ser ut så är processen redan bestämd över invånarnas huvuden. Lägenheterna är redan uthyrda och dessa skall börja fyllas redan inom två veckor. Så vad invånarna tycker verkar inte spela någon som helst roll. För att ta reda på hur det ligger till så har jag under dagen varit i kontakt med kommunstyrelsens ordförande Per-Åke Svensson och Vimarhems VD Jan Erixon.

Båda ser positivt på ett asylboende och Svensson anser att det är bra att kommunen tar sitt ansvar. Båda menar att invånarnas åsikter är viktiga och skulle det bli ett massivt motstånd så ska frågan ses över för att få en sådan bra lösning som möjligt. Huruvida detta stämmer återstår dock att se. Påpekas bör att varken Svensson eller Erixon vet hur många som skall komma eller vart ifrån de kommer.

Som Nationaldemokraternas förste kandidat till fullmäktige så är jag givetvis emot ett asylboende i Storebro, eller i kommunen över huvud taget. Det är en oroande utveckling som sker där de etablerade partierna vänder blickarna bort från landsbygden och de mindre orterna. I takt med att landsbygden avvecklas så försämras livsvillkoren för dem som väljer att bo kvar. Att nu fylla ut med asylsökande är ingen långsiktig lösning, det är ett svek mot invånarna och en utveckling i helt fel riktning. Det ska bli intressant att höra hur de tänker inreda lägenheterna. Blir det möjligen liknande inredning som på gruppboendet för ”flyktingbarnen” i Södra Vi?

Relaterat
Asylsökande ska utveckla kommunens tätorter

Asylsökande ska utveckla kommunens tätorter

Under förra veckan framkom det att Migrationsverket vill placera asylsökande i de tomma lägenheterna i tätorten Storebro, och har därför vänt sig till det kommunala bostadsbolaget Vimarhem. Vimarhem har sedan i sin tur vänt sig till kommunstyrelsen som skall se över frågan om att ”utveckla” kommunens tätorter med berikande mångkultur.

Storebro är en tätort i Vimmerby kommun med runt tusen invånare. I samhället finns 160 lägenheter, varav 29 står tomma i dagsläget. För en tid sedan fanns det mellan 30-40 tomma lägenheter. Detta var något som uppmärksammades av Migrationsverket som vände sig till Vimarhem.

Jan Erixon, VD för Vimarhem, sade i en kommentar i Vimmerby Tidning under förra veckan att ”Det var riktigt hett då, de vill hyra så mycket som möjligt eftersom de har svårt att hitta bostäder åt asylsökande och vi är naturligtvis intresserade av att hyra ut lägenheter, det är det vi ägnar oss åt.”

Enligt Erixon handlar det i första hand om 6-8 lägenheter, men innan det blir aktuellt så vill han ha med kommunstyrelsen i en uppgörelse. Kommunstyrelsen, med centerpartisten Per-Åke Svensson i täten, hoppas på att kunna ge besked under maj månad.

Istället för ordentliga satsningar så vill politikerna nu "berika" Storebro med mångkultur

Sedan tidigare har kommunen ett avtal med Migrationsverket om att ta emot 40 så kallade flyktingar, men denna siffra överskrids allt jämt. Under förra året så valde kommunen även att bygga om lokaler i tätorten Södra vi för att där inhysa nio så kallade flyktingbarn, efter att inga familjer i kommunen var intresserade av att öppna sina hem för dem. Ungefär samtidigt som boendet öppnade, augusti 2009, så gick socialförvaltningen ut och sa att kommunen borde ta emot dubbelt så många. Nu är det alltså Storebros tur att berikas då politikerna skall ta sitt ”solidariska ansvar”.

En starkt bidragande orsak till att det finns många tomma lägenheter i Storebro torde vara oviljan att satsa på tätorterna. Detta är något som inte är unikt just för Storebro, utan i stort sett samtliga tätorter och landsbygd får stå tillbaka på grund av den förda politiken som väljer att prioritera annat.

I takt med att det inte satsas på tätorterna och landsbygden så försvinner attraktionskraften och folk väljer att flytta av olika anledningar. Det blir heller inte speciellt lockande att flytta ut till tätorterna där mackarna försvinner, samhällsservicen dras ned och skolorna hotas av nedläggning.

Nu ser man en chans i att dölja felprioriteringarna genom att fylla upp bortfallet och de tomma lägenheterna med asylsökande. På kort sikt ger detta pengar, men de långsiktiga konsekvenserna verkar inte existera i politikernas tänkande. Om en massa asylsökande kommer att stärka Storebros attraktionskraft som en naturskön tätort återstår dock att se. Jag är övertygad om att så inte är fallet.

Micael Glennfalk (m) och mångkulturen

På senare tid har flera politiskt engagerade kommuninvånare börjat blogga. En av dessa är Micael Glennfalk som har för avsikt att ställa upp i kommunvalet för Moderaternas räkning. Det intressanta med de olika bloggarna är att de ofta skiljer sig åt i de flesta frågorna förutom i en fråga, nämligen frågan om att göra Vimmerby och resten av Sverige mångkulturellt. Jag känner mig därför nödgad att bemöta Glennfalk i ett av hans inlägg om just mångkultur då vi i Nationaldemokraterna är det enda partiet i kommunen som tar avstånd från ett mångkulturellt samhälle.

I sitt inlägg skriver Glennfalk bland annat att han hade blivit påringd av en äldre man under sommaren. Den äldre mannen hade uttryckt en ovilja över att banklokalen i Vimmerby kommuns största samhälle, Södra vi, skulle blir föremål för flyktingmottagande av så kallade ”flyktingbarn”. Glennfalk ställer sig frågan om banklokalens vara eller icke vara samt flyktingmottagandets vara eller icke vara.

Glennfalks åsikt är att det på något sätt borde finnas en gräns för hur lite service en tätort skall ha. Han tror också att det bara är den äldsta generationen som är i behov av bankkontoret och att den servicen borde vara kvar så länge som den äldre generationen önskar den.

Rösta på Moderaterna om du vill ha ett mångkulturellt Sverige

När det gäller Vimmerby kommuns flyktingpolitik så är han glad över den. Glennfalk menar att alla som flyr borde få en fristad vart de än tar vägen i världen och den som inte kan sätta sig in i en sådan situation saknar inlevelseförmåga. Han menar att det är ett kvalitetstecken att kommunen öppnar för flyktingar, men vill ändå ta det ett steg längre. ”Mångkultur skapar dynamik, utveckling och - frihet.”, som han så fint skriver i sitt inlägg.

Till sist menar han dock att de som kommer till Sverige skall följa våra regler för mänsklig samlevnad. Religionsfriheten skall bara gälla så länge som den inte underbygger förtryck av andra människor. ”Vi kan inte ge frihet till något som tar vår frihet.”, som han uttrycker det hela.

Jag ställde mig dock undrande över hur ”mångkultur skapar dynamik, utveckling och – frihet.”

Nedan följer mina funderingar kring hans inlägg.

Angående servicen på landsbygden
För det första så vill jag kort beröra servicen på landsbygden med tanke på den äldre mannens oro över att banklokalen skulle förvandlas till flyktingmottagning. Tittar vi på Vimmerby kommun som har styrts av en borgerlig majoritet med Centerpartiet i spetsen så kan man tro att den kommunala landsbygdspolitiken skulle vara relativt tillfredställande. Detta är som sagt enbart något man kan tro då Centerpartiet har övergivit landsbygden till förmån för städerna. Angående Centerpartiets svek mot landsbygden så bör det vara föremål för ett kommande inlägg.

Hur som helst så är det oacceptabelt att servicen på landsbygden minskas. Den senaste tiden har det pratats om att lägga ned allt från skolor till bibliotek. Mackar, post- och bankkontor har försvunnit. Tack vara lokalt motstånd så har vissa former av service behållits i småsamhällena, något som har visat politikerna att de inte kan göra som de vill med landsbygden och dess invånare.

Kommunen bör satsa på landsbygden för att utveckla den och uppmuntra barnfamiljer att flytta ut till kommunens småsamhällen. För att detta skall vara möjligt i en större skala så måste en tillfredställande service bibehållas. Det säger sig självt att det finns en ovilja att flytta ut på landsbygden när det talas om serviceminskningar som att lägga ned skolor etc. Vi i Nationaldemokraterna tror på landsbygden. För oss är en levande landsbygd ett mål och en viktig princip i vår ideologi, något som kommer att visa sig i samband med det stundande kommunalvalet.

Angående flyktingpolitik och mångkultur
Som jag skrev ovan så finns det inget parti i kommunen som motsätter sig ett mångkulturellt samhälle förutom vi i Nationaldemokraterna. Det är därför viktigt att belysa denna fråga ur en annan infallsvinkel. Detta är ett omfattande ämne, men jag skall ändå försöka fatta mig kort.

Micael Glennfalks parti, Moderaterna, har efter att de kom i regeringsställning slagit rekord på rekord vad gäller invandring. År 2008 överskred antalet invandrare till landet för fösta gången i Sveriges historia 100 000 personer. Sammanlagt kom 101 171 personer till Sverige. År 2009 innebar inget trendbrott utan ett nytt rekord slogs och hela 102 280 personer invandrare till Sverige.

Några av de största invandrargrupperna som kom år 2008 var irakier och somalier. Den borgerliga alliansregeringen erkände i en debattartikel i DN att ”Av dem som får uppehållstillstånd och deltar i kommunal introduktion är bara var femte självförsörjande efter två och ett halvt år med uppehållstillstånd”. Den moderatledda regeringens nya regler om fri arbetskraftinvandring från länder utanför EU trädde också i kraft, vilket resulterade i att tusentals personer ansökte direkt.

Under alliansens mandatperiod har flera platser runt om i Sverige skakats av mångkulturella kravaller. Inte minst i Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm där invandrare har kommit i konflikt med det svenska samhället. Detta har bland annat kommit i uttryck genom eldhärjningar och stenkastning mot polis och brandkår. Sedan finns det som bekant en oändligt mycket längre historia att förtälja vad gäller negativa konsekvenser som skapats i kölvattnet av det mångkulturella experimentet.

Sverige står i dag under tryck av en enorm massinvandring, en massinvandring som tycks vara omöjlig att få kontroll på. Vare sig moderater eller socialdemokrater tycks kunna lösa detta enorma problem som har uppstått på grund av en ansvarslös politik. Trots att enorma summor investeras i olika integrationsprojekt så blir det aldrig bättre, utan snarare tvärtom.

Detta är dock inte så konstigt då det är omöjligt att ha en integrations- och assimileringsprocess som kan ta hand om alla dess människor som kommer till Sverige. Detta speciellt då många av dem kommer från så pass avvikande delar av världen som skiljer sig så pass mycket från Sverige.

Sedan är det självklart så att de flesta vill bevara sina respektive identiteter och inte göra avkall på sina kulturella- och religiösa tillhörigheter för att bli ”låtsassvenskar”. Ett mångkulturellt samhälle är dömt att misslyckas just på grund av att det finns så många olika viljor som omöjligt kan samarbeta och dra lika, skillnaderna är helt enkelt för stora.

Glennfalk skriver att människor som flyr borde få en fristad. Detta med att fly är en sak du borde titta närmare på Glennfalk, då enbart ett litet fåtal procent är flyktingar och uppfyller flyktingstatus. Resten är inte flyktingar. Vad gäller de så kallade ”flyktingbarnen” så är det bara ett förvridet ord som inte har någon som helst verklighetsförankring. Anledningen till att ordet används är för att det skall frambringa sympati samt att ingen skall våga kritisera mottagandet då det handlar om ”barn”. Det är inte barn det handlar om, utan ungdomar och vuxna.

Resultatet av dagens förda invandringspolitik är varken dynamik, utveckling eller frihet Micael Glennfalk. Resultatet av denna politik är kaos, stagnation och otrygghet. De som främst drabbas av det mångkulturella samhällsprojektets negativa effekter är svenskarna, men även invandrarna själva. För när det kommer till negativa effekter resulterade av mångkulturen så tycks du ha skygglappar. Våga öppna ögonen och se verkligheten Glennfalk. Stoppa detta vansinne innan det är för sent. Annat vore fruktansvärt ansvarslöst mot kommande generationer som annars tvingas leva i konsekvenserna av ert handlande.

Rösta på Nationaldemokraterna om du vill ha ett svenskt Sverige

Jag skulle som sagt hålla detta kort så att det inte blir en lång uppsats. Hur som helst så kommer vi i Nationaldemokraterna att verka för att avtalet med Migrationsverket sägs upp och verka för svenska intressen i kommunen. En röst på Nationaldemokraterna är en röst för Sverige och svenskarna.

Lite avkoppling efter valkampanjen

Nu är valkampanjen och valet till Europaparlamentet över och blickarna riktas framåt. Trots att vi valde att inte satsa så mycket resurser på årets valkampanj så var det ändå en hel del att göra. Därför blev det en skön avkopplingsdag med familjen i torsdags.

Dagen började med en fika hemma hos familjen. Det blev te och några mackor. Min lillebror hade en kompis hos sig så vi bestämde oss för att vi skulle åka iväg och fiska, något som har varit ett stort intresse sedan barnsben. Vi tog med oss både metspö och kastspö och var därför tvugna att gräva mask innan vi åkte iväg. Dagen bjöd på sol och det blev en trevlig fisketur. Totalt blev det 142 fiskar, nästan uteslutande abborrar. Abborrar som snabbt fick sin frihet då samtliga blev tillbakasläppta. Efter att tålamodet brustit hos mina två fiskarvänner bar det av hemåt till övriga familjen för att äta middag, det skulle bli grillat.

Innan middagen var klar passade jag på att leka med hundarna på gräsmattan. Rätt som det var kom en groda hoppande och detta var något som den minsta hunden tyckte var väldigt intressant.

Efter att maten var uppäten och jag hade diskat bestämde jag och min lillasyster oss för att ta en ridtur. Jag är uppvuxen med hästar så det har blivit en hel del ridturer under livets gång.

Nu mer blir det dock inte så ofta, men då och då händer det. Vi plockade i utrustningen i bilen och åkte iväg till hästarna. Det blev både skritt, trav och galopp. Det var en riktigt skön ridtur i en vacker sommarkväll.

EU – ett verktyg för det industriella jordbruket

I takt med att svenska bönder kraftigt minskar i antal så importerar Sverige idag billiga livsmedelsprodukter som vi själva skulle ha kunnat producera. Bakom står EU-byråkrater och andra globalister och applåderar.

Med hjälp av regler, riktade bidrag och den fria handeln importeras idag billiga livsmedelsprodukter med hjälp av EU till Sverige, från Europa och övriga världen. Samtidigt blir situationen ohållbar för svenska jordbrukare, men framförallt för småbrukare. Det blir helt enkelt svårt att konkurrera med andra länders jordbruk som inte har samma omkostnader för tex. skatter, avgifter och dyra maskiner.

Resultatet blir att svenska jordbrukare får en sämre ersättning för det som produceras då priserna dumpas när billiga livsmedelsprodukter kommer in utifrån. I längden blir det ohållbart för mindre produktioner att gå runt med en hållbar produktionsvinst. De svenska småskaliga bönderna tvingas därför att ta lån och ställa om till storskaliga jordbruk, något som många drar sig för då tiderna ser ut att bli tuffare. Viktigt att påpeka är också att få bönder som lånar för att bygga ut sällan äger sina gårdar själva. Istället är det bankerna som äger dem. Det andra alternativet är att avveckla produktionen. Statistik från Jordbruksverket visar att priserna på produktionsmedel stigit med i genomsnitt 28 % samtidigt som producentpriserna, för främst kött, mjölk och spannmål, sjunkit med i genomsnitt 12 % mellan åren 1994-2005. Det är således svårt att prata om balans, något som är viktigt för alla företagare.


Att de småskaliga jordbruken slås ut är inget unikt för Sverige, utan det är en verklighet för samtliga medlemsländer i den Europeiska Unionen. Utvecklingen mot stora industriella jordbruk gynnas av EU-bidrag. Inom EU finns det tex. ett bidrag som kallas exportbidrag som gynnar stora producenter inom Europa. Med hjälp av bidraget får producenter pengar för att dumpa sitt överskott i andra länder. Kritiker menar dock att exportbidraget stimulerar överproduktion och förstör för fattigare länder.

Enligt statistik från Jordbruksverket blir de svenska jordbruken större, men färre. De småskaliga jordbruken slås ut och ersätts av storskaliga jordbruk, helt i linje med EU. Statistik från Svensk mjölk visar också på att Sveriges mjölkbönder försvinner i rasande tempo. I november år 2008 fanns det endast 6476 bönder i Sverige. Detta kan jämföras med år 1995 då det fanns över 17 000 bönder i Sverige. Om inte detta vore nog så var, enligt Jordbruksverket, var femte jordbrukare 65 år eller äldre år 2007.

En vurmare för storskalighet är Annika Åhnberg, förre detta socialdemokratisk jordbruksminister mellan åren 1996-1998. Under 70-talet var hon aktiv i Förbundet kommunist och under 80-talet i Vänsterpartiet. Hon lämnade dock Vänsterpartiet i protest mot partiets EU-motstånd. I ett reportage i Sveriges radio om framtidens jordbruk uttalade sig nyligen Åhnberg i ämnet och menar att jordbruket måste bli storskaligt, effektiv och använda sig av genmodifiering. Hennes vision är att vi skall ha ett globalt jordbruk som skall mätta alla världens munnar.

Jordbruket har varit en tradition för vårt folk som sträcker sig tusentals år tillbaka i historien. I takt med att industrialiseringen började ta vid i mitten av 1800-talet och verkligen satte fart i början av 1900-talet så valde många människor att överge jordbruket till fördel för en mer urban livsstil inne i städerna. Jordbrukssamhället övergavs alltmer och från mitten av 1900-talet har mjölkleverantörer i Sverige ständigt minskat i antal.

Ser vi på statistiken så ser framtiden dyster ut. Småskaliga, självägda och långsiktiga jordbruk som håller landskapen öppna håller på att ersättas av stora industriella jordbruk, där det handlar om pengar och inte om kärlek till djur och natur. Utvecklingen går åt helt fel håll om man ser med nationalistiska ögon på problematiken, men åt rätt håll om man är en liberal EU-globalist. Sverige måste ha ett decentraliserat jordbruk som kan göra oss självförsörjande och som värnar om landsbygden.

På besök i Djursdala

Under helgen bar det av till det natursköna Djursdala som är en liten landsbygdsort, bestående av flertalet byar, som ligger i nordöstra delen av Vimmerby kommun. I orten bor cirka 250 invånare. Bygden som idag är Djursdala omnämndes första gången i ett gåvobrev redan år 1398 och då stavades det Jwrsdal. År 1422 ändrades benämningen till Jursdal och under 1700-talet blev det Juttersdala. I slutet av 1700-talet ändrade slutligen prästen Natanael Rosinius bygdens namn till Djursdala till invånarnas förtret. De plockade bort d:et och använde namnet Jursdala på bygden enda fram till 1900-talet.

Vacker utsikt från Lindstorps kulle

De fridlysta Backsipporna

Utöver ett vackert småländskt landskap med kullar, gärdsgårdar, hagar, djur, blommor etc. så har Djursdala en rad historiska och kulturella sevärdheter att bjuda på. Första stoppet blev vid Hembygdsgården på änglamarken Lindstorps kulle. Hembygdsgården är ifrån börjar av 1700-talet. På kullen och nedför branterna kryllar det av Backsippor, en blomma som är fridlyst i Sverige. Utsikten från kullen än fantastisk då man ser det vackra landskapet och nedanför kullen glimtar sjön Juttern.

Utsikt över det vackra landskapet

Backsippor i förgrunden och sjön Juttern i backgrunden

Utöver Backsippor så fanns det en mängd andra blommor. Bland annat Vitsippor

I Djursdala fanns så kallade tjärdalar i varje by och hos en av dessa blev nästa besök. Kvar av tjärdalen fanns stengrunden på vilken man brände tjäran. Trätjära är något som var viktigt för vår förfäder och även för oss, nutida generationer. Sedan järnåldern har tjära framställts i Sverige och under medeltiden började tjäran att exporteras. Sverige hade nästintill monopol på tjärhandel fram till 1700-talet. Tjära användes för att skydda olika sorters träkonstruktioner. Det var speciellt viktigt för att skydda fartygens träskrov. För ett antal år sedan fick jag själv äran att hjälpa till att bränna tjära. Att göra det på förfäders vis var både spännande och intressant.

Tjärdal

Vidare bar det av mot varggroppen. Vägen in till varggroppen går längsmed en liten bäck som pårlar mellan de gröna lövträden, väldigt idylliskt. Så kallade varggroppar har använts sedan stenåldern och använts till att främst jaga varg och älg. Groparna var oftast cirka 3-4 meter breda och omkring 2,5 meter djupa. När groparna grävts lades enklare pinnar och mossa över groparna så att djuren lätt skulle trilla i. I mitten av 1300-talet stadgades det, i Magus Erikssons landslag, att varggropar skulle upprätthållas. Varggropparna förbjöds år 1864.

Bäcken längsmed vägen till varggroppen

Lönnen

Vägen till Lönnen

Avslutningsvis bar det av till Ungstorp för att dels skåda den stora Lönnen och dels titta på utsikten från utsiktstornet. Ungstorp ligger högt beläget och det erbjuder en fantastisk utsikt över hagar, sjöar och skogar. Lönnen, som sannolikt är Sveriges största, mäter 5,5 meter i omkrets och har en höjd på 25 meter. Sedan 1962 är den efterlyst som ett naturminne. Historiskt sett så tappades lönnarna på sav under våren av våra förfäder. Saven kokades sedan till sirap.

Utsikt från utsiktstornet vid Ungstorp

Vacker himmel

Sveriges flagga vajade vackert mellan trädtopparna

Till slut var det dags att bestiga utsiktstornet för att njuta av utsikten och ta några fina bilder. Antar att det får bli fler besök till Djursdala för att titta på alla sevärdheter som inte hanns med denna gång.

Ett besök hos Kvilleken

Den soliga och sköna söndagen den 26 april besökte jag och mitt sällskap den kraftfulla och vackra Kvilleken som ligger strax utanför Vimmerby, bredvid Norra Kvills nationalpark. Eken beräknas vara strax över tusen år gammal, vilket gör att den är Sveriges äldsta träd. Med en omkrets på 14 meter är den också en av Europas grövsta ekar.

Eken ligger vacker belägen i en småländsk naturmiljö, omgiven av hagar och gärdsgårdar. När ögonen skådar dess former och hjärnan betänker allt som den har varit med om så önskar man att man kunde sätta sig i gräset, luta sig tillbaka mot gärdsgården och lyssna på alla dess berättelser. Berättelser om hur våra förfäder kämpade och slet för att klara sig och deras glädje när skörden var bärgad eller festen stundade, berättelser om fallna tårar från barn och kvinnor när tiderna var som hårdast och när krigen var på intåg. Berättelser om glada svenska barn som lekte på ängarna eller gick ner till sjön för att meta. Nog skulle eken ha en hel del sorg att tala om, men även en hel del glädje. Hur som helst så skulle den inte ha så mycket mångkultur eller folkdestruktiva ting att tala om.

Det sorliga med eken är att den är hårt sargad. Till stora delar hålls den vid liv av vajrar och järnband. Kanske vore det bäst om naturen fick ha sin gång och låta eken falla och ta de finaste av minnen med sig ner i marken. Den mark som har ett historiskt band till såväl naturens tillblivelser som våra förfäder. Den mark som vi nationalister älskar och värnar med våra liv. Vår mark är full av minen, full av historia och full av våra tidigare generationer genom vars blodsband vi svenskar lever idag.

Innan dagens äventyr var slut besökte vi även det gamla torpet Skogsberg, av vad det bara återstår ruiner. Torpet var bebott, av 17 olika familjer, från år 1837 till år 1965. År 1970 brändes det ned. Den första som verkade vid torpet var familjen Sven Andersson, hans hustru Anna-Stina Isacsdotter och deras fem söner. Det var en gemytlig dag med besök i den svenska historien. Något jag varmt uppmanar flera att göra.

Höstpaddling

Under den gångna helgen har jag varit ute och paddlat tillsammans med distriktet i den småländska höstnaturen. Färden gick från sjön Krön, in genom Stångån och ut i sjön Juttern som var destinationen för första dagens 2,5 mils paddling.

Några av deltagarna hade inte paddlat på länge vilket gav upphov till många skratt då kanoterna ibland försvann in i vassen, men relativt snabbt förbättrades navigeringskunskaperna.


Under första dagen fick vi syn på en sjöfågel som hade fastnat i ett fiskenät. Den hade trasslat in hela kroppen i nätet och speciellt ena benet. Självklart så paddlade vi fram till den rädda och trötta fågeln, lyfte upp den och skar loss nätet från den. Den såg ut att ha klarat sig bra.

När vi väl kommit in i Stångån stannade vi till för att äta lunch. I anslutning till platsen fanns en brant grusgrop där några av deltagarna passade på att tävla om vem som kunde komma först upp. Efter några fall och nedknuffningar kunde deltagarna ta sig upp. Det var en hård tävling som lockade fram många skratt.

När dunklet började anlända kom vi fram till sjön Juttern och efter ytterligare lite paddling så kom vi fram till lägerplatsen där vi skulle övernatta. Vindskyddet restes och middagen tillagades, sedan satt vi hela kvällen framför den öppna elden och diskuterade, lyssnade på gitarrspel och drack te. Vältigt stämningsfullt.

Under dag två stod aktiviteter som dragkamp, kanotrace och självförsvar på schemat. Efter aktiviteterna var det dags att avrunda för att paddla de 2,5 milen tillbaka dit vi hade börjat äventyret. Helgen var väldigt lyckad, vädret var bra, naturupplevelserna var storslagna och skratten var många.


Något av det bästa med helgen var nog lugnet. Att få paddla fram sakta genom Stångån tillsammans med goda kamrater och bara lyssna på naturen. Här och där plaskade fiskar och ibland fick vi besök av bland annat svanar och kossor. Då och då flög olika sjöfåglar över oss med sina olika läten. Helgen var helt enkelt motpolen till det stressade och moderna samhälle som väntade på deltagarna där hemma.

Läs ett längre reportage om helgen här