Texten nedan är ett flygbladsutkast, men den blev alldeles för lång så därför väljer jag att publicera den här. Detta är alltså inget kommunprogram på något sätt, utan snarare en kortare visionstext med åtgärder som Nationaldemokraterna vill verka för i Vimmerby kommun. Ett kommunprogram håller på att tas fram och kommer att lanseras inom en snar framtid. Nedan följer texten:
Kommunen behöver en ny politik – vi ger dig ett alternativ
Vi i Nationaldemokraterna anser att Vimmerby kommun har styrts på ett oacceptabelt sätt, ett sätt som har utvecklat stora brister utan att någon har haft modet eller viljan att åtgärda dem. Vi tror inte att problemen kan lösas av vare sig höger, vänster eller liberala sverigedemokrater. Det behövs en ny politik – en nationaldemokratisk politik.
Bevara landsbygden
Vimmerby är en landsbygdskommun, men trots åratal av centerstyre så har landsbygden svikits. Nationaldemokraterna ställer inte upp på detta.
Vi vill verka för en levande kommun där landsbygden är en viktig del. Genom att garantera den nödvändiga samhällsservicen så hoppas vi på att få en attraktiv landsbygd som är utvecklande och erbjuder en trygg tillvaro.
- Uppmuntra småskaliga och ekologiska lantbruk som bevarar kulturlandskapet
- Ta hand om den äldre generationen även på landsbygden
- Satsa på fritidsverksamhet för alla åldrar
- Utveckla kollektivtrafiken som skall vara gratis för ungdomar och pensionärer
- Regelbundna träffar mellan invånare och politiker för att främja lokaldemokratin
De unga är vår framtid
Vimmerby brukar kallas för ”barnens stad”, men detta är missvisande då verkligheten ger en annan bild av situationen för de unga. Vi anser att detta är orsakat av en oansvarig politik och ett bristande ansvar från hela vuxenvärlden. De unga är vår framtid, och vår framtid kan vi inte blunda för. Vi vill förebygga ungdomsproblemen genom kraftfulla insatser.
- Fler poliser, fältarbetare, psykologer och vuxna i de ungas miljö
- Verka för en större samverkan och ett större ansvarstagande från vuxenvärlden
- Tillsätt en kommunal arbetsgrupp som skall fokusera på de yngres situation för att skapa en positiv tillvaro utan destruktivt innehåll
- Vi vill ta krafttag för att sänka den höga ungdomsarbetslösheten
- Utveckla enklare hyreslägenheter för ungdomar
Vi vill ha ordning och reda i skolan där läraren är respekterad. Störande elever skall kunna förflyttas till en egen klass. Vi vill satsa på lärlingsutbildningar för att på bästa sätt ta till vara på varje individs fallenhet. Utöka de fysiska- och hälsofrämjande aktiviteterna.
Svenskarna först
Samtliga partier i fullmäktige arbetar medvetet för att främja invandring och mångkultur i kommunen. Detta på bekostnad av oss svenskar som bor här. Vi anser att de resurser som i dag går till mångkulturen istället skall gå till svenska intressen. För oss nationaldemokrater kommer svenskarna alltid i första hand.
- Sätt alltid svenskarna först
- Säg upp avtalet med Migrationsverket
- Främja den svenska identiteten i skolan och inför kampanjdagar mot svenskfientlighet
- Satsa på folkgemenskaps- och kulturfrämjande insatser
Värna miljön
Ett ekologiskt hållbart samhälle går hand i hand med en levande landsbygd. Vi vill se stora förändringar i kommunens inställning till närproducerade varor. Kommunen skall sträva efter en balans mellan en modern civilisation och en intakt natur.
- En kommun fri från nedskräpning och farliga utsläpp
- Satsa på förnyelsebara energikällor så som vindkraft, vattenkraft och biobränsle
Vi anser att kommunen bör står upp för rätten att servera ekologisk och närproducerad mat i verksamheter som drivs i kommunal regi, detta skapar dessutom arbetstillfällen. Vi vill även utveckla eko-turismen och ställa om kommunen till en eko-kommun.
I går bar det av tidigt upp mot Stockholm för ett viktigt och intressant partistyrelsemöte. Det är mycket som händer nu. Presstödet är i hamn och uppståndelsen är enorm från alla håll, valet närmar sig med stora steg, arbetet intensifieras på alla områden och det är helt enkelt massor att göra.
Jag med kampanjflygblad i Hultsfred
I dag inledde vi sexualbrottskampanjen i Hultsfred, med anledning av våldtäkten på den 11-åriga flickan den 15 april. Dagen till ära så var det väldigt fint väder och strax över 600 kampanjflygblad blev utdelade. Kampanjen kommer att fortsätta under kommande vecka och förhoppningsvis så kommer den väcka både debatt och reaktioner.
I flygbladet föreslår vi följande:
Hårdare straff för dem som förstör andras liv
Vi anser att straffskalan för sexualbrotten är för låg i dag och vi vill därför se en övergripande straffskärpning. Straffen skall vara avskräckande och att förstöra någon annan människas liv skall straffas hårt. Samhället måste sluta dalta med sexualförbrytare.
Barnens trygghet är viktigare är dömda pedofilers anonymitet
Vi vill göra det möjligt för barnfamiljer att få reda på om det bor dömda pedofiler i deras närområden eller kring den skola som barnen går i, just för att förebygga brott. Detta är enligt svensk lag förbjudet i dag då det klassas som förtal att informera om dömda grova sexualbrottslingar. Vi anser dock att barnens trygghet är viktigare är anonymiteten för dömda pedofiler.
Livstids utvisning för utländska sexualförbrytare
Vi vill också göra det möjligt att direkt utvisa sexualförbrytare med utländsk härkomst. Svenska skattebetalare ska inte betala fängelsevistelsen utan dömda förbrytare bör avtjäna sitt straff i det land där de är medborgare. Genom att begå sexualbrott så har man förbrukat sin rätt att vistas i Sverige under all framtid.
Läs reportaget – Sexualbrottskampanjen inledd i Hultsfred
Nu är det klart att vår veckotidning Nationell Idag får presstöd. Presstödsnämnden behandlade frågan igår och idag blev beslutet offentligt. Totalt handlar det om 2,4 miljoner kronor.
Presstödsnämndens beslut innebär att vi får cirka 700 000 kronor för prövotiden, augusti till december, samt cirka 1 700 000 för år 2010. Totalt så blir det runt 2 400 000 kronor. Detta är dock en siffra som kan utökas ordentligt i takt med att vi får fler prenumeranter.
Veckotidningen Nationell Idag erhåller presstöd på 2,4 miljoner kronor
Beslutet var dok inte enhälligt då en av nämndens ledamöter var skiljaktig och menade på att ärendet skulle återremitteras då han var tveksam till att Nationell Idag är en nyhetstidning. Personen i fråga, Niclas Malmberg, miljöpartistiskt kommunalråd från Uppsala, var dock ensam om att tycka detta och nämnden beslutade därför att godkänna presstöd till Nationell Idag. Nämndens beslut går heller inte att överklaga.
Detta beslut är historiskt då Nationell Idag är den första nationella tidningen som lyckats uppfylla dessa krav. Det har varit en hård väg med mycket slit, men nu är vi äntligen i mål och det är helt fantastiskt att ha varit delaktig i arbetet som nu resulterar i 2,4 miljoner kronor och en enorm seger för svensk nationalism.
Släng er i väggen Bonnier för här kommer Nationell Idag!
Framtiden tillhör oss!!!
Torsdagen den 15 april våldtogs en blott 11-årig flicka i Hultsfred av en man som enligt uppgifter skall ha utländsk bakgrund och vara strax över 20 år gammal. Händelsen har kommit att skaka många Hultsfredsbor och många har uttryckt sin oro över den tilltagande otryggheten.
För att detta inte skall bli ytterligare ett fall som glöms bort och endast återfinns i framtida statistik så väljer vi i Nationaldemokraterna att starta en kampanj för att väcka en debatt om sexualbrott och åtgärder i lagstiftningen.
Vill du hjälpa till i kampanjen? Hör av dig till rasmus-blogg@hotmail.com
Nationaldemokraterna vill inte bara se hårdare tag rent straffmässigt mot denna form av brott. Vi vill även göra det möjligt för barnfamiljer att få reda på om det bor dömda pedofiler i deras närområden, just för att förebygga brott. Detta är enligt svensk lag förbjudet i dag då det klassas som förtal att informera om dömda grova sexualbrottslingar.
Nationaldemokraterna vill också göra det möjligt att direkt utvisa sexualförbrytare med utländsk härkomst. Genom att begå brott av detta slag så har man förbrukat sin rätt att vistas i Sverige under all framtid.
Rasmus Gårdebrink, ordförande för Nationaldemokraterna i Vimmerby, kommenterar:
- I kölvattnet av det moderna och mångkulturella samhället så går vi mot en allt otryggare tillvaro. Detta är inte någon önskad utveckling och vi tänker inte sitta passivt och titta på när detta sker. Vi tänker agera och därför startar vi nu en kampanj där vi med flygblad och aktioner vill lyfta fram denna fråga till debatt.
- Nationaldemokraterna är ett familjevänligt parti som sätter stor vikt vid medborgarnas trygghet. I denna fråga så anser vi att barnen alltid måste komma i första hand. Flygblad är i dag beställda hos tryckeri och kampanjen kommer att påbörjas så fort dessa har anlänt.
PM – Kampanj för ändrad lagstiftning
Bara under den senaste månaden har Sverigedemokraterna gjort flera märkliga uttalanden som framför allt har kommit att choka och irritera partiets egna sympatisörer. Det har bland annat handlat om samarbete med irakiska flyktingar till att gå ut med att SD är ett parti för HBT-personer. För några dagar sedan kom en ny chock då partiet presenterade en mångkulturell lista till kommunvalet i Södertälje.
Ledande företrädare för SD har tidigare uttalat sig om att konkurrera ut Nationaldemokraterna ur det politiska livet och i praktiken har detta praktiserats med väldigt fula metoder. När man inte lyckades så tar man nu till en ny strategi, nämligen att lansera en mångkulturell lista i staden Södertälje där ND i dag har två mandat. Med den nya listan hoppas man på att erövra rösterna från ND, men frågan är om det är en väl vald strategi och hur partiets sympatisörer ser på det hela.
Nedan följer namnen på SD´s Södertälje-lista:
1. Tommy Hansson, chefredaktör
2. Nader Helawi, busschaufför
3. Tobias Kuru, yrkeschaufför
4. Clara Shaawi, barnskötare
5. Annelie Svingdal, biomedicinsk analytiker
6. Hakam Dawd, busschaufför
7. Marwan Odeish, svetsare
8. Jan Wirdahl, signaltekniker
Jag har pratat med flera SDare den senaste tiden, innan den mångkulturella listan lanserades, och dessa är oroade och besvikna över partiets utveckling. Även på nätet har det höjts många oroade röster. Jag antar att besvikelsen inte har mildrats efter lanseringen av Södertälje-listan, snarare tvärtom.
SD har gång på gång bevisat att de inte vill ha ett svenskt Sverige
Något som är talande för partiet Sverigedemokraterna är att ju närmare maktens korridorer man kommer desto mer är man villig att fjäska och överge sin politik för att bli accepterade av etablissemanget. Det som i dag återstår av partiet är inget som på något sätt har varken modet eller viljan att lösa de problem som vi står inför. Partiet har helt enkelt blivit lika lamt som de övriga etablerade partierna.
Partiet arbetar inte för en svensk framtid, utan man är positiv till integration. SD är så kallade kulturnationalister som fullkomligt struntar i om Sverige bebos av svenskar eller en uppblandad mångetnisk massa. Det viktigaste för partiet är att de som bor i Sverige tar till sig den svenska kulturen. Med andra ord så anser man alltså att tex. en somalier, irakier eller kines kan bli svensk bara för att denne skriver på ett medborgarskapspapper och börjar dansa runt midsommarstången. SD bedriver alltså en människofientlig politik som är omöjlig att uppnå med tanke på hur situationen ser ut i dag. Denna politik skapar dessutom rotlöshet vars konsekvenser i första hand drabbar svenskarna och det svenska samhället.
ND vill ha ett svenskt Sverige och är dessutom ett ärligare och mer rakryggat alternativ än SD
SD är och kommer aldrig att bli verktyget som löser de enorma problem som vi står inför. SD har tappat den ideologiska grunden och är i dag ett urvattnat parti som inte kommer att göra någon större skillnad, tyvärr så har folk inte riktigt hängt med i partiets svängningar. Ett uppriktigt alternativ till SD´s anpassningspolitik är partiet Nationaldemokraterna som verkligen står upp för ett svenskt Sverige. Inför valet så hoppas jag att folk läser på och röstar med hjärtat och inte invaggar sig i någon falsk föreställning om att SD kommer att lösa de problem som vi står inför.
Den 11 april uppmärksammades min dom på nyhetsbloggen Fria Tider som skrev en artikel om händelsen i korta drag. Fria Tider är en samhällskritisk nyhetsblogg som fokuserar på att lyfta fram nyheter som etablerade medier undviker att ta upp eller vill tysta ned.
Fria Tider uppmärksammar min dom
Efter min dom där jag blev fälld för olaga intrång samt fick vite på 2 500 kronor så har jag mottagit ett stort stöd från nationalister runt om i landet. Det har även kommit stöd från oväntat håll vilket är glädjande.
Fria Tider – Nationaldemokrat dömd för olaga intrång
Relaterat:
Redogörelse kring min dom
Uppmärksamhet kring min dom
Under söndagen befann jag mig ända nere i skånska Landskrona tillsammans med ett 30-tal andra aktivister. Med anledning av den tragiska händelse som utspelade sig i Landskrona den 29 mars, då en främling bragde Inger om livet så valde vi att arrangera ett torgmöte. Dels för att visa vår avsky mot det som hänt och dels för att protestera mot det svenskfientliga våldet som är ytterst påtagligt i dagens samhälle.
Dagen blev väldigt lyckad, då många medborgare hade kommit för att lyssna till vad vi hade att säga. Vädret var strålande och talade gjorde jag själv samt Mattias Karlstrand och Marc Abramsson.
Jag talar under protestmötet i Landskrona
Stundtals var det dock relativt hetsigt då flertalet vänsterextremister och kulturberikare hade tagit sig till platsen för att störa vårt möte. Mitt på torget fanns en staty där människor hade lagt ned blommor till Ingers minne. Pöbeln, som uppenbarligen vill se fler svenskfientliga illdåd, visade ingen som helst respekt för detta utan trampade omkring på blommorna. Någon konfrontation med pöbeln blev det dock aldrig.
Det finns redan en del skrivet om vårt torgmöte så jag skriver inte så mycket mer utan hänvisar er till länkarna här nedan.
Reportage om torgmötet - Kraftfull protest mot svenskhatet i Landskrona
Direktrapportering från mötet - Rapportering från torgmötet i Landskrona
Uppropsartikel - Protestera mot svenskfientligheten nu - dödsmisshandeln var ingen olyckshändelse
Den 10 september 2009 dömdes jag av Kalmar tingsrätt till 2 500 kronor i böter för olaga intrång på två högstadieskolor i Vimmerby. Jag valde att överklaga till Göta hovrätt då jag ansåg domen vara ytterst tvivelaktig. Min överklagan antogs och nya förhandlingar inleddes. Den 17 mars 2010 fastställde hovrätten dock tingsrättens dom mot mig, något som innebar att jag blev dömd för första gången i mitt liv. Nedan tänkte jag redogöra för händelsen, rättsförhandlingarna och det mediala efterspelet i korta drag.
Händelsen
Händelsen som ledde till min dom utspelade sig den 25 februari år 2008. Innan denna händelse så hade de aktuella skolorna, Vimarskolan och Astrid Lindgrens skola, erhållit ansökningar från oss där vi bad om att få komma till skolorna för att informera eleverna om nationaldemokraternas politik. Dessa ansökningar avslogs dock på, vad vi anser, felaktiga grunder då de hänvisade till att vi skulle störa den allmänna ordningen. Med anledning av detta så beslutade jag och min partikamrat oss för att besöka de båda skolorna då vi samtidigt hade haft andra ärenden i Vimmerby.
Vår avsikt med besöken var att prata med rektorerna för att få klarhet i deras agerande. Med oss hade vi informationsblad från Nationaldemokratisk ungdom, blad som vi dels skulle visa upp för rektorerna och dels ge till intresserade elever som vi stötte på vid skolorna.
Den första skolan som vi besökte var Vimarskolan. Vi gick in i skolan, via en av skolans entréer, och stötte genast på elever. Vi gav dem varsitt flygblad och fortsatte sökandet efter skolans rektor. Nästan direkt så uppmärksammar en lärare vad som sker och kommer genast fram och undrar vad vi har för oss. Jag förklarar vilka vi är och vad vårt ärende är. Under tiden fortsätter min kamrat att dela ut flygblad.
Rektorn anländer relativt omgående och verkar vara smått upprörd. Vi inleder en diskussion som varar i högst tio minuter. Samtidigt så börjar många elever samlas runt oss då de har fått reda på vilka vi är. Flera av dem ber om flygblad varpå vi ger dem varsina blad. Rektorn blir irriterad och försöker stoppa det hela, men lyckas inte då elever sträcker fram sina händer från olika håll för att få ett flygblad. Rektorn uppmanar oss att lämna skolan, men jag vill gärna reda ut vissa saker och rektorn ber oss aldrig att följa med till dennes arbetsrum.
Rektorn hotar med att ringa polisen så jag bestämmer att vi skall lämna skolan. Under vårt besök skedde inga som helst otrevligheter från varken vår eller elevernas sida. När vi har kommit ut från skolan så tar vi oss till nästa högstadieskola som heter Astrid Lindgrens skola.
Vi gick in i skolan genom en av entréerna och vi var lite osäkra på vilken våning rektorsexpeditionen låg på. Senare visade det sig dock att vi hade gått en våning för mycket. Hur som helst så började vi dela lite blad i några elevskåp och till några elever som passerade. Omgående kom det flera lärare som undrade vad vi höll på med. Jag svarade att vi delade ut flygblad men att vi ville tala med skolans rektor. En diskussion uppstod mellan mig och en av lärarna, en diskussion som varade i drygt tio minuter. Under tiden som vi diskuterar så förflyttar vi oss ned till den andra våningen, den våning som expeditionen finns representerad på.
Jag pratar vidare med lärarna, medan min kamrat lugnt delar ut ytterligare några flygblad. Rektorn anländer till platsen och hon verkar inte alls upprörd. Hon ber oss vänligt att följa med till hennes arbetsrum, vilket vi också gör. På hennes arbetsrum pratar vi igenom lite olika saker i lugn och ro. Därefter lämnar vi skolan utan att dela några mer flygblad.
Ett överraskande besked – våra besök har anmälts
Några månader efter de båda händelserna får jag ett överraskande besked. De båda skolorna har anmält mig för våra besök. Den 6 oktober år 2008 kallas jag till det lokala poliskontoret för förhör och får då reda på att jag är skäligen misstänkt för olaga intrång. Jag lämnar min version av vad som hände och förnekar självklart att jag skulle ha begått något brott. Jag frågar polismannen vad han tror om det hela och han menar på att det är ett sådant litet och oallvarligt brott att det förmodligen kommer att läggas ned.
Förhandlingar i Tingsrätten
Tiden går och jag börjar mer eller mindre tro att fallet kommer att bli avskrivet. Rätt som det är så får jag dock reda på att fallet kommer att gå till åtal i Tingsrätten den 10 september år 2009. Till förhandlingen begär jag en offentlig försvarare, men Tingsrätten bedömer att jag inte är i behov av någon försvarare då mitt eventuella straff skulle komma att bli så pass lågt.
Jag förbereder mig inför förhandlingen genom att läsa på vittnenas uppgifter och skriver ned en rad anteckningar. Det känns bra och mitt självförtroende är på topp. Jag anländer till Tingsrätten relativt tidigt för att komma in i miljön och sitta och läsa förhören i lugn och ro. En efter en trillar de tre vittnena in och de är trevliga och kommer fram för att hälsa och byta några ord.
Förhandlingen börjar och jag lämnar min version av det hela. Vittnena kallas in, en efter en, och jag tycker att jag grillar dem ordentligt. Vimmerby tidning skrev till och med att den tilltalade var mycket talför och hade en massa frågor till rektorer och lärare. Samtliga vittnen uppger att vi hela tiden har varit lugna och trevliga. Vimarskolans rektor verkar uppenbarligen ha för avsikt att se till att jag skall bli dömd genom att spä på lite i sin historia. Detta bemöts av mig och senare skulle det visa sig vem som har varit drivande bakom anmälan mot mig, de andra uppger i princip samma version som jag själv, med vissa undantag. Jag tyckte i alla fall att det hade gått bra för mig, trots att jag fick för min tala på egen hand. Det blev därför en mindre chock när jag fick reda på att jag hade fällt för olaga intrång med tillhörande vite på 2 500 kronor.
I väntan på att domen skulle förkunnas så småpratade jag lite med tingsrättsvakten och journalisten från Vimmerby tidning. De båda menade på att det var märkligt att de över huvud taget tar upp ett sådant här struntfall, när det finns så mycket annat att ta upp. Jag kunde inte annat än instämma. Advokaten som jag hade haft lite kontakt med innan förhandlingen menade också att jag borde frikännas.
Överklagan till Göta Hovrätt
Jag kände att domen mot mig var orättvis och jag tänkte inte ge upp. Jag bestämde mig för att överklaga och jag skrev överklagan på egen hand, något jag fick beröm för av min advokat. Det blev en spänd väntan, skulle de anta min överklagan eller skulle de slänga den i papperskorgen?
Slutligen, den 26 november år 2009, så har Göta Hovrätt tagit beslutet att de skall ta upp min överklagan. I brevet så står det även en märklig sak, nämligen att alla vittnesförhör måste tas om då inspelningen från Tingsrätten tydligen saknar ljud.
Förhandling i Göta Hovrätt
Den 3 mars år 2010 bär det av till Kalmar med min advokat för hovrättsförhandlingar. Under förhandlingarna kommer enbart två av vittnena att närvara fysiskt, Astri Lindgrens skolas rektor kommer att avge sitt vittnesförhör över telefon.
I princip samma händelseförlopp utspelar sig här som i Tingsrätten. När vittnesförhöret med Astrid Lindgrens skolas rektor äger rum så framkommer det att hon inte alls har varit drivande i anmälan och hon ger en väldigt bra berättelse av händelseförloppet, en berättelse som verkligen gagnar mig och min version.
I pausen samtalar jag och min advokat om vad de olika vittnena har sagt och min advokat är övertygad om att jag borde frikännas för besöket på Astrid Lindgrens skola.
När domen kommer, den 17 mars år 2010, så säger den att Hovrätten har fastslagit Tingsrättens dom. Jag döms alltså för olaga intrång på båda skolorna och får ett bötesstraff på 2 500 kronor. Det hela är absurt.
Tingsrättens respektive Hovrättens dom
Det mediala efterspelet
Efter att min dom har fallit så drar de etablerade medierna igång en mindre hetskampanj. Flera tidningar, Sveriges radio och TV4s lokalnyheter tar upp domen som att det vore något riktigt allvarligt. TV4 går längst och basunerar ut i vilket samhälle jag bor i samt att jag skulle tillhöra den påhittade gruppen Nationalsocialistisk ungdom. Denna grupp existerar över huvud taget inte, utan det är en medveten provokation från TV4as sida.
Nästa morgon ringer jag upp TV4 och undrar vad de håller på med. Redaktören blir uppenbarligen tagen på sängen och vet inte riktigt vad han ska säga utan drar till med att det skulle ha stått i Hovrättens dom. Detta är lögn och jag kräver att de inför en rättelse, något de också gör till slut.
Min syn på det hela
Efter att jag och en partikamrat besökt de båda skolorna så skulle samhället visa sitt rätta ansikte. Vi hade absolut ingen avsikt att begå något brott och vi var inte otrevliga på något sätt, men ändå så skulle det väcka det moderna samhällets vidriga hydror som skulle statuera politiska exempel.
Detta är bara ett bevis på den bristande demokratin i vårt samhälle och att etablissemanget räds den nationella oppositionen. Eleverna stängs in i skolorna för att sedan indoktrineras med etablissemangets förvirrade värdegrund.
Självklart så vill de ha monopol på formandet av de unga medborgarna, de vill få dem att tro att dagens samhälle är det naturliga och att det inte finns något alternativ. Det är därför de blir desperata när nationalister erbjuder ungdomarna ett alternativ till detta ruttna samhälle som trasar sönder människor på löpande band.
Beträffande domen så anser jag att jag döms enbart på grund av att jag står upp för sanning och rättvisa. Etablissemanget tycker som bekant att sanning och rättvisa är obekvämt och den som sprider för mycket av detta ska brännmärkas. Jag anser mig dock ha den moraliska rätten på min sida och kampen för vårt folk och land går vidare.
Under onsdagen träffade jag Mattias Berggren, ungdomsledare för frikyrkoförsamlingen Korskyrkan, över en fika i centrala Vimmerby. Under fikan blev det diskussioner om politik, religion och mer lättsamma ämnen. Jag tänkte inte göra någon längre redogörelse för innehållet i våra olika diskussioner, utan göra en kortare sammanfattning.
Anledningen till att jag träffade Mattias är inte för att jag skulle vara intresserad av att gå med i Korskyrkan, då jag inte är troende på något sätt utan anser snarare att kristendomen är en vanföreställning. Från första början kom vi i kontakt med varandra genom våra bloggar och vi har haft en del intressanta diskussioner bakom det offentliga. Nu tänkte vi att vi skulle göra slag i saken och träffas personligen, även om det blev lite okoncentrerat på ett fik.
Redan i somras blev jag faktiskt inbjuden till en gudstjänst av Mattias som jag besökte. Det är alltid trevligt att uppleva nya saker och en sådan här gudstjänst hade jag aldrig besökt innan. Dock så föll det mig inte i smaken, även om jag uppskattade trubaduren som spelade efter gudstjänsten. Vi lever helt enkelt i två helt olika världar, även om vi ändå respekterar varandras värderingar och har en hel del gemensamt. Tex. familjevärderingar, synen på moral och omtänksamhet.
Intressant informationsutbyte
Även om jag inte är troende så finner jag ändock religion intressant då det är en relativt stor faktor som genomsyrar samhället och påverkar människor på olika sätt. Att vårt möte skulle resultera i en hel del religionsdiskussioner var därför inget konstigt. Det handlade mest om att jag ställde kritiska frågor och Mattias försökte besvara dem efter bästa förmåga.
Inte helt oväntat så blev det även en hel del politik, då det finns ett politiskt intresse hos oss båda. Vi pratade mest om det moderna samhället och dess negativa konsekvenser som ungdomsproblem, mångkultur och bristen på moral och ansvarstagande.
Innan vi skildes åt så fick jag en bok med titeln Brev från en skeptiker som handlar om en brevväxling om kristendomen, mellan en troende och en skeptiker. Själv gav jag Mattias fyra nummer av tidningen Nationell Idag.
Arbetet med kampanjen att gå från månadsutgivning till en professionell veckotidning som dessutom erhåller presstöd börjar gå mot sitt mål. Den 1 april erhöll vi intyget från Tidningsstatistik som visar på att vi nu uppfyller samtliga krav som ställs i presstödsförordningen för att Presstödsnämnden skall kunna klubba igenom beslutet, ett beslut som kommer att tas den 21 april.
Tidningskampanjen har pågått under en period av flera år. Något som dock har varit kännetecknande genom hela kampanjen har varit viljan och envisheten för att nå det slutliga målet. Själva kampanjen har genomgått flera olika faser, faser som har kämpats igenom för att komma framåt. Det har handlat om allt från att värva 2000 nya prenumeranter och samla in 220 000 kronor, till att öka till veckoutgivning och försvara oss mot svenskhatare som gång på gång har försökt förstöra projektet.
Veckotidningen Nationell Idag mot presstöd
Det som nu återstår är alltså att Presstödsnämnden skall ta upp ärendet den 21 april och då avgöra om vi skall få rätt till presstöd eller inte. Med tanke på Tidningsstatistiks granskning och intygande om att vi uppfyller samtliga krav så skall det inte finnas några hinder. Enligt lag så får Presstödsnämnden dessutom inte grunda sitt beslut på tidningens politiska inriktning.
I presstödsförordningen står det bland annat följande:
3 § Presstödsnämnden får vid tillämpningen av denna förordning inte ta hänsyn till vare sig tidningens politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor.Teckna din prenumeration här
Vimmerbyborna har de senaste åren fått det bevisat för sig, genom undersökning på undersökning, att tillståndet i kommunen inte är som det bör. Lokalpolitikernas och vuxenvärldens ovilja till ansvarstagande har lett till en ohållbar situation som drabbat i synnerhet de yngre generationerna. Nu kommer det nya undersökningar som visar på att trenden håller i sig, samtidigt som de ansvarig har tagit på sig skygglapparna och vuxenvärlden är frånvarande.
År 2007 genomfördes en drogvaneundersökning i årskurs två på Vimmerby gymnasium. Undersökningen visade på att 16 procent hade använt narkotika under samma år, en siffra som mycket möjligt har ett betydande mörkertal. I dag är jag övertygad om att jag inte skulle bli kritiserad om jag hävdar att denna siffra har ökat i omfattning, kanske att siffran till och med har dubblats. Undersökningen visade även på att närmare 90 procent hade druckit alkohol under det senaste halvåret.
År 2008 visade det sig att var fjärde elev som gick ut grundskolan i kommunen skulle komma att göra det utan behörighet till gymnasiet. Främst handlade det om bristande kunskaper i kärnämnena.
Nyligen så kom det två olika undersökningar som visar på att den negativa trenden håller i sig i kommunen, och även dessa två undersökningar bevisar att de unga är utsatta i kommunen.
Den ena undersökningen är utförd av Folkhälsoinstitutet där man har låtit sjätteklassarna svara på frågor om bland annat nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, bristande välbefinnande och mobbning. Resultatet säger att 12-åringarna i Vimmerby mår sämre än genomsnittet. Vimmerbys sjätteklassare ligger dessutom sämre till på nästan alla områden i jämförelse med andra sjätteklassare i Kalmar län.
Den andra undersökningen är gjord av Rädda Barnen och visar på en utbredd barnfattigdom. I kommunen finns barnfattigdom i var tionde Vimmerbyfamilj. Dessa undersökningar är bara en del av det som pekar på att de yngres rop på hjälp ignoreras och en kommun, vars befolkning mår dåligt och är missnöjda.
Barn och ungdomar lever i dag långt ifrån den värld som Astrid Lindgren förmedlade i sina böcker. I dag handlar det om missbruk, psykisk ohälsa, dåliga studieresultat etc.
I mars år 2009 genomförde Nationaldemokraterna i Vimmerby en omfattande kampanj för att informera om den rådande situationen på skolorna i Vimmerby. Detta efter ett större reportage i tidningen Nationell Idag där det kom fram en obehaglig bild av elevernas verklighet, en verklighet bestående av svenskfientlighet, skadegörelse, bråk och en ignorerande skolpersonal. Läs hela reportaget här och kampanjreportaget här
Vimmerby brukar benämnas som ”barnens stad”, något som uppenbarligen är väldigt missvisande med tanke på alla undersökningar som visar budskapets raka motsats. Missbruk, psykisk ohälsa, dåliga studieresultat etc. är bara några av de allvarliga problem som i dag återfinns bland de unga i Astrid Lindgrens hembygd, Vimmerby. Att situationen ser ut som den gör är inte vidare överraskande, då kommunens ansvariga politiker tycks glömma kommuninvånarnas välbefinnande, inte minst de unga. Det är även tydligt att det finns ett bristande ansvar från vuxenvärlden, men om varken de etablerade politikerna eller vuxenvärlden bryr sig, vem skall då ta ansvaret?
Nationaldemokraterna har länge påtalat att situationen bland kommunens yngre generationer är allvarlig och måste åtgärdas väldigt snart. Dock så finns vi inte representerade i kommunfullmäktige ännu, vilket har medfört att vi inte har kunnat påverka på ett bra sätt.
Vi har tagit fram en rad olika punkter för att komma till rätta med barn och ungdomars situation i Vimmerby. För oss är barn och ungdomar framtiden, och framtiden kan vi inte negligera. Vi vill bland annat sätta in kraftfulla insatser för att förebygga missbruk och psykisk ohälsa genom att erbjuda snabb och professionell hjälp. Vi vill även utöka antalet fältarbetare, psykologer, vuxna i barn och ungdomars miljö och se en större samverkan mellan vuxenvärldens olika komponenter.
Inom en snar framtid kommer vi att presentera vårt politiska program för Vimmerby kommun. I vårt program kommer vi bland annat lägga fram vår politik för att främja ett Vimmerby som verkligen kan kalla sig för ”barnens stad”. Håll till godo!
Relaterat:
Tidigare blogginlägg - En generation i rop på hjälp - men vem skall hjälpa den?
För drygt två år sedan besökte jag, tillsammans med en kamrat, Vimmerbys två högstadieskolor. Anledningen till vårt besök var att samtala med rektorerna på de båda skolorna för att gå igenom ett framtida besök, då våra tidigare ansökningar hade avslagits på felaktiga grunder. Under tiden som vi sökte rektorerna så delade vi ut några flygblad till elever vi stötte på.
Jag kommer att återkomma längre fram med en längre redogörelse kring fallet och dess omständigheter.
Efter denna dag skulle samhället visa sitt rätta anlete. Hela fallet, domen, omständigheterna och det mediala efterspelet har visat på en stor tveksamhet kring de demokratiska principerna som vårt samhälle sägs bygga på. En berättigad fråga kring min dom är om den ger uttryck för rättvisa eller politiskt förtryck. Jag var sedan tidigare odömd och detta kan självklart ses som en brännmärkning då jag är obekväm för etablissemanget.
nationell.nu uppmärksammar domen
Med anledning av domen så har den populära nyhetssidan nationell.nu lagt upp en artikel som berör ämnet. Artikeln hittar ni här
Debatten om storebrorssamhället har varit framträdande den senaste tiden, inte minst med tanke på FRA-lagen och övervakning i ren allmänhet. Det är en viktig debatt ur flera synvinklar då den även berör andra områden än just själva övervakningen i sig. Staten har börjat förlora kontrollen över medborgarna och för att täcka upp sitt misslyckande så vill man övervaka dem. Tyvärr så kommer inte detta att leda till ett tryggare samhälle, snarare tvärtom då man skapar nya problem genom övervakningen istället för att angripa grundproblemet. Detta är även en debatt som har blossat upp i Vimmerby kommun den senaste tiden.
I juli år 2007 fick jag en insändare publicerad i Vimmerby tidning som handlade om övervakning. Upprinnelsen till min insändare var att en centerpartist ville sätta upp kameror i kommunen. Nu är det åter aktuellt då en moderat har planer på att trycka på för att få upp övervakningskameror. Det finns flera likheter mellan de båda vurmarna för övervakning, varav de mest framstående är bristen på insikt, omtanke och hållbara argument.
Argumenten som moderaten, i detta fall Micael Glennfalk, lyfter fram är att det finns ett problem. Detta problem består av att det förekommer misshandelsfall samt vandalisering och skadegörelse. Glennfalks lösning på detta problem är att man sätter upp övervakningskameror på utvalda platser i centrala Vimmerby. Glennfalk tycker alltså att det är viktigare att övervaka medborgarna än att se till så att de mår bra. Då argumentationen implicit tar upp förmodade ungdomsrelaterad brottslighet så tänkte även jag angripa det ur den aspekten.
Jag håller med Glennfalk om att det är ett stort problem att folk idkar misshandel, vandalisering och skadegörelse, där är vi helt överens. Vi är dock inte överens om lösningen då hans lösning enbart skapar ytterligare problem och det kommer definitivt inte skapa någon reell trygghet eller välmående bland medborgarna. Ett tryggt samhälle kan helt enkelt inte byggas om inte medborgarna själva mår bra och känner sig trygga. Vi måste fråga oss vad den bakomliggande orsaken är till att det är på detta viset, sedan får vi sätta in åtgärder för att komma till rätta med det hela.
Genom Glennfalks strategi så undgås en nödvändig konfrontation med grundproblemet. Att kasta ut skattebetalarnas pengar på kameror som skall övervaka medborgarna hjälper inte, då detta inte angriper problemet. Även om Glennfalk får upp sina kameror så får han inte bort orsaken som skapar problemen med misshandel och skadegörelse, utan han går bara runt det. Denna negativa orsak torde alla i kommunen ha ett intresse av att komma till rätta med. Jag skulle tro att denna orsak består av bristande värderingar, respekt, etik och moral. Sedan tillkommer en rad andra faktorer så som hemförhållanden, uppfostran, missbruk, psykisk ohälsa osv. Ingen vinner på att negligera att många människor trasas sönder i detta destruktiva samhälle. Genom att satsa resurser på kameror så botar man inte detta, utan förstärker det till en sådan nivå att det kommer att bli omöjligt att hantera det.
Jag anser att Vimmerby kommun bör satsa på att komma till rätta med alla dessa faktorer som återfinns inom orsaken till problemet. Här har tex. föräldrar, skolan, polisen, politikerna och samhället som helhet ett stort ansvar att ta, ett ansvar som uppenbarligen inte har tagits. Dagens samhälle har tyvärr kommit att bli förslappat och det gäller att visa på att det skapas konsekvenser av handlingar, konsekvenser som måste tas av den som utför en handling.
Jag ser hellre att pengarna som eventuellt skall investeras i dyra kamerautrustningar läggs på förebyggande arbete nära medborgarna, speciellt nära ungdomar, samt på extra polisresurser, fältarbetare, psykologer, meningsfulla aktiviteter etc. Får man medborgarna att må bättre och samtidigt får dem att ändra värderingar och respektera sina medmänniskor så skapas en äkta trygghet. Många mår fruktansvärt dåligt i dag, inte minst ungdomar, och ungdomar behöver kärlek och någon som bryr sig, ser dem och lyssnar på dem.
Jag förstår dock att många tänker att övervakningskameror skulle vara en bra investering och att det skulle förebygga brott osv. Detta är dock inget långsiktigt tankesätt, utan snarare ett desperat försök att komma tillrätta med ett misslyckande. Vi kan lätt konstatera att om kommunen känner ett så starkt behov av att övervaka medborgarna så innebär det att kommunen har misslyckats. Det bästa vore om de ansvariga tog sitt ansvar eller lämnade sina platser till bättre lämpade personer.
Min grundinställning till övervakning, såväl statlig som privat, är att den skapar en falsk trygghet där problemet fortfarande finns kvar, men i andra former. Sedan kan man fråga sig vart gränsen skall dras, så väl omfattningen som den ekonomiska? Ponera att Glennfalk får som han vill och övervakningskameror placeras runt om i centrala Vimmerby, men att de kriminella gärningarna förflyttar sig till andra platser och tar sig andra uttryck. Skall Glennfalk då begära ytterligare övervakningskameror? Vart kommer det hela att sluta?
Nej, Glennfalk, det är dags att börja ta ansvar för medborgarna och sluta leka med skattebetalarnas pengar. Skulle du lägga en motion om detta så kan du räkna med att vi nationaldemokrater kommer att bemöta dig. Vi anser nämligen att medborgarna skall komma i första hand och vi tänker inte blunda bort problemet med att många människor mår dåligt i dag, i det samhälle som du och dina partikamrater underhåller. Vi tänker verka för att dessa får den hjälp de behöver och denna hjälp är definitivt inte övervakningskameror.
Det ungerska nationalistpartiet Jobbik är på stark frammarsch. I de senaste offentliga opinionsmätningarna erhåller partiet ett väljarstöd på 17 procent, något som oroar de etablerade partierna. I förra årets EU-val erhöll partiet nästan 15 procent av väljarstödet, ett stöd som nu alltså ökar kontinuerligt.
Det ungerska nationalistpartiet Jobbik är på stark frammarsch
Tillståndet i det ungerska samhället är i dag under all kritik. Arbetslösheten är hög, kriminaliteten utbredd, den ungerska regeringen har kört landet i botten och år 2008 fick Ungern som första EU-land be om stöd hos den Internationella valutafonden. I september år 2006 sände den ungerska radion ett inspelat band där den dåvarande regeringschefen Ferenc Gyurcsany medgav att ”vi har ljugit väljarna rakt upp i ansiktet de senaste åren”.
I oktober år 2009 besökte jag, tillsammans med Nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson, Ungern och Jobbik under några dagar. Dels för att utveckla det framtida samarbetet och dels för att bilda den nationella EU-partifederationen tillsammans med flera andra nationella partier runt om i Europa. Under vårt besök deltog vi även på en tiotusenmannamanifestation för minnet av Ungernrevolten samt fick en inblick i partiets verksamhet. Med tanke på Jobbiks organisation och tillståndet i landet så är det inte speciellt överraskande att partiet går framåt så starkt som det gör. Dessutom erbjuder man ungrarna skydd i form av det paramilitäriska Ungerska Gardet.
Manifestationen för minnet av Ungernrevolten år 1956. På manifestationen deltog tio tusen nationalister
Nedan följer en kortare intervju med min ungerske kamrat, tillika Jobbiks internationella presschef, Várkonyi Zsolt.
Enligt uppgifter så erhåller Jobbik 17 % av väljarstödet i de senaste opinionsmätningarna. Hur ser du på denna siffra och finns det skäl att tro att denna siffra kommer att stiga ju närmare valet kommer?
- Om vi utgår från tiden innan EU-valet förra året så visade opinionsmätningarna att vi låg på 3-5 procent, men i slutändan blev det nästan 15 procent. Vi har alltså skäl att titta på opinionsmätningarna med stor tveksamhet, men samtidigt med optimism. Vi har tillgång till ej offentliga mätningar som ger mellan 25-30 procent i stöd till Jobbik. Det är just därför de etablerade partierna håller på att få panik ju närmare valet vi kommer. Samtidigt stiger stödet kontinuerligt, det har det gjort sedan förra sommaren och det finns inget som tyder på att det skulle minska.
Vilka är de viktigaste frågorna för Jobbik i årets valrörelse?
- Vi anser att hela landet har slutat att fungera. Förresten är det inte bara vi, som säger det, utan sådana uttal kommer allt oftare även från oberoende och utländska källor inom de internationella media- och finanskretsarna. I höstas skrev till exempel Frankfurter Allgemeine Zeitung, den ledande tyska ekonomiska tidningen, att den ungerska staten har försvunnit. Ute på landsbygden finns det inga polisstationer, post, dagis, skolor, apotek, läkare, bibliotek etc. Befolkningen minskar, de ungerska världsberömda företagen ( Ikarus, Videoton, Orion) har stängts, de unga flyr landet och flyttar utomlands. Samtidigt stiger brottsligheten på alla områden. Regeringen är korrupt, statsapparaten fungerar inte och utbildningen är inte värt ett öre eftersom det inte finns några jobb för nybörjare.
Många i Sverige har fascinerats av det Ungerska Gardet. Hur ser framtiden ut för gardet och vilken funktion fyller det i dagsläget?
- Gardet var ansett att beskydda den oskyddade befolkningen ute på landsbygden i brist på statliga polisstyrkor. Gardet har sedan dess blivit förbjudet av domstolen. De har dock inte givit upp utan de har redan format det Nya Ungerska Gardet. För närvarande är de dock inte framme i strålkastarljuset utan håller på att organisera sig.
Har du något du skulle vilja hälsa de svenska läsarna?
- Jag bodde i Sverige under 70-80-talet. Under den tiden hade landet åtta miljoner invånare. Nu läser jag, att befolkningen har öket till en bra bit över nio miljoner under de sista tjugo åren på grund av invandring från främst muslimska länder.
- Det är uppenbart att det svenska folket har blivit lurade av sina ledare. Denna massinvandring har belastat det svenska samhället, inte bara ekonomiskt, utan först och främst kulturellt. Alla sociologiska undersökningar som har gjorts i ämnet (det finns tyvärr inte så många, eftersom detta är ett förbjudet ämne) visar att multikulturella samhällen inte fungerar någon stans i hela världen. Kultur betyder inte bara vad för kläder man har på sig eller vad för mat man äter. Mycket handlar om värderingar som har tagit flera tusen år att skapa i en mänsklig gemenskap, en gemenskap som vi kallar för samhälle. Invandringen har skapat konfliktsituationer mellan de olika samhällena i varandras närhet.
- Det finns till och med muslimer i England som kräver sharialagar i dag. Jag varnar er svenskar för detta och uppmanar er att tänka om när det gäller invandring från kulturellt distanserade områden om ni vill att era barn skall tala samma språk som ni gör i dag!
Relaterat:
Film - Informationsfilm om Jobbik
Tidigare blogginlägg - På besök hos det ungerska nationalistpartiet Jobbik
Artikel på nd.se – Nationalistisk partifederation bildad i Europa
Artikel på nationellidag.se - Nationalism i Ungern - Nationaldemokraterna talade inför 10 000 i Budapest
I februari utvidgade Bonnierkoncernen återigen sitt imperium genom att lägga Pocketgrossisten under sig. Detta väckte starka reaktioner hos tretton mindre förläggare som gick ut i en debattartikel och menade att varje tanke i Sverige, på ett eller annat sätt, passerat Bonnierföretagen.
Bonnier är efternamnet på den judiska släkt som i början av 1800-talet kom att etablera sig i Sverige som främst bokhandlare och bokförläggare. Verksamheten expanderade och utvecklades till att även omfatta tidskrifter, film och inte minst massmedia. I dag är Bonnierkoncernen verksam i fler än 20 länder med omkring 175 företag.
Plus många fler
I Sverige styr Bonnier i dag över flera viktiga komponenter inom bland annat bok- och massmediesfären. Några av dessa är Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Göteborgstidningen, Illustrerad vetenskap, Amelia, SF Bio, TV 4, Mix Megapol, AdLibris, Mån Pocket, osv. Läser vi tidningar och böcker, ser på tv eller film eller lyssnar på radio så är chansen väldigt stor att det är Bonnier som ligger bakom.
Bonniers ägarkoncentration har genomgående fått hård kritik då de anses verka mot en monopoliserande riktning när det gäller den svenska förlags- och massmedieverksamhet. År 2003 utkom en internationell rapport från världens största organisation för journalister, International Federation of Journalists (IFJ). Rapporten pekade på det alarmerande mediemonopolet i allmänhet som återfinns i Sverige, men främst på Bonniers grepp över svensk filmindustri. Denna rapport kom alltså år 2003 och efter det har Bonnier stärkt sitt grepp ytterligare genom att bland annat köpa upp TV 4.
På sin hemsida skriver Bonnier att man har tagit på sig vissa åtagande för att försvara yttrandefriheten. Bland annat så skriver man att koncernen skall ha ”en stark tro på ett pluralistiskt medielandskap.” Detta åtagande om ett pluralistiskt medielandskap går starkt att ifrågasätta då Bonnier snarare verkar för ett enfaldigt medielandskap genom att köpa upp olika aktörer och på så sätt verka mot en starkare monopolisering av branschen. Kanske menar Bonnier att denna pluralism enbart skall gälla inom det egna företaget och inte inom branschen som helhet.
Även Sveriges politiska etablissemang har fått kritik för att vara passiva inför det mediemonopol som håller på att bildas. De tretton förläggarna som nyligen gick ut i en debattartikel kräver att få veta om regeringen och oppositionen anser att det är betydelselöst att ett enda företag håller på att dominera denna viktiga bransch. Chanserna att det politiska etablissemanget skulle våga syna Bonnier på allvar och vidta åtgärder för att hindra en total dominans är föga troligt då politikerna sitter i mediernas båt. Att gå fram för hårt kan innebära att båten sjunker och detta vill självklart inte ynkryggarna i regering och riksdag. Hyckleriet är uppenbart!
Som bekant så är Bonniersläkten av judisk börd och flera vidmakthåller även den judiska identiteten. Det finns alltså skäl att anta att koncernen verkar för andra intressen än just svenska och detta har bevisats mer än en gång. Därför ser jag det som ytterst allvarligt att denna koncern i dag håller på att utvecklas till en mediemogul i det svenska samhället. Dessutom ser jag detta som ett stort hot mot demokratin och yttrandefriheten då medierna som bekant har en stor påverkan på människor, och tydligen också på politiker vilket gör det hela ännu allvarligare. Teorin om att varje offentlig tanke passerar Bonnierkoncernen är därför oroväckande. Det är hög tid att sätta press på regeringen så att en oberoende granskning kan genomföras. Utefter denna granskning bör sedan åtgärder vidtas för att hindra denna enfaldiga utveckling där ett företag snart har totaldominans.
Den 8 mars utfärdade Israel ett tillstånd om att bygga 1 600 nya byggnader i bosättningarna i östra Jerusalem. Som vanligt så negligerar Israel fredsprocessen och trampar på palestinierna samtidigt som internationella avtal fortsätter att brytas. Nu har palestinierna börjat tala om en tredje intifada. Det är verkligen tid att sätta ned foten, införa kraftiga sanktioner och fördöma Israels agerande mot palestinierna.
Konflikten mellan judar och palestinier har pågått långt innan Israel bildades och otaliga försök har gjorts för att få till en fred som skulle upplevas tillfredsställande av båda parter. Samtliga försök till en fredsprocess har dock stupat på ett eller annat sätt.
I dag ockuperar Israel stora palestinska områden och i januari år 2006 fanns det omkring 250 000 judiska bosättare i de palestinska områdena. Ockupationen ställer till med stora problem för palestinierna då israelerna har upprättat mängder med vägspärrar inne på det ockuperade området vilket innebär begränsad rörlighet. Israel håller även de ockuperade områdena i ett hårt grepp genom att kontrollera dem med en hög militär närvaro.
Som ett led i ockupationen har Israel även låtit bygga en lång mur, en mur som är placerad mer på ockuperad mark än på israelisk mark. Även denna mur ställer till med stora problem för palestinierna och tydligen skall muren vara dragen på ett sätt att tex. bördiga jordbruksområden, skolor och sjukhus har hamnat på den israeliska sidan. År 2004 slog den internationella domstolen i Haag fast att muren som är placerad på ockuperad mark är olaglig och strider mot folkrätten, men vem agerar mot detta?
Israels agerande bekymrar självfallet palestinierna, men i en värld som inte vågar visa sin avsky mot Israels agerande krävs ett palestinskt motstånd. Detta finns bland annat i Hamas som försöker slå tillbaka ockupanterna. Hamas medel är dock små och tillsynes relativt verkningslösa mot en avancerad militärmakt som Israel, som dessutom har stora delar av världen bugandes framför fötterna, inte minst USA.
Gazakriget
Efter att palestinier, främst Hamas, skjutit in raketer in över Israel under en tid som svar på Israels ockupation ingick parterna i en halvårslång vapenvila i juni år 2008. I november dödade Israel en palestinier och som svar på detta började palestinierna åter att skjuta in raketer över Israel. Israel gick till motangrepp och dödade flera palestinier. Palestinierna ansåg nu vapenvilan vara bruten.
Den 27 december år 2008 inledde Israel operation Gjutet bly på Gazaremsan, operationen kom att hålla på fram till den 18 januari år 2009. Under operationen dödades, enligt FN, 1434 palestinier varav många barn och kvinnor. De israeliska förlusterna uppgick till 13 varav fyra skall ha dödats av misstag av de egna. Redan den 28 december uppmanade FN:s säkerhetsråd och flera nationella regeringar till eldupphör, men detta hörsammades inte.
Israels agerande kom att kritiseras hårt av flera organisationer som Amnesty, Human Rights Watch, Röda korset och FN. Kritiken bestod bland annat i att Israel skulle ha skjutit oskyldiga kvinnor och barn på nära håll, bombat civila bosättningar, ignorerat skadade palestinier och bombat flera FN-byggnader. Den israeliska organisationen Shovrim Shtika kritiserade även Israel för att soldaterna skulle ha haft order om att se alla palestinier som fiender för att minimera de egna förlusterna och på så sätt ha fortsatt folkligt stöd för aktionen. Tilläggas bör även att Hamas kritiserats av Amnesty och FN bland annat för deras raketbeskjutningar mot Israel.
Nya bosättningar och omvärldens brist på agerande
Nu planerar alltså Israel att utvidga sina bosättningar på ockuperad mark med 1 600 byggnader, något som har bemöts med protester från palestinierna och det har börjat talas om en tredje intifada (arabiskt ord för uppror). Den israeliska tidningen Haaretz skrev tydligen för några dagar sedan att planerna på att bygga 1 600 byggnader i östra Jerusalem bara är en del i ett gigantiskt projekt bestående av omkring 50 000 byggnader.
Att herraväldet över staden Jerusalem är viktigt för både palestinier och israeler är inget nytt och kanske är detta en satsning från Israels sida att totalt ta kontrollen över staden. Genom åren har Israel flera gånger försökt annekterat Jerusalem som landets huvudstad, men detta har inte godkänts av omvärlden.
Sionisterna fick sin vilja igenom år 1948 då staten Israel bildades. Detta var uppenbart inte tillräckligt, utan sionisterna vill ha mer. Omvärldens passivitet inför Israels statsterrorverksamhet är avskyvärd. Det är helt klart dags för omvärlden att se Israel för vad det är, nämligen en sionistisk terrorstat. Utefter detta bör hårda sanktioner införas och öppna protester skall hagla över Israel, men detta kommer vi förmodligen inte att få se utan omvärlden kommer att fortsätta se på medan Israel trampar på palestinierna och deras rätt till frihet.
I Afghanistan påstår omvärlden att det är viktigt med en militär närvaro för att få bort talibanerna. I Israel-Palestina-området håller en terrorstat på att ockupera och mörda människor samtidigt som internationella bestämmelser och folkrätten bryts gång på gång. Det hela är paradoxalt men en sak är i alla fall säker: Hade det varit ombytta roller så hade omvärlden reagerat för länge sedan.
Kommunen behöver en ny politik – vi ger dig ett alternativ
