Ta emot frivilligt, eller bli tvingade

Turerna kring fenomenet ”ensamkommande flyktingbarnen” tas nu till nya proportioner. Tydligen så går mångkulturaliserandet av Sverige alldeles för långsamt, därför planerar nu regeringen att vidta drastiska åtgärder. Dessa åtgärder går ut på att de kommuner som inte frivilligt vill ta emot dessa flyktingbarn kan komma att tvingas till det, detta skrev regeringens samordnare för flyktingbarn Björn Eriksson samt rådgivaren Nima Poushin i DN för några dagar sedan. Håll i hatten gott folk, nu skall Sverige mångkulturaliseras med tvång.

Likt den vanliga invandringen så skenar även mottagandet av ”ensamkommande flyktingbarn”. År 2009 slogs som bekant ett nytt invandringsrekord då totalt 102 280 personer kom till landet. År 2009 innebar även ett rekordår för mottagandet av flyktingbarn, som främst kommer från Somalia och Afghanistan.

Så här ser statistiken ut från och med år 2005:
År 2005 – 398
År 2006 – 820
År 2007 – 1264
År 2008 – 1510
År 2009 – 2250
År 2010 – i år talar mycket för att det blir ytterligare en stor ökning

Vad är då problemet med att ta emot dessa? Det kan väl upplevas som generöst att ta hand om små ensamkommande flyktingbarn som inte har någonstans att ta vägen.

Sverige är det land som tar emot näst mest flyktingbarn i hela Europa. Det stora antalet sätter givetvis press på det fåtal kommuner som är ankomstkommuner. Från början var systemet tänkt att klara av 300-400 flyktingbarn per år. Nu har siffran dock skenat, precis som den övriga invandringen, och detta medför stora problem eftersom att många kommuner inte är beredda att ta emot flyktingbarnen.

När det gäller flyktingbarnen så finns det flera ytterst tveksamma omständigheter som går att ifrågasätta. En sak är själva benämningen ”ensamkommande flyktingbarn”. Att det skulle handla om barn är ytterst tveksamt, detta visar tex. tandtester från Norge utförda år 2009 som visade på att nio av tio ljuger om sin ålder. Vidare erkänner både personal på olika boenden samt de ensamkommande själva att det ljugs om åldern. En teori skulle kunna vara att etablissemanget medvetet benämner dessa människor som barn bara för att det skall bli mer sympatiskt och accepterat att ta emot dem, och att motståndet från svenskarna på så sätt skall minska. Alla medel är som bekant tillåtna när det gäller att göra Sverige mångkulturellt. Det har dessutom varit mycket oroligt på olika boenden för dessa flyktingbarn runt om i landet, inte minst i Skellefteå och Vällinge.

Enligt FN:s barnkonvention får ett land inte skicka hem ett barn och mottagarlandet måste dessutom erbjuda bostad, mat och utbildning. På grund av detta kan man ana att många medvetet ljuger om sin ålder för att få ta del av den svenska välfärden. Detta stöds även av en statlig utredning från år 2004 där det framkom att vissa barn skulle ha kommit till Sverige enbart för att utnyttja det svenska mottagningssystemet. I utredningen framkom det även att det förekommer att barn skickas till Sverige för att utnyttja asylansökan som en maskering för kriminell verksamhet.

Att ta hand om flyktingbarnen, eller ungdomarna, kostar väldigt mycket pengar för de svenska skattebetalarna. En bättre lösning på problemet hade självklart varit att hjälpa människor i deras närområden. För samma summa som vi i dag tar hand om ett par tusen flyktingbarn i Sverige skulle vi istället kunna hjälpa enormt många fler utsatta människor om vi gjorde det i deras närområden. Det hela skulle dessutom vara med humant då människorna slipper bryta upp från sina identiteter.

Vi kan lätt konstatera att regeringen har ett stort problem i detta. De så kallade flyktingbarnen anländer i ett större antal för varje år samtidigt som tveksamheterna och problematiken blir större. Vanliga människor verkar dessutom ha börjat demaskera detta fenomen i en större utsträckning. Regeringen står inför ett dödläge då man till vilket pris som helst vill genomföra samhällsexperimentet att förvandla Sverige till en total mångkultur samtidigt som kommunerna tydligen inte är villiga att gå lika långt. När regeringen nu inte lyckas övertala kommunerna att ta emot flyktingbarnen frivilligt så skall detta nu alltså ske via tvång.

Det är uppenbart att det börjar knaka i fogarna på det mångkulturella korthuset. En storm är på väg in över Sverige, en så kraftig storm att den kommer att blåsa bort både den politiska idiotin och mångkulturen ända ned i den mörkaste av avgrunder.

Insändare publicerad i VT

I dag den 12 mars fick jag en insändare publicerad i Vimmerby tidning. Insändaren berör USA:s ockupationskrig i Afghanistan som stöds av bland annat Sverige.

Sedan tidigare så får vi nationaldemokrater inte skriva insändare om känsliga ämnen eller varken skriva om vårt parti eller underteckna med partinamnet. Vi har fört en långdragen diskussion med tidningen angående detta då vi anser att det är ytterst odemokratiskt och yttrandefrihetsinskränkande. Vi jobbar på med detta och hoppas på att tidningen skall ändra sig för att främja demokratin och på så sätt låta alla komma till tals på lika villkor.

Sverige bör ta hem soldaterna från Afghanistan, inte verka som en fjäskande marionett för USA:s ockupationskrig

Nedan följer insändaren:

Ta hem soldaterna från Afghanistan

År 2002 beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att Sverige skulle delta i den USA-ledda ockupationen av Afghanistan. I dag råder det även konsensus i frågan också med den borgerliga alliansen. Avsikten för ockupationen har förändrats med tiden, men den genomgående anledningen är att påtvinga afghanerna ett ”demokratiskt” styrelseskick. Detta skall ske med våld och uppenbarligen så skall detta få kosta vad det kosta vill, både vad gäller omoraliska tilltag och människoliv.

Historiskt sett så är afghanerna ett folk som inte accepterar ockupanter som skall avgöra deras öde, utan de vill själva styra sitt land vilket är helt naturligt. Under de senaste 150 åren har flera försök gjorts för att erövra Afghanistan. Inte minst från Sovjetunionen som under 80-talet ockuperade landet med 100 000 soldater. Det hela slutade med en sovjetisk katastrof sedan afghanerna tvingat dem till reträtt. Historien håller nu på att upprepa sig.

År 2001 kom USA att inleda Operation Enduring Freedom för att göra Afghanistan ”demokratiskt”. Talibanerna skulle plockas bort och ersättas med en USA-vänlig regim. Vi har sett liknande skeden där USA har urholkat demokratibegreppet, inte minst när det gäller länder som Egypten och Jordanien. Det går därför konstatera att för USA handlar inte detta om demokrati, utan om skapandet av USA-vänliga regimer. Dessutom stödjer USA flera människofientliga stater med avancerad vapenutrustning, inte minst Israel. Samtidigt som detta sker tilldelas USA:s president Barack Obama Nobels fredspris. Det hela blir därför absurt.

I dag, nio år efter invasionens start, pågår ockupationskriget fortfarande med stöd av en rad olika USA-bugande marionetter, där ibland Sverige. Sverige, vars ledande politiska etablissemang pratar sig varma om hur viktigt det är med demokratiska rättigheter, deltar alltså i detta smutsiga spel.

Sverige har inte varit ett krigförande land på runt 200 år, men i dag är Sverige i högsta grad ett krigförande land genom en truppnärvaro på flera hundra soldater. Genom den svenska närvaron i Afghanistan sympatiserar vi med USA-imperialismen som bombar byar och mördar oskyldiga människor, allt i den så kallade demokratins namn. Är detta verkligen vad det svenska folket vill?

Samtidigt som det svenska försvaret snart är obefintligt så fortsätter vi att skicka soldater till ett krig som många bedömer är omöjligt att vinna. Sverige har absolut inget att göra i Afghanistan, speciellt inte som understöd till krigförande part. Vår närvaro innebär att ytterligare svenska soldater kan komma att dödas i detta krig som går i globaliseringens tecken, ett krig som inte är svenskarnas krig. Hur skall politikerna reagera den dagen då konsekvenserna av deras handlande drabbar oskyldiga svenskar? Vem tar ansvaret om dagen kommer då afghanerna vill hämnas?

Världen består av en mångfald vad gäller olika folk och kulturer. Denna mångfald är värd att bevara och vi måste acceptera att vi alla är olika och har olika förutsättningar. Alla folk bör respekteras och ha den moraliska rätten att få leva i ett eget land, i självständighet och oberoende. Alla folk bör även ha rätten till frihet, fortsatt existens och att själva kunna välja styrelseskick. Därför bör Sverige ta hem soldaterna från Afghanistan.

Rasmus Gårdebrink

Insändaren finns även på tidningens hemsida som går att finna här

Förtydligande om könsrollerna

Detta var först tänkt som ett svar på en kommentar, men eftersom att det blev ett relativt långt svar så väljer jag att publicera det som ett inlägg. I detta inlägg försöker jag förklara min syn på könsrollerna.

Män och kvinnor är av naturen olika och detta kommer i uttryck bland annat i fysiken, mentaliteten, utseendet, beteendet etc. Självklart så är inte detta helt konsekvent, utan både män och kvinnor kan kliva in på det motsatta könets territorium i en viss utsträckning. Detta är inte speciellt konstigt, men det bör inte uppmuntras som det gör i dag. Vilka egenskaper som sedan efterfrågas av det motsatta könet varierar säkert från individ till individ, men jag tror ändå att det finns vissa grundläggande egenskaper som önskas av majoriteten.

I Norden har kvinnan alltid haft en respekterad och aktad roll i samhället, inte minst i det fornnordiska samhället. Både mannen och kvinnan kände till sina roller, de var trygga i dem och respekterade dem. Detta bör vi självklart bibehålla, speciellt i en tid då staten och andra grupper försöker slå sönder och förneka könsrollerna. Medierna vill förmå våra kvinnor att visa sin kvinnlighet på, enligt mitt tycke, fel sätt. Samtidigt har vi olika invandrargrupper som inte har samma respekterande syn på kvinnan som vi nordbor har, eller bör ha.

När det gäller könsrollerna så har naturen gett oss olika uppgifter, tex. när det gäller fortplantningen som är ett bra exempel på hur vi kompletterar varandra. Kvinnan har fått grundansvaret redan från början då det är hon som bär på barnet i nio månader, hon föder barnet och hon bör även vara den som tar det största ansvaret i barnets första levnadsperiod. När kvinnan gör detta så ser mannen till att beskydda och försörja sin familj eftersom att han är man och förhoppningsvis tar det manliga ansvaret på allvar.

Vidare så är det fördelaktigt om det sedan fortsätter på detta sätt. Alltså att kvinnan har ett större ansvar när det gäller barn, hem etc. och mannen har ett större ansvar vad gäller beskydd och försörjning etc.

Jag vill dock poängtera att jag inte menar att det måste vara på detta sätt, utan snarare att det är mer fördelaktigt med tanke på könsrollerna. Jag skulle se det som positivt och nödvändigt om samhället strävade efter en riktning där män är män och kvinnor är kvinnor. Sedan bör hela familjeansvaret bygga på ett samarbete mellan mannen och kvinnan efter bästa förmåga. Jag är inte av den åsikten att kvinnan skall ta allt ansvar i hemmet, självklart inte och jag vill inte ha en strikt mall som alla skall följa.

Det jag vänder mig emot i dagens samhälle är att staten, vissa ideologier och proffstyckare medvetet vill luckra upp dessa roller som har skapats av naturen. Könsrollernas motståndare hävdar bland annat att skillnaderna beror på sociala konstruktioner, alltså att omgivningen är helt avgörande för vilken roll vi träder in i. De förnekar att det finns naturliga skillnader mellan könen och därför håller man nu på att experimentera med genuspedagogik. Med genuspedagogiken vill man vända naturen upp och ned genom att uppmuntra flickor att göra typiska pojksaker och tvärtom. Av hela denna hysteri av förnekelse anser jag att samhället blir förvirrat och instabilt. Jag kan även tänka mig att det leder till osäkerhet och depressioner samt att detta är en starkt bidragande orsak till att så pass många separerar i dag.

För att kvinnorna skulle kunna ta steget ut på arbetsmarknaden så krävdes att någon annan tog hand om barnen. Då blev det helt plötsligt staten som skulle uppfostra våra barn och just nu bedrivs genuspedagogiken för fullt på skolorna och regeringen avsatte pengar så att alla kommuner skulle kunna utbilda minst en genuspedagog. Min åsikt är att barnen bör uppfostras av sina föräldrar i största möjliga mån, inte av en stat som i dag i mångt och mycket indoktrinerar våra barn med förvridna värderingar. För mig som nationalist är familjen grunden i samhället och enligt mig så sköts familjen bäst av en riktig man och en riktig kvinna, som kompletterar varandra på ett respekterande och kärleksfullt sätt.

Hur som helst så är jag av den uppfattningen att män och kvinnor bör respektera sina könsroller och jag motsätter mig starkt att staten i dag använder subventioner, kvoteringar och tvång för att medvetet slå sönder könsrollerna. Vi kan även se samma scenario när det gäller andra saker. Tex. så ställer man kön mot kön, folk mot folk, klass mot klass osv. Detta är galenskap då vi istället bör sträva efter en folkgemenskap som omfattar hela folket, inte splittra det.

Könshysterin fortsätter

I dagens normupplösande samhälle tycks det ha uppstått en tävlan om vem som kan komma med de mest förvirrade av förslag. Könsrollerna skall luckras upp, män skall vara kvinnor och kvinnor skall vara män. Radikalfeminismens irrläror och genuspedagogiken har trängt sig allt längre in i det svenska folkhemmet.

Ett av de senaste tillskotten i könsdebatten är frågeställningen om det verkligen bara finns två kön, alltså män och kvinnor. Kan det möjligen finnas ett tredje kön? Enligt Vänsterpartiet så är det tydligen uppenbart att det finns det och man vill nu införa ett tredje kön i lagstiftningen. En motion har lagts till partiets kongress i början av maj och den har bifallits av partistyrelsen.

Det nya könsneutrala begreppet ”hen” är tänkt att användas, av människor som varken känner sig som män eller kvinnor, vid tex. arbetsintervjuer. Det intressanta i det hela är att det kyrkliga studieförbundet Sensus, med kopplingar till bland annat Svenska kyrkan, redan har infört detta. Kopplingen till gud som förklarade människorna som man eller kvinna tycks ha glömts bort.

Personligen så anser jag att denna debatt är överflödig och att vi bör respektera de grundläggande könsrollerna och se dem som något positivt. Det finns ingen anledning att förvirra människor än mer, speciellt inte barn och ungdomar, med denna könshysteri.

Män och kvinnor är olika och tillsammans kompletterar de varandra för att skapa ett långsiktigt och hållbart samhälle.

Jag vill ha ett samhälle där män får vara män, och kvinnor får vara kvinnor. Jag tror inte på ett helt jämlikt samhälle mellan alla grupper, inte heller mellan könen. Vi är olika och tillsammans kompletterar vi varandra. Detta betyder inte att jag nedvärderar vare sig männen eller kvinnorna.

Som nationalist ser jag till helheten, jag vill inte splittra folket i olika grupper. Jag vill ha en stark folkgemenskap där det är naturligt att människor accepterar och tar hand om varandra oavsett kön, ålder, social status, storlek på plånboken etc. Detta betyder att jag inte är feminist eftersom jag anser att män och kvinnor skall komplettera varandra, inte gå i konflikt med varandra. För mig som nationalist är familjen grunden i samhället och enligt mig så sköts familjen bäst av en riktig man och en riktig kvinna.

Micael Glennfalk drar streck i debatten

På min senaste replik till Glennfalk fick jag ett svar av honom genom ett inlägg på hans blogg, vilket enligt honom själv skulle bli det sista inlägget i debatten trots att debatten knappt har hunnit börja. Hans avslutning var dock mindre smickrande då Glennfalk valde att, mer eller mindre, gå till attack med personangrepp, sanningsförvridningar och antaganden utan någon som helst verklighetsförankring. Jag kan bara spekulera i varför en vuxen man som Glennfalk, med avsikt att ställa upp i kommunalvalet, väljer att framträda på detta sätt. Jag skulle dock tro att det hela handlar om att Glennfalk känner sig slagen på fingrarna eftersom att han tydligen inte klarar av att bemöta det jag skriver på ett seriöst sätt, utan måste ta till fula knep som ett sista ryck. Detta är dock beprövat Glennfalk och det faller lika platt som dina ord i denna debatt.

Till att börja med så måste jag säga att det är tråkigt att du struntar i att besvara mina frågor, men det förklarar väl dina kunskaper i området. Att läsa vad socialister och vänsterterrorister skriver ger dig knappast någon objektiv bild av mig. Det är nästan det samma som att jag skulle gå till dem och få en bild av dig, de skulle förmodligen säga att du är ett ”arbetarfientligt överklassvin”. Jag tycker fortfarande att det är sakfrågorna som är det viktiga här, men jag ger dig en unik chans att träffa mig. Ta kontakt med mig så kan vi pratas vid över en fika, något som ger dig en möjlighet att själv skapa en objektiv bild av mig. Ja, du läste rätt och valet ligger nu hos dig. Du kan kontakta mig via e-postadressen som finns på vänstersidan av min blogg.

Vidare så är det väldigt subjektivt av dig att citera två stycken från mitt inlägg och därav plocka bort det som inte framställer mig som ”otäck”. Det är tråkigt Glennfalk att du använder dig av sådana omoraliska knep för egen vinning skull, dock så stjälper det alltid i slutändan. Sedan väljer du att skriva efter dessa rader som är ryckta ur sitt sammanhang och gör det till din egen sanning. Bra jobbat Glennfalk! Ditt förtroende inför kommunvalet stärks säkert tusenfalt.

Du verkar inte ha förstått vidare mycket av mitt inlägg, så jag får väl kort upprepa mig. Jag ser som sagt ett värde i att bevara det som har ett värde för mig och jag vill bevara den folkliga och kulturella mångfalden i världen. Jag vill inte att svenskarna skall försvinna, men detta vill uppenbarligen du. För mig har familjen, folket och fosterlandet ett fundamentalt värde som jag anser är värt att försvara.

För mig som nationaldemokrat och etnopluralist har detta ett värde för mig och jag är beredd att försvara det. För Moderaterna och alla andra riksdagspartier har detta inget värde. I deras samhälle skulle runstenen kunna raseras för att ge plats åt en moské och barnen skulle kunna vara mörkare och flickan slöjbeklädd.

Det handlar inte om förtryck, utan om kärlek till det egna. Jag tycker inte illa om andra folk. Som etnopluralist respekterar jag alla folks rätt till liv och jag vill ha en värld bestående av fria och självständiga nationer. Läs detta tio gånger så att du förstår det.

Du beskyller mig för att blockera en sund debatt om hur invandringen skall fungera genom att jag skulle vilja ha ”etnisk renhet”. Detta är enbart på grund av att jag är säker på att det mångkulturella samhällsexperimentet aldrig kommer att fungera och du klarar inte av att bevisa mig om motsatsen. Vart fick du begreppet ”etnisk renhet” ifrån? Sedan är jag glad över att du anser att jag står i skarp kontrast till det samhälle som du förordar. Det stärker min övertygelse.

Hur kan du häva ur dig att jag skulle ha dålig erfarenhet av människor från andra kulturer? Vad har du för belägg för detta påstående? Jag har mer erfarenhet av människor från andra kulturer än vad du kan tänka dig. Vad gäller mitt namn så tycker jag att det är fint och betydelsen ”älskvärd” stämmer in väldigt bra på mig. Förstår inte riktigt vart du vill komma med påpekandet att det har grekiskt ursprung?

Avslutningsvis menar Glennfalk att han ska bemöta mig i valkampanjen. Jag ser verkligen fram emot detta och efter vår lilla debatt här så kommer jag att gå in i framtida diskussioner med stort självförtroende.

Med detta så avslutas alltså debatten mellan mig och Glennfalk, så länge som han inte väljer att replikera vill säga. Jag hoppas att ni har funnit debatten intressant.

Framåt mot nya utmaningar! Touche!

Läs Glennfalks sista inlägg här

Replik till Micael Glennfalk - Touche!

Först och främst vill jag tacka för ditt svar och jag ser fram emot en intressant debatt i ämnet. Hela ditt svar bygger dock i mångt och mycket på en massa antaganden. Jag föreslår därför att du tar till dig av mitt svar här nedan och besöker vår hemsida för ytterligare läsning.

Du skriver att jag är uppväxt i ett fritt samhälle. Detta beror dock helt på vem som är betraktaren av detta samhälle. Det må vara ett fritt samhälle för dig, men för mig är det inte vidare fritt. Till skillnad från dig så har jag valt en politiskt inkorrekt väg, en väg som du inte känner till över huvud taget. Du är moderat, alltså politiskt korrekt, och upplever säkert samhället som fritt och öppet. Det här samhället förtrycker dock mig på grund av de värderingar jag representerar och jag ämnar göra vad jag kan för att ändra på detta förljugna samhälle.

Jag tycker att vi kan hoppa över hela diskussionen rörande nazism då vi inte är nazister utan etnopluralister och vår kamp utspelar sig på 2000-talet i Sverige. Även jag skulle kunna dra upp nazist-kortet från min rockärm med tanke på vissa händelser i Moderaternas historia, men väljer att inte göra det då jag tycker att det är intressantare att diskutera sakfrågor istället för epitet. Det är tyvärr relativt vanligt förekommande att sådana som du drar upp diskussionen om olika epitet, om det beror på bristande argument eller okunskap låter jag vara osagt.

Vad gäller invandringen så är jag inte rädd för den, utan väldigt oroad. Detta eftersom att jag är etnopluralist och ser ett värde i bevarandet av den folkliga och kulturella mångfalden i världen. Som etnopluralist respekterar jag alla folks rätt till liv och jag vill ha en värld bestående av fria och självständiga nationer. Som svensk och nationalist ser jag dock självklart ett större värde i det svenska folket och dess kultur.

Du skriver att det viktigaste är att alla gör samma nytta och hur de kan arbeta här. Betyder detta att du ser alla världens människor som ett utbytbart kollektiv vars skillnader i form av etnicitet och kultur är helt oväsentliga? Förstår jag dig rätt så kvittar det alltså om alla svenskar försvinner och ersätts av en mångetnisk röra med samma kultur och konsumtionsbehov så länge som de arbetar och tjänar det globala kapitalet? Med tanke på att du är villig att ta in ”en halv miljon eller ännu fler” så är det uppenbart på detta sätt. Själv anser jag att svenska jobb skall gå till svenska arbetare.

Beträffande giftermål mellan svenskar och människor från andra länder så ser jag inga direkt större problem med det så länge som det inte handlar om människor från allt för avlägsna etniciteter om giftermålet avser barnaskaffande. Självklart så kommer det säkert att förekomma i en minimal utsträckning, men så länge det inte hotar det svenska folket så är det inget större problem. För att förebygga att detta skulle förekomma i en allt för stor utsträckning så vore det bra att uppmuntra barnaskaffande inom den egna etniska gruppen samt främja en stolthet över vårt folk. Det är dock inte så att jag vill bygga upp en mur längsmed våra gränser.

Detta handlar inte om att jag på något sätt skulle förakta människor med annan etnicitet, kultur, religion etc. Som etnopluralist så respekterar jag alla människor. Det hela handlar uteslutande om att jag vill bevara det som har ett högt värde för mig. Det som är unikt för vårt folk och det som tidigare generationer svenskar har kämpat och arbetat för. Sverige är svenskarnas hem på jorden, låt det också så förbli.

Beträffande ditt parti Moderaterna så genomsyras det uppenbarligen av ett starkt svenskhat. Detta framkom inte minst efter Agneta Östman-Wengers (m) uttalande där hon menade att ”jag älskar små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?”. Efter detta blev det ramaskri och Moderaternas dåvarande partisekreterare Sven Otto Littorin gick ut och sade att detta uttalande var grund för uteslutning.

Däremot är det helt i sin ordning att säga att ”det svenska är blott barbari”, som, Moderaternas partiordförande och Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt uttalade sig i den syrianska stadsdelen i Södertälje. Strategin är väldigt tydlig Glennfalk. Ditt parti ser inget som helst värde i svenskarna och allt som tillhör dem. Ditt parti står för en ideologi som föraktar svenskarna och negligerar deras fortsatta existens. Detta bör anses som extremt om något och jag skulle vilja fråga dig varför ni är så fientliga mot allt vad svenskt innebär?

Inom Moderaterna är det uteslutningsgrundande att uttala sig i positiva ordalag om svenskar. Att uttala sig i negativa ordalag är däremot helt i sin ordning.

Vad gäller EU så kan det inte fungera över huvud taget i min värld. EU är en stor fråga, men jag ska ta det kort. Genom vårt medlemskap i EU så har vi gett bort mycket av vår självständighet, något som strider mot mina etnopluralistiska värderingar. I Sverige beslutade riksdagen att vi skulle anta Lissabonfördraget, något som bör ses som förkastligt då folket borde få röstat om det eftersom att det berör folket på så många punkter. Tex. så innebär Lissabonfördraget att EU får mer makt, EU-lag kommer att gälla över nationell lagstiftning och fördraget fastslår att euron är den gällande valutan inom unionen trots att tex. svenska folket har röstat nej till att införa euron. Fördraget innebär även att unionen kan utvidgas med tex. Turkiet, något som skulle vara katastrofalt för Europa.

EU främjar dessutom mångkultur och hämnar etnopluralism. Jag skulle hellre se ett utökat samarbete med de nordiska länderna och självklart så skall vi även ha samarbete med de andra europeiska länderna, men detta kräver inte någon union som vill förgöra Europa och européerna. Vad anser du själv om EU, Lissabonfördraget och bortskänkningen av vår självständighet?

Självklart så skulle dina barn kunna bosätta sig i Frankrike om de nu skulle vilja göra det. Återigen vill jag inte bygga någon mur längsmed våra gränser för att hindra människor att komma in och ut. Jag vill ha en stark turismnäring, samarbete och utbyte mellan olika länder. Vad menar du är ett signum för Nationaldemokraterna i Vimmerby?

Som sagt, det är bara ett fåtal procent av alla som kommer till Sverige som är så kallade flyktingar. Jag ser inga problem i att hjälpa människor som riskerar sina liv. Flyktingpolitiken syftar dock till att de skall återvända när det blivit lugnt i de områden de kommer i från, inte bosätta sig permanent i Sverige. Jag ser dock ingen logik i att människor ända från Afrika skall komma ända upp till Sverige, speciellt eftersom att det är negativt för deras identiteter då de skiljer sig så pass mycket från det svenska samhället, något som bringar rotlöshet och en konflikt med det svenska samhället. Jag skulle hellre se att vi bistår dessa människor med vad vi kan i deras närområden, detta vore mer humant för både svenskar och flyende människor.

Eftersom att du helt uppenbart inte vet vad Nationaldemokraterna har för politik så tvivlar jag starkt på att du skulle kunna måla upp en bild om hur landet skulle komma att se ut med oss vid makten. Du får gärna berätta för mig.

Det gläder mig att du erkänner Moderaternas och alliansens totala misslyckande när det gäller invandringspolitiken och experimentet att göra Sverige mångkulturellt. Jag upplever det dock som väldigt märkligt att ni aldrig tycks komma fram till en lösning på problemet, oavsett om det är en blå eller röd regering. Jag antar dock att du kanske kan bistå dina partikamrater med kunskap om hur det mångkulturella samhället skall börja blomstra. För jag antar att du har ett bra svar på detta?

Glennfalks tidigare inlägg och kommentar finns att läsa här
Mitt tidigare svar till Glennfalk finns här

Bloggen uppmärksammad i nationell media

Söndagen den 28 februari uppmärksammades bloggen på den populära nationella nyhetssidan nationell.nu. Detta med anledning av blogginlägget ”På möte med Vänsterpartiet i Vimmerby”.

Artikel på nationell.nu

Inlägget handlar om min närvaro på Vänsterpartiets möte den 24 februari i Vimmerby. På mötet framkom det bland annat att vänsterpartisterna inte skulle utesluta ett eventuellt framtida samarbete med Nationaldemokraterna i kommunfullmäktige.

Sedermera kom detta alltså att resultera in en artikel på nationell.nu, något som jag tackar för. Artikeln samt flera kommentarer till den kan ni läsa här

Micael Glennfalk (m) och mångkulturen

På senare tid har flera politiskt engagerade kommuninvånare börjat blogga. En av dessa är Micael Glennfalk som har för avsikt att ställa upp i kommunvalet för Moderaternas räkning. Det intressanta med de olika bloggarna är att de ofta skiljer sig åt i de flesta frågorna förutom i en fråga, nämligen frågan om att göra Vimmerby och resten av Sverige mångkulturellt. Jag känner mig därför nödgad att bemöta Glennfalk i ett av hans inlägg om just mångkultur då vi i Nationaldemokraterna är det enda partiet i kommunen som tar avstånd från ett mångkulturellt samhälle.

I sitt inlägg skriver Glennfalk bland annat att han hade blivit påringd av en äldre man under sommaren. Den äldre mannen hade uttryckt en ovilja över att banklokalen i Vimmerby kommuns största samhälle, Södra vi, skulle blir föremål för flyktingmottagande av så kallade ”flyktingbarn”. Glennfalk ställer sig frågan om banklokalens vara eller icke vara samt flyktingmottagandets vara eller icke vara.

Glennfalks åsikt är att det på något sätt borde finnas en gräns för hur lite service en tätort skall ha. Han tror också att det bara är den äldsta generationen som är i behov av bankkontoret och att den servicen borde vara kvar så länge som den äldre generationen önskar den.

Rösta på Moderaterna om du vill ha ett mångkulturellt Sverige

När det gäller Vimmerby kommuns flyktingpolitik så är han glad över den. Glennfalk menar att alla som flyr borde få en fristad vart de än tar vägen i världen och den som inte kan sätta sig in i en sådan situation saknar inlevelseförmåga. Han menar att det är ett kvalitetstecken att kommunen öppnar för flyktingar, men vill ändå ta det ett steg längre. ”Mångkultur skapar dynamik, utveckling och - frihet.”, som han så fint skriver i sitt inlägg.

Till sist menar han dock att de som kommer till Sverige skall följa våra regler för mänsklig samlevnad. Religionsfriheten skall bara gälla så länge som den inte underbygger förtryck av andra människor. ”Vi kan inte ge frihet till något som tar vår frihet.”, som han uttrycker det hela.

Jag ställde mig dock undrande över hur ”mångkultur skapar dynamik, utveckling och – frihet.”

Nedan följer mina funderingar kring hans inlägg.

Angående servicen på landsbygden
För det första så vill jag kort beröra servicen på landsbygden med tanke på den äldre mannens oro över att banklokalen skulle förvandlas till flyktingmottagning. Tittar vi på Vimmerby kommun som har styrts av en borgerlig majoritet med Centerpartiet i spetsen så kan man tro att den kommunala landsbygdspolitiken skulle vara relativt tillfredställande. Detta är som sagt enbart något man kan tro då Centerpartiet har övergivit landsbygden till förmån för städerna. Angående Centerpartiets svek mot landsbygden så bör det vara föremål för ett kommande inlägg.

Hur som helst så är det oacceptabelt att servicen på landsbygden minskas. Den senaste tiden har det pratats om att lägga ned allt från skolor till bibliotek. Mackar, post- och bankkontor har försvunnit. Tack vara lokalt motstånd så har vissa former av service behållits i småsamhällena, något som har visat politikerna att de inte kan göra som de vill med landsbygden och dess invånare.

Kommunen bör satsa på landsbygden för att utveckla den och uppmuntra barnfamiljer att flytta ut till kommunens småsamhällen. För att detta skall vara möjligt i en större skala så måste en tillfredställande service bibehållas. Det säger sig självt att det finns en ovilja att flytta ut på landsbygden när det talas om serviceminskningar som att lägga ned skolor etc. Vi i Nationaldemokraterna tror på landsbygden. För oss är en levande landsbygd ett mål och en viktig princip i vår ideologi, något som kommer att visa sig i samband med det stundande kommunalvalet.

Angående flyktingpolitik och mångkultur
Som jag skrev ovan så finns det inget parti i kommunen som motsätter sig ett mångkulturellt samhälle förutom vi i Nationaldemokraterna. Det är därför viktigt att belysa denna fråga ur en annan infallsvinkel. Detta är ett omfattande ämne, men jag skall ändå försöka fatta mig kort.

Micael Glennfalks parti, Moderaterna, har efter att de kom i regeringsställning slagit rekord på rekord vad gäller invandring. År 2008 överskred antalet invandrare till landet för fösta gången i Sveriges historia 100 000 personer. Sammanlagt kom 101 171 personer till Sverige. År 2009 innebar inget trendbrott utan ett nytt rekord slogs och hela 102 280 personer invandrare till Sverige.

Några av de största invandrargrupperna som kom år 2008 var irakier och somalier. Den borgerliga alliansregeringen erkände i en debattartikel i DN att ”Av dem som får uppehållstillstånd och deltar i kommunal introduktion är bara var femte självförsörjande efter två och ett halvt år med uppehållstillstånd”. Den moderatledda regeringens nya regler om fri arbetskraftinvandring från länder utanför EU trädde också i kraft, vilket resulterade i att tusentals personer ansökte direkt.

Under alliansens mandatperiod har flera platser runt om i Sverige skakats av mångkulturella kravaller. Inte minst i Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm där invandrare har kommit i konflikt med det svenska samhället. Detta har bland annat kommit i uttryck genom eldhärjningar och stenkastning mot polis och brandkår. Sedan finns det som bekant en oändligt mycket längre historia att förtälja vad gäller negativa konsekvenser som skapats i kölvattnet av det mångkulturella experimentet.

Sverige står i dag under tryck av en enorm massinvandring, en massinvandring som tycks vara omöjlig att få kontroll på. Vare sig moderater eller socialdemokrater tycks kunna lösa detta enorma problem som har uppstått på grund av en ansvarslös politik. Trots att enorma summor investeras i olika integrationsprojekt så blir det aldrig bättre, utan snarare tvärtom.

Detta är dock inte så konstigt då det är omöjligt att ha en integrations- och assimileringsprocess som kan ta hand om alla dess människor som kommer till Sverige. Detta speciellt då många av dem kommer från så pass avvikande delar av världen som skiljer sig så pass mycket från Sverige.

Sedan är det självklart så att de flesta vill bevara sina respektive identiteter och inte göra avkall på sina kulturella- och religiösa tillhörigheter för att bli ”låtsassvenskar”. Ett mångkulturellt samhälle är dömt att misslyckas just på grund av att det finns så många olika viljor som omöjligt kan samarbeta och dra lika, skillnaderna är helt enkelt för stora.

Glennfalk skriver att människor som flyr borde få en fristad. Detta med att fly är en sak du borde titta närmare på Glennfalk, då enbart ett litet fåtal procent är flyktingar och uppfyller flyktingstatus. Resten är inte flyktingar. Vad gäller de så kallade ”flyktingbarnen” så är det bara ett förvridet ord som inte har någon som helst verklighetsförankring. Anledningen till att ordet används är för att det skall frambringa sympati samt att ingen skall våga kritisera mottagandet då det handlar om ”barn”. Det är inte barn det handlar om, utan ungdomar och vuxna.

Resultatet av dagens förda invandringspolitik är varken dynamik, utveckling eller frihet Micael Glennfalk. Resultatet av denna politik är kaos, stagnation och otrygghet. De som främst drabbas av det mångkulturella samhällsprojektets negativa effekter är svenskarna, men även invandrarna själva. För när det kommer till negativa effekter resulterade av mångkulturen så tycks du ha skygglappar. Våga öppna ögonen och se verkligheten Glennfalk. Stoppa detta vansinne innan det är för sent. Annat vore fruktansvärt ansvarslöst mot kommande generationer som annars tvingas leva i konsekvenserna av ert handlande.

Rösta på Nationaldemokraterna om du vill ha ett svenskt Sverige

Jag skulle som sagt hålla detta kort så att det inte blir en lång uppsats. Hur som helst så kommer vi i Nationaldemokraterna att verka för att avtalet med Migrationsverket sägs upp och verka för svenska intressen i kommunen. En röst på Nationaldemokraterna är en röst för Sverige och svenskarna.

På möte med Vänsterpartiet i Vimmerby

I slutet av förra veckan uppmärksammade jag en mindre artikel om Vänsterpartiet i lokaltidningen. Rubriken på artikeln var ”Vänstern värvar med annons” och handlade om att partiet hade svårt att få ihop folk till kommunlistan. I samma tidning fanns även en annons där partiet bjöd in kommuninvånare med ett intresse för politik till ett möte. Syftet med mötet var att det skulle komma människor som var så pass intresserade av partiets politik att de skulle kunna tänka sig att ställa upp på partiets lista till årets kommunval. Som dragplåster bjöds det på fika, men skulle det verkligen räcka för ett parti som Vänsterpartiet? Nedan följer en sammanfattad redogörelse från mötet.

Vänsterpartiet i Vimmerby, ett alternativ i kris

Inför mötet
I artikeln i lokaltidningen berättade vänsterpartisten Kjell Jonason att partiet, liksom andra partier, har svårt att få människor att engagera sig. Förra valet år 2006 hade partiet sex namn på listan, men nu har bland annat deras frontkandidat flyttat och minst en av platserna står tom.

I artikeln säger också Jonason följande ”En mandatperiod är fyra år, det hinner hända en del i folks liv, så vi behöver vara fler för att inte hamna i samma sits med tomma platser igen, vi får se vad det här greppet ger.” Gav då annonsen något resultat?

Väldigt politiskt intresserad som jag är så bestämde jag mig relativt snabbt för att jag skulle besöka mötet. Inte för att jag ville ställa upp på Vänsterpartiets lista, utan mer för att höra vad de hade för planer inför valet, se vilket stöd de har och självklart prata politik.

Mötet
Jag och en kamrat möttes upp och begav oss mot lokalen där kvällens möte skulle hållas. När vi väl kommit in i lokalen möts vi av fem vänsterpartister som arrangerat mötet. Vi blir lite fundersamma över detta, men antar att de andra som är intresserade av mötet kommer att dyka upp när som helst. Den första som möter oss, Kjell Jonason, blir glad och kommer direkt fram och hälsar oss välkomna. En äldre kvinna känner tydligt igen oss och ser lite förvånad ut samtidigt som hon berättar för de andra att vi inte skulle vara intresserade av Vänsterpartiet. Vi börjar småprata lite och får frågan varför vi har kommit till mötet. Jag svarar att vi är allmänt intresserade av politik, speciellt då det berör den kommun som vi bor i samt att det skall bli intressant att höra på deras tankar inför valet.

Dålig uppslutning
Vi slår oss ned och börjar småprata om lite allt möjligt. Tiden går och vänsterpartisterna kan konstatera att de enda som var intresserade av deras möte var två nationalister. Den äldsta av dem, en äldre man från Västervik, menar att det är två fler än senaste gången. En av kvinnorna berättar att de enda vänsterpartisterna i kommunen är de som finns i lokalen och ”några” till.

Med tanke på att det inte kom några som var intresserade av att engagera sig i eller ställa upp för Vänsterpartiet i det kommande valet så förvandlades mötet till ett lugnt och trevligt diskussionsmöte som varade i närmare två timmar. De som hade känt sig lite obekväma över att vi kom till mötet började snart mjukna upp när de fick det klart för sig att nationalister inte är några hemska och farliga människor utan helt vanliga sådana som besitter både kompetens och kunskap.

Allmän diskussion
Vi pratade om allt ifrån heta frågor inför valet till skillnader mellan Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna. En hel del tid gick åt att diskutera problemet med att människor inte engagerar sig i politik och hur situationen ser ut för Vänsterpartiet i kommunen inför det kommande valet. Jag kritiserade dem för att jag ansåg att de och de andra etablerade partierna var för passiva i mellanvalsperioden och att de är dåliga på att entusiasmera ungdomar till att engagera sig. Jag berättade bland annat att vi i Nationaldemokraterna alltid är aktiva oavsett om det är valår eller inte plus att vi arbetar aktivt för att få ungdomar att bli politiskt intresserade. En av damerna berömde oss i Nationaldemokraterna för att hon ansåg att vi var så aktiva och syntes mycket i kommunen.

Lokaltidningen som jag nämnt ovan, Vimmerby tidning, är en tidning som inte skäms för att agera odemokratiskt och hindra oliktänkande från att yttra sig till allmänheten. Jonason berättade angående artikeln i tidningen att han hade samtalat med journalisten Jimmy Karlsson och uppgett att det såg mörkt ut inför kommunvalet. Journalisten Karlsson hade då erbjudit Jonason att göra en ”grej” av det hela, något som resulterade i en mindre artikel där Jonason intervjuas.
Jag tog upp detta och jämförde hur det ser ut för oss i Nationaldemokraterna. Jag berättade att vi inte får våra insändare publicerade i tidningen om vi skriver om ”obekväma ämnen” eller skriver under med partinamnet. Detta var något de verkade bli lite förvånade över. De tyckte att det var fel av tidningen att agera på detta vis och menade att alla borde få uttrycka sig på lika villkor.

Med tanke på att det var Vänsterpartiet som arrangerade mötet så tog jag självklart upp frågan om kommunismen, hur de såg på att Lars Ohly kallade sig kommunist samt om någon i lokalen var kommunist. Det var lite delade meningar kring detta och en av dem menade att Ohly blev missuppfattad vad gällde hans definition av kommunismen.

En av dem menade även att han själv var kommunist och kallade sig det. Detta tyckte jag var lite extra intressant och undrade om han ville nedmontera nationalstaterna till förmån för en kommunistisk värld där alla olika folk omskolas till kommunistiska världsmedborgare, det rotlösa proletariatet. Han menade att han ville detta, alltså ta bort nationalstaterna och göra välden till ett och samma land. Jag undrade då bland annat hur det hela skulle genomföras med tanke på att alla folk är olika och har olika kulturer, traditioner etc. och att det därför ändå skulle bildas inofficiella nationalstater där de olika folken skulle leva efter just deras levnadssätt. Vem skulle styra denna värld?
Svaret blev att han trodde på kommunismen som ideologi, men samtidigt inte på att ett kommunistiskt samhälle skulle fungera i realiteten. Han kämpar alltså för något som han egentligen inte tror på och detta möttes av frågetecken även från några av de andra i lokalen.

Den äldre mannen undrade mer konkret vad det var som skiljde Nationaldemokraterna från Sverigedemokraterna. Jag berättade då om både de strategiska och de ideologiska skillnaderna. Sedan följde lite diskussion angående detta, men ingen verkade direkt vara negativt inställda till ND, inte uttalat i varje fall. Vi var dock överens om att Sverigedemokraterna var mer ett populistiskt flummparti som saknade ideologisk grund än ett seriöst alternativ som skulle kunna påverka samhället i en positiv riktning.

När vi ändå satt där så tänkte jag att jag kunde passa på att fråga hur de skulle se på ett eventuellt samarbete i vissa frågor eftersom att vi kommer att komma in i kommunfullmäktige. Det var lite delade uppfattningar. Några menade att de skulle kunna se ett samarbete i vissa frågor som mycket möjligt, medan andra ville vara lite mer försiktiga men samtidigt inte uteslöt det helt.

Vårt ungdomsförbund, NDU, genomför just nu en skolturné för att besöka skolor runt om i Sverige. I tisdags besöktes en skola i Dalarna och på plats fanns Ung vänster för att försöka sabotera för NDU. Bland annat skreks det i megafon och brandlarmet utlöstes för att få skolan tömd på elever så att NDU inte kunde prata med dem. Jag tog upp detta med vänsterpartisterna i Vimmerby och undrade hur de ser på att deras ungdomsförbund agerar så här odemokratiskt samt försöker hindra oliktänkande från att ta del av de demokratiska spelreglerna. De hade hört om händelsen och tyckte att det var fel av Ung vänster att agera som de gjorde. Enligt dem så skulle alla få ha rätten att uttrycka sig utan att någon störde. Den allmänna linjen var att alla inte kan tycka lika och detta måste accepteras.

Summa summarum
Trots de uppenbara ideologiska skillnaderna mellan mig som nationalist och de som vänsterpartister så blev det en trevlig stämning med konstruktiva diskussioner och fika. Jag upplevde även flera av dem som lite osäkra i sin ideologi. När mötet avrundades så hade deras uppfattning om nationalister helt klart förändrats och de önskade oss lycka till och tackade för att vi kom, ”för annars hade vi fått sitta här själva och vad skulle vi då ha pratat om”, som en av dem uttryckte sig.

Det verkar helt klart ligga en otrygghet i luften hos vänsterpartisterna i kommunen då valet närmar sig, men de har inget folk att tillgå. Situationen kan sammanfattas som en mindre kris, vilket måste vara väldigt destruktivt för kämparglöden, speciellt om man redan är ett etablerat parti.

Summa summarum så var det ett trevligt möte för vår del och ett mindre trevligt möte för deras del även om de uppskattade att det kom någon över huvud taget. Jag kan dock säga att jag ser fram emot att få möta dem i kommunfullmäktige och att jag inte ser några som helst problem med att prata ned dem i det mesta. Detta var något som jag var rätt säker på även innan mötet, men så här efter mötet så har den övertygelsen stärkts oerhört. Sist men inte minst så vill jag tacka för fikat. Må vi ses i kommunfullmäktige efter valet.

Julmarknad i Vimmerby

Lördagen den 19 december var det återigen dags för marknad i Vimmerby, närmare bestämt julmarknad. Det var kallt och snöigt, precis som det skall vara på en julmarknad. Som alltid fanns Nationaldemokraterna på plats för att sprida information och prata med folk.


Läs ett reportage från dagen här

Läs Salemfacklan

Salemmanifestationen den 12 december närmar sig allt mer, men detta år kommer inte vidare mycket tryckt material att spridas runt om i landet. Detta på grund av att trycket av årets material har stoppats.

Inför årets manifestation var det tänkt att en påkostad tidning kallad Salemfacklan skulle tryckas upp och spridas över hela landet. Detta kommer alltså inte att ske, men Salemfacklan kommer ändå att spridas – elektroniskt.

Salemfacklan innehåller olika artiklar som behandlar svenskfientlighet, samhällskritik och olika uttalanden om svenskhatet som får råda helt fritt i samhället. Det finns nämligen ingen hetslag som sätter stopp för rasismen mot svenskarna. En motsvarande lag finns självklart, en lag som minsann skall se till att de ” rasistiska svenskarna” inte kränker eller diskriminerar andra folkgrupper. Sist men inte minst finns en artikel som ger dig, som inte redan är organiserad, ett alternativ att göra rätt, ett alternativ att sätta ner foten och bekämpa detta samhälle och ersätta det med nationalism och folkgemenskap.


Jag hoppas att vi ses i Salem och tillsammans visar detta sjuka samhälle att det fortfarande finns stolta svenska män och kvinnor som inte tänker acceptera denna utveckling av globalisering, mångkultur och svenskfientlighet. Kom till Salem och protestera mot svenskhatet den 12 december.

Ta dig tid att läsa Salemfacklan. Du hittar den här.

Corneliu Zelea Codreanu – en levande martyr

Corneliu Zelea Codreanu föddes den 13 september år 1899 och mördades den 30 november år 1938 av den rumänfientliga regimen. Codreanu vigde större delen av sitt liv åt kampen för ett fritt Rumänien. Genom hans död upphöjdes han till nationell martyr och kom därför att finnas med sida vid sida med sina heroiska legionärer som fortsatte kampen som Codreanu påbörjat.

Till skillnad från många andra så valde han att gå sin egen väg, en farlig väg genom hat och förtryck som sedermera skulle leda till hans död. Codreanu ansåg att det viktigaste var att uppfylla plikten mot folket och landet, att göra rätt. Att offra sig för en högre sak var naturligt och Codreanu menade att hjältemodets lön var döden. Han var en slipad talare, karismatisk ledare och en folklig hjälte.

Codreanu såg ett allvarligt hot i främst kommunismen, sionismen och kapitalismen då dessa gick i strid mot traditionella värderingar om familjen, folkgemenskapen, Gudstron och fäderneslandet. Han avskydde storstäder, där han menade att destruktiviteten frodades och tog strypgrepp på folket. Han ville därför återskapa jordbrukssamhället, då han var av uppfattningen att jordbruket skulle leda till att folket började leva sunt. I takt med att fientligheten mot det rumänska växte sig allt starkare så valde Codreanu att organisera ett motstånd, ett motstånd som världens destruktiva krafter sent skall glömma.

Redan som 19-åring bildade han sin första organisation tillsammans med andra nationalistiska studenter – Det kristnationella förbundet. Förbundets medlemmar svor en ed om att bekämpa de orättvisor som bredde ut sig i landet och som hotade det rumänska folket. Den första tiden lades fokus på att bekämpa kommunismen, som vid denna tid var utbredd och av Codreanu ansedd som ett allvarligt hot mot landet. Flera händelser följde där Codreanu och hans aktivister tog upp kampen för att bevara de traditionella värderingarna.

Codreanus rörelse växte sig allt starkare och detta sågs inte med blida ögon av den rumänska regimen och dess lakejer. Klimatet hårdnade och nationalisterna fick bland annat utstå hetskampanjer från media och brutalt polisvåld. Som följd av detta lät Codreanu, år 1927, bilda den paramilitära organisationen Järngardet. Tanken med gardet var att skapa en människa som kommunisterna och kapitalisterna aldrig skulle förmå. En människa som skulle verka som ett föredöme rent andligt och moraliskt, uppvisa strikt disciplin, heroism, lojalitet, styrka och mod. Codreanu och hans legionärer förkastade materialism, sexuella relationer innan äktenskapet och alkohol. De ansåg att det var deras plikt att motarbeta dessa företeelser eftersom att det förpestade folksjälen. Medlemmarna i gardet kom att kallas för legionärer och dess lokalgrupper för nästen.

Järngardets medlemmar red ofta genom städer och byar, sjungandes nationalistiska marschsånger, för att informera folket om deras verksamhet. De arrangerade möten och höll tal till stora folkmassor och populariteten bara växte. Oftast var polisen omkring legionärerna för att försöka stoppa deras möten och marscher. Det hände att polisen misshandlade eller öppnade eld mot legionärerna.

År 1936 var det dags för allmänna val och Codreanus parti Allt för fäderneslandet blev det tredje största, något som irriterade regimen som förbjöd partiet att existera.

År 1938 sitter Codreanu fängslad tillsammans med ett antal andra legionärer. Under natten blir de utförda på fånggården och leds in i lastbilar. De bakbinds och får inte tala med varandra. Efter att ha transporterats en bit stannar lastbilarna och fångarna förs ned i en skog där de stryps på angiven signal. De skjuts sedan i ryggen för att det skall se ut som att de har försökt rymma.

Efter mordet låter en grupp legionärer hämnas morden genom att skjuta ministern som var ansvarig för moden. De tar även över en radiostation där de meddelar allmänheten att Codreanus död är hämnad.

Innan Codreanu mördades hann han gifta sig med sin fru Elena Ilinoiu inför ett stort antal gäster bestående av släkt, vänner och legionärer.

Codreanu har kommit att bli en stor inspirationskälla för nationalister över hela världen, inte minst i Sverige. Codreanu och hans legionärer skänkte en enorm idealism och kampvilja. Deras blickar var riktade framåt och deras hjärtan slog för frihet. Legionärerna fruktade ej döden, ty de var villiga att offra sina liv för folk och nation.

Hedra Codreanu på hans dödsdag den 30 november genom att ägna honom och hans legionärer en tanke av stolthet och beundran. Hedra Codreanu som ett föredöme som med mod och styrka kämpade in i döden för sin vision om frihet för sitt folk.

För er som vill fördjupa er i Codreanu och hans legionärsrörelse kan jag varmt rekommendera hans självbiografi – Till mina legionärer

Jehovas vittnen ringde på dörren

För en tid sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och möttes av två män som presenterade sig och berättade att de tillhörde Jehovas vittnen. Jag har inga vidare förutfattade meningar om dem, utöver att jag anser att deras resonemang bygger på utopi och på många sätt strider mot mina nationalistiska värderingar. Dock skall jag erkänna att vi var någorlunda överens om vissa frågor. Jag lyssnade på vad de hade att säga och vi diskuterade fram och tillbaka i säkert en halvtimma. Tänkte i korta drag redogöra för lite av diskussionen här.

Jag är inte troende kristen på något sätt, men jag respekterar människors olika val så länge som de respekterar mig för mina val och inte trampar på mina värderingar som nationalist. Dessutom så tycker jag att det är utvecklande att diskutera med människor som tycker olika. Religion är ett intressant ämne, men det har aldrig varit något som har fastnat mer hos mig än som ett intressant ämne.

Hur som helst så berättade de lite kort om deras rörelse och vi kom in på familjen, en fråga som vi var relativt överens om. Som nationalist ser jag familjen som fundamentet i samhället, något som skall värdesättas och prioriteras. Detta är tämligen grundläggande för olika kristna inriktningar, inte minst för Jehovas vittnen.

Tyvärr så har den traditionella familjen de senaste årtiondena kommit att utvecklas i en allt mer destruktiv riktning. Mycket på grund av den socialliberala värdegrund som samhället i dag vilar på, en värdegrund som går ut på att vi skall tänka på oss själva, istället för att bilda familj och se till helheten. Dessutom står det politiska etablissemanget i stort sett och applåderar denna utveckling, allt enligt den moderna ordningen.

Den traditionella familjen håller på att malas sönder i en köttkvarn som drivs av liberaler, marxister och feminister. Dessa tre är även påhejare av den fria aborten som i dag tar livet av omkring 40 000 foster varje år. Dessutom har aborträtten nära på normaliserats till vilket preventivmedel som helst. Detta är i mångt och mycket ett resultat av dagens liberala samhälle som inte kräver något ansvarstagande, utan enbart fokuserar på individuell frihet. Frihet under ansvar är inte längre något som råder, i dag handlar det om total frihet utan ansvar.

Likt Jehovas vittnen är jag motståndare till abort, dock inte lika långtgående. Till skillnad från dem så skulle jag inte se några problem med att tex. en våldtagen kvinna fick rätten att göra abort om hon skulle önska detta. Här kan knappast kvinnan klandras för sexuell ansvarslöshet.

Vi fortsatte in på den omoral som genomsyrar samhället, en omoral som kan gestaltas i en nedbrytande kultur som består av egoism, osäkerhet, sexuell lössläppthet, alkohol- och drogmissbruk, kriminalitet, konsumtion, depressioner, uppgivenhet etc. Vi var överens om att detta var ett stort problem och att denna utveckling inte kunde vändas med hjälp av dagens politiska eliter som själva är omoralens okrönta väktare.

Vi var dock inte överens om lösningen på detta problem. Jehovas-representanterna å sin sida menade på att Gud skulle lösa alla problem. Jag invände mot detta och menade att om Gud nu är skaparen så är han även skaparen av denna omoral. Personligen skulle jag vilja se en nationell folkrörelse som grundar sig på traditionella värderingar och där det är naturligt att ta hand om varandra.

Vi diskuterade vidare och kom in på globalism och mångkultur. Efter några minuters diskussion framkom det att de inte såg några problem med dessa två onda ting. I stället berättade de att deras idealiska värld var en global mångkultur där alla människor var kristna och följde Gud, en så kallad teokrati. Nationalstaterna skulle bort till fördel för Guds rike och alla skulle leva i harmoni med varandra. Hur harmoniskt det skulle bli att tvångskonvertera 1,5 miljarder muslimer till kristendomen hade de dock inget direkt svar på utan menade i stort sett att Gud hade det svaret. De menade också på att Gud skulle se till att världen inte blev som en stor brinnande förort likt Rosengård.

Jag la fram min syn på det hela och förklarade att både globalism och mångkultur är två enorma problem som håller på att förslava och förinta de europeiska folken. Att bryta upp nationerna till förmån för en global mångkultur skulle på ett allvarligt sätt hota den världsliga mångfalden av olika folk och kulturer. En global mångkultur är dessutom globalivrarnas mål. Att globalisterna fullkomligt struntar i natur och människor är självklart sekundärt då det primära för dem är makt och maximal profit. En världsbefolkning med samma behov är självklart att föredra framför fria folk med egna unika kulturer i detta syfte.

Denna idé om en global värld har redan påbörjats i praktiken, inte av Gud utan av just globalisterna, inte minst genom den Europeiska Unionen där en centraliserad maktapparat förringar nationernas självbestämmande och frihet.

Summa summarum så var det en intressant diskussion men något Jehovas vittne kommer jag aldrig att bli, det är en sak som är säker. Innan de gick fick jag en broschyr av dem, samtidigt som jag gav dem var sitt nummer av tidningen Nationell Idag.

Tänd facklan du stolta svensk

Inom kort kommer två stora nationalistiska arrangemang att utspela sig i Sverige. Först ut är högtidlighållandet av Karl XII och hans karoliner den 30 november, följt av manifestationen mot svenskfientligheten i Salem den 12 december.

Båda dessa arrangemang är viktiga ur olika perspektiv och det viktigaste du kan göra vid dessa två tillfällen är att sluta upp för att visa att du bryr dig.

Människor som offrar sig för sitt folk och land genom att skänka tapperhet, mod och kärlek kommer alltid att hedras för sin storhet. Människor som går i döden för sina visioner likaså. Karl XII drog ut i strid tillsammans med sina karoliner för att försvara familj, folk och fädernesland. De lämnade allt de älskade bakom sig för att kämpa mot den fara som hotade deras kärlek på jorden. Med beslutsamhet gick de ut med vetskapen om att detta skulle kunna bli det sista de gjorde.

Den 30 november år 1718 stupade Karl XII efter att ha utkämpat strider tillsammans med sina karoliner i åratal. Många söners blod hade runnit och kungens stupande var en stor förlust för landet. Karl XII, som i mångt och mycket symboliserade tapperheten i mänsklig gestalt, lämnade efter sig ett minne av en kung som stred tillsammans med sina mannar med ära och mod. Han var varken en översittare eller ynkrygg, utan delade livets öde tillsammans med sina soldater.

Karl XII och hans karoliner var människor som skänkte tapperhet, mod och kärlek, de var män som satte livet på spel för att göra rätt, att försvara familj, folk och fädernesland. Deras uppoffringar och mod skall därför hedras i all evighet. Visa att du är svensk, visa att du har mod och styrka i dina ådror. ”Nu är det tid att fäkta, icke att prata”, följ Karl XII´s devis och slut därför upp i Nationaldemokraternas högtidlighållande den 30 november i huvudstaden.

Några dagar senare, närmare bestämt den 12 december, är det åter igen dags för Salemmanifestationen. Årets manifestation är den tionde i ordningen av protester mot det svenskfientliga våldet som blir allt mer påtagligt i det mångkulturella Sverige. Manifestationen är vacker och kraftfull. Ett myller av facklor lyser upp decembermörkret och för dig som för första gången kommer att delta så kommer det bli ett minne för livet.

Det är i år nio år sedan den 17 årige pojken Daniel Wretström mördades av politikernas mångkultur. Sedan dess har svenskar samlats varje år i Salem för att gemensamt protestera mot det hat som riktas mot oss svenskar. Manifestationen är viktig och så länge som vi svenskar blir förtryckta i vårt eget land så fyller den en viktig funktion. Genom att så många svenskar samlas för att, år efter år, protestera mot svenskfientligheten skickar vi en signal till etablissemanget om att det fortfarande finns stolta svenskar som likt Karl XII och hans karoliner älskar familj, folk och fädernesland.

Att följa sitt kall och gå rakryggad genom livet i en hård och grym värld är för många otänkbart, men de som mäktar göra detta skall ihågkommas, som föredömen, som vardagliga hjältar.

Tänd facklan du stolta svensk. Hedra de fallna och protestera mot hat och förtryck. Längst upp i nord bland snö och kyla ekar ett kall. Ett kall som genom granskogar, över berg och ned för dalar värmer ditt hjärta. Svensk, fatta mod, gör rätt och räds intet!

Här hittar du mer info om 30 november och här om Salemmanifestationen

Vi ses under facklorna!

På besök hos det ungerska nationalistpartiet Jobbik

Mellan den 22 och 24 oktober befann jag mig tillsammans med Marc Abramsson, partiledare för Nationaldemokraterna, i Ungerns huvudstad Budapest. Besökets huvudsyfte var att formellt grunda och gå med i partifederationen Alliance of European National Movements tillsammans med flera andra nationalistiska partier i Europa. Besöket kom även att innefatta en större manifestation till minnet av Ungernrevolten mot kommunismen år 1956, ett anförande av det Ungerska Gardet, trevliga middagar och mycket annat.

Nationalistisk partifederation bildad
Den Europeiska Unionen går mot en utveckling som innebär ytterligare centralisering, speciellt när det gäller valsystemet i EU-valen. Tanken är att de nationella partierna skall ersättas av federala Europeiska partier i framtiden. För att hänga med i utvecklingen hade nationaldemokratiska partier runt om i Europa tagit fram ett program för det Europeiska parti som skall representera alla Europas nationaldemokratiska partier.

Lokalen var fylld till max under Jobbiks partikongress. Under kongressen bildades även partifederationen.

Lördagen den 24 oktober, i samband med att det ungerska nationalistpartiet Jobbik arrangerade sin årliga partikongress var en av punkterna att representanter från de olika partierna skulle skriva under fördraget som resulterar i bildandet av partifederationen Alliance of European National Movements. Medlemmar i federationen är än så länge Jobbik i Ungern, Front National i Frankrike, Front National i Belgien, British National Party i England, Fiamma Tricolore i Italien och Nationaldemokraterna i Sverige. Diskussioner förs dock med andra partier och ett utökande av federationen är att vänta.

Presskonferens efter bildandet av partifederationen Alliance of European National Movements.

Syftet med den nybildade partifederationen är att samordna styrkan av de nationaldemokratiska partierna inom EU för att motverka fientligheter som inskränker rättigheterna för Europas folk och nationer. Tanken med EU är i dag inte att tjäna folken och dess stater i en positiv anda. EU har istället kommit att verka för maktcentralisering, antidemokrati, antinationalism, massinvandring och kapitalism. Europa håller på att förslavas av globala och nyliberala marodörer som enbart ser till egna intentioner.

Federationen ser utvecklingen av EU som mycket allvarlig och kommer därför att, inom ramen för det samma, verka för en nedmontering av EU då Unionen är ett ytterst allvarligt hot mot ett fritt Europa bestående av självständiga nationalstater.

Jobbik, det ungerska samhället och Ungernrevolten
Det ungerska nationalistpartiet Jobbik – Rörelsen för ett bättre Ungern, är Europas största och bildades 2003. I valet till Europaparlamentet i år erhöll partiet 14,77 % av rösterna vilket gav tre platser i Europaparlamentet och nu siktar man på det inhemska valet nästa år och hoppas på stor framgång. Inte minst sedan det efter senaste inhemska valet kom ut ett band där de styrande erkänner att de har fört folket bakom ljuset genom att plundra staten och köra landet i botten.

Det ungerska samhället håller i mångt och mycket på att förfalla med hjälp av en korrupt stat, bestående av socialister och liberaler, som ser till allt annat än nationellt välmående. Arbetslösheten är hög, kriminaliteten är utbredd och statens icke-agerande gör att urbaniseringen ökar och byarna töms på folk och som sedan köps upp av utländska investerare, ofta israeliska investerare. I Ungern är dessutom militären nästintill obefintlig då staten hoppas på sitt medlemskap i NATO. Människors förtroende för staten och polismakten är väldigt lågt, något som syns allt tydligare i det politiska klimatet.

Ungern har en historia av kommunistiskt förtryck som har satt djupa avtryck i den ungerska folksjälen. I slutet av andra världskriget tog Sovjet över en halv miljon ungrare som krigsfångar och 200 000 av dessa skulle aldrig återvända. I början av 1950-talet arresterades flera hundra tusen ungrare, tusentals avrättades och tre koncentrationsläger, så kallade gulager, upprättades för närmare 50 000 fångar.

År 1956 började ungrare att på allvar få nog av den röda terrorn och ett motstånd av studenter börjar forma sig, Ungernrevolten har inletts. I samband med en större demonstration inleds upproret den 23 oktober och för att visa sin avsky låter man bland annat välta och halshugga Stalinstatyn på Hjältarnas torg. För att nå ut med sina krav försöker en grupp ungrare inta radiohuset, men möts av kulsprutor som resulterar i att många dödas.

Den 24 oktober går röda armen till angrepp, men slås tillbaka av det ungerska motståndet. Röda armen drar sig tillbaka, men upproret fortsätter då vedergällningsaktioner utförs mot representanter av Kommunistpartiet och den ungerska säkerhetstjänsten vars syfte var att försvara kommunismen i Ungern.

Kommunisterna blir oroliga, och för att kväsa fortsatt motstånd från antikommunister så låter man röda armen inleda ett fullskaligt anfall över hela landet. Ungrarnas väpnade motstånd kom att upphöra den 10 november. Ett par hundra tusen ungrare lät då fly till väst.

Även om revolten inte uppnådde de mål som var tänkta så var den en bidragande orsak till att Ungern redan på 1960-talet kunde distansera sig från Sovjet och bli en mer självständig nation. År 1989 avvecklades Kommunistpartiet och året efter kunde de första fria valen hållas.

Manifestation för att minnas Ungernrevolten
Innan manifestationen, som arrangeras i centrala Budapest, har vi fått höra att det kan bli uppemot 10 000 deltagare. En imponerande siffra för oss svenskar och vi ser fram emot att få skåda detta folkhav av ungerska nationalister och fosterlandsvänner.

Bland deltagarna fanns en mängd olika flaggor.

När vi närmar oss platsen får vi syn på två enorma flaggor som vajar i skyn - en ungersk flagga och Ungerska gardets rödvit-randiga flagga. Vi åker vidare för att komma in bakom scenen. När vi väl kliver ur bilen möts vi av fantastisk syn. Från scenen dånar det då en informationsvideo, som visar lite av Jobbiks och Gardets verksamhet, spelas upp på storbildsskärmen. Den entusiasmerande filmen och den mäktiga musiken får omgivningen att nästan skaka. Filmen kan ni se här Framför scenen står ett hav av människor och mängder med olika flaggor rör sig ovanför demonstranterna. Bland annat ungerska flaggor med hål i då det var Ungernrevoltens symbol. Det är en mäktig syn och folkmassan tycks inte ha något slut.

Dagens konferencier äntrar scenen och följer gör tre ungerska talare som håller uppskattade tal. Följde gjorde tal från internationella gäster som alla fick sina tal översatta till ungerska.

EU-parlamentariker Krisztina Morvai från Jobbik talar vid manifestationen.

Under manifestationen framfördes även både sång och musik. Bland annat sjöng en gardemedlem flera ungerska sånger och det ungerska bandet Hungarica bjöd på en akustik låt från deras senaste skiva. I samband med att Hungarica framförde sin låt så smög sig EU-parlamentarikern Krisztina Morvai från Jobbik upp på scenen och sjöng med i slutet av låten. Morvais äntrande av scenen framkallade enorma applåder varpå hon höll ett längre och uppskattat tal.

Manifestationen bestod av ett folkhav med uppemot 10 000 deltagare.

En yngre pojke äntrar scenen och framför en ungersk dikt på ett mycket radikalt och imponerande vis. Den stillastående biten av manifestationen börjar gå mot sitt slut, men innan det är tid för avmarsch så är det dags för Gabor Vona, Jobbiks partiledare, att äntra scenen och hålla ett längre och kraftfullt tal. Vona är en ung partiledare som har karisma och hans popularitet går inte att ta miste på. Han är retoriskt skicklig. Vad vi kan förstå så är hans tal blandat med både allvar och humor då publiken då och då faller i skratt. Vona står dock vid talarstolen utan att röra en min. Hans tal är mycket uppskattat och framkallar stora ovationer.

Jobbiks partiledare Gabor Vona talar under manifestationen.

Samtidigt som deltagarna börjar den gående demonstrationen går Vona ner till sympatisörer för att hälsa, prata och bli fotograferad tillsammans med dem. En polishelikopter flyger fram och tillbaka över demonstrationen och polisbilar syns till överallt. Längst bak i demonstrationen åker en delegation av gardets MC-gren. Totalt består grenen av 2 000 MC-gardister. Vi har andra planer för kvällen och går därför inte med i den gående manifestationen.

Polisterror och det Ungerska gardet
När Jobbik, år 2006, höll en liknande manifestation för att minnas Ungernrevolten så kom denna att urarta på grund av polisens brutalitet. Nationalisterna utsattes för en terrorvåg av polismakten som försökte kväsa manifestationen med våld. Deltagare greps utan att ha gjort sig skyldiga till brott, flera blev brutalt misshandlade av polisernas slag och sparkar. Till slut besköts demonstrationen av tårgas och gummikulor som resulterade i flera grövre skador, bland annat blev runt 15 deltagare blinda.

Polisens terror och andra djupa problem i det ungerska samhället resulterade därför i att Jobbik bildade Ungerska gardet år 2007. Gardets främsta uppgifter är att försvara ungerska intressen, upprätthålla ordningen i samhället, arrangera kulturella aktiviteter och beskydda partiet Jobbik. Gardet har även en fostrande uppgift att förebygga att främst ungdomar inte ramlar ner i missbruk och kriminalitet.

Många ungrare har helt tappat förtroendet för polisen som ofta ignorerar brott och nödställda ungrare. Istället för att ringa polisen så ringer därför många till gardet, då de vet att gardet kommer att hjälpa dem till skillnad från polisen. Gardet har även tagit på sig många av militärens uppgifter, tex. vid översvämningar då gardets medlemmar får ryka in och bygga skydd med sandsäckar.

Jag tillsammans med två medlemmar ur det Ungerska gardet i samband med ett föredrag om gardet.

När gardet bildades satte medlemmarna familjen och jobbet framför engagemanget i gardet. Eftersom att klimatet har hårdnat på senare tid så har ordningen blivit den omvända, medlemmarna sätter alltså gardet före allt annat. Jobbar de så ryker de ändå ut även om det kan betyda att de får sparken, något som många också har fått.

Gardet är öppet för alla ungrare som vill försvara ungerska intressen och dess medlemmar behöver per automatik inte vara anslutna till Jobbik. Inom medlemsskaran finns många med bakgrund i både polis och militär. Medlemmarna genomgår regelbundet både fysiskt och mentalt träning. Hierarkin är stark och medlemmarna delas in i olika grupper för att komma på rätta platser och verksamheten bedrivs helt ideellt. Gardet finns över hela Ungern och i varje kommun finns en chef som ansvarar för verksamheten.

Det blev flera trevliga middagar. Här med bland annat EU-parlamentariker Bruno Golnich från franska Front National, Gabor Vona, partiledare för Jobbik, Marc Abramsson, partiledare för Nationaldemokraterna, EU-parlamentariker Krisztina Morvai från Jobbik, Claudio Pitti från Fiamma Tricolore och flera andra.

Besöket i Ungern var både givande och intressant. För mig som svensk nationalist är det imponerande att se en sådan stark och utvecklad nationalistisk rörelse som Jobbik är. Ungern har en population ungefär likt Sveriges, att samla 10 000 deltagare på en manifestation och över 600 delegater på en partikongress är väldigt imponerande. Den nybildade partifederationen kommer att stärka den Europeiska nationaldemokratin och förhoppningsvis leda till ett Europa bestående av självständiga nationer och fria folk.

Glöm inte att se infofilmen från manifestationen här

Továbbít!

Höstmarknad i Vimmerby

Vad hör väl hösten till om inte en höstmarknad? Lagom kyla, glada människor och Nationaldemokraterna är ungefär vad som krävs för att få en lyckad höstmarknad.

Årets deltagande på höstmarknaden blev riktigt lyckat och ett fint reportage kan ni läsa här

Det var en lokalpolitiker som var på marknaden som påpekade för mig att jag var dålig på att uppdatera min blogg. Detta inlägg är din förtjänst och jag hoppas att du uppskattar det.

Ps. Jag hoppas även att tidningen föll dig i smaken och jag ska göra mitt bästa för att uppdatera bloggen oftare så att du får något vettigt att läsa!