Vimmerbyborna har de senaste åren fått det bevisat för sig, genom undersökning på undersökning, att tillståndet i kommunen inte är som det bör. Lokalpolitikernas och vuxenvärldens ovilja till ansvarstagande har lett till en ohållbar situation som drabbat i synnerhet de yngre generationerna. Nu kommer det nya undersökningar som visar på att trenden håller i sig, samtidigt som de ansvarig har tagit på sig skygglapparna och vuxenvärlden är frånvarande.
År 2007 genomfördes en drogvaneundersökning i årskurs två på Vimmerby gymnasium. Undersökningen visade på att 16 procent hade använt narkotika under samma år, en siffra som mycket möjligt har ett betydande mörkertal. I dag är jag övertygad om att jag inte skulle bli kritiserad om jag hävdar att denna siffra har ökat i omfattning, kanske att siffran till och med har dubblats. Undersökningen visade även på att närmare 90 procent hade druckit alkohol under det senaste halvåret.
År 2008 visade det sig att var fjärde elev som gick ut grundskolan i kommunen skulle komma att göra det utan behörighet till gymnasiet. Främst handlade det om bristande kunskaper i kärnämnena.
Nyligen så kom det två olika undersökningar som visar på att den negativa trenden håller i sig i kommunen, och även dessa två undersökningar bevisar att de unga är utsatta i kommunen.
Den ena undersökningen är utförd av Folkhälsoinstitutet där man har låtit sjätteklassarna svara på frågor om bland annat nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, bristande välbefinnande och mobbning. Resultatet säger att 12-åringarna i Vimmerby mår sämre än genomsnittet. Vimmerbys sjätteklassare ligger dessutom sämre till på nästan alla områden i jämförelse med andra sjätteklassare i Kalmar län.
Den andra undersökningen är gjord av Rädda Barnen och visar på en utbredd barnfattigdom. I kommunen finns barnfattigdom i var tionde Vimmerbyfamilj. Dessa undersökningar är bara en del av det som pekar på att de yngres rop på hjälp ignoreras och en kommun, vars befolkning mår dåligt och är missnöjda.
Barn och ungdomar lever i dag långt ifrån den värld som Astrid Lindgren förmedlade i sina böcker. I dag handlar det om missbruk, psykisk ohälsa, dåliga studieresultat etc.
I mars år 2009 genomförde Nationaldemokraterna i Vimmerby en omfattande kampanj för att informera om den rådande situationen på skolorna i Vimmerby. Detta efter ett större reportage i tidningen Nationell Idag där det kom fram en obehaglig bild av elevernas verklighet, en verklighet bestående av svenskfientlighet, skadegörelse, bråk och en ignorerande skolpersonal. Läs hela reportaget här och kampanjreportaget här
Vimmerby brukar benämnas som ”barnens stad”, något som uppenbarligen är väldigt missvisande med tanke på alla undersökningar som visar budskapets raka motsats. Missbruk, psykisk ohälsa, dåliga studieresultat etc. är bara några av de allvarliga problem som i dag återfinns bland de unga i Astrid Lindgrens hembygd, Vimmerby. Att situationen ser ut som den gör är inte vidare överraskande, då kommunens ansvariga politiker tycks glömma kommuninvånarnas välbefinnande, inte minst de unga. Det är även tydligt att det finns ett bristande ansvar från vuxenvärlden, men om varken de etablerade politikerna eller vuxenvärlden bryr sig, vem skall då ta ansvaret?
Nationaldemokraterna har länge påtalat att situationen bland kommunens yngre generationer är allvarlig och måste åtgärdas väldigt snart. Dock så finns vi inte representerade i kommunfullmäktige ännu, vilket har medfört att vi inte har kunnat påverka på ett bra sätt.
Vi har tagit fram en rad olika punkter för att komma till rätta med barn och ungdomars situation i Vimmerby. För oss är barn och ungdomar framtiden, och framtiden kan vi inte negligera. Vi vill bland annat sätta in kraftfulla insatser för att förebygga missbruk och psykisk ohälsa genom att erbjuda snabb och professionell hjälp. Vi vill även utöka antalet fältarbetare, psykologer, vuxna i barn och ungdomars miljö och se en större samverkan mellan vuxenvärldens olika komponenter.
Inom en snar framtid kommer vi att presentera vårt politiska program för Vimmerby kommun. I vårt program kommer vi bland annat lägga fram vår politik för att främja ett Vimmerby som verkligen kan kalla sig för ”barnens stad”. Håll till godo!
Relaterat:
Tidigare blogginlägg - En generation i rop på hjälp - men vem skall hjälpa den?
För drygt två år sedan besökte jag, tillsammans med en kamrat, Vimmerbys två högstadieskolor. Anledningen till vårt besök var att samtala med rektorerna på de båda skolorna för att gå igenom ett framtida besök, då våra tidigare ansökningar hade avslagits på felaktiga grunder. Under tiden som vi sökte rektorerna så delade vi ut några flygblad till elever vi stötte på.
Jag kommer att återkomma längre fram med en längre redogörelse kring fallet och dess omständigheter.
Efter denna dag skulle samhället visa sitt rätta anlete. Hela fallet, domen, omständigheterna och det mediala efterspelet har visat på en stor tveksamhet kring de demokratiska principerna som vårt samhälle sägs bygga på. En berättigad fråga kring min dom är om den ger uttryck för rättvisa eller politiskt förtryck. Jag var sedan tidigare odömd och detta kan självklart ses som en brännmärkning då jag är obekväm för etablissemanget.
nationell.nu uppmärksammar domen
Med anledning av domen så har den populära nyhetssidan nationell.nu lagt upp en artikel som berör ämnet. Artikeln hittar ni här
Debatten om storebrorssamhället har varit framträdande den senaste tiden, inte minst med tanke på FRA-lagen och övervakning i ren allmänhet. Det är en viktig debatt ur flera synvinklar då den även berör andra områden än just själva övervakningen i sig. Staten har börjat förlora kontrollen över medborgarna och för att täcka upp sitt misslyckande så vill man övervaka dem. Tyvärr så kommer inte detta att leda till ett tryggare samhälle, snarare tvärtom då man skapar nya problem genom övervakningen istället för att angripa grundproblemet. Detta är även en debatt som har blossat upp i Vimmerby kommun den senaste tiden.
I juli år 2007 fick jag en insändare publicerad i Vimmerby tidning som handlade om övervakning. Upprinnelsen till min insändare var att en centerpartist ville sätta upp kameror i kommunen. Nu är det åter aktuellt då en moderat har planer på att trycka på för att få upp övervakningskameror. Det finns flera likheter mellan de båda vurmarna för övervakning, varav de mest framstående är bristen på insikt, omtanke och hållbara argument.
Argumenten som moderaten, i detta fall Micael Glennfalk, lyfter fram är att det finns ett problem. Detta problem består av att det förekommer misshandelsfall samt vandalisering och skadegörelse. Glennfalks lösning på detta problem är att man sätter upp övervakningskameror på utvalda platser i centrala Vimmerby. Glennfalk tycker alltså att det är viktigare att övervaka medborgarna än att se till så att de mår bra. Då argumentationen implicit tar upp förmodade ungdomsrelaterad brottslighet så tänkte även jag angripa det ur den aspekten.
Jag håller med Glennfalk om att det är ett stort problem att folk idkar misshandel, vandalisering och skadegörelse, där är vi helt överens. Vi är dock inte överens om lösningen då hans lösning enbart skapar ytterligare problem och det kommer definitivt inte skapa någon reell trygghet eller välmående bland medborgarna. Ett tryggt samhälle kan helt enkelt inte byggas om inte medborgarna själva mår bra och känner sig trygga. Vi måste fråga oss vad den bakomliggande orsaken är till att det är på detta viset, sedan får vi sätta in åtgärder för att komma till rätta med det hela.
Genom Glennfalks strategi så undgås en nödvändig konfrontation med grundproblemet. Att kasta ut skattebetalarnas pengar på kameror som skall övervaka medborgarna hjälper inte, då detta inte angriper problemet. Även om Glennfalk får upp sina kameror så får han inte bort orsaken som skapar problemen med misshandel och skadegörelse, utan han går bara runt det. Denna negativa orsak torde alla i kommunen ha ett intresse av att komma till rätta med. Jag skulle tro att denna orsak består av bristande värderingar, respekt, etik och moral. Sedan tillkommer en rad andra faktorer så som hemförhållanden, uppfostran, missbruk, psykisk ohälsa osv. Ingen vinner på att negligera att många människor trasas sönder i detta destruktiva samhälle. Genom att satsa resurser på kameror så botar man inte detta, utan förstärker det till en sådan nivå att det kommer att bli omöjligt att hantera det.
Jag anser att Vimmerby kommun bör satsa på att komma till rätta med alla dessa faktorer som återfinns inom orsaken till problemet. Här har tex. föräldrar, skolan, polisen, politikerna och samhället som helhet ett stort ansvar att ta, ett ansvar som uppenbarligen inte har tagits. Dagens samhälle har tyvärr kommit att bli förslappat och det gäller att visa på att det skapas konsekvenser av handlingar, konsekvenser som måste tas av den som utför en handling.
Jag ser hellre att pengarna som eventuellt skall investeras i dyra kamerautrustningar läggs på förebyggande arbete nära medborgarna, speciellt nära ungdomar, samt på extra polisresurser, fältarbetare, psykologer, meningsfulla aktiviteter etc. Får man medborgarna att må bättre och samtidigt får dem att ändra värderingar och respektera sina medmänniskor så skapas en äkta trygghet. Många mår fruktansvärt dåligt i dag, inte minst ungdomar, och ungdomar behöver kärlek och någon som bryr sig, ser dem och lyssnar på dem.
Jag förstår dock att många tänker att övervakningskameror skulle vara en bra investering och att det skulle förebygga brott osv. Detta är dock inget långsiktigt tankesätt, utan snarare ett desperat försök att komma tillrätta med ett misslyckande. Vi kan lätt konstatera att om kommunen känner ett så starkt behov av att övervaka medborgarna så innebär det att kommunen har misslyckats. Det bästa vore om de ansvariga tog sitt ansvar eller lämnade sina platser till bättre lämpade personer.
Min grundinställning till övervakning, såväl statlig som privat, är att den skapar en falsk trygghet där problemet fortfarande finns kvar, men i andra former. Sedan kan man fråga sig vart gränsen skall dras, så väl omfattningen som den ekonomiska? Ponera att Glennfalk får som han vill och övervakningskameror placeras runt om i centrala Vimmerby, men att de kriminella gärningarna förflyttar sig till andra platser och tar sig andra uttryck. Skall Glennfalk då begära ytterligare övervakningskameror? Vart kommer det hela att sluta?
Nej, Glennfalk, det är dags att börja ta ansvar för medborgarna och sluta leka med skattebetalarnas pengar. Skulle du lägga en motion om detta så kan du räkna med att vi nationaldemokrater kommer att bemöta dig. Vi anser nämligen att medborgarna skall komma i första hand och vi tänker inte blunda bort problemet med att många människor mår dåligt i dag, i det samhälle som du och dina partikamrater underhåller. Vi tänker verka för att dessa får den hjälp de behöver och denna hjälp är definitivt inte övervakningskameror.
Det ungerska nationalistpartiet Jobbik är på stark frammarsch. I de senaste offentliga opinionsmätningarna erhåller partiet ett väljarstöd på 17 procent, något som oroar de etablerade partierna. I förra årets EU-val erhöll partiet nästan 15 procent av väljarstödet, ett stöd som nu alltså ökar kontinuerligt.
Det ungerska nationalistpartiet Jobbik är på stark frammarsch
Tillståndet i det ungerska samhället är i dag under all kritik. Arbetslösheten är hög, kriminaliteten utbredd, den ungerska regeringen har kört landet i botten och år 2008 fick Ungern som första EU-land be om stöd hos den Internationella valutafonden. I september år 2006 sände den ungerska radion ett inspelat band där den dåvarande regeringschefen Ferenc Gyurcsany medgav att ”vi har ljugit väljarna rakt upp i ansiktet de senaste åren”.
I oktober år 2009 besökte jag, tillsammans med Nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson, Ungern och Jobbik under några dagar. Dels för att utveckla det framtida samarbetet och dels för att bilda den nationella EU-partifederationen tillsammans med flera andra nationella partier runt om i Europa. Under vårt besök deltog vi även på en tiotusenmannamanifestation för minnet av Ungernrevolten samt fick en inblick i partiets verksamhet. Med tanke på Jobbiks organisation och tillståndet i landet så är det inte speciellt överraskande att partiet går framåt så starkt som det gör. Dessutom erbjuder man ungrarna skydd i form av det paramilitäriska Ungerska Gardet.
Manifestationen för minnet av Ungernrevolten år 1956. På manifestationen deltog tio tusen nationalister
Nedan följer en kortare intervju med min ungerske kamrat, tillika Jobbiks internationella presschef, Várkonyi Zsolt.
Enligt uppgifter så erhåller Jobbik 17 % av väljarstödet i de senaste opinionsmätningarna. Hur ser du på denna siffra och finns det skäl att tro att denna siffra kommer att stiga ju närmare valet kommer?
- Om vi utgår från tiden innan EU-valet förra året så visade opinionsmätningarna att vi låg på 3-5 procent, men i slutändan blev det nästan 15 procent. Vi har alltså skäl att titta på opinionsmätningarna med stor tveksamhet, men samtidigt med optimism. Vi har tillgång till ej offentliga mätningar som ger mellan 25-30 procent i stöd till Jobbik. Det är just därför de etablerade partierna håller på att få panik ju närmare valet vi kommer. Samtidigt stiger stödet kontinuerligt, det har det gjort sedan förra sommaren och det finns inget som tyder på att det skulle minska.
Vilka är de viktigaste frågorna för Jobbik i årets valrörelse?
- Vi anser att hela landet har slutat att fungera. Förresten är det inte bara vi, som säger det, utan sådana uttal kommer allt oftare även från oberoende och utländska källor inom de internationella media- och finanskretsarna. I höstas skrev till exempel Frankfurter Allgemeine Zeitung, den ledande tyska ekonomiska tidningen, att den ungerska staten har försvunnit. Ute på landsbygden finns det inga polisstationer, post, dagis, skolor, apotek, läkare, bibliotek etc. Befolkningen minskar, de ungerska världsberömda företagen ( Ikarus, Videoton, Orion) har stängts, de unga flyr landet och flyttar utomlands. Samtidigt stiger brottsligheten på alla områden. Regeringen är korrupt, statsapparaten fungerar inte och utbildningen är inte värt ett öre eftersom det inte finns några jobb för nybörjare.
Många i Sverige har fascinerats av det Ungerska Gardet. Hur ser framtiden ut för gardet och vilken funktion fyller det i dagsläget?
- Gardet var ansett att beskydda den oskyddade befolkningen ute på landsbygden i brist på statliga polisstyrkor. Gardet har sedan dess blivit förbjudet av domstolen. De har dock inte givit upp utan de har redan format det Nya Ungerska Gardet. För närvarande är de dock inte framme i strålkastarljuset utan håller på att organisera sig.
Har du något du skulle vilja hälsa de svenska läsarna?
- Jag bodde i Sverige under 70-80-talet. Under den tiden hade landet åtta miljoner invånare. Nu läser jag, att befolkningen har öket till en bra bit över nio miljoner under de sista tjugo åren på grund av invandring från främst muslimska länder.
- Det är uppenbart att det svenska folket har blivit lurade av sina ledare. Denna massinvandring har belastat det svenska samhället, inte bara ekonomiskt, utan först och främst kulturellt. Alla sociologiska undersökningar som har gjorts i ämnet (det finns tyvärr inte så många, eftersom detta är ett förbjudet ämne) visar att multikulturella samhällen inte fungerar någon stans i hela världen. Kultur betyder inte bara vad för kläder man har på sig eller vad för mat man äter. Mycket handlar om värderingar som har tagit flera tusen år att skapa i en mänsklig gemenskap, en gemenskap som vi kallar för samhälle. Invandringen har skapat konfliktsituationer mellan de olika samhällena i varandras närhet.
- Det finns till och med muslimer i England som kräver sharialagar i dag. Jag varnar er svenskar för detta och uppmanar er att tänka om när det gäller invandring från kulturellt distanserade områden om ni vill att era barn skall tala samma språk som ni gör i dag!
Relaterat:
Film - Informationsfilm om Jobbik
Tidigare blogginlägg - På besök hos det ungerska nationalistpartiet Jobbik
Artikel på nd.se – Nationalistisk partifederation bildad i Europa
Artikel på nationellidag.se - Nationalism i Ungern - Nationaldemokraterna talade inför 10 000 i Budapest
I februari utvidgade Bonnierkoncernen återigen sitt imperium genom att lägga Pocketgrossisten under sig. Detta väckte starka reaktioner hos tretton mindre förläggare som gick ut i en debattartikel och menade att varje tanke i Sverige, på ett eller annat sätt, passerat Bonnierföretagen.
Bonnier är efternamnet på den judiska släkt som i början av 1800-talet kom att etablera sig i Sverige som främst bokhandlare och bokförläggare. Verksamheten expanderade och utvecklades till att även omfatta tidskrifter, film och inte minst massmedia. I dag är Bonnierkoncernen verksam i fler än 20 länder med omkring 175 företag.
Plus många fler
I Sverige styr Bonnier i dag över flera viktiga komponenter inom bland annat bok- och massmediesfären. Några av dessa är Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Göteborgstidningen, Illustrerad vetenskap, Amelia, SF Bio, TV 4, Mix Megapol, AdLibris, Mån Pocket, osv. Läser vi tidningar och böcker, ser på tv eller film eller lyssnar på radio så är chansen väldigt stor att det är Bonnier som ligger bakom.
Bonniers ägarkoncentration har genomgående fått hård kritik då de anses verka mot en monopoliserande riktning när det gäller den svenska förlags- och massmedieverksamhet. År 2003 utkom en internationell rapport från världens största organisation för journalister, International Federation of Journalists (IFJ). Rapporten pekade på det alarmerande mediemonopolet i allmänhet som återfinns i Sverige, men främst på Bonniers grepp över svensk filmindustri. Denna rapport kom alltså år 2003 och efter det har Bonnier stärkt sitt grepp ytterligare genom att bland annat köpa upp TV 4.
På sin hemsida skriver Bonnier att man har tagit på sig vissa åtagande för att försvara yttrandefriheten. Bland annat så skriver man att koncernen skall ha ”en stark tro på ett pluralistiskt medielandskap.” Detta åtagande om ett pluralistiskt medielandskap går starkt att ifrågasätta då Bonnier snarare verkar för ett enfaldigt medielandskap genom att köpa upp olika aktörer och på så sätt verka mot en starkare monopolisering av branschen. Kanske menar Bonnier att denna pluralism enbart skall gälla inom det egna företaget och inte inom branschen som helhet.
Även Sveriges politiska etablissemang har fått kritik för att vara passiva inför det mediemonopol som håller på att bildas. De tretton förläggarna som nyligen gick ut i en debattartikel kräver att få veta om regeringen och oppositionen anser att det är betydelselöst att ett enda företag håller på att dominera denna viktiga bransch. Chanserna att det politiska etablissemanget skulle våga syna Bonnier på allvar och vidta åtgärder för att hindra en total dominans är föga troligt då politikerna sitter i mediernas båt. Att gå fram för hårt kan innebära att båten sjunker och detta vill självklart inte ynkryggarna i regering och riksdag. Hyckleriet är uppenbart!
Som bekant så är Bonniersläkten av judisk börd och flera vidmakthåller även den judiska identiteten. Det finns alltså skäl att anta att koncernen verkar för andra intressen än just svenska och detta har bevisats mer än en gång. Därför ser jag det som ytterst allvarligt att denna koncern i dag håller på att utvecklas till en mediemogul i det svenska samhället. Dessutom ser jag detta som ett stort hot mot demokratin och yttrandefriheten då medierna som bekant har en stor påverkan på människor, och tydligen också på politiker vilket gör det hela ännu allvarligare. Teorin om att varje offentlig tanke passerar Bonnierkoncernen är därför oroväckande. Det är hög tid att sätta press på regeringen så att en oberoende granskning kan genomföras. Utefter denna granskning bör sedan åtgärder vidtas för att hindra denna enfaldiga utveckling där ett företag snart har totaldominans.
Den 8 mars utfärdade Israel ett tillstånd om att bygga 1 600 nya byggnader i bosättningarna i östra Jerusalem. Som vanligt så negligerar Israel fredsprocessen och trampar på palestinierna samtidigt som internationella avtal fortsätter att brytas. Nu har palestinierna börjat tala om en tredje intifada. Det är verkligen tid att sätta ned foten, införa kraftiga sanktioner och fördöma Israels agerande mot palestinierna.
Konflikten mellan judar och palestinier har pågått långt innan Israel bildades och otaliga försök har gjorts för att få till en fred som skulle upplevas tillfredsställande av båda parter. Samtliga försök till en fredsprocess har dock stupat på ett eller annat sätt.
I dag ockuperar Israel stora palestinska områden och i januari år 2006 fanns det omkring 250 000 judiska bosättare i de palestinska områdena. Ockupationen ställer till med stora problem för palestinierna då israelerna har upprättat mängder med vägspärrar inne på det ockuperade området vilket innebär begränsad rörlighet. Israel håller även de ockuperade områdena i ett hårt grepp genom att kontrollera dem med en hög militär närvaro.
Som ett led i ockupationen har Israel även låtit bygga en lång mur, en mur som är placerad mer på ockuperad mark än på israelisk mark. Även denna mur ställer till med stora problem för palestinierna och tydligen skall muren vara dragen på ett sätt att tex. bördiga jordbruksområden, skolor och sjukhus har hamnat på den israeliska sidan. År 2004 slog den internationella domstolen i Haag fast att muren som är placerad på ockuperad mark är olaglig och strider mot folkrätten, men vem agerar mot detta?
Israels agerande bekymrar självfallet palestinierna, men i en värld som inte vågar visa sin avsky mot Israels agerande krävs ett palestinskt motstånd. Detta finns bland annat i Hamas som försöker slå tillbaka ockupanterna. Hamas medel är dock små och tillsynes relativt verkningslösa mot en avancerad militärmakt som Israel, som dessutom har stora delar av världen bugandes framför fötterna, inte minst USA.
Gazakriget
Efter att palestinier, främst Hamas, skjutit in raketer in över Israel under en tid som svar på Israels ockupation ingick parterna i en halvårslång vapenvila i juni år 2008. I november dödade Israel en palestinier och som svar på detta började palestinierna åter att skjuta in raketer över Israel. Israel gick till motangrepp och dödade flera palestinier. Palestinierna ansåg nu vapenvilan vara bruten.
Den 27 december år 2008 inledde Israel operation Gjutet bly på Gazaremsan, operationen kom att hålla på fram till den 18 januari år 2009. Under operationen dödades, enligt FN, 1434 palestinier varav många barn och kvinnor. De israeliska förlusterna uppgick till 13 varav fyra skall ha dödats av misstag av de egna. Redan den 28 december uppmanade FN:s säkerhetsråd och flera nationella regeringar till eldupphör, men detta hörsammades inte.
Israels agerande kom att kritiseras hårt av flera organisationer som Amnesty, Human Rights Watch, Röda korset och FN. Kritiken bestod bland annat i att Israel skulle ha skjutit oskyldiga kvinnor och barn på nära håll, bombat civila bosättningar, ignorerat skadade palestinier och bombat flera FN-byggnader. Den israeliska organisationen Shovrim Shtika kritiserade även Israel för att soldaterna skulle ha haft order om att se alla palestinier som fiender för att minimera de egna förlusterna och på så sätt ha fortsatt folkligt stöd för aktionen. Tilläggas bör även att Hamas kritiserats av Amnesty och FN bland annat för deras raketbeskjutningar mot Israel.
Nya bosättningar och omvärldens brist på agerande
Nu planerar alltså Israel att utvidga sina bosättningar på ockuperad mark med 1 600 byggnader, något som har bemöts med protester från palestinierna och det har börjat talas om en tredje intifada (arabiskt ord för uppror). Den israeliska tidningen Haaretz skrev tydligen för några dagar sedan att planerna på att bygga 1 600 byggnader i östra Jerusalem bara är en del i ett gigantiskt projekt bestående av omkring 50 000 byggnader.
Att herraväldet över staden Jerusalem är viktigt för både palestinier och israeler är inget nytt och kanske är detta en satsning från Israels sida att totalt ta kontrollen över staden. Genom åren har Israel flera gånger försökt annekterat Jerusalem som landets huvudstad, men detta har inte godkänts av omvärlden.
Sionisterna fick sin vilja igenom år 1948 då staten Israel bildades. Detta var uppenbart inte tillräckligt, utan sionisterna vill ha mer. Omvärldens passivitet inför Israels statsterrorverksamhet är avskyvärd. Det är helt klart dags för omvärlden att se Israel för vad det är, nämligen en sionistisk terrorstat. Utefter detta bör hårda sanktioner införas och öppna protester skall hagla över Israel, men detta kommer vi förmodligen inte att få se utan omvärlden kommer att fortsätta se på medan Israel trampar på palestinierna och deras rätt till frihet.
I Afghanistan påstår omvärlden att det är viktigt med en militär närvaro för att få bort talibanerna. I Israel-Palestina-området håller en terrorstat på att ockupera och mörda människor samtidigt som internationella bestämmelser och folkrätten bryts gång på gång. Det hela är paradoxalt men en sak är i alla fall säker: Hade det varit ombytta roller så hade omvärlden reagerat för länge sedan.
Turerna kring fenomenet ”ensamkommande flyktingbarnen” tas nu till nya proportioner. Tydligen så går mångkulturaliserandet av Sverige alldeles för långsamt, därför planerar nu regeringen att vidta drastiska åtgärder. Dessa åtgärder går ut på att de kommuner som inte frivilligt vill ta emot dessa flyktingbarn kan komma att tvingas till det, detta skrev regeringens samordnare för flyktingbarn Björn Eriksson samt rådgivaren Nima Poushin i DN för några dagar sedan. Håll i hatten gott folk, nu skall Sverige mångkulturaliseras med tvång.
Likt den vanliga invandringen så skenar även mottagandet av ”ensamkommande flyktingbarn”. År 2009 slogs som bekant ett nytt invandringsrekord då totalt 102 280 personer kom till landet. År 2009 innebar även ett rekordår för mottagandet av flyktingbarn, som främst kommer från Somalia och Afghanistan.
Så här ser statistiken ut från och med år 2005:
År 2005 – 398
År 2006 – 820
År 2007 – 1264
År 2008 – 1510
År 2009 – 2250
År 2010 – i år talar mycket för att det blir ytterligare en stor ökning
Vad är då problemet med att ta emot dessa? Det kan väl upplevas som generöst att ta hand om små ensamkommande flyktingbarn som inte har någonstans att ta vägen.
Sverige är det land som tar emot näst mest flyktingbarn i hela Europa. Det stora antalet sätter givetvis press på det fåtal kommuner som är ankomstkommuner. Från början var systemet tänkt att klara av 300-400 flyktingbarn per år. Nu har siffran dock skenat, precis som den övriga invandringen, och detta medför stora problem eftersom att många kommuner inte är beredda att ta emot flyktingbarnen.
När det gäller flyktingbarnen så finns det flera ytterst tveksamma omständigheter som går att ifrågasätta. En sak är själva benämningen ”ensamkommande flyktingbarn”. Att det skulle handla om barn är ytterst tveksamt, detta visar tex. tandtester från Norge utförda år 2009 som visade på att nio av tio ljuger om sin ålder. Vidare erkänner både personal på olika boenden samt de ensamkommande själva att det ljugs om åldern. En teori skulle kunna vara att etablissemanget medvetet benämner dessa människor som barn bara för att det skall bli mer sympatiskt och accepterat att ta emot dem, och att motståndet från svenskarna på så sätt skall minska. Alla medel är som bekant tillåtna när det gäller att göra Sverige mångkulturellt. Det har dessutom varit mycket oroligt på olika boenden för dessa flyktingbarn runt om i landet, inte minst i Skellefteå och Vällinge.
Enligt FN:s barnkonvention får ett land inte skicka hem ett barn och mottagarlandet måste dessutom erbjuda bostad, mat och utbildning. På grund av detta kan man ana att många medvetet ljuger om sin ålder för att få ta del av den svenska välfärden. Detta stöds även av en statlig utredning från år 2004 där det framkom att vissa barn skulle ha kommit till Sverige enbart för att utnyttja det svenska mottagningssystemet. I utredningen framkom det även att det förekommer att barn skickas till Sverige för att utnyttja asylansökan som en maskering för kriminell verksamhet.
Att ta hand om flyktingbarnen, eller ungdomarna, kostar väldigt mycket pengar för de svenska skattebetalarna. En bättre lösning på problemet hade självklart varit att hjälpa människor i deras närområden. För samma summa som vi i dag tar hand om ett par tusen flyktingbarn i Sverige skulle vi istället kunna hjälpa enormt många fler utsatta människor om vi gjorde det i deras närområden. Det hela skulle dessutom vara med humant då människorna slipper bryta upp från sina identiteter.
Vi kan lätt konstatera att regeringen har ett stort problem i detta. De så kallade flyktingbarnen anländer i ett större antal för varje år samtidigt som tveksamheterna och problematiken blir större. Vanliga människor verkar dessutom ha börjat demaskera detta fenomen i en större utsträckning. Regeringen står inför ett dödläge då man till vilket pris som helst vill genomföra samhällsexperimentet att förvandla Sverige till en total mångkultur samtidigt som kommunerna tydligen inte är villiga att gå lika långt. När regeringen nu inte lyckas övertala kommunerna att ta emot flyktingbarnen frivilligt så skall detta nu alltså ske via tvång.
Det är uppenbart att det börjar knaka i fogarna på det mångkulturella korthuset. En storm är på väg in över Sverige, en så kraftig storm att den kommer att blåsa bort både den politiska idiotin och mångkulturen ända ned i den mörkaste av avgrunder.
I dag den 12 mars fick jag en insändare publicerad i Vimmerby tidning. Insändaren berör USA:s ockupationskrig i Afghanistan som stöds av bland annat Sverige.
Sedan tidigare så får vi nationaldemokrater inte skriva insändare om känsliga ämnen eller varken skriva om vårt parti eller underteckna med partinamnet. Vi har fört en långdragen diskussion med tidningen angående detta då vi anser att det är ytterst odemokratiskt och yttrandefrihetsinskränkande. Vi jobbar på med detta och hoppas på att tidningen skall ändra sig för att främja demokratin och på så sätt låta alla komma till tals på lika villkor.
Sverige bör ta hem soldaterna från Afghanistan, inte verka som en fjäskande marionett för USA:s ockupationskrig
Nedan följer insändaren:
Ta hem soldaterna från Afghanistan
År 2002 beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att Sverige skulle delta i den USA-ledda ockupationen av Afghanistan. I dag råder det även konsensus i frågan också med den borgerliga alliansen. Avsikten för ockupationen har förändrats med tiden, men den genomgående anledningen är att påtvinga afghanerna ett ”demokratiskt” styrelseskick. Detta skall ske med våld och uppenbarligen så skall detta få kosta vad det kosta vill, både vad gäller omoraliska tilltag och människoliv.
Historiskt sett så är afghanerna ett folk som inte accepterar ockupanter som skall avgöra deras öde, utan de vill själva styra sitt land vilket är helt naturligt. Under de senaste 150 åren har flera försök gjorts för att erövra Afghanistan. Inte minst från Sovjetunionen som under 80-talet ockuperade landet med 100 000 soldater. Det hela slutade med en sovjetisk katastrof sedan afghanerna tvingat dem till reträtt. Historien håller nu på att upprepa sig.
År 2001 kom USA att inleda Operation Enduring Freedom för att göra Afghanistan ”demokratiskt”. Talibanerna skulle plockas bort och ersättas med en USA-vänlig regim. Vi har sett liknande skeden där USA har urholkat demokratibegreppet, inte minst när det gäller länder som Egypten och Jordanien. Det går därför konstatera att för USA handlar inte detta om demokrati, utan om skapandet av USA-vänliga regimer. Dessutom stödjer USA flera människofientliga stater med avancerad vapenutrustning, inte minst Israel. Samtidigt som detta sker tilldelas USA:s president Barack Obama Nobels fredspris. Det hela blir därför absurt.
I dag, nio år efter invasionens start, pågår ockupationskriget fortfarande med stöd av en rad olika USA-bugande marionetter, där ibland Sverige. Sverige, vars ledande politiska etablissemang pratar sig varma om hur viktigt det är med demokratiska rättigheter, deltar alltså i detta smutsiga spel.
Sverige har inte varit ett krigförande land på runt 200 år, men i dag är Sverige i högsta grad ett krigförande land genom en truppnärvaro på flera hundra soldater. Genom den svenska närvaron i Afghanistan sympatiserar vi med USA-imperialismen som bombar byar och mördar oskyldiga människor, allt i den så kallade demokratins namn. Är detta verkligen vad det svenska folket vill?
Samtidigt som det svenska försvaret snart är obefintligt så fortsätter vi att skicka soldater till ett krig som många bedömer är omöjligt att vinna. Sverige har absolut inget att göra i Afghanistan, speciellt inte som understöd till krigförande part. Vår närvaro innebär att ytterligare svenska soldater kan komma att dödas i detta krig som går i globaliseringens tecken, ett krig som inte är svenskarnas krig. Hur skall politikerna reagera den dagen då konsekvenserna av deras handlande drabbar oskyldiga svenskar? Vem tar ansvaret om dagen kommer då afghanerna vill hämnas?
Världen består av en mångfald vad gäller olika folk och kulturer. Denna mångfald är värd att bevara och vi måste acceptera att vi alla är olika och har olika förutsättningar. Alla folk bör respekteras och ha den moraliska rätten att få leva i ett eget land, i självständighet och oberoende. Alla folk bör även ha rätten till frihet, fortsatt existens och att själva kunna välja styrelseskick. Därför bör Sverige ta hem soldaterna från Afghanistan.
Rasmus Gårdebrink
Insändaren finns även på tidningens hemsida som går att finna här
Detta var först tänkt som ett svar på en kommentar, men eftersom att det blev ett relativt långt svar så väljer jag att publicera det som ett inlägg. I detta inlägg försöker jag förklara min syn på könsrollerna.
Män och kvinnor är av naturen olika och detta kommer i uttryck bland annat i fysiken, mentaliteten, utseendet, beteendet etc. Självklart så är inte detta helt konsekvent, utan både män och kvinnor kan kliva in på det motsatta könets territorium i en viss utsträckning. Detta är inte speciellt konstigt, men det bör inte uppmuntras som det gör i dag. Vilka egenskaper som sedan efterfrågas av det motsatta könet varierar säkert från individ till individ, men jag tror ändå att det finns vissa grundläggande egenskaper som önskas av majoriteten.
I Norden har kvinnan alltid haft en respekterad och aktad roll i samhället, inte minst i det fornnordiska samhället. Både mannen och kvinnan kände till sina roller, de var trygga i dem och respekterade dem. Detta bör vi självklart bibehålla, speciellt i en tid då staten och andra grupper försöker slå sönder och förneka könsrollerna. Medierna vill förmå våra kvinnor att visa sin kvinnlighet på, enligt mitt tycke, fel sätt. Samtidigt har vi olika invandrargrupper som inte har samma respekterande syn på kvinnan som vi nordbor har, eller bör ha.
När det gäller könsrollerna så har naturen gett oss olika uppgifter, tex. när det gäller fortplantningen som är ett bra exempel på hur vi kompletterar varandra. Kvinnan har fått grundansvaret redan från början då det är hon som bär på barnet i nio månader, hon föder barnet och hon bör även vara den som tar det största ansvaret i barnets första levnadsperiod. När kvinnan gör detta så ser mannen till att beskydda och försörja sin familj eftersom att han är man och förhoppningsvis tar det manliga ansvaret på allvar.
Vidare så är det fördelaktigt om det sedan fortsätter på detta sätt. Alltså att kvinnan har ett större ansvar när det gäller barn, hem etc. och mannen har ett större ansvar vad gäller beskydd och försörjning etc.
Jag vill dock poängtera att jag inte menar att det måste vara på detta sätt, utan snarare att det är mer fördelaktigt med tanke på könsrollerna. Jag skulle se det som positivt och nödvändigt om samhället strävade efter en riktning där män är män och kvinnor är kvinnor. Sedan bör hela familjeansvaret bygga på ett samarbete mellan mannen och kvinnan efter bästa förmåga. Jag är inte av den åsikten att kvinnan skall ta allt ansvar i hemmet, självklart inte och jag vill inte ha en strikt mall som alla skall följa.
Det jag vänder mig emot i dagens samhälle är att staten, vissa ideologier och proffstyckare medvetet vill luckra upp dessa roller som har skapats av naturen. Könsrollernas motståndare hävdar bland annat att skillnaderna beror på sociala konstruktioner, alltså att omgivningen är helt avgörande för vilken roll vi träder in i. De förnekar att det finns naturliga skillnader mellan könen och därför håller man nu på att experimentera med genuspedagogik. Med genuspedagogiken vill man vända naturen upp och ned genom att uppmuntra flickor att göra typiska pojksaker och tvärtom. Av hela denna hysteri av förnekelse anser jag att samhället blir förvirrat och instabilt. Jag kan även tänka mig att det leder till osäkerhet och depressioner samt att detta är en starkt bidragande orsak till att så pass många separerar i dag.
För att kvinnorna skulle kunna ta steget ut på arbetsmarknaden så krävdes att någon annan tog hand om barnen. Då blev det helt plötsligt staten som skulle uppfostra våra barn och just nu bedrivs genuspedagogiken för fullt på skolorna och regeringen avsatte pengar så att alla kommuner skulle kunna utbilda minst en genuspedagog. Min åsikt är att barnen bör uppfostras av sina föräldrar i största möjliga mån, inte av en stat som i dag i mångt och mycket indoktrinerar våra barn med förvridna värderingar. För mig som nationalist är familjen grunden i samhället och enligt mig så sköts familjen bäst av en riktig man och en riktig kvinna, som kompletterar varandra på ett respekterande och kärleksfullt sätt.
Hur som helst så är jag av den uppfattningen att män och kvinnor bör respektera sina könsroller och jag motsätter mig starkt att staten i dag använder subventioner, kvoteringar och tvång för att medvetet slå sönder könsrollerna. Vi kan även se samma scenario när det gäller andra saker. Tex. så ställer man kön mot kön, folk mot folk, klass mot klass osv. Detta är galenskap då vi istället bör sträva efter en folkgemenskap som omfattar hela folket, inte splittra det.
I dagens normupplösande samhälle tycks det ha uppstått en tävlan om vem som kan komma med de mest förvirrade av förslag. Könsrollerna skall luckras upp, män skall vara kvinnor och kvinnor skall vara män. Radikalfeminismens irrläror och genuspedagogiken har trängt sig allt längre in i det svenska folkhemmet.
Ett av de senaste tillskotten i könsdebatten är frågeställningen om det verkligen bara finns två kön, alltså män och kvinnor. Kan det möjligen finnas ett tredje kön? Enligt Vänsterpartiet så är det tydligen uppenbart att det finns det och man vill nu införa ett tredje kön i lagstiftningen. En motion har lagts till partiets kongress i början av maj och den har bifallits av partistyrelsen.
Det nya könsneutrala begreppet ”hen” är tänkt att användas, av människor som varken känner sig som män eller kvinnor, vid tex. arbetsintervjuer. Det intressanta i det hela är att det kyrkliga studieförbundet Sensus, med kopplingar till bland annat Svenska kyrkan, redan har infört detta. Kopplingen till gud som förklarade människorna som man eller kvinna tycks ha glömts bort.
Personligen så anser jag att denna debatt är överflödig och att vi bör respektera de grundläggande könsrollerna och se dem som något positivt. Det finns ingen anledning att förvirra människor än mer, speciellt inte barn och ungdomar, med denna könshysteri.
Män och kvinnor är olika och tillsammans kompletterar de varandra för att skapa ett långsiktigt och hållbart samhälle.
Jag vill ha ett samhälle där män får vara män, och kvinnor får vara kvinnor. Jag tror inte på ett helt jämlikt samhälle mellan alla grupper, inte heller mellan könen. Vi är olika och tillsammans kompletterar vi varandra. Detta betyder inte att jag nedvärderar vare sig männen eller kvinnorna.
Som nationalist ser jag till helheten, jag vill inte splittra folket i olika grupper. Jag vill ha en stark folkgemenskap där det är naturligt att människor accepterar och tar hand om varandra oavsett kön, ålder, social status, storlek på plånboken etc. Detta betyder att jag inte är feminist eftersom jag anser att män och kvinnor skall komplettera varandra, inte gå i konflikt med varandra. För mig som nationalist är familjen grunden i samhället och enligt mig så sköts familjen bäst av en riktig man och en riktig kvinna.
På min senaste replik till Glennfalk fick jag ett svar av honom genom ett inlägg på hans blogg, vilket enligt honom själv skulle bli det sista inlägget i debatten trots att debatten knappt har hunnit börja. Hans avslutning var dock mindre smickrande då Glennfalk valde att, mer eller mindre, gå till attack med personangrepp, sanningsförvridningar och antaganden utan någon som helst verklighetsförankring. Jag kan bara spekulera i varför en vuxen man som Glennfalk, med avsikt att ställa upp i kommunalvalet, väljer att framträda på detta sätt. Jag skulle dock tro att det hela handlar om att Glennfalk känner sig slagen på fingrarna eftersom att han tydligen inte klarar av att bemöta det jag skriver på ett seriöst sätt, utan måste ta till fula knep som ett sista ryck. Detta är dock beprövat Glennfalk och det faller lika platt som dina ord i denna debatt.
Till att börja med så måste jag säga att det är tråkigt att du struntar i att besvara mina frågor, men det förklarar väl dina kunskaper i området. Att läsa vad socialister och vänsterterrorister skriver ger dig knappast någon objektiv bild av mig. Det är nästan det samma som att jag skulle gå till dem och få en bild av dig, de skulle förmodligen säga att du är ett ”arbetarfientligt överklassvin”. Jag tycker fortfarande att det är sakfrågorna som är det viktiga här, men jag ger dig en unik chans att träffa mig. Ta kontakt med mig så kan vi pratas vid över en fika, något som ger dig en möjlighet att själv skapa en objektiv bild av mig. Ja, du läste rätt och valet ligger nu hos dig. Du kan kontakta mig via e-postadressen som finns på vänstersidan av min blogg.
Vidare så är det väldigt subjektivt av dig att citera två stycken från mitt inlägg och därav plocka bort det som inte framställer mig som ”otäck”. Det är tråkigt Glennfalk att du använder dig av sådana omoraliska knep för egen vinning skull, dock så stjälper det alltid i slutändan. Sedan väljer du att skriva efter dessa rader som är ryckta ur sitt sammanhang och gör det till din egen sanning. Bra jobbat Glennfalk! Ditt förtroende inför kommunvalet stärks säkert tusenfalt.
Du verkar inte ha förstått vidare mycket av mitt inlägg, så jag får väl kort upprepa mig. Jag ser som sagt ett värde i att bevara det som har ett värde för mig och jag vill bevara den folkliga och kulturella mångfalden i världen. Jag vill inte att svenskarna skall försvinna, men detta vill uppenbarligen du. För mig har familjen, folket och fosterlandet ett fundamentalt värde som jag anser är värt att försvara.
För mig som nationaldemokrat och etnopluralist har detta ett värde för mig och jag är beredd att försvara det. För Moderaterna och alla andra riksdagspartier har detta inget värde. I deras samhälle skulle runstenen kunna raseras för att ge plats åt en moské och barnen skulle kunna vara mörkare och flickan slöjbeklädd.
Du beskyller mig för att blockera en sund debatt om hur invandringen skall fungera genom att jag skulle vilja ha ”etnisk renhet”. Detta är enbart på grund av att jag är säker på att det mångkulturella samhällsexperimentet aldrig kommer att fungera och du klarar inte av att bevisa mig om motsatsen. Vart fick du begreppet ”etnisk renhet” ifrån? Sedan är jag glad över att du anser att jag står i skarp kontrast till det samhälle som du förordar. Det stärker min övertygelse.
Hur kan du häva ur dig att jag skulle ha dålig erfarenhet av människor från andra kulturer? Vad har du för belägg för detta påstående? Jag har mer erfarenhet av människor från andra kulturer än vad du kan tänka dig. Vad gäller mitt namn så tycker jag att det är fint och betydelsen ”älskvärd” stämmer in väldigt bra på mig. Förstår inte riktigt vart du vill komma med påpekandet att det har grekiskt ursprung?
Avslutningsvis menar Glennfalk att han ska bemöta mig i valkampanjen. Jag ser verkligen fram emot detta och efter vår lilla debatt här så kommer jag att gå in i framtida diskussioner med stort självförtroende.
Med detta så avslutas alltså debatten mellan mig och Glennfalk, så länge som han inte väljer att replikera vill säga. Jag hoppas att ni har funnit debatten intressant.
Framåt mot nya utmaningar! Touche!
Läs Glennfalks sista inlägg här
Först och främst vill jag tacka för ditt svar och jag ser fram emot en intressant debatt i ämnet. Hela ditt svar bygger dock i mångt och mycket på en massa antaganden. Jag föreslår därför att du tar till dig av mitt svar här nedan och besöker vår hemsida för ytterligare läsning.
Du skriver att jag är uppväxt i ett fritt samhälle. Detta beror dock helt på vem som är betraktaren av detta samhälle. Det må vara ett fritt samhälle för dig, men för mig är det inte vidare fritt. Till skillnad från dig så har jag valt en politiskt inkorrekt väg, en väg som du inte känner till över huvud taget. Du är moderat, alltså politiskt korrekt, och upplever säkert samhället som fritt och öppet. Det här samhället förtrycker dock mig på grund av de värderingar jag representerar och jag ämnar göra vad jag kan för att ändra på detta förljugna samhälle.
Jag tycker att vi kan hoppa över hela diskussionen rörande nazism då vi inte är nazister utan etnopluralister och vår kamp utspelar sig på 2000-talet i Sverige. Även jag skulle kunna dra upp nazist-kortet från min rockärm med tanke på vissa händelser i Moderaternas historia, men väljer att inte göra det då jag tycker att det är intressantare att diskutera sakfrågor istället för epitet. Det är tyvärr relativt vanligt förekommande att sådana som du drar upp diskussionen om olika epitet, om det beror på bristande argument eller okunskap låter jag vara osagt.
Vad gäller invandringen så är jag inte rädd för den, utan väldigt oroad. Detta eftersom att jag är etnopluralist och ser ett värde i bevarandet av den folkliga och kulturella mångfalden i världen. Som etnopluralist respekterar jag alla folks rätt till liv och jag vill ha en värld bestående av fria och självständiga nationer. Som svensk och nationalist ser jag dock självklart ett större värde i det svenska folket och dess kultur.
Du skriver att det viktigaste är att alla gör samma nytta och hur de kan arbeta här. Betyder detta att du ser alla världens människor som ett utbytbart kollektiv vars skillnader i form av etnicitet och kultur är helt oväsentliga? Förstår jag dig rätt så kvittar det alltså om alla svenskar försvinner och ersätts av en mångetnisk röra med samma kultur och konsumtionsbehov så länge som de arbetar och tjänar det globala kapitalet? Med tanke på att du är villig att ta in ”en halv miljon eller ännu fler” så är det uppenbart på detta sätt. Själv anser jag att svenska jobb skall gå till svenska arbetare.
Beträffande giftermål mellan svenskar och människor från andra länder så ser jag inga direkt större problem med det så länge som det inte handlar om människor från allt för avlägsna etniciteter om giftermålet avser barnaskaffande. Självklart så kommer det säkert att förekomma i en minimal utsträckning, men så länge det inte hotar det svenska folket så är det inget större problem. För att förebygga att detta skulle förekomma i en allt för stor utsträckning så vore det bra att uppmuntra barnaskaffande inom den egna etniska gruppen samt främja en stolthet över vårt folk. Det är dock inte så att jag vill bygga upp en mur längsmed våra gränser.
Detta handlar inte om att jag på något sätt skulle förakta människor med annan etnicitet, kultur, religion etc. Som etnopluralist så respekterar jag alla människor. Det hela handlar uteslutande om att jag vill bevara det som har ett högt värde för mig. Det som är unikt för vårt folk och det som tidigare generationer svenskar har kämpat och arbetat för. Sverige är svenskarnas hem på jorden, låt det också så förbli.
Beträffande ditt parti Moderaterna så genomsyras det uppenbarligen av ett starkt svenskhat. Detta framkom inte minst efter Agneta Östman-Wengers (m) uttalande där hon menade att ”jag älskar små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?”. Efter detta blev det ramaskri och Moderaternas dåvarande partisekreterare Sven Otto Littorin gick ut och sade att detta uttalande var grund för uteslutning.
Däremot är det helt i sin ordning att säga att ”det svenska är blott barbari”, som, Moderaternas partiordförande och Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt uttalade sig i den syrianska stadsdelen i Södertälje. Strategin är väldigt tydlig Glennfalk. Ditt parti ser inget som helst värde i svenskarna och allt som tillhör dem. Ditt parti står för en ideologi som föraktar svenskarna och negligerar deras fortsatta existens. Detta bör anses som extremt om något och jag skulle vilja fråga dig varför ni är så fientliga mot allt vad svenskt innebär?
Inom Moderaterna är det uteslutningsgrundande att uttala sig i positiva ordalag om svenskar. Att uttala sig i negativa ordalag är däremot helt i sin ordning.
Vad gäller EU så kan det inte fungera över huvud taget i min värld. EU är en stor fråga, men jag ska ta det kort. Genom vårt medlemskap i EU så har vi gett bort mycket av vår självständighet, något som strider mot mina etnopluralistiska värderingar. I Sverige beslutade riksdagen att vi skulle anta Lissabonfördraget, något som bör ses som förkastligt då folket borde få röstat om det eftersom att det berör folket på så många punkter. Tex. så innebär Lissabonfördraget att EU får mer makt, EU-lag kommer att gälla över nationell lagstiftning och fördraget fastslår att euron är den gällande valutan inom unionen trots att tex. svenska folket har röstat nej till att införa euron. Fördraget innebär även att unionen kan utvidgas med tex. Turkiet, något som skulle vara katastrofalt för Europa.
EU främjar dessutom mångkultur och hämnar etnopluralism. Jag skulle hellre se ett utökat samarbete med de nordiska länderna och självklart så skall vi även ha samarbete med de andra europeiska länderna, men detta kräver inte någon union som vill förgöra Europa och européerna. Vad anser du själv om EU, Lissabonfördraget och bortskänkningen av vår självständighet?
Självklart så skulle dina barn kunna bosätta sig i Frankrike om de nu skulle vilja göra det. Återigen vill jag inte bygga någon mur längsmed våra gränser för att hindra människor att komma in och ut. Jag vill ha en stark turismnäring, samarbete och utbyte mellan olika länder. Vad menar du är ett signum för Nationaldemokraterna i Vimmerby?
Som sagt, det är bara ett fåtal procent av alla som kommer till Sverige som är så kallade flyktingar. Jag ser inga problem i att hjälpa människor som riskerar sina liv. Flyktingpolitiken syftar dock till att de skall återvända när det blivit lugnt i de områden de kommer i från, inte bosätta sig permanent i Sverige. Jag ser dock ingen logik i att människor ända från Afrika skall komma ända upp till Sverige, speciellt eftersom att det är negativt för deras identiteter då de skiljer sig så pass mycket från det svenska samhället, något som bringar rotlöshet och en konflikt med det svenska samhället. Jag skulle hellre se att vi bistår dessa människor med vad vi kan i deras närområden, detta vore mer humant för både svenskar och flyende människor.
Eftersom att du helt uppenbart inte vet vad Nationaldemokraterna har för politik så tvivlar jag starkt på att du skulle kunna måla upp en bild om hur landet skulle komma att se ut med oss vid makten. Du får gärna berätta för mig.
Det gläder mig att du erkänner Moderaternas och alliansens totala misslyckande när det gäller invandringspolitiken och experimentet att göra Sverige mångkulturellt. Jag upplever det dock som väldigt märkligt att ni aldrig tycks komma fram till en lösning på problemet, oavsett om det är en blå eller röd regering. Jag antar dock att du kanske kan bistå dina partikamrater med kunskap om hur det mångkulturella samhället skall börja blomstra. För jag antar att du har ett bra svar på detta?
Glennfalks tidigare inlägg och kommentar finns att läsa här
Mitt tidigare svar till Glennfalk finns här
Söndagen den 28 februari uppmärksammades bloggen på den populära nationella nyhetssidan nationell.nu. Detta med anledning av blogginlägget ”På möte med Vänsterpartiet i Vimmerby”.
Artikel på nationell.nu
Inlägget handlar om min närvaro på Vänsterpartiets möte den 24 februari i Vimmerby. På mötet framkom det bland annat att vänsterpartisterna inte skulle utesluta ett eventuellt framtida samarbete med Nationaldemokraterna i kommunfullmäktige.
Sedermera kom detta alltså att resultera in en artikel på nationell.nu, något som jag tackar för. Artikeln samt flera kommentarer till den kan ni läsa här
På senare tid har flera politiskt engagerade kommuninvånare börjat blogga. En av dessa är Micael Glennfalk som har för avsikt att ställa upp i kommunvalet för Moderaternas räkning. Det intressanta med de olika bloggarna är att de ofta skiljer sig åt i de flesta frågorna förutom i en fråga, nämligen frågan om att göra Vimmerby och resten av Sverige mångkulturellt. Jag känner mig därför nödgad att bemöta Glennfalk i ett av hans inlägg om just mångkultur då vi i Nationaldemokraterna är det enda partiet i kommunen som tar avstånd från ett mångkulturellt samhälle.
I sitt inlägg skriver Glennfalk bland annat att han hade blivit påringd av en äldre man under sommaren. Den äldre mannen hade uttryckt en ovilja över att banklokalen i Vimmerby kommuns största samhälle, Södra vi, skulle blir föremål för flyktingmottagande av så kallade ”flyktingbarn”. Glennfalk ställer sig frågan om banklokalens vara eller icke vara samt flyktingmottagandets vara eller icke vara.
Glennfalks åsikt är att det på något sätt borde finnas en gräns för hur lite service en tätort skall ha. Han tror också att det bara är den äldsta generationen som är i behov av bankkontoret och att den servicen borde vara kvar så länge som den äldre generationen önskar den.
Rösta på Moderaterna om du vill ha ett mångkulturellt Sverige
När det gäller Vimmerby kommuns flyktingpolitik så är han glad över den. Glennfalk menar att alla som flyr borde få en fristad vart de än tar vägen i världen och den som inte kan sätta sig in i en sådan situation saknar inlevelseförmåga. Han menar att det är ett kvalitetstecken att kommunen öppnar för flyktingar, men vill ändå ta det ett steg längre. ”Mångkultur skapar dynamik, utveckling och - frihet.”, som han så fint skriver i sitt inlägg.
Till sist menar han dock att de som kommer till Sverige skall följa våra regler för mänsklig samlevnad. Religionsfriheten skall bara gälla så länge som den inte underbygger förtryck av andra människor. ”Vi kan inte ge frihet till något som tar vår frihet.”, som han uttrycker det hela.
Jag ställde mig dock undrande över hur ”mångkultur skapar dynamik, utveckling och – frihet.”
Nedan följer mina funderingar kring hans inlägg.
Angående servicen på landsbygden
För det första så vill jag kort beröra servicen på landsbygden med tanke på den äldre mannens oro över att banklokalen skulle förvandlas till flyktingmottagning. Tittar vi på Vimmerby kommun som har styrts av en borgerlig majoritet med Centerpartiet i spetsen så kan man tro att den kommunala landsbygdspolitiken skulle vara relativt tillfredställande. Detta är som sagt enbart något man kan tro då Centerpartiet har övergivit landsbygden till förmån för städerna. Angående Centerpartiets svek mot landsbygden så bör det vara föremål för ett kommande inlägg.
Hur som helst så är det oacceptabelt att servicen på landsbygden minskas. Den senaste tiden har det pratats om att lägga ned allt från skolor till bibliotek. Mackar, post- och bankkontor har försvunnit. Tack vara lokalt motstånd så har vissa former av service behållits i småsamhällena, något som har visat politikerna att de inte kan göra som de vill med landsbygden och dess invånare.
Kommunen bör satsa på landsbygden för att utveckla den och uppmuntra barnfamiljer att flytta ut till kommunens småsamhällen. För att detta skall vara möjligt i en större skala så måste en tillfredställande service bibehållas. Det säger sig självt att det finns en ovilja att flytta ut på landsbygden när det talas om serviceminskningar som att lägga ned skolor etc. Vi i Nationaldemokraterna tror på landsbygden. För oss är en levande landsbygd ett mål och en viktig princip i vår ideologi, något som kommer att visa sig i samband med det stundande kommunalvalet.
Angående flyktingpolitik och mångkultur
Som jag skrev ovan så finns det inget parti i kommunen som motsätter sig ett mångkulturellt samhälle förutom vi i Nationaldemokraterna. Det är därför viktigt att belysa denna fråga ur en annan infallsvinkel. Detta är ett omfattande ämne, men jag skall ändå försöka fatta mig kort.
Micael Glennfalks parti, Moderaterna, har efter att de kom i regeringsställning slagit rekord på rekord vad gäller invandring. År 2008 överskred antalet invandrare till landet för fösta gången i Sveriges historia 100 000 personer. Sammanlagt kom 101 171 personer till Sverige. År 2009 innebar inget trendbrott utan ett nytt rekord slogs och hela 102 280 personer invandrare till Sverige.
Några av de största invandrargrupperna som kom år 2008 var irakier och somalier. Den borgerliga alliansregeringen erkände i en debattartikel i DN att ”Av dem som får uppehållstillstånd och deltar i kommunal introduktion är bara var femte självförsörjande efter två och ett halvt år med uppehållstillstånd”. Den moderatledda regeringens nya regler om fri arbetskraftinvandring från länder utanför EU trädde också i kraft, vilket resulterade i att tusentals personer ansökte direkt.
Under alliansens mandatperiod har flera platser runt om i Sverige skakats av mångkulturella kravaller. Inte minst i Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm där invandrare har kommit i konflikt med det svenska samhället. Detta har bland annat kommit i uttryck genom eldhärjningar och stenkastning mot polis och brandkår. Sedan finns det som bekant en oändligt mycket längre historia att förtälja vad gäller negativa konsekvenser som skapats i kölvattnet av det mångkulturella experimentet.
Sverige står i dag under tryck av en enorm massinvandring, en massinvandring som tycks vara omöjlig att få kontroll på. Vare sig moderater eller socialdemokrater tycks kunna lösa detta enorma problem som har uppstått på grund av en ansvarslös politik. Trots att enorma summor investeras i olika integrationsprojekt så blir det aldrig bättre, utan snarare tvärtom.
Detta är dock inte så konstigt då det är omöjligt att ha en integrations- och assimileringsprocess som kan ta hand om alla dess människor som kommer till Sverige. Detta speciellt då många av dem kommer från så pass avvikande delar av världen som skiljer sig så pass mycket från Sverige.
Sedan är det självklart så att de flesta vill bevara sina respektive identiteter och inte göra avkall på sina kulturella- och religiösa tillhörigheter för att bli ”låtsassvenskar”. Ett mångkulturellt samhälle är dömt att misslyckas just på grund av att det finns så många olika viljor som omöjligt kan samarbeta och dra lika, skillnaderna är helt enkelt för stora.
Glennfalk skriver att människor som flyr borde få en fristad. Detta med att fly är en sak du borde titta närmare på Glennfalk, då enbart ett litet fåtal procent är flyktingar och uppfyller flyktingstatus. Resten är inte flyktingar. Vad gäller de så kallade ”flyktingbarnen” så är det bara ett förvridet ord som inte har någon som helst verklighetsförankring. Anledningen till att ordet används är för att det skall frambringa sympati samt att ingen skall våga kritisera mottagandet då det handlar om ”barn”. Det är inte barn det handlar om, utan ungdomar och vuxna.
Resultatet av dagens förda invandringspolitik är varken dynamik, utveckling eller frihet Micael Glennfalk. Resultatet av denna politik är kaos, stagnation och otrygghet. De som främst drabbas av det mångkulturella samhällsprojektets negativa effekter är svenskarna, men även invandrarna själva. För när det kommer till negativa effekter resulterade av mångkulturen så tycks du ha skygglappar. Våga öppna ögonen och se verkligheten Glennfalk. Stoppa detta vansinne innan det är för sent. Annat vore fruktansvärt ansvarslöst mot kommande generationer som annars tvingas leva i konsekvenserna av ert handlande.
Rösta på Nationaldemokraterna om du vill ha ett svenskt Sverige
Jag skulle som sagt hålla detta kort så att det inte blir en lång uppsats. Hur som helst så kommer vi i Nationaldemokraterna att verka för att avtalet med Migrationsverket sägs upp och verka för svenska intressen i kommunen. En röst på Nationaldemokraterna är en röst för Sverige och svenskarna.
Barn och ungdomar lever i dag långt ifrån den värld som Astrid Lindgren förmedlade i sina böcker. I dag handlar det om missbruk, psykisk ohälsa, dåliga studieresultat etc.
